Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Jag tror knappt att det har varit någon skill- nad på troll och jätte. Trollen bodde i berg och backar. De kunde vara i besittning av stora skat- ter. De kunde bergta både folk och "fä." och så kunde de byta bort barn. "Bortbytingarna" voro al- drig så till förståndet som andra barn. Och de voro klumpiga till växten. Talesätt som har avseende på trollen: "dum som ett troll,", "klumpig som ett troll", "led som ett troll", "han springer som trollen i skogen", Mot trollen skyddade man sig med stål eller genom att göra korstecken. Om man gjorde kors- tecknet över en sak, så skulle inte trollen kunna tillägna sig det.
Bergväsen
På Hövden bodde en sorts troll som de kallade Hövdagubben. En bonde red förbi där en kväll, och då hörde han buller. Då ropade han: " Äst du en karl, så kom, äst du något annat, så vänd om !" Då hörde han något kom, det brakade i trätop- parna. Bonden red det fortaste han kunde och kom fram till Myntkullen och stängde dörren efter sej och sköt spjället. Strax därefter slog Hövdagubben till i väggen så illa.
Jättar och troll
Det var en, som hade varit i kvarnen, och så skulle han köra hem på natten, och då regnade det och åskan gick. Han ville inte ha vätt ner sitt mäldalass, så han körde in och ställde sig under en gran, som var bra tät. Då kom det en liten gubbe och sa: "Det regnar och blåser, och gamle man blir våter." Då blev han rädd och körde undan, och det dröjde bara några minuter, så slog åskan ner i trädet. Den har slagit ihjäl alla troll.
Svartkonst
1. En tatterska kom in i en gård för att tigga. Bon- den skällde upp henne och kallade henne bland mycket annat Lusa-Kona. Det stack tattarkvinnan. - Du skall få lus, så mycket du behöver, sa hon, och sen gick hon. Men bonden blev så över av lus, så det drällde av honom, var han gick och var han stod. 2. Kapten på Susegården fick så många löss, så de bok- stavligen åto upp honom levande. Det troddes, att det var någon ovän, som hade trollat olyckan på honom.
Iglar.
Till Trolles i Hed fanns en gumma, som hette Anna Lina. Det är väl nu en 30 år sedan hon dog, och hon var då 70 år. Hon satte iglar på folk för tandvärk m.m. Hon hämtade sina iglar vid "Mårtens holm", vid Vabränna. Det är en vik av Viskan. Vid högt vattenstånd äro "höljerna" fulla med vatten, men vid låg vattenstånd, är det ju mest bara slamm och så något lite vatten, och då går det bra, att plocka iglar där.
Påsk
Påskkäringarna reste om torsdag middag och kom tillbaka påskadags morgon. – Under dymmeldagarna skulle det sitta stål i alla dörrar, för att inte påskakäringarna skulle komma in till folk och fä. Hos bönderna satte de gamla knivar och liar i sädrösarna under de tre dagarna. Allt som gick runt var förbjudet då. Man fick inte köra eller spinna. – Om någon granne ville låna smör en av de dagarna, så var man säker på att han ville trolla, så att det blev något galet för en.
Späda barnet
I Sannagården här i socknen trodde de på allt sånt där gammalt. En gång – och det är inte så värst längesen – skulle där födas ett barn i Sannagården, och gjorde så med. Men då gick där vakt hela natten. De slogo med klubbor i väggarna och förde oväsen på alla sätt för att skrämma bort trollen, så att dessa inte skulle komma åt att byta bort barnet, som föddes. En annan av mina meddelare från Weddige, Anna Helena Berntsson, Hultahage, visste om samma sed. Men hon inskränkte den inte till bara Sannagården utan förklarade den ha varit allmän i socknen. Och så var det den skillnaden, att det enligt hennes framställning var den närmaste bygdens ungdomar, som samlades i det rum, där barnaföderskan låg, och bankade och slogo i väggarna och förde oväsen för att hålla trollen borta. Om en gosse och en flicka döpas i samma vatten, så skall flickan döpas först, annars får hon skägg, och gossen blir utan, när de bli fullvuxna. Här i Weddige fanns en karl och ett fruntimmer, som voro döpta i samma vatten, men pojken var döpt först. Karlen fick aldrig nåt skägg, så länge han levde, men flickan fick mer än hon ville ha. (Fru Inga Broberg)
Troll
Mamma och pappa var födda upp i Dverred och Knipered. Där var troll uppe i bergen. Det var en och låna en fjärding pengar av trollen en gång. Han gick till berget och knacka en dag och frågte, om han fick låna pengar. Då kom de ut med dem. Det blev utsatt tid när han skulle lämna tillbaka dem. Då gick han dit med dem igen. Han hade väl inte vågat använda dem, han ville bara se om han fick några. När han kom ropte det inifrån berget till honom. "Behåll du dina pengar, för Arve är allt död." Det var den han hade lånt det av. Så han fick väl behålla dem. Det var en tös och en pojk som var med en gång, de skulle mjölka uppe i Dverred. De gick en liten bit ifrån den som satt och mjölka. Då fick de se en stor pengahög, den glänste så mycket. Tösen låg där och rörde i den där pengahögen. När den som mjölka kom, var högen borta. Men tösen hade väl tagit en liten peng med sej hem. Det var ett par som hade bröllop borta i Balltorp i Fessberg. Där / var ett berg där borta de kallte Brudberget. Så skulle bruden och brudgummen rida till Frölunda kyrka. När de kom till Brudberget, kom där en ut och bjöd dem på dricka. Bruden blev bjuden först och hon drack. Det var en sådan fin silverbägare. Sen bjöd de brudgummen, men han slog det bakom sej efter länden på hästen. Och det var så starkt så håret gick av länden. Han behöll bä- garn och red det värsta han kunde tills han kom till Frölunda kyrka. Där red han rakt över muren och in på kyrkogårn. Där kunde trollen inte komma in. Sen fick han behålla bägarn, och den bägarn finns i Frölunda kyrka än. Och hästen rev ner muren efter sej, och det hålet i muren finns än. Men bruden blev intagen i berget, den tog trollen. Det är väl därför det heter Brudberget - Det berätta de ute i Askim när jag tjänte där.
