Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
I Tortorp bodde troll förr. När de bakat, kom trollen dit och skulle steka. Så kom där en man dit och hade en björn med sig. Så sa de till honom, att han inte kunde få bo där, för det kom troll om natten, men det var han inte rädd för, sa han. Frampå natten kom trolltyg dit och stekte korv. Björnen låg där på golvet. Så slängde trollen en varm korvbit till honom, och björnen brände sig på den och blev rasande och gjorde rent hus. En annan gång kom trollen igen och frågade, om de hade den store kissekatten kvar: "Ja, nu har vi två", sa käringen, och så blev det slut med trollens besök där.
Troll
Kniperedsborna hade sina kvarnar vid Finnebäcken och fingo själva mala sin säd. Det hände ofta, att det maldes hela natten och då inträffade det stundom , att trollen läto höra av sig. En gubbe (drängen) från ### (gård i Knipe) kom från kvarnen på kvällen med en säck mjöl på ryggen och satte sig på en sten för att vila. Då får han höra trollet från Holmås ropa till "Allenåsa" troll: "Låna mig din kittel mens jag ko- kar denne skrättel, som sitter här på sten." Gubben blev förskräckt och sprang hem det fortaste han kunde lämnande säcken kvar. Då han dagen efter skulle hämta säcken var den all- deles sönderriven och mjölet ute.
Troll
Det bodde troll i Debjär. Bönderna på Högen skulle spin- na åt trollen, för det kunde de inte själva. De betalade bra, men de sa ifrån, att folket fick inte väta på trån med spott, för kom det kristet spott på tråden, så blev den fördärvad. Bortbyting hade de en på ett ställe. Två karlar skulle göra ett stort lyft, men de orkade inte. Bortbytingen såg på, och han sa: "Det var la inget." Han tog det ensamt och lyfte det. "Jag har sett Köle skog uppvuxen och nerhuggen tre gånger", sa han. "Då ska du inte vara här längre. Nu ska vi ta huvet av dej, " sa de till ho- nom. Men då kom trollkäringen och hämtade sin unge och läm- nade igen den hon hade tagit där på stället, och har var så stor och duktig.
Jättar och troll
Det var dans — rockstuga — på Högen. Pojkarna gick dit och dansade med flickorna på kvällen. En av pojkarna var i syne, och han fick se ett troll komma in och kasta vatten i ett stort kar med mjöd, som alla drack ur. Och efter hand som de drack, så blev de så glada och uppspelta. Och trollet satt på en kubb och skrattade åt dem. Så fick den som såg trollet tag i en yxa och sa åt en av de andra pojkarna: "Ta denna och måtta ett redigt hugg på kubben!" Det gjorde pojken, och strax sprang trollet upp och skrek så vådligt. Då kom de andra trollen och frågade: "Var det den blinde eller den som såg?" Då sa den, som hade setat på kubben: "Det var den blinde, som högg."
Odens jakt.
Noajakta var något som for rätt ut häremot havet; Det var alltid emot ont väder, det skulle låta höra sej. Det lät som när en hop fåglar skriker. (Vet inget om en jägare och jakt efter troll o.s.v. i samband med noajakta).
Troll
Det var en från en herrgård, som red till ett berg på jul- afton, och så kom de och gav honom ett horn med drick i. Han slog ut dricken och red, tills han kom till plöjda åk- rar. Trollen var efter och ropade: "Enfoting, spring, spring." Men han kom ifrån dem.
Jättar och troll
Det var en kvinna, som körde till stan. Hon hade fått ett barn, och hon hade inte gått i kyrke. När hon kom ut till Vommedal, ropte det i berget: "Där ä en hajen käring." — "Nej", sa det andra trollet, "hon har mannens strumpeband på sej." Då hade trollen ingen makt.
