Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle man ut o plocka "midsommarskost" av alla sorters blommor. Den gömde man sen, o om någon ko blev sjuk, fick kolik, så skulle man röka med den kosten, tända på o ha över ryggen på kon. Och om någon hade utslag, så skulle de ut o rulla dem i daggen på midsommar. Jag vet, att de gjort så här för inte så länge sen med en liten tös. Och hon blev ju bättre.
Midsommar.
I min ungdom hade de majestång i Röstorp i Gällinge, och det var många i Idala, som gick dit. De hade hängt upp en stor ring av äggabolla *) på majstången, men vad mer de hade vet jag inte. De eldade aldrig vid midsommar. Midsommarkvast plockade de kl. 11-12 på dagen. Det skulle vara alla slags växter. Det var nyttigt att röka sej med dem för utslag. Har ej hört att midsommardaggen användes till något särskilt. *) äggskal.
Midsommar.
Jag har aldrig sett någon majstång här i Idala, men i För- landa har de ofta haft. Min mor talte om, att hon hade sett majestång mångenstädes nol ut t. ex. i Askim och Västra Frölunda.
Midsommar.
Midsommarstången kläddes med löv och präst- kragar. På varje ända av tvärstången hängdes en krans av "äggabollar". Då gjorde man ett hål i varje ända av ägget och blåste ut innehållet och sedan träddes äggskalen på ett snöre och bands ihop till en krans. Majstången stod alltid på Buared backe, det var en stor slät äng, och där samlades både gamla och unga på midsommarafton. Så dansa´ de polska och polkett och #### och någon spelade fiol.
Midsommar.
Då hade vi majstång på en backe. Det var en vid Gårda och en borti Buared och en på herrgårn. Den var klädd med löv och kransar och blommor, ja, den var så granner. På somliga ställen var den lile ett kors men på herrgårn var det bara en lång stång med en sju, att kransar, som var klädda med smörbollar och var trädda på stången och de hängde uppifrån och ner med jämna mellanrum. Så dansa de hela midsommarafton och några spelemän spela fiol och dragspeel, ibland bara dragspel och så gick de dit på midsommardan vid ett-, tvåtiden igen.
Forna förhållanden.
Kröser - här var inga krösemarker. Det var karlar från Veddige och Mark, som körde ikring med kröser här och sålde. Blåbär fanns här inga och folket köpte inte blåbär. Björnbär fanns här; de användes mest till saft. De gamla gummorna i småstugorna spann och bann åt bönderna. Här gick inga spanntröskare från Västergötland. Vi hade många unga karlar i min uppväxt, som gjorde dagsverken för 50 öre om dagen och maten. Fruntimmer, som gick och tog upp potatis, gick för 25 öre om dagen och maten, senare fick de 33 öre om dagen och maten. Här fans ingen fattigstuga i min barndom - (finns ej nu heller). De fattige fick bli i sina stugor men de fick fattig- / hjälp. Bränsle: De samlade ljung och dynga efter korna. De gick och vände på komokerna så de torkade, och när de var riktigt torra, hämtade de dem i säckar. De förvara- de sitt bränsle i ett skjul intill stugan. Här är torvmossar högt upp i bergen, men de är uttagna, så nu är det inget att ta i dem. De fattige tog ingen torv där, de fick köpa. På mitt hem var vi på mossen i tre dar före mid- sommar. Vi var två bönder, som ägde mossen. Det var åtta man som grävde och kastade upp torven och två karlar med bårar med ett hjul på fraktade den till en plats, där fyra fruntimmer tog hand om den. Det var att jämna "skiten" med en skovel och utan hugga med ett hugge- trä av trä, så det blev lagom fyrkantiga torvor. Dessa breddes ut till torkning och vändes efter några dagar. Då de voro torra, la´ vi upp dem i rös, runt i botten. Vi ställ- de torvorna på kant i botten och murade på. Rösen var ungefär en meter höga. De fick stå två eller tre veckor, in- nan de kördes hem. Vi eldade med torv och ved, som vi köpte från Björkholmen i Veddige.