Troll
Jag har hört talas om att det skulle vara en borti Åsabergen. Det var en soldat, som var lärd, att han skulle gå och sjunga över någonting däruppe. Han skulle sätta det på backen och springa över det. Då skulle trollgubben komma och säga: "Vad är det, du går och springer över, kom istället och se vad jag har". Och soldaten följde med. Trollet hade en massa gevär och så såg han en kittel och han var lärd att kasta något i den, ett stålstycke skulle det vara. Så hade han ett par järnhandskar med sig och när morgonrodnan kom, kom troll- gubben och sa´farväl och soldaten hade stålhands- ken på och klämde och tryckte gubbens hand, men han skada´ honom inte. Trollen skulle bo bort i bergen. De talte om i min barndom att om / ett barn inte trivs bra är det en bortbyting. I Kållaskog var det en som hade ett barn, som trivdes så dåligt och var sjukligt alltid och gumman blev lärd, att hon skulle säga, att kungen skulle resa där förbi imorgon eller så. Hon skulle säga det så att barnet skulle höra det. Då sa´barnet: "Jag är så gammal, att jag sett Kålla skog bränna ner och växa upp tre gånger, men något sådant har jag aldrig hört". "Är du så gammal", sa´mamman, "så är du en bort- byting". Och så elda hon upp ommen och skulle lägga in ungen. Då kom trollkäringen med hennes barn och sa´: "Jag har varit snäll vid din gosse och nu vill du bränna upp min och så tog hon sin och gick. Jag minns i min barndom att folk var så vidskepliga att de skulle lägga en kniv eller sax hos barnet så skulle inte trollen orka ta det. Trollen skulle la vara bottenrika. Jag har hört talas om en trollgubbe som öst guld med en "skuffa" till dem han gav. Han brukade ge två "skuffer", men ibland gav han tre. / Det var en som han lovat två gånger och så sa´ han: "Har du sett mer?och många som var hang (###) om sig bruka´säga: "Somliga ger mer" och så fick de en "skuff" till. Julafton skulle berget stå på guldpelare och då dansa´de och hade så förnämt.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Intervju med Gustav Jonasson (f. 1882)
Intervju med toffelmakare Gustav Jonasson, född år 1882 i Eldsberga. Han kom som pojke till Hasslöv. Fadern är född i Småland, modern i Hishult. Inspelningen genomfördes 1959 i Hemmeslöv, Östra Karup, Skåne. Intervjun gjordes av Sten-Bertil Vide.
Jättar
Det bodde troll i Maberg nära Ås bro. Det var en bonde som blev gift med en tös från Maberg. Han var stygg vid henne. Men en gång stod han och skodde en häst, och det var en sko, som inte ville passa. Då kom hustrun och tog skon i händerna och gjorde den rätter, " Så ledigt som jag rättar denne hästskon, så ledigt ska jag bryta dej i småstumpar," sa hon. Att hon inte hade slagit tillbaka, det be- rodde på att hon ville lova det hon hade lovat, när hon vigdes, sa hon.
Läkekonst.
Det var rätt vanligt förr, att människor, som voro ute i några ärenden blevo trollkrammade eller gastakram- made. Det var, om de hade stött ihop med ett troll eller en gast. Och då blevo de så hastigt och strängt sjuka med yr- sel och kräkningar. Ett säkert botemedel för sådan sjukdom var att röka sig med svavel. Då tog man några glödande kol och lade dem på spishallen och lade en bit svavel på dem, och så skulle den sjuke luta sig fram över desse kolen, så att svavelröken slog rätt in i halsen på honom. För gapa skulle han.