Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trolldom
Tre män i Sveg övade trolldom. De togo på osynligt sätt hästar från andras kördon, de kunde göra sig själva osynliga samt övade trolldom i själva kyrkan. En av dem blev sjuk. Innan han dog, erkände han för prästen, vad han och kamraterna gjort. Prästen gick sedan till de andra och talade med dem för att förmå dem att upphöra med ofoget. Den ene tänkte då trolla på prästen, men denne förstod det och slog honom hastigt för munnen med handboken, och då blev det slut på förmågan att trolla.
Spökeri
Det var ett gammalt folk vid Kvarntorp i Finnerödja som hade dräng och piga. Dessa var där länge, o de fick löfte att få ärva sitt husbondefolk. Mannen dog först och sedan gumman. Men det var ingenting skrivet, så att drängen och pigan fick ingenting, barnen kom och tog alltsammans. Men sen gick gumman igen, de mötte henne mellan hemmet och kyrkan där, o de såg henne inne i köket likadan som under livstiden. Och detta har hållit på nästan ända tills nu, / och ingen har kunnat tala med henne. Det var så underligt väder också när den gumman begrovs, ett yrväder så prästen höll på att inte ta sig dit. Så fort de öppna graven, så rök hon smitfull av snö. Om de tog något på kyrkogår- den så fick de inte fred sen, o detta skulle nästan följa hela släkten. Men några benskärvor från kyr- kogården var också läkemedel för någon sjukdom, men om de skulle få fred, måste de ockskå bära dem tillbaka.
Spökeri
Om den ena av makarna dog, o det hade varit osämja mellan dem, så kunde den döde visa sig för den efterlevande. Och om någon mördat en annan o plundrat honom, så kunde han bli utsatt för den döde. Det var farligt att ta någon- ting på kyrkogården.
Mara
Min man var med o kola som liten pojke, o en dräng där hade så ont av maran, han jämra sig så. Min man var så rädd, men till sist ropa han honom vid namn, o då vakna han. "Mara rier den o den," sa' de. Det blev som en tyngd på bröstet när de sov.
Lucia
Ena parten sa att Lucia var en ängel, den andra att hon var ett troll. Därför skulle de opp tidigt då på morron för att hon inte skulle se så långt, för så långt hon såg förbanna hon marken så att det inte växte nån- ting. Det var alltid en liten fest i hemmen då tidigt på morron med bättre mat än vanligt. Den som blev sist ur bädden på morron blev "lusa." Kreaturen fick ett extra mål då på morron också av vad man hade.
Lucia
Slakt o så där ville man ha färdigt före lusse o bakat också. Klockan tre på lussemorron skulle de ge djuren, o sen fick de festa själva. I Rudskoga, där jag tjänte, tog matmodern in bröd kvällen före, o på morron gick hon o gav hästar o kor varsin brödkaka. Och när vi slakta, gjorde hon en särskilt stor fläskkorv som vi skulle ha då på lussefrukost. Ost och sylta åt vi också.
Lucia
"Lussefrukost" skulle det vara förr. Mellan tre o fyra börja de ställa sig i ordning. Den som försov sig den morron blev "lusa." Först skulle det vara kaffe o småbröd, o sedan potatis o sovel, fläsk o så svinfötter på större ställen. Djuren fick också "lussefru- kost" lite tidigare, några bröd- kakor gav man dem alltid.
Julafton
Bröd låg på julbordet julnatten, o på julmorron skulle korna ha det. De sa' att korna kunde tala på julnatten. På ett ställe låg husbonden o lyssna på dem. Den ena sa' åt den andra: "Va ska vi äte i vinter?" Då sa' den andra: "Det skall gå bra, vi behöver inte svälte ihjäl, dä ä sju tönner havre kvar i halmen." Men sen tröska bonden om halmen, o då svalt korna ihjäl sen under vintern.
Julafton
Min farmor talade om, att om någon gick ut på julafton o titta in genom fönstret på dem som satt o åt, så satt de huvudlösa vid bordet som skulle dö sedan under året. Min farmor var här ifrån Nysund. Mitt på julbordet på julafton stod ett tregrenigt ljus, sen skulle det stå ett ljus för varannan matgäst vid bordet. De kvinnligas ljus var ett par tum lägre än de manligas. Alla ljus skulle brinna från det de satte sig till bords tills de stökat av bordet, då släcktes / alla utom det tregrenta, det skulle brinna tills de gick i säng. Och då fick ingen annan än husbonden i huset släcka det, han skulle vara sist uppe. Natten mellan juldagen o annandagen skulle maten stå kvar på bordet, en vit duk lades över den. En brännvinsflaska stod där också med tre glas. Detta var väl för att fägna dem som kom o sjöng på annandagen.
Julafton
Juldagen på morron fick korna extra frukost, brödet, som de fick, hade legat på julbordet under julnatten. En piga, som gav svinen på julmorron, sa: "***Julmôran, soa!" Det bruka min far tala om, han var från Karlskoga.
Julafton
På julafton duka de på huggkubben också inne, o på den skulle grötfa- tet stå. Och mina föräldrar hade den seden, att maten stod kvar på bordet under julnatten, jag duka av, men jag fick sätta dit igen särskilt gröten, smöret o brödet skulle stå kvar. Det var för att tomten skulle få.
Midsommar
Under tiden 1908-1913 reste de maj- stång här på torget i Åtorp o lekte där sedan. Sen var det ett uppe- håll, men så börja de igen 1920. Men i min ungdom var det ingen majstång, vi bara gick ut o gick o kanske lekte lite. Och så drack vi kaffe eller te i en hage.
Midsommar
Om man gick till en korsväg en midsommarnatt, så kunde man få se sin tillkommmande. Man kunde även plocka nio sor- ters blomster på midsommarkvällen o lägga under huvudkudden, så skulle man ta märke på vem man drömde om.