Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
trettondedagen och Knut.
Före min tid hade det varit bruk att de gått med ljusa stjärnan. Det hörde jag mor tala på. Men jag har inte något minne på hur det gick till. "Tjugondag-Knut körer jula ut." Det var sista dagen på julen. Då var det att repa ihop det sista en hade av julbrödet och julmaten å äta upp. Då körde en ut julen.
Ljuskronor. Jul
I ställe för julgran hade de ljuskronor. På fattiga ställe hade de bara 5 ljus men på rikare ställe hade de 7, 9, 11 å kanske flera. Ljuskrone vå gjorde av trä. Den ve hade va gjord mä två armar å då sattes ett ljus i var armen å ett i mitten. Om jul klädde ve ljus- krone mä papper i flere färger för dä fick inte syns något av trävirket. Ve hängde allt på annan grannlåt ocksa. Ljuskrona skulle stå på bordet.
Om fattigdom
På ett ställe i Håbols s:n som ber. hade varit på ett besök blev han bjuden på mat. Detta var 3dje dag jul för omkr. 60 år sedan. Stället var ett litet torp ō folket hade det mycket fattigt ō svårt. Man- nen el. torparen var kyrkvaktare i Håbol. Det enda sovel som bestods ō fanns i huset var talgsnop- par från julljusen ur kyrkan. Dessa brukade kyrk- vaktarn få med sig hem på juldagen. Ber. blev som sagt bjuden på mat ō denna bestod av bröd samt potatis stekt i de smälta talgljusen. T.o.m. vekarna ur ljusen voro blandade med potatisen.
Olika slags "julkors"
Utav "stompe"-degen, som det var vört i, bakade mor en rund kaka och i den tog hon ut fem hål med ett glas, ett hål i mitten och så fyra andra i kanten, så det bildade liksom ett kors. Denna kaka skulle ligga framme hela julen och gömmas till första vårdagen, och då skulle alla ha en bit med, både djur och människor. Den var då så hård, "så en måtte hogga'na i betar, men de skulle no hjälpa". (Meddelare: Betti Fjäll, f. 1853 i Lerdals socken) När vi hade bryggt, så tog vi allt det tjocka, ja inte rusket, förstås, för det slog vi ut, men det andra kokade vi, tills det blev alldeles segt och mycket tjockare och sötare än sirap, och det "knödde" vi "stompe"-degen i. Min mor tyckte det blev rakt för sött, så ibland "knödde" hon degen i mjölk och sirap, och det blev gott det med för den delen, men inte så sött och mycket ljusare än det andra. Utav denna degen bakade vi / "stompar" och så "julkors", ett stort, som skulle ligga på julbordet under hela julen, och så små kors, som barnen och drängar och pigor skulle ha i "juleråt". Julkorset gjorde vi så att vi rullade ut en lång "stam" och så klöv vi den i båda ändar och krökte in ändarna till stammen. Julkorset skulle vi äta upp efter tjugondeda'n, och då var det så hårt, så vi fick blöta det, men det var så högtidligt när vi åt det. (Meddelare: Anna-Lisa Andersson, f. 1864 i Lerdals socken.) Julkorset skulle gömmas till kyndelsmäss och det skulle blötas i öl, när det uppåts. (Meddelare: Sofia Bodell, f. 1861 i Lerdals socken.)
Stjärngossarne, Staffansvisan
Mor talade om att i hennes barndoms- hem kom stjärngossarne och hälsade på om jul. De sjöng då en visa som de kalla "Staffansvisan". Ja kommer inte rikligt ihåg alla versarna för ja var så liten då mor sjöng den för mej. Ja minns bara tre vers: I Guds fred god dag på denna andra juledag vi önska eder alla det vore till behag, Allt vid den ljusa stjärnan. II Å far han ä snäll å fin han ger oss lite brännevin / II Allt vid den ljusa stjärnan. III Å mor hon ä god å huld hon ger oss väl en julebull Allt vid den ljusa stjärnan.
Nössemark, Dalsland
Nössemark, Dalsland 1 Herman lister koka klister lade på sin sjuka tå och du slapp att stå i en mörk vrå. 2 Elle mälle dig förtelle, skeppet går ut på vår ryker den tres-pänd snipp snapp snute, du är ute. 3 Ellinga vällinga vasslandskäringa slog te gutten med vaskekluten dä skall du få ditt stygge troll, därför att du inte kan telle te tolv 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12. 23/4-1923 Anna dranna dri och dräck kontra fyra fem och sex silla du silla ja fem vecker före jul stod Anna Britta brud.