Troll
Det var en karl som gick förbi Debjär, och då fick han höra, hur trollens barn skrek efter bröd. Så var det ett troll som sa: "När denne karlen kommer hem, så får I bröd, för hans hustru håller på och bakar, och som han kom- mer i dörren, så tappar hon en kaka, och då svär han." Det gick på så vis, men karlen svor inte, utan han sa: "Ta upp na och välsigna na i Guds namn." Och så var det en bonde i Torpa som hade gått vilse. Han kom in till trollen i Debjär, och mora hade kokt vit kål och öste upp en tallrik åt honom. Soppan var varm, och han blåste på henne. Då sa trollen sins emellan: "Han är galen som blåser på maten." Bonden såg inte annat än att han var i sitt hem, och han sa: "Var i Jesu namn har du fått kål ifrån?" Men då blev han utkastad, för / att han nämnde Jesu namn. Så var det en bonde på Lunnen. Han var ute och körde och när han var nedanför Debjär, hörde han att det ropa- de: "Be Börta gå hem, för Löber föll i ell och brände upp sej!" Bonden talte om detta, när han kom hem. Då var där ett troll som sprang på dörren och slängde två granna kopparspänner efter sej, och dem hade de hos Pålle på Lunnen länge. Många hade lånat bort bröd och dreck till trollen i Debjär, men de hade fått lika gött igen. Här ute i Kärret på ett ställe hade de en bortbyting, och vem som köpte gårn fick han ha denne bortbytingen, och ge honom mat och passa honom, för han kunde inte gå, bara satt stilla på golvet. Men så lärde någon dem, att de skulle brygga i ett äggskal och tala om att kungen skulle komma. Ja, de ställde till och skulle brygga och sprang ut och in och hade så brått, Till slut frågade bort- bytingen: "Vad har I för er?" "Jo," svarade de, "kungen ska komma hit, och vi har ingen dreck." Då sa bortbytingen: / "Är det blivet så fattigt, så är det bäst att jag tar spetera (spetorna) och går." Det gjorde han, och så blev de av med honom. I Baltaregårn i Skogbygden hade trollen tagit ett barn och lagt ett av sina i stället. Mora blev lärd att lägga barnet på grisslan, när hon bakade, och låtsas som hon tänkte bränna upp det. Men när hon skulle till att skjuta in det i ugnen, kom trollet med hennes riktiga barn och sa: "Här är ditt barn. Så har jag inte gjort med ditt. Men Baltare gård ska inte bli fri från kröpplingar så länge världen står." Och så har det alltid varit. Nu har de en gosse där, som inte kan tala. Och i en av mina gårdstugor var det ena som låg och hade en gosse på tre månader intill sej, och på natten blev gossen borte. Hon vaknade och trevade efter gossen. "Har du tatt gossen intill dej?" sa hon till sin man. Nej, han hade honom inte. Då stod hon upp och tän- de en sticka, och då låg gossen vid gru(v) stenen, som de eldade på. Trollen hade inte varit god till att ta honom / längre. De skulle ha tagit ut honom genom skorsten. Det var en bonde som hade en tös. Han var gammal. "Vi får la sälja gårn", sa han, men det ville inte tösa. Så kom en pojk dit och frågade, om de behövde en dräng. "Ja," sa bonden, "men du är la för dyr." "Jag ska inte begära någ- ra pengar, innan året är slut," sa han. Och han stanna- de och arbetade så redigt, men han hade sin mor i ber- get, så han låg inte i gården en enda natt, utan gick upp till berget var kväll. Gubben blev som tio år yngre för att han fick så god hjälp i arbetet. När året var gånget, sa pojken: "Ja, nu får jag flytta, Nu vill ni väl vara av med mej." "Nej," tyckte bonden, "säg ifrån vad du vill ha!" Då sa han, att några pengar ville han inte ha, men han ville att de skulle skicka bud på prästen, för jag är hälften människa och hälften troll, sa han. "Och sen ska jag gifta mej med Alma" sa han. Och de gjorde så och det blev så lyckligt för dem. - Den berättelsen läste jag i en tidning en gång. I Limmanäs var det många troll förr. En gubbe såg / det bränna i en mark en kväll. Han gick dit och satte sin käpp där, och nästa morgon gick han dit igen och tänkte gräva där, för han trodde att där skulle finnas något medel. Men när han kom fram, stod det fem käppar där, och de var alla precis lika. Han tog en utav dem och gick hem; han fick inte se något mera. Åskan har slagit ihjäl de mesta trollen nu, jag tror inte att det finns många kvar.
Grusåsar
Trollen skulle bygga en väg från Kålseberget till Virse Hatt. De skulle börja i var sin ända och mötas på vägen, men solen gick upp, innan de var färdiga. En jätte bar sand i en påse, det blev ett hål, så sanden rann ut. Så uppkom "Hålta ryggar".
