Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten var inte annat än en död unge, som de hade tagit liv av och gömt. Gasten skrek som en unge. Det var en som mötte gasten och fråga: "Vad vill du, mitt lille barn?" Då tala han om, att mor hans hade tagit liv av honom och stuckit honom under en tuva. Så bad han, att karlen skulle vara så snäll och frakta honom till kyrkogården. "Det skall jag göra i Jesu namn", svarade han, och sen blev gasten borta.
Frimurare
Om det var någon förr som reste till en större stad, så blev han så förmanad att han skulle akta sig så han inte kom i lag med frimurarna. De trodde, att dessa tog människor & gjorde slut på dem.
Naturföremål
Mellan Fågelåsen o Bäcketorp här i Nysund har varit ett "bål," där de vägfarande kastat på kvistar. Det var en inspektor från Svartå som de sköt där, han kom o red på en häst. De hade talat vid en knekt att skjuta honom, så skulle han få ett kovärde, o det var 75 kr. på den tiden. Att de skulle kasta kvistar där sen var för att det var ett minne av händelsen, någon annan betydel- se vet jag ej. Stumperebacken ligger här mellan Sirbo o Slätåsen. I närheten av vägen är en stuga, som de förr / kalla Holm-Nisses, nu är den ombyggd. Holm-Nisse var svarvare, o hans son bruka gå med handel. De påstod, att de dödat en dalkulla där, som gått med handel o kommit dit. Det var en annan handlare, som bodde där, o det skulle vara rätta mördaren, trodde de. De mörda henne o tog det hon hade, o konstigt såg det ut, ty hennes far var med till socknen, o han gick o leta efter henne sen. Jag minns inte detta, men mor tala om det. Men där i Stumperebackarna gick dalkullan igen sen. Det fanns också något där, som de kalla "Stumpoxen." Han skulle komma fram ur en stor sten där i backen. Den stenen är sönderskjuten nu. Men de sa också, att Stumpoxen var en gris, som de stoppat in i / en säck o bundit till o gjort hål för fötterna. Sen sprang han där o skrämde folk. Vid Däldenäs i Nysund skulle jättar ha burit ihop stenar, fyra stenar under o ett stort berg ovanpå.
Naturföremål
I Däldenäs i Nysund var en källa där de förr skall ha offrat litet av varje, pengar, hakar o hyskor, remsor o lappar av de sjukas kläder, vanligen barn. Men det var farligt för andra att ta något där, då skulle de få sjukdomen i stället.
Naturföremål
Björnkällan i norra Nysund väster om Håkanbol var e offerkälla, där släppte de ner pengar förr. Ett ställe rätt öster om här kallades Holmens, där skulle de ha mördat en dalkulla, o där spöka det. Pojkar, som hade nåt rackar- tyg i tankarna, var dit o skrämde sina kamrater där. De sista som bodde där var en bror o syster, de hade en gris, o den skulle spöka. Men det var drängarna i Sirbo som hade stoppat in grisen i en säck o bundit till i bägge ändar, så att grisen ej slapp ut. / Det skulle vara lögn att dalkullan blev mördad där, hon kom tillrätta sedan till sitt hem i Dalarna.
Naturföremål
Björnkällan i norra Nysund åkte de mycket till på trefaldighet. Sär- skilt åkte de dit med barn på trefaldighetssöndag. Trefaldighet är första "brunnsdagen". Björnkällan skulle egentligen vara för barn. Och de tog också hem mycket vat- ten därifrån för att bada barnen i om de inte var krya. De fann på Björnkällan från början på det sättet att en person gick förbi där o hörde att ett barn skrek där vid källan.
Naturföremål
Det var en dalkulla som låg över på ett ställe som de kalla Holm- Nisses i närheten av Slättåsen i Nysund. Hon stod på Åtorps marknad, o så skulle hon vänta några dar o fara till torg- dagen i Karlskoga, men folket fick aldrig se henne mer. De påstod att de snara ihjäl henne hos Holm-Nisses om natten o sen bar henne i en säck till en sten där. Och på den stenen såg de ljussken jämt sedan men aldrig förut. Och hästarna kom de inte förbi med där förrän de stått en halvtimme. En soldat Sund från Åtorp hade varit i Finne- / rödja, o han blev stående där också. Den, som körde, tyckte det var märk- värdigt, men Sund sa': "Mana inte på hästen, han måste stå sin tid, det beror på en dalkulla som blivit mördad här." Bönder, som for till kvarnen, blev stående där också. Det har varit ett bål här vid vägen mellan Bäcktorp o Fågel- åsen, där alla, som gick förbi, kasta på en kvist. Alla, som gick förbi där, när de körde vall sina kritter, skulle kasta på en kvist, så om hösten var det så stort. Det var en inspektor som blev skjuten där, han blev hängande i stigbyglarna, o hästen sprang neråt Bäcktorp. Han lyckades skrika: "Ja har blivit så illa skjuten!" Men sedan dog han. / Kvistarna kastades på sedan som ett minne av händelsen.
