Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk (Långfredagsstryk)
På långfreda'n feck en allt lov å gå opp tidigt på morgonen. Det hände allt ibland att nå'n av grannane kom in å ga den stryk som ente hade gått opp ur sänga. Detta kalla de att han feck långfredasstryk.
Påsk (Påskekäringar)
I Källebo klippte påskekäringane fänan var kväll under påskveckan. Då var dä en del som la' sej för å vakta å de hörde hur de klippte men kunde ingen se.
Påsk (Skrock)
På skartorsdagsnatta skulle man gå till kyrkan och skava lite malm av kyrkklockene. Dä var ett bra botemedel mot flere slags sjuk- domar. Man kunde också använda den då man laddade skott och fick då bättre jaktlycka.
Påsk (Skrock)
På påskekväl strök de tjärkors på alle dörar. Dä va' för å skydde djura för häxene. När de feck se korset ble de rädde. Ja tror att dä va' en sed ifrå judarne. Där de ente hade tjära tog de blod.
Jag tror på påsken
Vårdagens jämning den har just gått
Frågor om påsken
Vem är det som står i skrubben
Vårhalvåret. Påsk.
Om en ville vara säker på att inte någon elak människa skulle göra något ont med trolldom, så skulle en ta en eldbrand ur spisen om skärtors- dagskvällen å springa runt stugan å husen med tre gånger motsols. Detta minns jag att farmor ville att min mor skulle göra.
Diverse skyddsåtgärder. Husdjur.
En skulle skjuta e skata å hänga upp över hästarna, för annars re mara dom. Då ble di svetta å orka inget sen på dan. De va också bra å hänga ett par byxer över krittera eller över fähusdörra. Stål skulle di allti ha över krittera å på påsk strök di stora tjärkors över fähusdörrana. När ja va lita, jätte ja kritterna därhemma. Mi syster Inga va höling åt Lars i Körkedaln å vi skulle ha ut kritterna gemensamt, så vi slapp vara ena i skogen, för vi va rädda för gråben. Ja hemma va vi färdia te å släppa ut dom, men Inga kom aldri me Larses kritter. Då gick ja dit bort å in i lagårn, å där sto Larses käring å slog me eldstål å flinta över varenda ko. Å me de trodde hon di skulle fri sej för vargen å annat ont. Om julekvällen skulle de vara tätt, tätt för / fönstera, så inte gråben fick se julelysa, för då tog han alldeles säkert krittera. Varje stor helgafton, ve jul å påsk, skulle hus- bonn ge krittera särskilt gott for å säga te varenda ko: "Ät väl å trivs väl, i kväll e de en välsignad julekväll (påskekväll)". När di köpte e ko eller nåt krättur, så skulle di allti in i stuga å ha nåt gott, en bröbit eller sörpa me nåt gott i. Å så skulle di fram te spisen å titta upp i i skorsten, för annars ble de en fali längting. När e ko hade kalvat, bruka di göra kalvpann- kaka utå kalvmjölka. Men ingen skulle äta utå pannkaka, förrän koa hade fått en bit av den i sej först. Di skulle allti korsa smöret i bytta, när di packat den färdi. Ve slakt skulle di allti göra ett stort kors i levern. Mor sa allti: "De betyder mycke", när ho korsa levern, men ja har aldri fått veta, va de betydde, eller va de va bra för, för de skulle vara liksom hemligt med de.
Påskkäringar
Käringen skulle ut och ri om påsk, och då ville tösen, som tjänte där, vara med. "Ja, då får du ta sopelimmen." För hon själv skulle ha ugnssopan. Och det bar av upp igenom skorstenen. Och sen red di, tills de kom till Tösse. Där fick de vänta så förfärligt länge på Satan, innan han kom. Och när han då kom, blev di så glada. "Åh, det var väl att du kom. Vi har väntat på dej så länge." — "Ja", sa han, "mitt hinder det var, att jag fick ett bud ifrån Brålanda. Jag var där för att leda en tjänstekvinna till att vrida huvudet av sitt barn". Sedan bar det i väg med detsamma med allihop. Så kom de till hans boning och där tillredde di en måltid och satte sig till bords allesammans. Då var det uppstekt grodor och ormar och sådant, och de tyckte det var fint och åt och drack och mådde bra. Men denna hära flickan, hon ville inte äta't, för hon såg, vad det var. "Ät, din tosing, se hur kostelig mat det är", sa de andra till henne. När di hade spisat, så la di sig intill hinan en lång rad på golvet, den ena vid den andra, och då knäppte Satan ett bälte otn sig och rulla sig över dem allihop. Och då bledde di med gn liten bytinge var och en allihop, och den skulle dödas och vara till smörja en annan påsk. Så lärde han dem, hur de skulle få vind i väderkvarnar. Då skulle de knyta en näsduk i di två "sneppane". Och när di hade knutit desse två, så blåste det tämligt. Men så knöt di tredje knuten. Då gick kvarnen, så di fick malet. Men om di knöt den fjärde knuten i den fjärde sneppen, då blev det vind, så det gick sönder alltsammans. Men se, denna tösen, hon la sej inte på golvet och var inte med i något utav detta. När hon sen kom tillbaka, så for hon till sitt hem, för hon blev sjuk och dålig. Och det gjorde nog Satan vid henne, för hon tala om alltihop, det hon hörde och såg, där hon hade varit med. När hon kom hem till mor sin, så sa den: "Tänk om vi finge lite blåsande vind, så vi finge mala och få lite mjöl till bakning och kokning." — "Jo då", säger tösen, "vill mamma ha vind?" — "Ja då", säger modern. Och tösen gick ut och knöt två knutar på en näsduk. "ja, nu tror jag allt jag kan mala", sa modern. Så knöt tösen den tredje knuten i den tredje sneppen. "Ja, gubevars, nu kan jag mala så mycke jag har", sa modern. Men så knöt tösen för ro skull den fjärde. "Åh, gubevars, ta upp den, för då blåser kvarnen över ände", sa mor hennes. Men så sjukna tösen och bledde förstörd till hela humöret, så det var inget nyttigt för henne, det här.
Påsk (övrig klokskap)
På påskeda'n skulle man kunna se i körka alla som hade vart te Blåkulla. Man skulle ha mä sej en vargestrupe å titta igenom på folke. Alle som då hade vare te Blåkulle vände de ryggen åt prästen.
Påsk (skrock) Häxor
På den tia häxene for te Blåkulla bruka de allti å samlas på ett ställe först inna de ga' sej iväg. Dä va' inte gott å få veta varifrå avfärden skulle ske men så var dä en som hade fått reda på att de skulle samlas i e kvarn. Han geck då dit å gömde sej men han va' nyfiken å velle gärna se hur de bar sej åt. Snart kom de allt dit den ena häxa efter den andra. En del kände han igen. När så alla hade komme dit kom "hornper" å skulle hämta dom hem te Blåkulla. Alla hade mä sej smörja å så nåt de skulle ri på. Innan de gav sej iväg la de sej / bredvid varandra i en lång rad. Hornper la' sej sen på den första å sen valtra han sej runt bortefter allihop. Han hade ett bälte om sej å på detta satt dä fullt mä filurar.
Påskekäringar (Påsk) Häxor
Dä va' en gammel gubbe som geck un- der namnet Sme'n. Han hörde påskekäringane ibland sa' han då de for i löfta. En gång hade de fare rakt över honom där han stod och pessat på honom.