Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
Stål och silver anvädnes mot troll- dom, även hästskor och yxor. Man bar stål- bitar på sig för att vara skyddad. Bara man hade en nål på sig i kläderna, så kunde den skydda en från att bli bergtagen. Nålen sattes i barnkläderna.
Bönder och tjänstefolk
När jag var barn brukade en piga få i lön 12-12 kronor om året samt 2-3 kronor i städja, 12 alnar vävne still lintyg, ett par kängor, ett par lädertofflor, ett eller två kappar hör och sätta "ett par for" potatis. Linet sköttes tillsammans med bondens - slog det in så det bev bra med hör, fick hon bra med pengar för fröet och linet. Potatisen gav hon ofta till sina föräldrar. Att piga fick föda en sö med lamm har jag aldrig hört talas om. En dräng hade högst 20 kronor om året och 3 kronor i städja. Han skulle ha byxor, ett par om året, det ena året ett par väskensbyxor, det andra ett par vita linbyxor. Så fick han två eller tre sydda skjortor. Ett par stövlar skulle han ha varje år. Hör minns jag de drängar som sådde, men jag minns ingen, som satte potatis. Två par ullstrumpor varje år. Träskor kunde både dräng och piga få av husbonden, när det var / träskomakare på gården. En del tog tjänst bara för sommaren: 24 april - 24 oktober. Vallpojk hade vi i byn i min barndom. Han vallade fåren. På morgo- nen tog han emot fåren vid Trekanten där Lövgrens har byggt. (intill postkontoret). Då blåste han i sitt horn klockan 7, och då kom de från alla gårdarna med sina får. På kvällen tutade han igen och då gick de till Trekanten och hämtade var sina får. De kallade platsen för Skelebacken. Var gård har sitt märke inklippt i öronen på fåren.
Rövare och dråp
Här gick en sägen från Frillesås. Det var en karl de kallade Skam- meson; han hade slagit ihjäl sin far och mor och sina syskon. Först fick han sitta på fästning i tjugo år, men sen släppte de ut honom och lät honom gå fritt, men han blev bunden med länkar för att han inte skulle komma åt att göra någon skada. Så var det diktat en visa om honom, och en finne hade spått, att han skulle bli fri från sina länkar, när han hade fått höra sin visa till slut. Så kom han in på ett ställe i Frillesås och där satt en jungfru vid rocken och spann och sjöng på hans visa. Där ramlade länk- arna av honom, men i detsamma blev han sjuk till döden. Han bad dem, att de skulle gräva ner honom under tröskeln till vapenhuset för att alla skulle trampa på honom, när de gick in i och ut ur kyrkan, och det blev gjort som han önskade. Men se´n har det varit så mycket styggt folk i Frillesås. Utav det att hust- / rurna gick över den graven, när de var havande, blev de liksom smitta- de, och barnen blev så svåra till att supa och slåss. Det fanns knap- pat en karl förr som inte hade Frillesåsa märke i ansiktet - det var ärr efter knivhugg.
Tjuvar
Tjuva-Per; jag vet inte var han var hemma. Han skulle stjäla i en kyrka, och så var där ett lik som var bisatt. Han reste upp kistan och gick upp på kistans gavel, men den gick sönder, och Tjuva-Per kom ner till liket. Då gasma´ Skam i kyrkan. Se´n hade Tjuva-Per sagt, att han hade aldrig varit rädd mer än den gången. - Han var så vacker, så fruntimmerna var galna i honom. Österberg stal från de rika och gav till de fattige.
Legender
Väscha skomakare talte de om, när jag var liten. Han hade gjort något förfärligt ont, och för det skulle han få vandra jämt ända till domedag. Han fick aldrig gå in på något ställe utan fick stå utmed väggen och begära det han behövde. Det var en liten gubbe med en hop läster pår yggen.
Legender
Här gick en handlare från Markaryd. Han sa, att han hade mött "Väscha skomakare" på vägen. När Frälsaren skulle korsfästas, ville han vila sej mitt för skomakarens, men han fick inte sätta ifrån sej korset vid skomakarens vägg. Då sa´ Frälsarn att han skulle få gå på samma vis och bära sitt lästaknippe på ryggen aldrig vila - han får ald- rig ligga och sova utan bara gå i ett till domedag. Har inte hört att han skulle få vila sej på plog eller harv, som stod ute julenatten.
Vaggvisor
Tulelri, tulleri bockahorn, alla getterna i prästens korn. Efter kommer prästen med den långe käppen, slår ihjäl den bäste bocken bockamora hade.
