Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Naturföremål.
I slutet på 18hundratalet gick här en mann som va mindre vetande, feck gå som han ville i bygden, när han gptt en tid, börja han göra påhett, han gick ofta tell en släkting i Gryteryd, han gick förbi Donnakull och fe utse en Basta som di bruk bryta lin och hampa i, det feck han se en gresla och sapa och raka; det bar han fram, lade det vid dörren till boningshuset, sen geck han till Röjhult, kom in stod mållös en lång stund, sen gick han till en murare och tog en stor slägga och betraktade väl, sen kasta han den så högt i luften han orkar. Så geck han till ett annat ställe där låg en plog, den tog han och drog efter sig ett långt stäcke langt in ett potatisland. Vid stora vägen stod en vacker gammal mennessten i den stod Gave Viator det sades att en Präst ifrå Södra Hestra skulle rida till julotta och predika i Gryteryd och hästen hade stupat där och slagit ihjäl sig. Därför var minnesstenen rest. / Den stenen hade Burderydsstollen slaget av, därefter han var nermurad. När jag feck se dät, reste jag upp stenen, så den stod nästan som förut. Nästa gång stollen geck därförbi, hadde han slaget sönder stenen, jag tog rätt på bitarna och tänkte fått den i hopsatt. Män då hadde stollen burit bort alla bitarna. Sen fick aldrig Stollen gå här mer. Han gjorde så många dom- heter som inte äro värda skriva om. Detta är egen uppteckning av Solomon Börjesson Hyltebruk
Död ō begravning
I Byholma i Annerstad Småland, hittades för cirka 5 år se'n ett skelett av en man, i ett grustag av personer som arbetade där. Skelettet som var mycket gammalt, visste ingen något om, vem det i livstiden varit. Det begravdes i socknens kyrkogård.
Engelska sjukan
Nedan beskrivna sort av engelska sjukan kallas hor- skärvan. Om en ogift kvinna som lever jämte och umgås med en man som om de voro gifta, tar i ett nyfött barn, så får det skärven och kan endast botas genom att en bit tyg av kvinnans kläder tvät- tas i vatten och det vattnet skall sedan givas barnet att dricka. Skrikskärven. Om ett barn skriker en hel natt eller oavbrutet, så botas det med att man tager det barnet gjort i en trasa och lägger det under en sten efter solens nedgång. Sedan skall barnet inte skrika mer. Hjälper inte det, så skall man klä ut en gubbe av barnets kläder och hänga på ytterdörren. Då skall sedan trollen eller den onda makt som hänger övre barnet icke länge ha makt över det. Det finns nio olika sorters skärvor enl. ber.
Födelse och dop. 2/6
En kvinna får efter sin första barnsäng aldrig gå ut förrän hon kyrkotagits, utan att bära stål på sig, t.ex. en stoppnål eller dyl: Detta skall förhindra de onda makterna från luften att få makt över henne och kunna göra henne nå't illa.
Husdjurens sjukdomar
Om en gris mistat matlusten så skall man under hans matho lägga en bit stål eller järn men inte så att han kommer åt det. Detta hjälper och den grisen "står sig".
Djävulen
Skam har en gubbe sett. Han var mycket ivrig kortspelare och spelade natt och dag. Men en gång, när han tappat ett kort under bordet och krökte sej och skulle ta upp kortet, fick han se en stor, svart hund, som låg under boret, och den ha- de ögon som eld, och eld blossade ur halsen på honom. Gubben tog aldrig i ett kort sedan.
Vattenväsen
Min farfar hade sett näcken i kvarnen i Sågevika vid Röks- berg många gånger. Det var en liten gubbe med röd toppluva. I- bland började kvarnen gå oredigt, och då brukade den som mol springa ner i unnerkvarna; då satt näcken och höll vattenhjulet. Om man då kastade till honom en tvåöring, då gick kvarnen se'n så för stööet (stolligt). Näcken kunde lära folk att spela. Då skulle man gå till ho- nom och ha sin fiol med sej och be att få lära sej spela. Näc- ken svarade, att han skulle lämna ifrån sej fiolen och komma igen efter viss tid. När han sedan kom igen, så höll näcken fram två alldeles lika fioler, och om han då inte hade tagit sin egen fiol, så hade han inte fått lära sej. Men han hade lagt ett litet hagel i sin fiol, och han lyfte på fiolen och kände, att haglet var där, och så tog han den. Han behövde inte / lära sej, för han kunde spela med detsamma lika bra som näc- ken. Men det var ett stycke, som han inte fick spela, för då skul- le han inte rå med att sluta.
Vattenväsen
Jag tjänte hos Månsson i Vika, som hade en kvarn vid Oset. Han sa, att Necken var vid kvarnen ibland. Om de gick ut och hov en peng i kvarndammen, så spelade han mycket vackrare än förut. Det var aldrig någon, som såg honom, men de hörde honom. Har ej hört att någon lärt sig spela av näcken.
Bergväsen
Bergafrua bytte barn på ett ställe, lade dit sin egen unge; det var ett hål i ryggen på bergafruas unge. Det var någon, som lärde dem, att de skulle laga mat och koka i ett nötskal. Då kom berga- frua och bytte om. (J-n kände alltså ej till den egentliga orsaken, varför bergafrua verkställde utbytet)
Tomtar.
Det var en dräng, som fick stå på logen och tröska jämt, och det tröt aldrig i ladan, för bonden hade en tomte, som drog dit. Han talte med bonden i gården intill om det, och då sa' den bonden, att han skulle skita en liten hög i ladan, och det gjorde drängen. Då flyttade tomten över till granngården, och det gick utför för folket på det första stället.
Påsk
Svarte måndag, vita tisdag. -, -, -, påskalördag. Inget arbetsförbud och inget matförbud bekant. Äggfred skulle ungdomen ha om påsk. Pojkarna var ute och tiggde ägg, flickorna lagade till kalaset. Påskeldar - barnen hade hållit på i två, tre veckor och dra- git ihop en stor hög - Vi hade för hele byn en eld nol om vår lagård. Så sköt de påskasmällar vid påskahögen: det var för att skjuta påskakäringer. Äldre folk brukade också va- ra med vid påskelden.
Vårhalvåret
Kyndelsmäss - lella jula. Mattias kastar den hete sten, se'n är det inte värt att gå på sjön. Ej tal om att "tranan bär ljus å säng", men Vafferda'n skulle man lägga sej vid ljusan dag. 1 maj söp de mycket, "drack märg i bena". Korsmäss ?? Peregmäss ??? Kristi himmelfärdsda'n - förste metaredan, det nappade aldrig innan.