Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
40. De sa, att här skulle vara troll uppe i Linnareberg 43. Det var en som gick och byggde till jul vid Hanatorp. Då kom ett troll in, och hon sa nånting, men jag minns inte, vad det var. Då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. - Hon var ihålig bak. När vi var barn, hade vi för oss, att det fanns troll i Stegelåsen.
Husdjurens sjukdomar
Vesslebett kalla de här att koa blett "lekattebläsen." Men hur de bota detta vet jag inte. Ett föremål som va "***stôle o ***ijänstôle" (stulet och igenstulet) kunde de trolla med, det var ett botemedel för djur, en för vilken sjukdom vet jag inte.
Sköllersta gamla kyrka
När Sköllersta kyrka skulle byggas första gången, började man att lägga grund dertill på Testa backen, hvarest ännu tvänne stensatta armar af en rektangulär sättning synas, men byggnaden nedrefs oupphörligt af trollen, hvarföre man beslöt att uppsöka ny byggnadsplats, och då ingen kunde föreslå någon annan, lade man en sten på en drög, satte en ung sugga före och lät sedan henne gå med sitt lass hvart hon ville. Hon stannade då der nu kyrkan står. Der började man också bygga, och trollen störde ej byggnadsarbetet. Det tyckes, som borde den tidens Sköllerstaboar hafva varit tacksamma emot suggan; men den lön, hon fick, var ej afvundsvärd. Hon nedgräfdes lefvande i kyrkogården, och visar sig ännu någon gång om nätterna såsom kyrkogrim.
Troll
Jag hörde tal om "bytingar", trollen bytte barn med folket. De fick inte släcka elden i huset förrän barnen var döpta. Det var ett troll som stal en barnunge, o la' en annan i stället. De såg att den inte blev riktig, så de sopa "ommen" (bakugnen) med den t.o.m. Men då kom trollkvinnan med det rätta barnet o sa*: "Ja ha inte gjort så illa mä er som ni mä min."
Lucia
Ena parten sa att Lucia var en ängel, den andra att hon var ett troll. Därför skulle de opp tidigt då på morron för att hon inte skulle se så långt, för så långt hon såg förbanna hon marken så att det inte växte nån- ting. Det var alltid en liten fest i hemmen då tidigt på morron med bättre mat än vanligt. Den som blev sist ur bädden på morron blev "lusa." Kreaturen fick ett extra mål då på morron också av vad man hade.
Troll
Vid Edet, ett torp här väster ut, var det något slags troll, det kom in små pojkar o dansa på golvet. Och om det var något särskilt, så väckte de folket där. Det var "påskkäringar" som bytte ko med en gumma, hon hade en svart ko som de så gärna ville ha. De lova henne en annan ko i utbyte o en bock på köpet. o pengar emellan ändå. "Ja, då får det gå," sa' hon. Och på mor- ron stod en grann ko i lagårn o en bock dessutom.
Folkmedicin
Min mamma var född i Godegård, och hon brukade tala om Pelle i Kättsta, som kunde skicka iväg trollskott och bota sjukdomar. Men trolla och galnas, det kunde de långt senare än på hans tid. Det är mycket mer än hundra år sedan han levde. Men jag minns en del från min tid också. När vi bodde i Medevi, gubben min och jag, fanns det ett fruntimmer där som hade haft mjölkfeber för längesen. Hennes karl reste till Pelle i Kättsta och fick nå'n smörja att stryka på huvut på'na, och bra vart hon. Men nu ska jag tala om något som hände mycket senare.
Jakt
Jag gjorde några bösstockar, o på den första jag skulle laga, såg jag att under skyddsplåten baktill var borrat ett hål. Där var nerlagt några hårstrån, harull o älghår, några fjädrar o en bit tobak. En, som de kalla "Göstas-Jon" i Finnerödja kunde trolla med skjutning. Han ladda bössan åt en annan en gång o sa' till denne: "Dä här skotte får du bara skjuta på älg!" Jag var med när han skulle skjuta av detta o fler till, jag var bara en pojke då. Men de fick inte se någon älg o inte tjäder heller. När de kom nästan / hem igen var han arg o sköt på en gulsparv, skottet small av, men fågeln han flög.
Svartkonst
Det var en som bodde i rået mellan Skarshult (Skagershult) och Nysund som hade svartkonstbok. Det var röd stil i den. Trolla riktigt gjorde han också, så han fick lov att skjuta sig till sist. Skämma bössorna för varann kunde de göra. När man hörde en annan skjuta, skulle man ta tre steg baklänges, ta opp en grästorva och spotta på den o så sätta den tillbaka i backen, då sköt han bom nästa gång. Det var en gammal gubbe här som kunde "stämme blog", men / hur han bar sig åt, vet jag inte. Han kom från Ekan här i Nysund o bodde slutligen i Sinnerud här. De sprang dit en gång från ett ställe här, då sa' han bara att de skulle gå hem o binda om, när de kom hem, hade blodet slutat att rinna.
