Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Bergväsen
Här är ett berg ute i Knipered de kallar Smedjeberget. Där bodde en pojk som smidde. Det var ett troll. Det var på ett ställe de fick lagat så mycket de ville. Han bar hem det till dem, och han tog aldrig betalt för det. Så en gång kom han julafton med nånting han hade lagat åt dem. De tyckte han var så tra- sig, så de gav honom lite kläder, en skjorta och vad det nu var. Men sen fick de aldrig lagat nånting mer. Kreatur blev bergtagna. Gummgårds och Mossbacka (Sätila) krea- tur, de hade en ### (vallpojke) med sej. Om eftermiddagen gick "kräga" vid Abbekärr i mossen. Men när han skulle köra hem dem, var de borta allihop. Han hörde bjällran, men han kunde inte se dem. Där gick folk med honom dit den andra da´n och de hörde bjällran men de hitta inga kor. Men så var det en gammal, hon sa, att de skulle ta stål med sej och kasta i tjärnet. Det gjorde de. Och då gick kräga där på samma ställe. Bergatrollen hade väl förblin- / nat ögonen på folket så att de inte kunde se dem. Men bjällran hörde de.
Troll.
En pojk gick en gång igenom en stor skog. När han gick där, möter han en flicka, som säger till honom: "Godag, fäste- man," och han svarar, "Godag fästmö" då säger hon "håll ord med det idag om ett år," och det lova han. Men sen börja han tänka på att det ej var menska utan en trolltös, så han var bedrövad över sitt löfte, han givit henne. Innan året var till ända, gick han och fråga prästen, vad han skulle göra, Prästen rådde honom gifta sig med henne ifall hon kom å årsdagen sen de träffats. Och hon kom och de gifte sig, men han trodde alltjemt det var ett troll. Han var på alla sätt / stygg mot henne, för han trodde hon skulle gå ifrån honom, men hon stanna, och gjorde allt för honom. Så en dag skulle han till smeden med sin häst för att skos, och hon följde med honom, när smeden skulle sätta hästskon på hästens passa den ej, då tog hon skon och böjde med fingrarna. Då förstod mannen att det verkligen var trolltyg, sen våga han alldrig vara stygg mot henne mer, och så levde de lyckligt till deras död.
Spökeri.
Bara en liten bit härifrån hade en karl, som de kallade Sta'ten, dött ute i marken. Det blev ett troll (sic!) utav honom, och det var inte många, som ville gå den vägen fram. Påskafta i år var det ena, som dog hos gålbons. Hennes far blev hystater ur vägen av det trollet en gång. Han hade varit på dagsverke och skulle gå hem. De varnade honom och sa: "Du kan möta Staten, om du går den vägen." Men han svarade: "Det vore roligt att få se'n." Jaha, när han gått en liten bete, kom den häre farande och hystade honom ur vägen och strax däref- ter blev han borte vid en gärdsgård. Staten var klädd i sina vanliga kläder och såg ut precis som när han levde. Men han som blev hystater, blev dålig utav det, fast det gick snart över. Han hade blivit gastakrammad. - Jag hörde en gaste en gång, men när jag fick reda på´t, var det stenulven.
Jättar och troll
Pappa talte om, att på den gården i Skår, där han växte upp, fanns det för hundratals år sen en väldigt liten pojk, som kallades Lelle Måns. En gång, när han körde med oxar på åkern, hörde han hur det smällde med gresslor i Åsen, för trollen bakade. Så kom det ut en trollkäring med en gressla, som var sprucken isär. "Denna ska du laga åt mej", sa trollet, "du ska få bra betalt." Lelle Måns tog en björkvidja och band ihop gresslan. Då han hade lagt ifrån sej den, blev han sömnig och somnade, och när han sen vaknade, låg det en kaka med smör på bredvid honom. Han var hungrig och åt upp kakan. Han tog genast till att växa och blev den störste och grovaste karl, som någonsin har levat här i trakten, och de kallade honom Store Måns sedan. Pappa sa, att de hade ett gammalt förfärligt stort byxelin kvar som minne utav honom.
