Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Underjordiska. Vättar.
Det har funnits "jolvetter". Det var ett slags smått folk som bodde under stora stenar. De skulle vara som tomtar. Jag mins att man inte var säker än det fanns. Det var en gubbe på Eriksheden som hade vältat på en sten. Han blev sjuk å var aldrig frisk efter den dagen. De bar av hans kläder till stenen. Men det hjälpte inte.
Tomtar.
I Kårud finns "tômter" ännu i dag. Jag vet det, för det är inte fritt än det knackar å blir ofrid om nätter- na, om en arbetar sent på kvällen. Det har alltid varit god tomtjord här. Det bultar å knackar om nätterna ibland. "Tômtane" är bra om en kan sköta sig med dem. När korna skall kalva så väcker de. De kom alltid å väckte min hustru, om en ko kalvade på natten. Då ropade de namnet hennes. Det är inte länge sedan en "tômte" väckte en grannmora här en natt när kon kalvade. – Om en arbetar efter mörker så gör de ef- ter precis. – Det kan bli olycka om en håller för hårt på dem. – En gång kom jag sent från skogen å då högg jag några vedträ. Så höll det på att hugga som jag huggit. En kväll svarvade jag på vinden. Då höll det på att svarva ett par timmar efter det jag lagt / mig. Vid Romossen höll de till. De bodde i bergen å i jorden, var det passade, men ute på slätten bodde de inte utan intill skog å berg. För det så hade vi dem här i dessa gårdar. Å här trivdes de bra. Där tomtar- na kommer sams med husbondfolket är det alltid lyc- ka. Det gick att komma sams med dem, bara det var ro och fred om kvällarna på gården. Fick de tobak å mat ibland, så tyckte de om det. Det inträffar sällan någ- ra olyckor på en sådan gård. Tomtarna har gömt sig långt inne i bergen, för nu för tiden är det ingen som bryr sig om dem. På en gård uppe i Berg var inte tom- ten nådig. Där blev "kröttra" piskade om nätterna. Han gick an värre med dem. Hästarna slog ned spiltbal- karna var natt. Å de stod dy svetta på morgonen. Husfadern gick åt stallet å lade sig en natt för att se hur det gick till. Fram på natten kom tomten med en piska (snarten var så lång att den tog i taket) å tog till att slå så mycket han orkade. Husbonden steg fram å frågade vad det var fatt att han slog djuren på det viset. "Jo", svarade tomten, "hästen stallar på / mitt matbord å orenar det värsta han kan. Men om du vill flytta stallet, så skall det bli din vinst". Bon- den flyttade stallet å efter den dagen fick hästen fullt med hö att äta. Det blev så drygt i ladorna. Så hände också på Gammelheden. Där stod en liten gubbe å slog hästen med piskan på natten. Men när stallet flyttats, så blev allt gott å väl. Detta hände, när jag var pojk. – Tomten var liten med röd mössa på hu- vudet. Kvick var han som "själve satan". Det var inte många som fick se honom. (Tomten som kom med axet och pustade, berättades. Uppt. anm.)
Tomtar
När det var fel med milorna vid kolning, så kasta tomtgubbar- na bränder på kojdörren. Vid en kolbotten, som kallades "Finnas botten", vid Påland i Kroppa var en sten under vilken tom- tarna speta becksömsskorna om nätterna ifall inte kolarna sluta arbetet i tid om kvällarna. De speta o packa då under stenen där.
Tomtar
Mamma hade sett en tomte. Det kommer jag ihåg nu. Det var en liten gubbe med en stor grå hatt. Han hade ett stort öge och det satt mitt i skallen. Han var på logen. Han skulle häm- ta säd åt hönsen och då stod han mitt på logen. Det var i kvällningen. Hon blev så rädd att hon måste gå in och lägga sig.
Tomtar.
De som var i skogen å kolade förr i världen hade besvär- ligt ibland. De råkade ut för "tômter" å "bergfôlk". Nu är des- sa gamla kolargubbar döda, men de påstod bestämt, att om milan "slog" å blev krånglig, så hade de satt henne på fel plats. Då bodde tomter under milan. Då fick kolaren "offra" både tobak, pipa och allt möjligt, för att han skulle komma i land med milan. Om tomter bodde en bit från milan så var det bra, för då höll de vakt vid milan om natten å väckte kola- ren om han somnade från milan. Far min såg att en hel hop små gubbar dansade kring milan å hade roligt. Inte hugga ved eller packa vid milan på kvällen. Tomtarna tyckte inte om det. De blev onda å höll inte fred.
Tomtar
Jag hörde berättas om ett folk, som brukade ge tomten ett fat gröt varje lördagskväll. Mitt i grötfatet lade man smör, så att det blev som man kallar det "e smörhôle". Men så en gång föll det någon i familjen in att driva med tomten. Man hade lagt smöret i botten av fatet och gröten där ovanpå. När han fick se, att man inte hade givit honom något smör, så blev han så ond att han gick till ladugården och slog ihjäl den bästa kon, som fanns där. Så gick han tillbaka och började äta. När han kom till botten, så upptäckte han smöret. Och denna gången hade man till och med lagt i ännu mer smör än vanligt. Då blev han god igen och ångrade, vad han hade gjort. Det berättas att han for till en gård i Norge, som heter Rönnskogen, och stal en ko och satte in i det tomma båset.
