Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Om någon mördade ett barn, så blev det "gast" av det barnet till dess att det blev så gammalt att det skul- le ha dött en naturlig död. Det blev "gast" för att inte det kommit i vigd jord. Å "gasten" skrek som en onge om nätterna. "Gasten" var också farlig för små- barn, för han ville ta dem. Sådant hörde en mycket talas om av de äldre här. De hade allt hört både ett å annat men det är omöjligt att minnas att tala om.
Bålplats
Längre upp utmed samma väg finnes ett annat bål av mycket hög ålder. Utmed detsamma ligger ett torp kallat Båla-Petlerns, där jag för resten är född och ännu bor. Detta bål skall vara upprest på grund av följande händelse. Det var en gång en pojke från Glimåkra socken, som kom i klockgjutarelära i Köpenhamn. Han blev med tiden mycket skicklig och då sockenborna i hans hemförsamling hos 'mästaren beställde en kyrkklocka, fick han i uppdrag att gjuta denna. Av kärlek till hemsocknen lade han så mycket silver i, att då klockan skulle provringas hördes ljudet ända till Köpenhamn. Mästaren, som anade oråd, skyndade dit. Gesällen var då på återresa. De möttes på Friggatofta backar och där slog mästaren ihjäl honom. Sedan dess har bålet funnits.
Troll
En dräng från Glimåkra socken skulle köra till Kristianstad. Under vägen såg han huru manen mer och mer flätades på hästen och purrades upp. Mannen sprang därför av lasset och tittade genom huvudlaget. Han fick därvid se ett otäckt litet trollyngel sitta på hästens länd. Bonden var emellertid icke värre cid sig än han läste bort det. Men han hade dett förfärligt arbete med att åter fläta upp manen.
Tjuvar
Gualövs fure var en mycket farlig plats för vägfarande i äldre tider. Då jag tjänade i Vanneberga var jag alltid rädd att färdas därigenom, emedan rän och överfall ingalunda voro sällsynta. Men en gång blev jag lurad, om än det även den, gången var allvar på färde. Sent på aftonen kom jag ifrån Kjese mölla, och då jag kommit mitt in i skogen, fick jag på avstånd se tvenne karlar, som lyste sig med en blindlykta. Sedan försvunno de i skogen men togo vägen åt det håll, som jag själv skulle färdas fram. Jag körde på så gott jag förmådde, men då jag kommit ett stycke framåt vägen tvärstannade plötsligt hästarna. "Nu ha vi banditerna här", tänkte jag. Mörkt var det, och det var omöjligt få hästarna förbi. "Helt säkert har man spänt rep över vägen", tänkte jag, och fattade en stor stör, som jag hade bak i vagnen och 'steg av. Men då fann jag två kor, som lågo mitt på vägen. Och glad fortsatte jag vidare.
Tjuvar
Jag har kört många gånger nattetid genom Gualöfs fure, men icke varit rädd mera än en gång. Det var mitti natten .som jag skulle köra till Blekinge efter sill. Strax innan jag kom till Gedenryds gästgivaregård, körde jag förbi en karl, som hade ett litet knyte att bära. Han såg ganska ruskig ut och bad få åka till Sölvesborg. Jag lovade honom också detta. Vid ankomsten till gästgivaregården stannade jag en stund för att beta hästen. Ju mer jag betraktade främlingen, desto hemskare syntes han mig. Och jag längtade att bli honom kvitt. Vid ett tillfälle då han gått bakom eri av längorna satte jag mig därför upp i vagnen, gav pisk på hästen och som det var en rask kula jag för tillfället körde med, dröjde det icke länge förrän jag var undan. Men helt säkert var det hans mening att plundra mig då vi kommit ett stycke ut i den närbelägna skogen.
Kloka
Jag tjänstgjorde någon tid i Hjärsås. Mellan denna by och Haralierga låg då ett gammalt förfallet hus i vilket bodde ett åldrigt par, som hade svartkonstbok, samt en träklubba, i vilken var inslaget silvernaglar i samma form som bilderna i boken. Denna klubba användes då det gällde att bota sjuka och lidande människor. Husets innevånare syntes vara lika gamla som huset själv.