Naturföremål
Här opp mot landsvägen är ett berg, Rabbåsberget, på ett par ställen på detta är det platt o slätt som slätaste golv, o där bruka vi dansa på lördags- o söndagskvällar, därifrån är så vacker utsikt. Det skall ha varit något slags troll där i berget, men jag vet ej vidare om det. Där vid Stumpbacken intill trollberget var en stor sten alldeles vid landsvägen. För var gång den hörde kyrkklockorna rulla den tvärs över vägen o tillbaka igen. Från norra delen av Ny- sunds sn. särskilt gick de till Björn- / källan på trefaldighet o drack. Den ligger norr ut här i socknen. Där släppte de i pengar också. Vi från södra delen av socknen gick mera till Porla brunn söndagen före midsommar. Men det var mera för att komma ut, det var en mark- nad där då, o vi gick genvägar dit genom skogarna. "Källebusen" skrämde de barnen för.
Gästabudsbordet på Skillingamon
Vid Tensjön gick en gång en gumma och hackade löf, då hon ett stycke bortom sig på Skillingamon upptäckte ett bord, som glänste som bara guld. Midt på bordet stodo stora silfverkannor och annat husgeråd af samma ädla metall. Gumman gick närmare, men när hon hunnit så långt, att hon kunde utsträcka handen efter de granna kärlen, försvann bordet och förbyttes till en stor gråsten. Hade gumman nu varit så slug, att hon kastat I skäran, som hon bar under armen, på bordet, hade hon säkert kunnat få all grannlåten, men hon tänkte ej derpå förrän det var försent., Kung Wälter med sitt hof — så säges det — skall här hafva spisat middag, men då en fientlig konung förföljde honom har han måst hals öfver hufvud begifva sig derifrån. Sedan hade det gått, som det alltid går. Trollen hade tagit godset om hand, och visar det ibland för att narra menniskorna och väcka deras lystnad efter gods och guld.
Lundsbacka-Ingrid
I den så kallade Lundsbacken på Hjortsberga bys egor i Kumla socken, der man trott sig finna lemningar efter en gammal borg, och der ännu nattetid ljus synes uppstiga ur backen till tecken att der finnes jordagods, skall fordom hafva bott ett troll — om han ej bor der än i denna dag — som i orten ännu är känd under namnet Lundsbacka-Ingrid. Af fruktan att falla i hennes våld vågar ingen gerna sig dit emellan solens nedgång och dess uppgång, i synnerhet är sådant farligt för manfolk, hvaref ter hon skall vara synnerligt begifven. För att locka dem brukar hon komma ut med en stor silfverkappe och bjuda dem dricka, om de händelsevis komma hennes bostad nära om natten. Så hände det sig en gång att en modig ryttare från Westa, som var bjuden att såsom "Hofriddare" deltaga i ett bröllop i Blacksta, tidigt en morgon innan sol rann upp red der förbi. Ingrid kom nu ut med en silfverbägare i handen och bjöd honom dricka. Ryttaren tackade och tog bägaren, men i stället för att tömma den erbjudna drycken, så skönt den än doftade, ty att det var en dvaledrick det kunde han nog förstå, kastade han den öfver axeln bakom sig, och red med bägaren i handen i sporrsträck derifrån. Trollet förföljde honom ropande: "Rid rena! "Rid rena! "För rider du krökugt, "Så rider du tökugt." men ryttaren aktade sig väl att följa hennes anvisning, utan gjorde i dess ställe alla möjliga svängar och krökar, hvarigenom han lyckligen kom undan hennes förföljelse, ty trollen springa med pilens hastighet, när de få hålla rak kosa, men hafva svårt att vända. Framkommen till bröllopsgården steg han glad in och visade sin fångst; men då han skulle sätta in hästen i stallet fick han se, hvilken farlig dryck trollet bjudit honom, ty då han hade kastat ut pokalens innehåll, hade några droppar fallit på hästens länd och der alldeles af svedt håret. Ryttaren är död för många år sedan, men pokalen finnes ännu i hans slägt säges det.
Ruggabron
Från Tynnelsö till Strengnäs domkyrka säges det skall finnas en underjordisk gång, anlagd af Biskop Conrad Rogge och en dylik skall han äf ven hafva byggt från Trystorp till Riseberga kloster under Logsjön. Men dessutom anlade han en väg till allmänhetens begagnande emellan båda dessa ställen, och är denna samma väg, som nu löper utmed Logsjöns norra och vestra strand. Öfver en bäck, som straxt nedan om Riseberga skär denna väg, och då var ett större vattendrag än nu, lät han bygga en stenbro, som ännu i dag kallas Rogges bro eller "Ruggabroa". När efter Reformationen en af klockorna från Riseberga kloster skulle föras till Edsbergs kyrka, måste detta ske öfver Rogges bro, och antingen det nu var biskopens ande eller något troll, som ogillade detta, allt nog, när klockan kom midt på bron, stjelptes lasset af en osynlig hand omkull, och klockan försvann i bäcken. Mången har sedan den tiden sett henne och en och annan lyckats att till hälften få henne upp ur vattnet, men alltid har hon sjunkit tillbaka, och kommer troligtvis att ligga der hon ligger allt intill domedag.