Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
Jag kan inte minnas, att jag hörde talas om näcken i Järstorp. Där finnes ju inte något vatten i den delen av socknen, där jag växte upp. Men folket måtte väl ändå haft någon föreställning om honom, ty jag minns, att jag en gång, innan jag kunde ha läst något om näcken, stod och tittade på ljusbrytningen i kvarnfallet därhemma, och då tänkte jag: "Om nu näcken spelade här med, så skulle det vara grant". Mor måste således nog ha talat om, att näcken spelade.
Läkekonst
De blev "krammate" ibland, sa' de, hastigt sjuka. De tog då ullsaxen o la' in i en handduk; handduken lades tredubbel först, o så la man dit saxen o la ihop handduken. Sen togs den tre gånger "ansches" (mot- sols) om den som var sjuk. Och hur det gick till, vet man inte, men om det var "kramning" så var saxen flyttad inne i handduken, i annat fall låg den still. Detta har jag sett med egna ögon. Men efter detta gick det bort. Man vet inte vad kramningen kom av, men det var så mycken "rånad" / då, skogsfruar o så där. "Storsteg" fick man på ögon- locket, då skulle man värma ett "storsteg" (stolsben) o hålla det på ögat, så gick storsteget bort. Solormar rita de i, det skulle bli "ritat", sa' de, men jag vet ej riktigt hur. De "högg dem för knarren," vid "knarren" blev handlederna onda. De tog då tre halmstrån med tre leder på, så skulle de lägga handleden på en tröskel som vette åt norr, o så skulle halmstråna läggas på tvären över handen. Så fråga den som hade knarren: "Va hugger du mäj för?" "För knarren, den narren," svara den som högg. Och så högg han i de tre första lederna på halmstråna. / Detta upprepades tre gånger, o lederna på stråna flyttades undan för undan, o så högg han i allesammans. Första gången de såg någon falla vid "fallansjukan" skulle de rycka linnet av honom (henne) o bränna opp. Hade någon "matlea", skulle de steka något under en gryta (fotgryta), det skulle den som hade "matlea" äta opp sedan. Om barn stammade, skulle de vid slakt ta lungor o lever, hela det "filset" o slå till dem för munnen med detta. och för att barn inte skulle bli mörkrädda, skulle de bita över det som skälver på djuret när de slaktar ett djur. Om "tungspeen" föll ner, / blev man så hes. Då tog man lite salt på ett skedskaft o höll detta under själva tungspenen, då skulle det gå bort. Om de fick förfärligt ont i ryggen, så sa' de, att de skulle slå till dem i ryggen med en "trebånnekåst" (tre- bandkvast), så skulle det onda gå bort. Men annars var en "tre- bånnekåst" inte bra, det skulle kom- ma någon o sopa med den som inte var bra. Men jag vet ej om det var en viss natt som den skulle komma.
Kungar
Det hörde jag gamle sägner om att Karl XII skulle bli skjuten med en silverkula till slut.
Hantverkare
En hästslaktare kallades för "bose" eller "flåttere." Jag var med om att slakta många hästar. Men det var särskilt på ett ställe här som de inte ville äta hästkött. Det som vi ej hann att göra rent, grävde de alltid ner. Särskilt en gång fick vi som slaktat så mycket kött med oss hem. Jag räckte fram handen o skulle tacka gummar där, men då var hon så kvick att kasta förklädet över sin hand först. Men jag hade tvättat mig, så det var inte det felet, utan det var för att jag hållit på med hästen. / De grävde ner hästarna i skogen men inte på en bestämd plats.
Skämtsagor
Det var ett par fiskare som kom in till en gumma, hon hade en gryta på spisen som koka så bra. Den ville fiskarna äntligen köpa, det skulle bli så bra att ha den i båten o koka mat i. De fick den till slut o tog den med o satte den i båten o la fisk i den. Men grytan koka inte där. Då blev de arga o kasta den i vattnet, o då bubbla det till. "Nu koka ho," sa' den ene o hoppa efter i vattnet. Han kom inte opp, då tänkte den andre: "Nu äter han opp all fisken," o så hoppa han efter också.
