Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss kallades "lilla jula", då var det lite högtidligt. Det bakades ett särskilt bak då, men inte så mycket som till jul. Men sedan sa' de: "Nu ha lilla jula vart, nu ä dä slut på dä granna bröet." Och vid "lilla jula" satte man också opp en ny julkärve åt fåglarna.
Jakt
Det var en som lånte ett ben på körrgårn i Nysund, han lånte det på tio år. Sen gick han runt en skogstrakt oppåt socknen med det o holma in den, o på de tio åren kunde ingen annan skjuta ett djur på den skogen. Men efter tio år måste han gå tillbaka med benet.
Jakt
Sköt man en katt, så var bössan skämd. En här öster ut i socknen, i Lövnäs, kunde få djuren alldeles inpå sig när han jaga. Men när det är så, får de ej skjuta det första djuret som kommer utan först det andra. Detta gäller särskilt vid älgjakt.
Jakt
I Storänga här i Nysund satt det en hare på taket en gång. Den, som bodde där, skulle skjuta honom, han sköt skott på skott, men det gick inte, till slut skratta haren åt en. I Mosstorp här satt en stor tjäder på stugtaket. Bonden där skulle skjuta honom, o han sköt fem skott på honom, men inte något tog. "Om det är själve den ska han stryke", sa' han. Men då skratta tjädern o flög. Och de sa' sen att det var en finngubbe.
Fiske
Åt det håll som isen driver vid islossningen, dit går fisken också sedan. Det var en dag som de kalla "met- arver", Arviddagen. Jag minns ej vidare om det, men om de hade något rik- tigt gott, skulle de gömma det tills "met- arver" skulle komma. Att kliva över en annans metspö var mycket farligt, det betydde otur med fisket.
Fiske
Det var en gammal skogvaktare Höglund i Åtorp här. När han meta i älven, så stod han o sa' nån- ting för sig själv, o sen spotta han tre gånger på kroken. Det hörde jag, att man aldrig skulle kliva över andras fiskredskap, då blev det otur med fisket.
Fiske
Det skulle alltid vara bättre att fiska på nytändning. "Förste meteredan" var Kristi himmelsfärdsdag.
Lucia
Jag tror att min far sov ingen- ting på hela lussenatten. Alla var så rädda för att bli sist opp då, de blev "lusa." Slakten skulle göras före lusse, så att man fick mat då, o så hade man en särskild ost som man tog av. Tröskningen skulle vara avslutad före lusse, den som inte hade det var nästan föraktad o blev föremål för skämt av de andra. Så de fick inte tröska lussemorron, då skulle det vara tyst. Utklädda var de inte här då vid lusse.
Lucia
Vid 4- à 5-tiden på morron skulle de opp vid lusse o förr också, för de måste ut o tröska, de hade slagtröskning då. Tröskningen kunde inte bli färdig till lusse, blev den färdig till jul, så var det bra. Jag har hört något om att de skulle risas på lusse, men jag vet ej riktigt hur det var, det var väl för att de skulle komma opp o inte bli "lusa." "Lelle julotta" kalla man lusse, då skulle det vara "lussefrukost." Det var lite mer mat då än vanligt o alltid en sup innan man gick ut o börja tröska. I en del gårdar hade de för / sig att de skulle tröska tio "la" (lager säd) före lussefrukosten, då tröska de fyra. Maten var olika på denna allt efter råd o lägenhet, men ost o sup skulle det alltid vara. Fick man inte "lussesup", var man missnöjd hela dan. Och "lussegröt" hade de också på en del håll, det var "viter gröt", ris- grynsgröt. De hade talgdankar till ljus, för själva ljusstöpningen var efteråt, försåvitt de inte hade ljusformar på sina ställen. Jag minns inte om jul- slakten alltid var gjord före lusse. Lusse uppkom därigenom, att det var ett troll eller gammal häxa som var ute då på morron. Och så långt hon såg blev marken / förbränd. De skulle de "ta henne av daga" genom att gå opp tidigt så hon inte såg så långt, hann att se så långt omkring. Lussebrud vet jag inte att det förekom här förr o ingen sång på lussemorron. Både kor o får fick lov att ha lite finare lussefrukost de också. Halm på golvet till lusse vet jag ej om, men hackat granris hade de där. I Kristinehamn var en stor torgdag före jul som de kalla "lussemarken", det var en stor svin- marknad, de hade så fult där av slaktade o skållade grisar, o svin- kroppar i alla åkdon. Vi hade allt mer stor- / artat här til jul än till lusse, lusse vara bara "lelle jula." De fick inte gärna mer än varsitt glas brännvin på lusse- morron. Och sedan på dagen fick man vanligen ge sig av till skogen för att hugga där.