Magi. Midsommar
Midsommaravton brukade man kärna smör s. k. midsommarsmör. Detta smör saltade man inte någ- ot, utan det skulle vara alldeles färskt. Detta smör brukade man använda som läkemedel, det ansågs vara förträffligt mot sårnader vrickningar med flera andra krämp- or.
Johan Bengtsson
B347A: Slåtter, beten, markröjning. Lövskörd. Tröske. Halmtak. Slakt. Ärjekrok. Harv. Oxar. Vaktepåk. Skelebacke. Betesdjur. Kodoktor. Kosjukdom och bot. Tandläkeri. Exercisen. Präjel och lie. B347B: Liar. Tröskfolk m.m. Ta upp säd. Trave och ria. Får. Gärdsgårdar. Diverse. Sjönevads marknad. Ett inbrott i Klackebo. En julgris. Söerna i Tåghult. Ortnamn. Linberedning. Korv.
Forna förhållanden.
Här växte ytterst lite lingon, men det var gott om björnbär och blåbär. Lingon köpte folket här i Kungsbacka av folk från Sätila och Fjärås skogsbygd; de kom åkande med bären på skraltiga vagnar. kröserna kokades inte #- ##, utan de sötades med sirap och förvarades i träkag- gar, som också köptes i Kungsbacka, de var från Mark och Lindome. Kröser fick man många gånger som sugel till potaterna. Inte många hade mosse att ta bränntorv ur, men det förekom. Då började de arbetet klockan 4 på morron. De hade inte fått frukost innan. Det kunde vara is i botten på gropen vid midsommar. Min far stod barfotad i en sådan grop och blev förkyld. Torv blandat med vat- ten kallades slurpa. Far kastade upp slurpa på brinken / , så var där ett par man med varsin hjulbår eller häst och kärra - slurpekärra - och körde upp den till klapp- backen, där två fruntimmer låg på knä och höll hän- derna så här: (TECKNING) och klappade ämnena i backen för att få rätt form på dem, och klappade till dem med nä- varna, så de blev platta och runda. Sen fick de ligga där, tills de blev torra. Då tog de upp dem och satte den ena torven emot den andras i övre kant - det blev rader, många rader. När de stått så en tid, skulle de rösas. Då gjorde de först en ring av torv, sen byggde de upp på den ringen, så det liknade en sockertopp. De fick stå, tills de var färdiga att köra till torvbo- den. Inga barn var med, för det var ett styvt arbete. Dagel fick de bara då de tog upp torv. Då kom de till folket med välling och smörgås. De brände ljung; det var mycket anlitat. De bar hem stora knippen. I gamla tider brände de ljungen i gruvan i en mu- rad spis, men i min tid har de mest haft fyrkantiga järn- kaminer. / De hade ett fattighus vid kyrkan. Det var en liten stuga. Där samlades de fattiga, karlar och fruntimmer om varandra. Där var bara två rum, ett litet och ett större. De fick sköta sej själva där. De fick sin tilldelning, mjöl, potatis och sill, ing- et annat sugel. De gick och tiggde om en slant till kaffe. Gummorna gjorde inte mer än stoppade strumpor och lagade kläder åt sej. Gubbarna var alldeles orkeslösa. De bodde i sina stenstugor så långt möjligt var. Fattighuset hade tak av bräder och torv och det växte blommor på taket.
Intervju med Josefina Andersson (f. 1867)
Intervju med Josefina Andersson, född 1867 i Rolfstorp. Hon kom som liten till Grimeton.
Vårhalvåret.