Tomtar
Det stod ett gammalt stall här, och det flytta de. Natten efter hade jag en bror, 8 år, som var sjuk, och vi måste vaka på honom. Då kom pap- pa in och sa: "Kom ska ni få höra på en som är husvill!" Vi gick ut och lyssna. Det grät som när en unge gråter och hickar emellanåt. Om en stund tog jag en sten och kasta- de däråt, och då upphörde det för våra öron, men en granne och en piga hörde hur det fortsatte bortåt gata och "nolôt" (åt norr). De gamla sa, att detta var en tomte, som de gjort husvill, när / de flytta stallet. "Nisseflätter" kallar de det när manarna är hoptovade på hästarna. I Trångstad här var en tomte. Husbonden hade en svart och en brun häst. Och den svarte var alltid fin, men den brune såg mager och ynklig ut. En gång var husbonden till kyrkan på julottan, och kappkörde med de andra bönderna hem. Det var en, som hette Born på Hea, som ville köra om honom, men just som han skulle göra det spratt hans selpinnar ur. "Va ja inte nu kar, husbonn?" sa då tom- ten till bonden i Trångstad. Han var med till kyrkan, och bonden hade den svarta hästen. De skulle tycka / bättre om svarta hästar. De tog alltid mat från julbordet och satte under detta åt tomtarna. Eller också satte de det i lagårn. Han hade en dräng bonden i Trångstad. När han kom med den bruna hästen en gång, kom han inte in. Han gick då och tittade mellan huvudet och betslet på hästen, och då såg han tomten i dörren, han stod och höll ut armar- na. Då spotta han emellan där och skulle spotta i ansiktet på tomten, men då fick han en örfil, talade de om. Tomtarna var en aln långa, de hade långa rockar, krök- stövlar som var hela framtill, och så hade de hattar med brätten / vikta neråt och bra höga kullar.
Tomtar.
Mor till min mormor hade mycket med tomtar att göra, å hon påstod att det fanns tomtar på Gam- melheden. Det var farligt, sade hon. Det dugde in- te att ramla om nätterna på den tiden, å det gör det inte ännu, för det vet jag väl. Det smäl- ler i spisen å på vinden å i dörrar på natten. Är man inte tyst efter kl. 11 på kvällen så får en ingen fred på natten för "tômter". I kvällning- en går det inte an att gå ut å vara ond el. skrika. Son min gjorde så en gång, men det blev inte bra på natten. En gång gick någon till källan efter vatten sent. Det blev inte fred vid källan på hela kväl- len. Det skramlade i hinkar å bar vatten mest he- la natten. Spjället skulle stängas på bestämd tid, eljest sprang de upp å ned vid skorstenen hela natten. / Mor talade om att hennes far högg ved en kväll. När han hade gått därifrån så högg det mycket värre. Då gick han å lade ett öre på stabben. Då blev det tyst, å på morgonen var ett-öringen borta. Detta var vid Bäcken. Tomten kom in i stugan här en gång å sade: "Ni ska ta häna stâl, å ni ska få hjälp att flytta den. Det skall gå så fort å ledigt. Hästen stallar på mitt matbord." Stallet flyttades dit där det nu står, å det gick så fort talade farmor om. Tomten hjälpte till om natten. Efter den dagen fanns inte annat än goda tomtar på Gammelheden. Förut kom husbon- den till stallet en natt. Då stod en tomte å piska- de hästen så mycket han orkade. Jämt förut så ha- de hästen varit blöt av svett om morgnarna, å det berodde på att han hade blivit slagen av tomten.
Skogsväsen
Min far har berättat följande: Det var en gång en gubbe här i Sunnemo, som låg ute i skogen och kolade. Varje afton var han ute i dagssättet för att se till sina milor. Att arbeta i dagssättet, d.v.s. övergången mellan dag och kväll, var något som skogsväsena ej tyckte om. En dag kom det ett stort fult troll till gubben och varnade honom för det han arbetade i dagssättet. Skulle han fortsätta med det, så skulle trollet hålla honom kvar i skogen så länge, att det tog slut på kolarens matsäck och han blev tvungen till slut att koka soppa på sina strumpholkar. Gubben lät ej skrämma sig utan fortsatte att arbeta i dagssättet. När trol- let kom tillbaka nästa gång hade kolaren börjat riva ut sina milor, och då dessa voro färdiga gick han ut till trollet och visade det ett helt fårlår, som han hade kvar av matsäcken. / Tomtar. ======== Man trodde alltid förr, att det hörde en tomte till varje gård, vilka kallades hustomtar. Om gårdsfolket höll sig väl med des- sa, så kunde de få mycket hjälp av dem. Vid tröskning och annat arbete var tomten alltid med på ett hörn och hjälpte till. Blev tomten förtretad på någon eller något, så kunde han spe- la folket många spratt. Tomten troddes vara liten till växten och klädd i röd luva, hade grå kläder, förskinn och träskor. Han bodde på höskullen eller under loggolvet. De visade sig ofta i skogen vid milorna. Det är far som är född 1859, som berättat detta.
Vättar ?
En gång stod folk och såg hur de kom körande med en so på Breviken. Ett stycke efter kom ett stort lövlass. De körde från den ena sidan viken till den andra. Det var tomtar, troll eller annat otyg, som flyttade. Det var som en hop smått folk som svansade vid lassen.
Tomtar
Det var på ett ställe som tomten brukade sikta mjölet. Så led det till julen, å husfadern hade sett att 'tôssen' gått så trasig. Då sydde de en dräkt åt honom å lade ut i boden. Han tog kläderna, men han blev borta å kom aldrig tillbaka å siktade mjöl mer.
Tomtar
Far berättade om ett sällskap som satt till bords och spisade. Som de satt där, fick de se en liten gubbe springa med en väldig fart fram till en tomtesten under en bod. Just som han kom under boden, slog åskan ned efter honom. Efter den dagen var ingen tomte synlig på den gården.