Hemmet
De ska alltid äta opp allt ihop när de äter bröd eller smörgås, för annars får de inte den kraften som skall bli av brödet. Målen var frukost o medda o ***aftaval o kvällsmat, o frukosten kallades också daggelmål. Daggelmålet var vid 8-tiden på morron, mellan tolv o ett var det "medda", aftaval vid 4-tiden, o kvällsmaten var lite olika. Just ingen skillnad blev det på målen mellan vintern o sommarn. Sur mjölk eller filbunke hade de mycket, det bruka de ha med sig / utåt ängarna, de bar det i träbyttor. De silade opp filbunken i svarvade trätråg, det blev nästan den godaste filbunken. Det var runda, svarvade träkärl eller också avlånga som de holka ur. Sill begagna de mycket till frukost, sill o havregrynsvälling. De gryna själva då på hemkvarnar. Vattgröt hade de mycket om kvällarna. Rågbröd hade vi i mitt hem, men annars hade de mycket blandbröd också, råg o havre till- sammans. Och syrbröd har de talat om att de använt här förr, o en som bodde här i närheten, sa' att han åt barkbröd i sju år. Hembryggd dricka förekom alltid. När de bryggde, tog de reda på jästen till bak. Så bruka de / vrida halmringar o ha jästen i om det var långt mellan det de bryggde, o ibland låna de jäst av varann. Tennkannor hade vi att dricka ur, men träkannor hade de allt också, o dessa kannor stod framme nästan jämt. När det kom någon främmande, skulle han ha smörgås med någon dricka till, kaffe begag- na de inte. Kaffe fick vi bara om söndagsmornarna när jag var en pojke. Annars var det dricka o någon sup. När de skulle gå ut o slagtröska klockan ett o två på natten, fick de en sup först när de gick ut, o sen om ett tag var de inne o fick lite bröd med kött eller nånting till o så sup o dricka. Det var inte / något särskilt namn på det målet. När de tröska, kunde de lysa sig med töre, som de elda i en panna på logen. Och inne lyste de sig med spingade stickor, när fruntimmerna gick till skafferiet, så hade de ett par sådana i mun- nen o lyste sig med. När de hade skomakare o skräddare i huset fick ett av barnen stå bredvid o lysa dem med ett par sådana stickor.
Hemmet
"Maktebeten" kalla de sista biten av maten. "Du får inte lägge en tocken maktbete, ***pôjk!" sa' far, om man ville lämna nå't av maten, det gällde inte bara bröd. Man skulle äta mögligt bröd för att bli stark, sa' de. Om det väsnas när det brinner i spisen, så skall matmodern i huset bli sjuk sedan. Om en lång brand blev kvar i spisen o inte brann ut, så skulle det komma en lång kar på besök, blev det en kort brand kvar, sa kom det en kort person. / Om de fick se en trollkäring, så skulle de kasta en eldbrand efter henne, sen hade hon ingen makt med det huset. Så gjorde de när det gick skojare omkring förr.
Hemmet
Det minns jag mamma sa' om vi la' några bitar av maten från oss: "Ni ska inte lämne såne maktebeter än äte opp dem."
Hemmet
Sista biten av bröd l. smörgås var "maktbeten", den skulle de inte lämna eller glömma bort. Det pratet hade de ju alltid.