Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
Maran (sjukdomar)
Man går till skogen och hämtar en markvast hänger den över sängen och man får sedan ligga i fred på nätterna.
Om man är gastkramad
Man tar en hårlock och med en svavelsticka samt svänger denna tre gånger om huvudet, sedan går man till en dörr och famnar tre gånger från hörn till hörn i vardera riktningen och man blir så frisk igen.
Sjukdomar. Läkekonst
Det finns nio olika slags skäver. De vanligaste är horskäver, (magen) ledskäver samt likskäver.
Botemedel
När barn fått horskäver (dålig mage) tvättar man dörr- hantaget i vilket en lösaktig person av barnets mot- satta kön tagit samt giver barnet att dricka härav och det bliver snart friskt.
Botemedel
Om någon har likskäverˣ tages jord på kyrkogården och lägger i vatten. Detta vatten skall man sedan ta' och tvätta barnen uti ,(de som ha' likskäver,) och dessa blir återställda ˣlikskäver = likfärg.
Botemedel
Mot likskäverˣ skall man ta' vatten varmed lik tvättats och bada barnet uti och det blir återställt. ˣ⁾ likfärg.
Nyårsnatten
När ljuset brinner i två lågor på nyårsnatten smakar vattnet som vin.
Skörderit
Om det växte mycket svindelråg ibland rågen så skulle man när rågåkern var skördad lemna några strå kvar i det att man sade: "Jag har slagit i år men har lemnat några strå, till svindelrågens ande för att förminska svindelrågen nästa år". Svindelrågen var troligen mjöldrygan.
Vidskepelse. Spökeri m.m.
När man är ute och går på natten, skall man gå på höger vägkant, så har inte spöken eller onda andar, makt att röra en. Man skall icke sälja fisk, för då får man otur, att man icke kan taga någon fisk sedan.
Tomtar begära hjälp av lagkatten
I Bälaryds socken finnes det en by där det i gamla tider bodde tio bönder. Alla hade de tomtar utom en som hette Anders Niclasson, detta var den rikaste bonden i byn; denne hade istället lagkatt. Hos denne karlen fans det en gammal trotjänare. Det var två av bönderna, själva voro de onda och deras tomtar drogo ifrån de andra i byn. De försökte i överdraga från Nicklassons ställe, men detta förhindrade lagkatten. Tidigt en morgon då trotjänaren var ute och fodrade djuren, hörde han hur tomtar talade till lagkatten på stället och begärde hans hjälp att förgöra de två tomtarna som drogo från de andra, ty annars bli de andra bönderna / i byn oret fattiga. Detta som tal hörde drängen en av dagar- na efter jul. Drängen hörde lagkatten svara: "Jag har ingen makt att hjälpa eder förr nästa skärtorsdages kväll." "Jaga dä hit de två onda tomtarna så skall jag se vad som kan göras vid saken." "När ni själv jagat de två onda tomtarna hit skall var och en av eder ha med sig ett strå av varje säderslag som finnes på edert ställe som belöning för min tjänst. Efter dom talat med lagkatten lemnade de sju goda tomtarna stället belåtna. Drängen talade ej om för någon vad han hört, utan tänkte vänta till nästa skär- torsdagsnatt för att se hur saken skulle avlöpa. Klockan tolv, om skärtorsdagsnatten hade drängen gömt sig på lagen. Då / komma de två onda tomtarna förföljda av de sju andra springande emot gården där lagkatten bodde. Denne susade ut, och drängen såg honom. De gröna ögonen lyste, och den hade stora retstående morrhår. Drängen hörde därefter ett fasligt oväsen hela natten och han hörde de där- under lagkatten fräsande. Nästa morgon låg det på gödselhögen två förkalnade trästubbar, av ovanlig form. Påföljande dag talade drängen om vad han hade bevittnat under natten, för sin hus- bonde. De två brända trärötterna lades sedan varje år på botten i ladan före säden inkördes.
Om logkatten
På ställen där logkatt finnes gå hemmanen i arv för långa tider. Berätterskans mormor sade: "Den gården har gått i arv från släkt till släkt så där ha de logkatt" Och: "Det är "betydeligt" att en logkatt kan medföra så mycket tur". En logkatt lemnar ej ett ställe utan detta skulle bränna ner till grunden. Är det en god husbonde följer logkatten med även om husen uppföras på ett annat ställe. En elak husbonde kan logkatten fördriva från stället genom att giva dalig skörd. Både logkatt och tomte kan finnas på samma ställe Logkatt finnes ej på alla ställen.
Offer i källa för nedsättning
Det hände förr i tiden att folk kunde ha blivit "nedsatta", så att de ej kunde bli gifta, trollkunniga personer gjorde sådant. En bonde i Roglanda hade fem stycken döttrar, och ingen av dem lyckades bli gift. De tre älsta sågo mycket bra ut men de andra två voro inte just några skönheter. Alla i socknen förvånade sig över att flickorna fingo gå ogifta, och de förstodo att de hade blivit "nedsatta". Fadern till flickorna hette Knut Knutsson och han var mycket bekymrad för att alla hans döttrar behövde gå ogifta. På ett ställe i skogen intill en bergvägg finnes en källa, en gång fadern gick förbi den hörde han en röst säga: "Varför är du alltid så bedrövad, "Knut Knutsson?" Han svarade: "Är du en ande där i källan klar, / så vet du min bedrövelse. Jag har fem döttrar och ingen vill gifta sig med någon av dem, och bli far till deras barn." Rösten från källan svarade, att han skulle sända döttrarna till källan att offra ett mynt vardera, och att de skulle komma i tur och ordning efter ålder, samt en och en i sänder. När fadern talat om för flickorna vad han hört vid källan vore de ej sena att följa rådet. De tre älsta offrade bara ett kopparmynt vardera den fjärde i ordningen ett silvermynt, men den yngsta som tyckte själv hon var den fulaste kastade ett guldmynt i källan. Efter detta dröjde det ej länge innan flickorna blevo gifta. De tre vackraste blevo bara gifta med drängar, den fjärde fick en förmögen bonde, men den femte som ofrat guldmyntet fick en rik godsägare.