22/2. Petter Katt. Petter Katt kastar sin varma sten i vannet. Det bety- der, att sen bli isarna osäkra. De smälta lika fort under- ifrån som från ovan. 9/3 40 Martyrer. Blir det frost natten till 40 martyrer, så kom- mer det 40 frostnätter före midsommar det året. Det är inte säkert att alla bli till skada för grödan, det beror på, huruvida de komma i slutet eller början av perioden. 1/4 1 april. Seden att "narra april" är gammal här och ännu bruklig. Men det var inte bara den förste april man lurade sin nästa. Det var kanske lika vanligt den siste april. Och det var egentligen försmädligare att låta lura / sig då. Ty den, som - gick i fällan då, han blev narr för hela året. Men den, som narrades den förste, hade alltid möjligheten att hämnas den siste och därmed avtvå försmädelsen. 1/5 1 maj. Då skulle man dricka märg i benen. Det är gam- mal sed här. Ägg och konjak gick åt i massor, ty ägg- toddy skulle det till. 3/5 Korsmässa. Den vanliga bondbönan var i äldre tid ett av de viktigaste "sädesslagen" i hela Nordhalland. Den användes både till mat åt människor (bönvälling) och till foder åt kreaturen, särskilt hästar. Bönans trivsel hade till följd härav stor betydelse för bonden. Det var gam- ma visdom, att man skulle ge akt på bönans utveckling just på Korsmässa. Hade bönan den da- gen hunnit så långt, att hon stod med tre utslag- na blad, så hade man alla skäl att förvänta rik- lig skörd av bönor, varom icke så visste man, att det / blev missväxt. En rimmad regel lydde: Korsmässeda Ska böna ha tre bla. 18/5 Erik. Denna dag skall linfrö sås. Men det kan då gå lika bra att så det på Karolina (20/5). Det gamla rimmet finns här också: När Erik ger ax Så ger Olle kaka. Hampa odlades enligt de gamles berättelse rätt allmänt. Men jag kan inte minnas, att jag har sett den mer än på en gård i Nortorp. Där växte den år efter år på en liten åker alldeles vid stuguväggen. Och det stämmer med vad jag hörde min gamle far säga: "Hampen ska sås nära husen, för han är mörkrädd". Man trodde, att ham- pan inte tivdes, om den såddes på nån åker långt ute i gärdet. / Veckoräkningen var allmänt känd och använd även här. Men man hade helt tappat sammanhanget med vårtrettinggen (vå-räppen). Man började med tolftevega. Den trettonde, som ju skulle varit den första, nämndes aldrig. Till följ härav gick den tolfte veckan in den 12 april. Längre än till den femte veckan brydde man sig sällan om att följa veckorna, men man visste nog om även de följande. Vårråg skall sås i elfte veckan, annars blir han blind, dvs. han får nog ax men inga korn i axen. Korn sås i sjätte eller femte veckan. Det kan ge god skörd, även om den sås senare, och den gam- la kvickheten om bonden som sådde korn, när det ingen vecka var, känner man till även här.
Agnes Johansson
Div. prat. Linberedning m.m. Tjänstefolkets bostäder. Tjänstefolkets bostäder. Eldstäder m.m. Från barndomen. Som tvätterska. Eldstäder. Gamla saker m.m. Diverse. Tvätt. Bränsle. Div. Syskonbarn. Tvätt. Div. prat. Bränsle. Syskonbarn. En speleman. Krigstiden. Soletter. Sonens militärtjänst m.m.
Intervju med Oskar Bernhardsson (f. 1888)
Oskar Bernhardsson föddes 1888 i Glommen, Morup sn i Halland. Han var son till Bernhard Hansson och Augusta Augustsdotter och hade två bröder. Oskar och hans bröder bosatte sig alla i Glommen, där de var födda, och alla tre blev fiskare till yrket. Oskar blev delägare i en liten fiskebåt redan som tonårig. 1915 gifte han sig med Agda och de fick sex barn. Oskar tillhörde i flera år styrelsen för yrkesfiskarnas andelsförening. Han var också ordförande i Glommens fastighetsägareförening och styrelseledamot i Morups kooperativa handelsförening. Intervjun gjordes 1951 av Sven Benson.