Folklekar
1. De "sådde lin". De gick i en lång rad. "min mor sådde linne", sjöng de. Så låtsades att de strödde linfrö. "Hu röckte den" - . " Så reva´ hu kneben å´n ". - "Så budde hu´n " - Så bröt hu å häckla´n " - Till slut ropade de: "Min mor hon slet linnet" - "då flög de på var- andra och flängde och riste varandra så de föll ikull på golvet. Det var en förfärligt gammal lek, men den förekom sällan. ("De tona" sej - de bar sej åt) 2.Gustafs skål den bästa är, den bästa skål här finns i Märk. - Det var fyra som skul- le hålla händerna och springa igenom, och någon skulle vara kvick till att stjäla, och då skulle den ene maken gå bort. 3. Min fru Fränne skicka´ dej en penne (penning). du får köpa vad du vill, / men inte vitt och inte svart å inte nej å inte ja, för då vill inte min fru Fränne ha". 4. Så var det en lek med ett rep med en stor knut på. De satt i en ring och så kickade rebet runt, alla höll om det med båda händerna, och en gick i ringen och tittade efter var knuten var. Den han fann knuten hos, fick ge pant. En del försökte hålla emot så att inte knuten kom till dem. Så sjöng de: Alla I som i halmen sitter, akten eder nätt och grannt, så att I knuten från er flötter, annars får I giva pant". När de löste panterna, fick de skära timmerträ (stryka pannan mot en dörr), stå på huvet (ett spikhuvud), gå ochkyssa någon o.s.v. En höll panten över ett ljus och sa: "Ja´ sveer å ja bränner, dem som denna panten känner-".
Folklekar
Julalega´. De sålde prästens klär. En gick omkring, al- la de andre satt. Den som gick fick vara klyftig i mun och ha huvet i den rätte änden. Till var och en sa´ hon: "Vad tar du av prästens klär ?" En svarade: "kraven", en annan hatten, en tredje byxorna o.s.v. Sedan hon (han) gått laget runt, fick hon besöka dem allesammans en gång till. Kom hon till den, som hade tagit "kraven", sa´ hon: "Vad har du av prästens klär ?" - "Kraven". Sa´ hon sedan "kra- kraven", skulle den som satt säga "kraven", sa hon "kraven", skulle den som satt säga kra-"kraven", de fick inte säga li- ka bägge. Missade sej den som satt fick han ge pant. En del var så vaksamma, så hon måste gå ifrån dem. Bea i gille. Alla så när som en satt runtanikring. En / gick ikring med en käpp i handen, stannade framför var och en och sa: "Jag ber i gille. Vad tar du med dej ? De sva- rade: en tommer mage, en skarper kniv, en svinafot, en svinarump o.s.v. När den som gick hade farit öveer alla, skulle han gå och säga bakbud. Då skulle de fråga varför. Han svarade: Brännvinet är ursöpet och ölet är utrunnet och det är duttet sot i gröten. Han fick stryk av alla, som han sade bakbud till. Bea i kattas barnsöl - då gick en med en käpp mellan benen och lakan över sej, och med käppen ritsade han bra i lakanet bakefter. Der samme less å gå å fråga vad de tog med sej. Inga panter gavs. då de två sistnämna lekarna lektes. Jag lyser å bränner vem panten känner, sa de, då de tog upp en pant. De fick "göra timmertra" - dra pannan mot dör- ren och "stå i brunnen", men hur var det ? Eller och kyssa den eller den -.
Hemmet
Sista biten av smörgåsen, att man inte ville äta upp den, skulle man bli glömmen (glömsk); jag tror den kallade munsbiten. Askefisen var det yngsta barnet i en barnkull. Måltiderna på Balgö i min barndom var fem: Kl. 7. Frukost: ost, smör, bröd mjölk, stuvad fisk. Kl. 10 - 1/2 11 Davöl: Korngrynsgröt eller helgrynsgröt, mjölk (i bland klimpa- mjölk), bröd men inget smör då. Kl. 3. Middag: Potatis, kött eller fläsk eller fisk, bröd och mjölk. Kl. 5. Merafta: Bröd, smör, ost och mjölk. Kl 8-9. Kvällsmad: Aldrig gröt då, men stuvad fisk, bröd (sällan smör), ost och mjölk. Kaffe fick vi strax vi kom upp på morgnarna men utan dopp. Vi fick inte kaffe mer än den gången på hela dagen.
Hemmet
Möremaden kl. 8. Davel kl. 12. Medda kl. 3. Kvällmat kl. 1/2 8. Så var det förr. Nu nöttas merafta kl. 1/2 4 i stället för middag. Ingen benämning på sista biten av smörgåsen. Ölet - lide ölet - det betyder: en liten stund. Man skulle inte spotta i elden - då fick man utslag eller sår på munnen. Askefisen - det är sista barnet.
Husligt arbete
Ville det inte bli smör, satte de fast en kniv i kärnan. Eller rökade med svavelstickor. Eller gick och tog halm från den de miss- trodde (trodde vålla oturen) och stoppade den i kärnan och tände eld på den och rökade kärnan med den. Blev det en stor blåsa i en brödkaka, skulle det bli dödsfall. När de lade korven i grytan, skulle de hålla hårt ihop mun- nen, så sprack den inte. När de "hade uppe varpinga" och skulle väva och det kom någon gubbe in, lyfte han upp först den den foten och sen den andre och sa: "Så högt skål å så högt skål, å detta ska gå bå´ fort å väl !"
Husligt arbete
De var så vidskepliga här på ett ställe, så när de skulle kärna, tog de halmstrån ur taket i alla fyra öfsehörnen och rökade kärnan med. Kom det någon in, när man kärnade, brukade han gå fram och rycka ett par tag med tölen och säga: "Jag får la fram, så jag inte är uhällier." När de skulle lägga pölsan i kitteln, skulle de slå henne i dörrren och säga: "Håll hemme !", så skulle inte pölsan gå sönder.