Kloka
Om man kunde komma åt en vit orm kun- de man lätta tillägna sig konsten att trolla, trodde folk förr i tiden. Det berättas om en gumma som hade fått tag i en sådan orm; att hon la´ den i en gryta för att koka , se´n skulle hon dricka av spadet. Men det fick inte koka över. Gumman skulle emel- lertid gå ut för att mjölka korna. Därför sa´ hon till pojken att han skulle passa grytan under tiden. Men du får inte smaka på spadet, sa´ hon. Pojken kunde dock inte motstå frestelsen att smaka på spadet, utan han doppade ned ett finger i grytan, å slickade se- dan på fingret. Sedan gick han ut i fähuset, där mo- dern satt å mjölkade. Då började han tala om hurda- na kalvar korna skulle få. Den kon kommer att få en röd kalv, den en vitfläckig o.s.v. Nu har du / smakat på spadet i grytan sa´ modern och blev mycket arg. För sedan en hade smakat på spadet så var där ingen kraft över åt den som kom efter för att smaka på detsamma.
Troll
Det var en liten sjö intill berget i Ansarebo. Det var en fiskare ute på sjön och metade. Då började det ropa i berget: "Smått, smått muteregn!" Då svarade fiskaren: "Låt det vara stora droppar ibland!" – Det hade regnat lite, men då tog det till att hällregna. Det bodde ett bergatroll vid Lussebäck, ett ställe. Den kallade de Lusse, och den var ju rik. Folket i en gård intill lånade en kittel av honom var gång de skulle koka pölsa. De brukade lägga en pölsa i kitteln, när de bar den tillbaka. En gång hade en dräng tagit och ätit upp pölsan och skitit i kitteln. Lusse blev förbannad, och de fick aldrig låna kitteln mer. I ett lömskt berg nära Ansarebo bodde ett troll, som hette / Simmen. Där är en grotta, som kallas Simmens ståva. Johansson berättar även "Ljungby horn" men känner ej till orden: "Rid ej vägen den hårde" e.d., kan ej lokalisera sägnen och vet ej, var hornet finns.
Bergväsen.
Här fanns Smörkullegubben och Mabjärsgubben. De var osams. Så kom de ett brudpar ridande på vägen, och då ropade Smörkul- legubben: Ri´ akern den bålle å inte vägen den hårde, för då tar de fatt dej! Det var Mabjärsgubben, som skulle tagit bruden. De red ut på åkern, och troll hade inte makt att gå på åkern, där Gud lät växa säd och gräs. Det var en dräng som tjänte till Lassa i Åsby. Han var så ogudaktig. Han gick till Mabergsgubben och skulle fria till hans dotter. Han packade på. Då sa det inifrån: "Far är inte hem- ma, men han kommer snart. Kom igen ikväll eller i morgon / kväll!" Drängen gick dit om kvällen den andra dagen, och då stod det en stor, svart gubbe vid berget och frågade, om han var nöjd att gifta sej med hans dotter. Men drängen blev sinnessvag med det- samma. En kom körande förbi Mabjär vid elvatiden på kvällen. Han hörde det spelade i berget och det slamrade som när de rö- jer bort tallrikar.
Lucia.
Troll och spöge var ute på lussenatten. De fick inte lov att mala den natten, allt skulle vara still och inget fick lov att gå runt ikring. De klädde sej i lussa mera förr än nu. Det var ena som var själva Lucia. Så var det flera både pojkar och flickor, som var fint utklädda. Pojkarna hade vita byxor och röda band vid sidan på dem. De gick i gårdarna med kaffe. Det tröt för dem på somma ställen; då kokade de kaffe där. De hade med sej bullar och lussekatter. Jag var inte med, för jag var gift ! Men det var brukligt att gå och lussa, när jag var ung. De skul- le vara många, för de trodde de skulle kunna möta lussegubben. Ja, det har varit i all min tid. Alla lucior var vitklädda och hade ett rött bälte om livet. Flera hade ljus. De sjöng / någonting, men jag minns inte orden. Lussenatten var den längsta natten, hade de för sej. Lussegubben kalle de lussefår. De gamle talte inte väl om honom. En gammal i barndom talte mycket om lusse- färs släkte. Jag har tänkt att jag skulle läsa det i bi- beln.
