Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Tomtar.
De hade tomtar allestäds på rika ställen. Tomtabesar kallade de dem. Det var en tomtabese på ett ställe i skog- bygden. Hon (ägarinnan) kunde ha mjölk och kärna, när hon inte hade mer än en tekopp mjölk av sin egen ko. Det drog tomten till henne. Besen hade röd mössa på huvét. På Rygga bodde ena som var född i Limmanäs. Hon möt- te en med röd mössa, och han frågade, om hon inte ville ha en dräng. "Nej, jag vill ingen dräng ha," sa´hon, och då gick han.
Herremän och fruar
Pinntorpafrun piskade sina pigor med ris. En torpare kom för sent till arbetet, och då sa hon till honom, att han skulle hämta en stor ek i skogen, annars skulle han bort från torpet. Och han skulle dra eken baklänges. Torparen gick till skogen och grät, men då kom en tomte och hjälpte honom, och torparen satt i eken och åkte hem. Det gick med sådan fart, att huset rung- ade, då torparen kom åkande.
Lyktgubbar
Det var ett fruntimmer som hade varit på ett ställe och varit börlagumma (gudmor), och hon gick hem på kvällen, och det var mörkt. Då kom en liten karl med en lykta i näven, och han sa till henne: "Jag skall lysa dej hem, om jag får ligga ijämte dej." "Nej, det vill jag inte, för det kan bli något galet efter det," svarade hon. "Ja, det ville jag att det skulle bli", svarade den lil- le karlen. "Men du ska få betalning, om du lyser mej," sa fruntimret. Men han lyste henne inte. (Vet ej om detta var en tomte eller lyktegubbe).
Tomtar
En bonde och hans dräng tröskade. Det tog inte (tröt inte) i ladan. Drängen blev ked av det. En skomakare sa till honom: "Titta efter vad käringa gör det sista hon gör på kvällen!" Hon tog en skål mjölk och satte under lon. "Passa på en annan kväll och vänd skålen upp och ner!" sa skomakarn. Det gjorde drängen, och sen flyttade tomten därifrån och började dra ifrån ladan i stället.
Tomtar.
Tomtabesar har jag inte hört att någon haft här i Gällinge, men pappa tjänade på ett ställe i Vallda, och där fanns en bese. Det fattades dem inget. Men så en gång hade bonden fått se besen komma dragande med ett par strån, och då hade han sagt: "Nu har du inte möet." "Dä ska bli mindre näste gång !" svarade tomten. Och när de kom ut i lagårn nästa morgon, hade tomten slagit ihjäl den bästa kon, och han hade la flyttat däri- från, för de fick aldrig se honom mer.
Anders Petter Eliasson
B285A: Gården, boskapen, fisket. Husens inre. Bak. Kor. Får. Jordmån. Taktäckning. Båtar. (Paus.) Drängsysslor. Skörd. Tröskning. Sjöolyckor. Fiskemed, fiskredskap. Strandnamn. Isvinter. Fiskförsäljning och fisktorkning. B285B: Fiskförsäljning och fisktorkning. Matvanor. Julgrisen. Foder, slakt, korv, kött. Julmat. Bryggning. Kaffekokning. Onda tider. Våg och vikt. Torvtäkt. (Paus.) Bygden förr och nu. Kustvaktare. Vrakgods. Rev. Hallarna i Boberg. Vattenkvarn. Middagsstenen.
Lucia, jul
Lusse bar ju till en del fattiga, men jag vet inte, hur stora lass han kunde ta. Han höll sig helst vid kvarnarna, där han kunde stjäla mjöl och ge de fattiga. (Johannes) Det var en gubbe, som inte hunnit med att mala i tid, och så malde han julanatt, och då satt det en liten tomte i kvarnhjulet. (Johannes) De skulle stanna kvarnarna vid midnatts- tid om lusse, så Lusse fick mala sin mält, an- nars blev det otur. (Aug. Bengtsson, f. 1863.) De fick inte mala lusse natt, för då rök kvarnen sönder. (Karl Jönsson, f. 1862).
Läkekonst
Om någon hade varit ute och gått och sett något konstigt eller ramlat omkull på en sån plats och talte om det blev di sjuka. Då skulle di stöpa sig. T.o.m. minns jag att di gjorde det när jag var barn. Pappa var skomakare. En kväll då han skulle gå hem från stället där han varit och arbetat, skulle han gå förbi en tomt där det skulle vara som nåt spökaktigt. Där hade gesällen ramlat omkull. Sen hade di väl talt om det sinsemellan. På natten blev han sjuk, och då sa di att han blivit trollkramad, och så skulle di stöpa bly över honom. Di hällde smält bly i kallt vatten över den sjuke.
Läkekonst
Om någon hade varit ute och gått och sett något konstigt el- ler ramlat omkull på en sån plats och talte om det blev di sju- ka. Då skulle di stöpa sig. T.o.m. minns jag att di gjorde det, när jag var barn. Pappa var skomakare. En kväll då han skulle gå hem från stället där han varit och arbetat, skulle han gå förbi en tomt där det skulle vara som nåt spökaktigt. Där hade gesällen ramlat omkull. Sen hade di väl talt om det sinsemellan. På natten blev han sjuk, och då sa di att han blivit trollkramad, och så skulle di stöpa bly över honom. Di hällde smält bly i kallt vatten över den sjuke.
Tjuvar
Det var hemgång till Ambjörs i Tom, där blev det stulet inte lite en julanatt. Och till smedens i Höla i Torpa hade de lagt i blöt tvättkläder i ett stort, svårt kar och satt det i lagården. Om morron var det tomt. Det var ju klart att det var Tuppen och rännakara från Gällinge, som varit framme. Tuppen bodde i en liten ula i Gällinge. Han visade sej inte, när folk körde i mossarna om morgnarna. En av rännaka- ra var Halte Kannan. Han sprang här på kryckor. Benet var taget av efter knät och den andre stumpen var nästan rutten. En annan bodde vid Långaredssjön. Många var rädda för dem; det var en sorts jädra folk.
Tomtar
Tomtegubbar var här nere i Rentorp och i Hälgered i Kålltorp. De drog väl till huset, kan jag tro. De som hade en tomte i ladugårn måntro, de led ingen brist. Julafton skulle den ha gröt förståss. Men, så fick de lägga bra med socker på. Så en gång hade de inte lagt på något socker. De sa till tomtegubben, att det ligger på botten. Men där låg inget heller. Och dagen efter börja han dra därifrån, när han inte fick det som han ville. Här borta i Rentorp - tror jag det var - var någon som skulle titta, hur de hade det i lagår´n. Då lea "bäset" sej. "Hass, hass kattera ä galna", sa bonden. Han ville inte låtsa att han hade någon tomtegubbe. Då gömde tomten sej.
Tomtar
Då Karl Petter Persson i Skärshult i Gällareds socken en gång hade gått vilse i skogen och vandrat hela natten in till morgonen, kände han sig tröstlöst övergiven och satte sig på en sten under en fura. "Jag hittar nog aldrig hem", sade han för sig själv. I detsamma fick han se en liten skepnad komma fram mellan furustammarna. Han var klädd som en tomte och hade en lykta i handen. Han vinkade åt Petter, att denne skulle följa honom. Han gjorde så. De vandrade länge och väl. Slutligen stodo de framför Petters grind. Nu blev han glad och tog upp sin plånbok och gav den lille mannen två öre. Denne försvann i detsamma.