Naturföremål
Vi kom vid Brunstorp här med varsitt par oxar, två stycken. Där börja oxarna "åttre" baklänges. Vi skulle försöka le dem förbi, men det gick inte heller, de åttra oppåt husen. Det var en kvinna, som bott där på stället, som stått lik i boden där. När vi kom opp till Botorp med dem, så var de så slaka. Men jag har hört att om de är ute med en häst, o han stannar nånstans på vägen, så skall de gå fram o titta under betslet, då ser de detsamma som hästen. Det var en person som ej kom / fram när han skulle gå mellan Storrbo (Storbjörboda) o Koltorp i Kvistbro sn., det var något som hindra honom. Men om han bar en sandpåse på ryggen närmast kroppen så kom han fram. På Bålet, mellan Fågelåsen o Bäcktorp i Nysund, kasta alla en kvist som gick förbi. Det var inte fritt än de var lite rädda förr när de skulle förbi där. Jag vet ej annat än det var till ett minne som de kasta kvistar där. En inspektor från Svartå blev skjuten på den platsen.
Naturföremål
Här opp mot landsvägen är ett berg, Rabbåsberget, på ett par ställen på detta är det platt o slätt som slätaste golv, o där bruka vi dansa på lördags- o söndagskvällar, därifrån är så vacker utsikt. Det skall ha varit något slags troll där i berget, men jag vet ej vidare om det. Där vid Stumpbacken intill trollberget var en stor sten alldeles vid landsvägen. För var gång den hörde kyrkklockorna rulla den tvärs över vägen o tillbaka igen. Från norra delen av Ny- sunds sn. särskilt gick de till Björn- / källan på trefaldighet o drack. Den ligger norr ut här i socknen. Där släppte de i pengar också. Vi från södra delen av socknen gick mera till Porla brunn söndagen före midsommar. Men det var mera för att komma ut, det var en mark- nad där då, o vi gick genvägar dit genom skogarna. "Källebusen" skrämde de barnen för.
Naturföremål
Vid vägskälet här borta mellan stora vägen o vägen till Källaråsen har varit ett "bål" över en som blev dödad där. Vägskälet där har också kallats Bålet sedan. När jag var barn hade de satt opp en stång o en tunna på den stången, det betecknade att ett mord blivit begånget där. Varje Peregrinus-dag på kvällen elda de där vid vägskälet för att skrämma rovdjuren. De sjöng o de förde oljud, skrek o "koja" för att rovdjuren skulle fly.
Frieri och bröllop
Fruntimmer kunde gå ut klockan tolv en torsdagskväll o sätta sig på en sten o önska att få se sin tillkommande. Vid Hultet här i Nysund är korsvägar åt fyra håll, o där var det litet ord- ningar förr i världen. Men de fick aldrig tala om vade de såg på en månads tid, gjorde de det, så blev det dem till skada. Jag var med på ett bröllop i Skagershults sn., Fagersand på östra sidan av Toften. När vi ätit middag börja dansen, efter kvällsmaten fortsatte den igen. Sen dansa vi hela nästa dag också. / Det var tre spelmän som spelade där. Jag hade nyhalvsulade stövlar, men när jag gick hem, var ing- enting kvar av sulorna. Brud o brudgum to första dansen. Åt brudparet lämnades gåvor fast det ej blev så mycket, var o en la sin gåva under sin tallrik vid bordet. Spelmännen samla de åt, en person tog en av spelmännens hattar o gick omkring med, o under tiden spala spelmännen. På det brölloopet fick de ihop femton riksdaler åt dem.
Häxor och trollkarlar
Djuren fick "***trôllskôtt", det var någon som kunde lite mer än andra som satte det på dem. Det var en som kom till ett ställe o bad att få bli där om natten. Han hade ingen ro under natten, till slut gick han o släppte något i spisen o drog opp spjället, o det bar opp genom skorstenen. Det var månljust om natten, o husbonden gick opp o titta i lagårn, o då låg oxen för döden. Han blev arg o gick in o sa' till den främmande. "Käre hjärtenes," sa' han, "dä va inte / meningen, dä skulle flere mil härifrån." Men han gjorde allt oxen bra igen. Somliga sköt genom ladugår- darna vid påsk, de öppna gödsel- luckan o sköt rakt igenom, då skulle inte trolltyg förstöra kritterna. Det var på påskafton som de sköt.
Häxor och trollkarlar
De sa' att det var en gumma från Sinnerud här som blev nedskjuten en påsk, hon var påskkäring. En påsk minns jag, att alla gamla kvastar skulle samlas hop å brännas opp.