Föremåls språk
När det var hammarsmedja vid Lia här i Nysund sa hamrarna om hösten: "***Kôrv (korv) o palt överallt! " " " " Men om våren sa' de: "Sillenacken, vattekappen, " " Slagarna sa' när de tröska fyra: "Tu par vanter, päls o tröje " " " " " ". Vällingklockan sa': "Sur välling, salt sill, / bälghunner, kom in!" Kyrkklockan i Nysund säger: "Danjel långben, " " ." När torparna under Ölsboda gård åkte fram till gården för att köra gädsel så sa' kärrorna om morron: "Aldri tröker ja te ja kommer hem, aldri tröker ja te ja kommer hem." Men om kvällen, när torparna for hem, sa' de: "Knaller å går knaller å går."
Föremåls språk
Vällingklockan vid Sunds gård bruka säga: "Sur välling, salt sill skällhunner, kom in!"
Visor
"Jag gick mig åt stallet, o i stallet fick jag se husarehästar stående båd en o två o tre, då geck ja te min unga fru o sade: 'Lilla vän vad är det för husarehästar, vem har skickat dem?' Sa gick han säj i kammarn in o i kam- marn fick han se husarestövlar stående båd en o två o tre, så gick han till sin unga fru o sade: 'Lilla vän, vad är det för husare- stövlar, vem har skickat dem?' / Jag tror att du är galen o att maran rider däj det är ju ett par känger som mamma skicka mäj! ________ Känger små med sporrar på då blir väl jag en lycklig man såväl som mången ann!" Jag kan ej minnas mer på denna, men jag vill minnas att jag lärde mig den av en pojke härifrån som kom hem från Västmanland, o han hade lärt sig den där. Jag tror inte att de sjöng den så mycket just här i socknen. Visan om "Munken i Husaby" bruka de ju sjunga här ibland. En munk brukade besöka en gift kvinna, en kväll kom han utanför när man- / nen var hemma. Hustrun sjöng då för sitt barn i vaggan på föl- jande sätt för att varna honom: "Skytta ej för gluggen du lilla vännen min, far han varser skuggen o du får inte gå in." Tussi lull, far ä hemme, far ä hemme! Kom te mäj i otte när hanen börjer gal, för då pappa borte, han ä te kvarnen o mal! Tussi lull, far ä hemme, far ä hemme!" Det var en "biblisk kvinnospegel" som de sjöng strofer ur. Jag minns bara den om Sara o Hagar: "Jag kan ej längre se / hur hon min Isak knuffar, i luven drager hårt, o vägg emellan skuffar. Jag bad att hon en gång med spånad skulle hasta, då hon med vredgat sinn i golvet sländan kastar. Hon mig av sleven gav en skråma tämligt lång!" "Sinclairsvisan" sjöngs mycket här förr. Och så sjöng de ur Fänrik Ståls sägner." En familj i Ekan här höll alltid på med den, så grannarna kallade den för "Ekrarnas bibel." Men så blev fa- miljen andligt sinnad, o sedan sluta de med den bibeln.
Legender
"Jerusalems skomakare" bruka man höra talas om, han fanns överallt. Men det var mer som ett skämt, om en som var påpasslig o med överallt, sa' de: "Han är som Jerusalems skomakare, han är med överallt."
Folklekar
"Jag bär min dyna full med fjär, fjär, fjär, lägger den för vännen kär, kär, kär Vem skall vila uppå den, det skall du o ja min vän!" De lekande gingo i ring, o någon var inne, denne gick då o höll opp förklädet mot någon i ringen eller något annat, så föllo bägge ner på knä. _______ "Det var en lördagsafton jag gick åt lunden grön där mötte mig en gosse så fager o så skön. / Han lovade mig sitt hjärta, han skänkte mig sin hand, vi knöto, vi knöto, förtroliga band. De banden som vi knöto, dem ingen lossa kan, blott döden, blott döden som lossar alla band!" De lekande gingo i ring o någon var inne o tog en i ringen. De höllo i händerna på varann, o så dansa de om. ______ "Uppå källbacken, uppå källarbacken, där bor min vän, vacker ä han, munter ä han trevliger till att dansa!" De lekande voro i ring, o någon var inne o tog en i ringen, o så dansa de om bara. / Vid "Frie på narr" var flickorna i ett o gossarna i ett annat rum. Varje pojke skulle in o buga sig för en flicka, flickorna bestämde detta sinsemellan. När pojkarna bocka sig för fel person bland flickorna, fick de gå tillbaka o efteråt komma in igen o göra om det. Vid "unnerleken" satt en på unnerstol, o de andra undra på honom (henne) o tyckte den, som satt, inte om någons under, så fick denne sitta nästa gång. En bar fram undren o sa': "***Sômma undrer så, o ***sômma undrer så, ditt o mitt ä allre värst."