Lucia
Det var ingen särskild lussemarknad i staden men lördagen närmast före lusse gick under nam- net lussemarknad, för det var mer folk här i staden då än vanligt. Handlare och hantverkare väntade bättre affär då, som de också fick. Lant- bor var inne runt omkr från landsbygden. Di gjor- de sin julhandel då. Särskilt köptes lutfisken och julbrännvinet den dagen. Men julhandeln höll på i fjorton dagar. Då blev det brådast veckan närmast jul. På lussemarknaden var det myc- ket affär i Åmål. Så mycken handel på torget mins jag inte till för längre sen på den dagen. Där stod karamellgumman och sålde sina hem- gjorda karameller, pepparkaksgubbar, pepparkaks- käringar och sådant. Folk handlade mest i butikerna.
Julafton
Far gick till stallet och läste bönen för hästen på julekvällen och mor gick till lagården och läste Guds ord för "Kynna". Det var bruk i mitt hem. På julafton klädde de ut el. stoppade upp en käring och lade under bordet. Den skulle ligga där hela julen. Den kallades "Julekoppa". Det skulle föreställa ett helgon. Grishuvudet kokades helt och lades på julbor- det. Jag minns en gammal gubbe i socknen som bevarade detta bruk länge. När huvudet lagts på bordet skänkte gubben brännvin i ett glas och gick fram till grishuvudet och skålade och sade: "skål gris, skål gris, stor gris till nästa år."
Jul
I julhögen skulle det alltid vara en limpa, den var fyrkantig, ett bakat kors (en kaka där man tagit ur fyra skärningar), två bakade S samt överst en ost. Julgran hade di inte när jag var liten. Men di satte två nakna granar ute, en vid var sida dörra. Anda jul gick di omkring och måka i stallen. Tyckte di bra om dom, gjorde di rent och ga hästar och kräk. Tyckte di illa om dom, kasta di in utå gödselhögen. På julekväll, om det satt en utan huve ve bordet, då skulle den dö under året. Di gick ut och såg genom fönstret.
Julafton
Före jul var det brått i alla stugor. Det började en tre veckor före jul. Det fanns inte att köpa det en skulle ha då utan det var att sörja för det själva. Slakten tog lång tid, för det fanns inte köttkvarn utan en fick sitta å hac- ka det som skulle vara till korven i en ho. Så dröj- de det innan fjälstren blev urvattnade och rena. Så var det ljusstöpningen. Det skulle stöpas så många ljus så att en hade för hela året. Stora brödspett bakades. Då bakades mjukt och hårt bröd. Mjukt bröd av siktat rågmjöl och mjukt av rågmjöl. Det var nästan den enda tiden på året som en fick äta rågbröd eljest var det haverbröd för jämnan. Vörterlimpa bakades. Då togs vört till knådspad. / Så skulle det vara "juldrecka". Den brygde en själv av malt. Sen när det led efter Tomas så skul- le städningen börja, så att den var färdig fram- på förmiddagen på julafton. Och när julafton kom, så skulle det mesta grov- arbetet vara undanstökat. Då var det att uträtta småsysslor å ställa iordning allting bå- de inne och ute. Tidigt på morgonen var karlar- na ute å högg julved. Den skulle i alla fall va- re huggen till middagen. Det som kreaturen skul- le ha på julkvällen och julmorgonen lagades iordning, så att det bara var att ge dem det. Om det stod någon redskap ute på backarna, så togs den in eller ställdes upp ordentligt. Det fick inte se skräpigt ut på backarna medan julen. På morgonen sattes sovelgrytan på spi- sen. Fram till 12-tiden så var det färdigt att dop- pa i den. Då tog de sig fritt å samlades kring spisen allihop. Då var det att doppa brödet i grytan å äta fläsk, kött och korv till. Sen / fick en inte mer den dagen förrän en åt "julkväl". Innan karlarna gick in å "dôppa i gryta" så satte de upp "fôggelneka". Den grannaste neken en fick tag i när en tröskade gömdes till "fôggelnek". Den sattes i gavlen på ett tak. Men i de senare åren så har de flyttat fram henne till stugan. Bröd- och ostsmulor ströddes i neken. Fåglarna skulle ha riktig "julkôst". Somliga hade halm på golvet å somliga hackat granris. Men halmen fick bara ligga över de för- sta juldagarna. Sedan bars den till ladugården. När julljusen hade skene på halmen, så blev det kraft i den, å för det så skulle korna ha den å äta upp. Det var allt i min barndom som di började att ha jul- gran. Men det var inte på många ställen de ha- de, för det var inte på alla ställen di hade ljus. För barnen skull tog man in en liten