Snapphanar
Det finnes å Bränsskulla ägor i Hjärsås församling en stenklyfta ute i skogen kallad "Snapphanestallet". Där hade bönderna under snapphanekriget sina hästar för att ha dem fria för snapphanarna, som uppehöllo sig i trakten. De lyckades också bevara dem.
Spöken
För en del år sedan spökade det rätt mycket i Hästvedatrakten. Framför allt var detta förhållandet i en gård belägen vid Anfentorp. En natt då jag låg där hörde jag plötsligt dörren springa upp. Jag trodde att en främmande korn in, men såg ingen. Då steg jag upp och tände ljus, men ingen människa stod till att upptäcka. En annan kväll, då jag satt ute i trädgården föreföll det som om en person kommit förbi. Strax därefter hördes ett förfärligt buller från uthusen, men när jag såg efter syntes. ingenting. Det var sälkert ett spöke. Ibland föreföll det som om man skyfflat säd uppe på vinden eller också kastade saker och ting om varandra alldeles förfärligt. Det har också ibland synts kattor och hundar däruppe med glänsande röda ögon. Man har också berättat mig orsaken till alla dessa spökerier. För många år sedan fanns det en person i trakten, som antände det närbelägna Stänkeslycke, som under den tiden ägdes av en doktor Schaurov. Man hade också för sig att han blivit mördad. Han brann nämligen inne med sina tillhörigheter, utom ett stort penningskrin, som var hans, vilket rövades. Sedan skall den person, som utfört dessa hemska gärningar ha inköpt ,gården jag talat om. Men han hade sannerligen ingen lycka med dessa penningar, ty han var lika fattig, då han gick ur denna värld som han var då han kommit hit. Och sedan har han aldrig heller fått ro i sin grav utan får plåtgas av sina gärningar ända till domedag.
Troll
Vid Gerastorp i Hästveda socken fanns det i forna dagar troll. Där finnes nämligen en stor sten, som ligger ovanpå två andra. Från denna leder en underjordisk gång långt in i berget. I min barndom brukade ofta bondgummorna lägga lin vid öppningen till denna gång att sedan komma igen dagen därpå för att hämta garnet.
Spöken
En min bror var under många år boende i Kristianstad. Varje gång då han på natten gick upp för trappan såg han en kvinnofigur framför sig i denna. Mången gång sökte han hinna henne fatt, men lyckades aldrig. Någon gång sökte han på vinden för att se efter om hon tagit sin tillflykt dit, men ej heller där stod hon till att upptäcka.
Skattar
Om en gubbe i Hanaskog berättades, att han funnit sin förmögenhet i ett stengärde. En bekant tjuv från Broby socken, kallad BaronaPern, hade stulit det i en gård i Östra Olinge. Han hade en natt brutit sig in där. Efteråt sade han sig ha varit där och "förrättat bouppteckning". Barona-Per'n var oäkta son till en baron Stall von Holstein på Bassarp. Han stal hela sitt liv och slutade i fängelse. Den i Hanaskog funna skatten blev icke till någon välsignelse, emedan avkomlingarna till finnaren blevo alldeles utfattiga. På ett annat ställe mellan Hanaskog och Bjärlöf säges ävenledes en stor skatt vara gömd, dold av ett tjuvband, som för en mansålder sedan uppehöll sig i Bjärlöfs fure.
Spöken
I närheten av Hökön finnes en hög backe kallad Högabjär. Där brukade man förr i tiden se spöken. Det hände sålunda, att en gång såg en man därstädes en huvudlös gubbe komma ut ur backen. Han tog vägen nedåt mot de djupa torvgravarna i närheten, där han försvann. Det ,var helt säkert någon som antingen drunknat någon gång i dessa eller också genom andras mellanhänder omkommit.
Snapphanar
Äldre personer här i trakten i min barndom uppgåvo att det var icke vid Loushult som snapphanarna rövade den stora krigskassan från svenskarna, utan det skedde vid gården Sånnaböke, strax ovanför gränsen, men den skall vara nedgrävd mellan Loushult och Killeberg, där två vägar stöta samman. Man har sökt den mycket, men utan resultat.