Idrottslekar
"Bygge fartyg o rese masta", en person la sig stel, o man tog tag i knävecken o reste opp honom. Vid "tämme stuter" fick vi tag i ett par tömmar o tog om nacken o armarna på varann, o sen kröp vi på alla fyra o skulle dra omkull varann. Vi var två stycken som drog. Vid "***slô trisse" hade vi en liten trissa, en person kasta den, o två stod o mota, en på var- dera vägkanten. Och kunde de inte mota den, så fick de flytta sig dit där trissan låg, o den / som kastat fick gå efter o driva dem undan för undan. Vid "kränge katt" hängde man sig i baksidan av en stege o tog benen genom armarna o släppte ner sig så. Vid "bryte arm" tog man ihop med händerna, o så skulle man bryta den andres arm rakt utåt eller åt sidan, armbågarna på ett bord. Två lag kunde dra rep, de skulle vara lika många i vardera änden av repet o så dra. De kunde lägga en slant på golvet o så böja sig ner o ta den med munnen. Vi hade ett ljus, o så skulle vi sitta på en butelj o tända på ljuset, vi kalla det "tänne på juse." Man fick bara stö med ena / hälen i golvet. Man skulle ställa en käpp mot marken, en bra stark stör, o så skulle man fatta i den, sätta hop fötterna, o krypa med huvudet under käppen o resa sig opp på andra sidan. Man kunde ställa sig vissa fotlängder från en vägg o böja huvudet bakåt mot väggen o resa sig igen, men jag vet inte något namn på det. Vid "rulle hjul" slog man isär armarna o benen o rulla iväg sen. "Spänne nöckeln å spiken", då hade man ett bra långt rep som hängdes över en stång. I stången var en spik, på vilken en nyckel hängdes. Så tog man repet om händerna / o blev hängande i armarna, o så skulle man sparka ner nyckeln från spiken. "Stå i vattsån", två stycken skulle lägga såstången på axlarna, o sån hängde på stången. Så skulle en person ställa sig i sån o stå rak där, o så kom en fjärde o bjöd honom på en sup. Men då kom han vanligen med huvudet före i backen. "Ta krokben," det gjorde man bara när man blev osams. Vid "dra rövkrok" skulle två stycken lägga sig skaföttes o kasta varann över sig. Vid "dra dose" satte två personer en dosa mellan pek- o långfingret o drog. Vid "male salt" fatta två / stycken varann i händerna, satte föt- terna ihop o snurra runt. Vid "smi spik" satte sig två stycken mitt emot varann, klappa ihop händerna i kors o så ner i knäet emellan. Vid "väge salt" ställde sig två stycken med ryggarna ihop o skulle väga opp varann. "Danse hunnegubben", då la de sig framstupa o stödde händer o fötter mot golvet o dansa runt. Man slog en kil i en huggkubbe men ej större än att man kunde bita i den, så ställde sig en på kubben, o den andre bet över kilen o lyfte både kubben o kam- raten.
Gåtor
Utför backe o oppför backe o skär vite remmer. Snöplogen. Rota ***ôpp o ***tôppen ner ser sol men ingen ***sômmer (sommar). Takisen. Va ä dä ***sôm röms i e hönsbale men inte i ett oxbås. Humlestånga. Hogget o stubbe å ***klövet å tall lommat i fårhus / fölat i stall o fôeln (fålen) rier på fåra. Fiolen. Står en vit häst i ett skjul o lägger ***rômpa på taket. Spisen. Va ä dä som tacker var man för sist? Handtaget. Va ä dä ***sôm titter var man i ***rôva? Tröskeln. Va ä dä ***sôm gaper över vatten men aldri drecker? Koskällan. / Va ä dä ***sôm går över vatten o land o bå svarer o taler? Brevet. Går oppför backe o utför backe o säller svarte gryn? Kolryssen. Före som en käpp metten som en säck ätter som e skäre. Tuppen. Före som ett nyste metten som en säck ätter som en käpp. Katten.
Gåtor
Går o går o kommer aldri å fläcken. Klockan. Va ä dä ***sôm ä trint ***sôm ett ägg men tyr runt kring e körkvägg? Nystanet. Lapp unner lapp lapp över lapp, lapp, lapp, lapp. Kålhuvudet.