Jättar och troll
Det var en gång två bröder från Snödal, som voro i marken och såg efter sina kreatur. Då träffade de ett troll, som de slog sig i samspråk med. Så sade den ene: "På Kjölerydshed stod en griftesten över vår farfars far, men den är sen långliga tider ikullfallen, så att trollgummans getter från Kvarnastoberget springa på stenen och spilla vatten i farfars fars skägg. Men det liter vi inte åt' mer, så därför tänkte vi få dig, far, att åtaga dig besväret att resa upp stenen, så att getterna slippa det nöjet längre." Ja, det lovade trollgubben skulle bli gjort. "Men då får ni köra dit edra oxar och vagn med tre tunnor öl först." Det blev lovat, och så skildes man. Då bröderna besökte farfars fars griftesten tre dagar senare, funno de, att oxarna voro uppätna, vagnen uppbränd och ölet urdrucket, men stenen var rest och står där än i dag.
Barnsbörd (skyddsmagi)
När jag hade fått vår pojke (således för 12 år sen), kommo ju såsom seden kräver en del kvinnliga vänner och bekanta på besök. Bland dessa var också en bondhustru, som var en av våra närmaste grannar. Hennes besök har särskilt stannat i minnet därför, att hon allvarligt förmanade mig att inte gå utom hemmets dörr, förr än jag blivit kyrktagen. Och om detta ej kunde undvikas, sedan jag blivit frisk och stark igen, så finge jag åtminstone inte glömma att först lägga en kniv (eller annat eggverktyg), på tröskeln så, att jag komme att kliva över den då jag trädde ut ur hemmet. Dock gjorde det samma nytta, om jag kunde förmå min man att hugga in en kniv över dörren, hugga in den med spetsen, så att den fastnade i träet. Försummades båda dessa skyddsmedel, så finge trollen makt över mig. Det var tydligt, att dessa råd gåvos på fullt allvar och i verklig välmening, och att framställarinnan själv var fullt övertygad om såväl farans befintlighet som skyddsmedlens verkande kraft.
Kloka.
Farfar till Kalle på Kullen skulle kunna trolla. En de kalla- de Tutte hade stulit ved från honom en gång, men när han började elda med den veden, tog det till att smälla och leva, så han trodde hela hyttan gick. Då gick han och talte om´et för Gårdshornen - så kallades gubben. "Ja, du skulle låtit min ved ligga," sa´ han. I Öxabäck bodde Träsko-Kristina (Prekebogumman). Det var stu- let i Kärrakulla. Mostera gick upp till Öxabäck och kom fram om kvällen. Kristina sa: "Du kan inte bli här i natt; du blir förskräckt". Men hon blev där likaväl. På natten blev det ett buller och hon hörde, att Kristina var ute och talade vid någon. Det var nog Sträng i Idala - han tala om för henne allt sånt där. Sen på morron talte Kristina om, vilka de var som hade stulit. Det / var Toppen och Renen på Gällinge skog. De hade kommit bort garn i Mônekulla. De hade varit nå- gonstans och fått reda på, vem som tagit det. Och när en av pojkarna från Mônekulla var ute och körde, kom Bernt på Grankulla och slängde hela garnbördan på vägen framför ho- nom, och det var mitt på dagen.
Naturföremål
Drakberget. Jag är född där intill på en gård som heter Berget. Det har varit en uppställning med kanoner på berget. Vi hittade ofta kanon- kuler i våra åkrar. Albrekt av Mechlenburg kriga´ där nere. Börsås hål - det är en grotta mitt emellan Skårgärde och Skräppskolan. Det är en mycket stor och lång grotta. Där har bott troll förr i tiden. I Sme´berg var också en grotta, som jag var inne i när jag var pojk för småskolan i Anderstorp ligger inte långt därifrån. En källa på Gårda egendom offrade de i. Jag gick ofta förbi den, när jag skulle in till vår torvmosse. Den ligger nog 2 kilometer ifrån landsvägen. Alla, som drack i den, skulle offra en knapp i den - pojkarna tog upp knappar ur källan och hade dem att pota med. Pengar vet jag aldrig att någon offrade. Men så var det en stor stenhög invid källan. Alla, som gick förbi, skulle kasta en sten på den stenhögen. Nej, jag vet inte vad / det skulle vara för, men alla skulle "offra" en sten på den stenhögen. Det har jag gjort många gånger. (Meddelaren känner ej orden varp eller offerbål).