gran- buske inte högre än att den kunde få plats på bordet eller var som helst. Det var såpass att / en fick något att sätta ljusen i. För att det skul- le se "jullikt" ut, så hängdes pappersremsor i grenarna. De hängdes som slöjor. Några äpplen hängdes i och dessa fick barnen dela, när granen skakades. De som inte hade riktiga ljusstakar att sätta lju- sen i, gjorde sådana av potatis eller trä. Både fint och grovt bröd lades på bordet. Det var en hel hög. Först lades brödkakor och på dessa limpor och så en ost därpå. Denna hög fick ingen röra på hela julen, för den lades ned i säden, så att en skulle ha på våren när plog- anden började. Högen kallades för "julkern". Det en gömde från julen skulle det vara mer dryg- sel i än vanligt. Det var inte bra att titta under bordet någon kväll. En skulle inte fika efter det som föll ned utan det kunde få ligga till morgonen. Det fick en allt lära sig när en var liten att en inte skul- le kutte unner bordet. / Om julkvällen fick kreaturen en haverneck var sig. Om en inte hade gott om havre så fick de ett fång hö var sig. Och så var det ju det bruket att en skulle tilltala djuren å säga: "Ät väl, trivs väl, lägg hulle på reva å ta märgen i bena för hele åre, för dä ä julekväl i kväll." Hästen skulle ha havre på morgonen, innan en for åt kyrkan. Då fanns det av de gamla som tog in den havern å hade den stående under bor- det på julnatten. På morgonen hälldes bränn- vin på havern. Kan inte minnas om något ljus brann hela nat- ten, men medan en åt kväll så brann det och på morgonen tändes ljus i alla fönster. "Julkvällsvarmen" skulle slå högt i skorste- nen. Då lades eller restes en stor brasa av ved. / Det var sådan ved som brann tyst å inte spra- kade av. Tall el. björkver eldades. Om någon brand föll från de andra å utåt spisen så skulle nå- gon dö i huset innan nästa jul. När det blev morgon tittade de efter, om det skulle synas ef- ter någon människa i askan. Det skulle vara som efter fötter i askan. Om julnatten var de dödas andar ute, å då kun- de de komma in. Så det var inte gott att kunna sova gott om julnatten.
Tomtar
Min morfar blev en gång utkastad ur stallet av tomtgubbar. Han blev ond på hästen och slog till den med han- den, men han visste inte ordet av förr- än han låg ute på gödselhögen. Han bröt ena lårbenet i den vevan och blev aldrig riktigt återställd. Han kunde tala om att tomten tog honom i huvudet. I Grillsbol i Mo socken hade de sytt en ny vadmalskostym åt tomten. Den lade de i ladugården julafton för att han skulle bli fin till jul. Så sat- te de ut ett stort fat fullt i gröt. Men på julmorgon kom tomten / och visade sig och talade om att han inte kunde arbeta mera emedan han var för grann. Så fort de satt och spann efter kl 6 på lördagskvällen, så spann det hela natten. Det var ingen annan än tom- ten som var framme.
Vattenväsen
Vid Kasenberg höll "strömgôbben" till. Far hade be- stämt sett fät efter honom i mjölet. Det var som ongefät, men det var inte mer än fyra tår. En gång så hade "strömgôbben" stoppat kvarnen. Det var före jul så det var full kvarnen i gubbar. Men mjölnaren bar sig åt så ville inte kvarnen gå. Då var det en gubbe som gick ned för att se om det var något fel på vasshjulet. Då fick ha se en gub- be som satt och skrattade och höll i hjulet med hä- derna. Gubben lade ned ett kvarter tobak och så smög han sig därifrån. Då började kvarnen att gå. Det var många som fick ligga och vänta för "ström- gubbens" skull. Men bara de kunde med honom, så fick de som de ville, bara de inte var otidiga på något vis.
Staffanståget
Staffanstågets deltagare kläddes ut i vitt. Kung Herodes skulle rida på en häst. I tåget fanns en trashank med en påse på ryggen och han tiggde. Då bad han om: "pengar i pongen brännvin i donken ljus i mi stjärna" Detta skulle man ha till en bal som gjordes på tredjedag jul. Staffanståget gick ur stuga i stuga. Man gav sig iväg på Annandagen. När det kommit fram till något ställe, stannade det framför fönstret och där höll man fram stjärnan och sjöng: Kung Herodes han rider på en apelgrå häst Till Betlehem för att Si god morgon, si god morgon både kvinna och man husbonden uti huset med sin maka för ### / Ja vi sjunge och vi tralle på den heliga juledag och vi önske allesammans att det vore till behag.