Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar, Husdjur
Före midsommar skulle man plocka själva blom- morna av alla slags träd och örter och gömma till julen, då kreaturen fick det. Då skulle krea- turen hålla sig friska.
Födelse och dop
Nej, jag vet inte att de bytt namn på sjuka barn. Jag hörde bara andra berätta det: Barnen skulle kasta sina tänder (mjölktänderna) i elden och säga: "Ge mej en bentand i stället för en gulltand!" Barnmorskan hade barnen med sej i sin väska, när hon kom, sa de. Vet inte att man hade en penning eller stål i bad- vattnet
Vårarbete.
När de harvade och det inte blev harvat på en fläck, så kallade de den en "spekegädda." Vet inte betydelsen. De brukade så linet Linnea; det var körfrösdan.
Lucia, Tomas
Lucia firades inte då. I Västbo och Reftele klädde de ut sig till lussegubbar men inte till brud. Det fick inga hjul gå runt Tomasmässenatten. Inga spinnrockar fick gå runt.
Predikosjuka (Prediko-Greta 1881)
Han frågar efter om det finns någon kvar i livet som hört Prediko Greta. Jag har hört henne två gånger. Jag tjänade dräng i närheten i närheten av Taberg i Småland, så jag hörde henne, en gång där och en gång i ett missionshus i en socken, som hette Banarp (Barnarp?), och det var något märkvärdigt att både se och höra. Hon predikade, så det fragga sig i munnen. Hon hade en kudde på bröstet, för hon slog med högre armen. Så stod det ett fruntimmer och torkade bort fraggan. När hon vak- nade, var hon mycket matt. Och detta var 1881. Nu är jag 83 år. C. J. Strömqvist Ringestena
Predikosjuka (Prediko-Greta 1870-talet)
Angående Sovar-Margaret. Så här minns jag vad min far berättat för mig: Det var på 1870-talet. Margaret predikade på en gård som heter Tokebo i Bottnaryd i Jönköpings län. Predikan hölls på en loge med till- hörande ränne, där mycket folk samlats. Margaret låg i en säng medan hon predikade. Men innan hon började sin predikan, sade hon, att satan kommer att ställa till spektakel, men ni skall inte bli rädda, för det är inte farligt. Och då predi- kan pågått en stund blev det ett väldigt dån, och folket tyck- te, att hela ladugården skakade, folket rusade ut och en del blev ganska illa åtgångna. Men min far och några till stod så att dom kunde se alla takstolsbanden, och dom såg att dom inte rörde sej. Orsaken till oväsendet var att en bonde bundit sin häst i tröskverksbommen. Hästen blev skrämd och satte i gång verket. Men Margaret visste på förhand vad som komma skulle. F. O. Wikström Box 29 Blidsberg
Predikosjuka (1882)
I Borås tidning för i dag den 28 läste jag ett stycke med rubrik: Sovande kvinna höll predikan. Det är nog inte många av yngre släktet, som sätter tro till sådant. På sommaren 1882 hörde och såg jag en sovande kvinna predi- ka, så jag vet att det är sanning. Det var en söndag i ett mis- sionshus i Ödestuga församling, Jönköpings län i Småland. Myc- ket folk var församlat, mer än som fick rum inne i missions- huset. Fönstren var öppna, så man kunde höra henne utanför också, för hon talade väldigt högt. Jag tycker mig än höra hen- nes rop: "O, du människobarn!" Kontraktsprost Hazen i Forsheda har i Växiö Stifts Hembygds- kalender för år 1912 skrivit ett långt stycke om förhållandet och ger det namn av "predikosjukan". Axel Bengtsson Bärarydsby Haestra.
Naturfenomen
Åskan - det var Tor, som var ute och åkt. Har ej hört be- nämningarna Goa och Gomora. De gamla brukade sätta sej och läsa Guds ord, när åskan gick. En del sprang och gömde sej i källare eller mörka rum. Det var de som hittade en askvegg - de hade för sej att en sådan skyddade, så att åskan inte slog ner. Gick åskan tidigt på våren, så blev det bra gröda, men det beror väl på, att regn brukar följa åskan. Jag minns för länge sedan det bodde ett par på Smed- hemmet, Tobias och Gustava. De kallade henne för Tobiosa. Hon hade blivit så förskrämd för åskan i sin ungdom, för hon hade varit med i Sandhems kyrka, när åskan slog ner och slog ihjäl en karl. Hon var så högmodig och morsk på 't, och hon aktade inte Tobias för något, utom / när åskan gick. Då skulle han sitta och hålla henne i knät. En gång var Tobias nere på mossen, när åskan började gå. Tobiosa kom ut på trappan och ropade på To- bias. Han sprang hemåt och rätt som det var, trillade han ikull. När han kom på benen igen, var träskorna borta. Åskan hade klätt av honom träskorna, men han själv gick oskadd ifrå 't. Norrsken - de trodde att det var ett gott tecken. Kan ej minnas, att man förklarade det med att sillen gick till.
Spökeri.
För att förebygga att en död gick igen, band man samman den sänghalm, på vilken han eller hon dött. När kistan så fördes till kyrkan, bredde man ut halmen på vägen och tände på, varpå likvagnen med kistan hastigt körde över elden. Då gick den döde ej igen.
Läkekonst
"Skärvan" Då något barn fått engelska sjukan, ("skärvan" sade vi här) så botades det, genom att man drog det sjuka barnet ut och in genom ett fönster, eller å andra sidan, fick man aldrig lyfta in ett friskt barn genom ett fönster, för då kunde det få "skärvan". Fallandesjukan: Jag minnes också, att jag hörde i min barndom, att om någon hade fallandesjuka, så skulle han passa på då någon avrättades, och då kvikt samla upp blodet och dricka det. Det skulle hjälpa. Jag har hört berättas, att i Ryssby fanns / för länge sedan, en kvinna kallad "Glarpa-Stina", känd för kvacksalveri. Hon gick på kyrkogården och samlade upp ben, för att använda vid botande av alla sorter sjukdomar. Men efter viss tid måste hon lämna dem på samma plats som hon tagit dem, för annars spökade det. Renfana brukades till botemedel mot blåskatarr.
Föremålsspråk
Vällingklockan kallade så: "Kom hem, kom hem! Blå välling och sur sill, kast yxan och kom hem!"
Gåtor ]
1) Lille bulle lå på skulle. Ägget. 2) Går grön in och rö ut, tvätten sä, rister säa och går in igen.v Ugnskvast. 3) En vit häst står i stall och håller rumpan över taket. Muren.
Blinde Lindroths visa
Med släggan uti handen