Troll
Det finns berg här i Vallda, som heter Kärrabergen. Då ha troll hål- lit till förr. Det sägs att folk hörde, när trollen bakade. De slamrade med grisslor. Ibland kom trollkäringar och ville ha mjölk av dem, som mjölkade korna. De kommo ut på gärdena och satte sin bytta jämte den som mjölkade, och då måste denna fylla på. Det var en som inte brydde sig om att ge trollet någon mjölk, men sedan mjölkade den kon bara blod. En gång gick en bonde under berget och slog hö på natten. Då fick han höra det ena trollet ropa till det andra: "Hugg huv'et av lea lia, som går å slår ve nattetia!" Bonden kastade genast lien och sprang hem.
Troll.
I Stråvallaberget var som en omm (ugn) långt in i berget. Jag var inne där många gånger. Där hade bott troll förr. De hade bytt barn på ett ställe. Mora tog barnet, som trollen lagt i vaggan, och skulle kastat in det i elden, men då kom trollet med hennes barn och sa: "Jag har var´t rädder om ditt barn, men du har piskat och slagit mitt." Min son var så besvärlig, när han var två-tre år. Vi trodde han var bortbytt. Så snart vi släckte, grät han. Jag sa: " Detta kan inte få fortgå längre. Vi far till doktorn med honom i morgon." Den natten slutade han att skrika, och se´n hörde vi aldrig ett ljud från honom om nätterna. Fruntimmer, som fött barn och inte var kyrktagna, brukade ha en kniv eller sax vid sängastocken till skydd mot troll.
Troll
Här nere där vi har vårt elektriska kraftverk var kvar- nar i min barndom. Där var åtta kvarnar i den strömmen härnere. I en kvarn spöka det. Den brände upp varenda julnatt. Nå, så var det en person som skulle passa på kvarnen en julnatt. Nu hade de så där var eldstäder i kvarnarna, så de kunde lägga på och elda. Där hade han en järnstång i elden. När han satt där och hade lagt på ved och brände, öppnades dörren och där kom ett troll in. Först frågte det honom, vad han hette. "Jag heter Själv", sa han. Sen sa det "Glävsa läppar" - de skulle se vem som hade störst gap. Jo, det var han med om. Han tog fram sitt järnspett och körde i munnen på trollet. Sen sprang han hit åt Greggered. Trollen efter - där var flera stycken. Så frågte de andra, vem som bränt ´en. "Det har Själv gjort", svarte trollet. "Ja," sa de andra, "Själv gjort får själv ha´t". Trollen skulle bo här borta i Knipered. Nå, så var det en an- / nan gång. De hade mycket svårt att få malet då, så det fick ske sent på nätterna ibland. Så var det en från Skår som hade varit å en natt och malet. När han gick hem, gick han förbi ett berg de kallar Knipa. När han hade gått en stund, satte han sej och vila och la säcken i jämte sej. Då fick han höra, hur det ropte mellan bergen - från det ena berget till det andra. "Bror, låt mej låna din kittel, medan jag kokar den skrotten som sitter utpå stenen." Han misstänkte, att det var han och kila ner åt en vattenpöl och tvätta sej. Och sen sprang han hem. Den andra dagen gick han och skulle hämta sin mjölpåse och då var den sönderhackad. Ute vid Lindome kyrka i Klockaregården skulle det förekom- ma, att de lånte av varandra - klockaregårdsborna lånte av trol- len och trollen av klockaregårdsborna. - Förr brygga de alltid drick själva. Så var dei i Klockaregårn de hade brygget. Om de då hade lagt något kors av halm i bryggekaret, skulle inte trollen ha makt att stjäla dricka. Nå, på kvällen kom där en trollkäring in och skulle stulet drick. Men när hon då förstod, att där var lagt ett kors, blev hon så förskräckt / så hon kasta både oket och spännerna. Och det skulle vara kopparspänner. Och de fick de behålla i Klockaregårn.
Naturföremål
På Fjällebo står en sten. Det är ett troll, som varit ute, men vad han varit ute på för ont, kommer jag inte ihåg. Men han kom inte hem, förrän solen gick upp, och så blev han en sten. Uppe vid Varpåsa (Tölö kronopark) finns ett par högar. Förr skulle var och en som gick förbi kasta en sten. Där skulle ligga någon människa.