Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk.
Dagarna i påskveckan var svarte månda, vite tisda, aske onsda, skäre torsda, långe freda å påske lörda. Långfredag skulle de allmänt till kyrkan; det har bli- vit bortlagt nästan. Ägg skulle det vara på påskdan. I min barndom fick vi vara sparsamma med äggen. Fick man två till påsk var det storslaget.
Påsk
Veckan före skärtorsdag fick man inte hugga ved, dessa dim- meldagarna var så farliga, om korna trampade på kaser som man högg då, så blev de halta för sommaren.
Påsk
Om påskafton - somliga gjorde det redan på skärtorsdagen - tog man tjärbyttan å gick till fug- ges å strök ett kors med tjära på dörrarna. Ingen påskkäring skulle då ha makt att komma in å skämma kreaturen. Jag har hört talas om de som vakade över fårhuset om påsknatten, för att inte påskkäringar skulle komma in å ta ullen från fåren. De gamle påstod att de gick in i fårhuset å klippte fåren vid öronen. Det var inte annat än till ont di skull ha den ullen. Om påskkvällen laddade man bössan, å när det började mörkna, så gick en ut å sköt. Det var allmänt att en skulle skjuta den kväl- len. Det blev som tryggare, när en hade gjort / det. Påskkäringarna skulle till Blåkulla. Di tog föl- je med varandra på vägen. Moster hade hört en hel käringskock en påskkväll. Di smatt- ra å prat, så kunde höra dem lång väg. Påskbrev har en brukat kasta till varandra. Då skulle en vara utklädd å springa till stu- gorna med käringar som en hade ritat ut på papper. Jag mins en vers som en bru- kade skriva på papperet: Sopa, raka jag dig sänder samt ett litet smörjehorn. Smörjer du väl, så rider du fort till dess du kommer till Blåkullas port."
Påsk.
på påskäftan tok ho mor e tjärebötte å en borste å smeta tjärekors på budöra lodöra å fjusdöra på kväl nä ho jort i frå sej i fjuset, högg ho fast yxa i tröskal innom fjusdôra för att påskekäringerne inte skulle ta säg inn å järe kröttra nöe, sanna feck inte nöen gå inn i fjuse om kväl
Påsk
Dagarna i dymmelveckan voro askmåndan, fettisdan, dymmelonsdan, skärtorsdan, långfredan och smör- lördan. Skärtorsdagsnatten skulle man vara stilla och tyst. Påskbrev har varit vanligt att skriva här o ge varann. De kastades in, o ingen skulle veta vem som kasta dem. De som gick med dem var sotade och ynkligt klädda. Vanlig ramsa i påskbrev var följande: "Sopa, raka smörjehorn Sändes dig till resedon / Smörj väl, så far du fort som du alltid gjort, men akta dina ben för stubbar och för sten, så att du inte bliver halter och triller hän som en valter. Vi ska väl mötas på Blåa kulle och hava våra smörjehorn fulle! Där sitter gubben under bänken som en hund och skramlar på länken, polskan spelar med svansen, och på nytt nu börjar dansen. Förlåt mig, du lilla, jag skriver så illa, jag setter på e granrot och skriver mä en harfot, jag bor nog här brevé i huse numre tre, där kôrsteen setter på sne, och knutra vetter åt väre."
Påsk
I veckan efter fastlagssöndan kom kôrvemåndan, då skulle man äta korv, en hel massa korv skulle fram. Sen kom fläsketisdan, då skulle de äta fläsk allt de orka, och så askonsdan, då var det välling, havregrynsvälling. Sen de andra dagarna vet jag ingenting om. På påskafton trodde de att allt otyg skulle komma ut, Så de skulle skydda sig. På påskafton tändes påskeldar på alla höjder, och påsksmällar gjordes av allt som kunde / explodera. På ladugård och stall skulle de smeta tjära till ett kors på dörrarna, det gjorde alla de äldre i min barndom. Om påskkäringarna var ute då, så skulle de inte komma nära.
Påsk
Efter fastlagssöndan kom "korvemåndan", då skulle det vara korv till mat. Sen på tisdag, "fläsketisdan", skulle det vara fläsk, o så kom "askonsdan", då var det gröt, "korngrynsgröt." När de ätit gröten, skulle de "vile unda" (vila middag), o när de kom opp skulle de ge akt på det första levande de fick se, var det en fågel, så blev de kvicka, men fick de se ett djur, känt för sin lathet, så blev de lata. På fredag var "pannka-
(Påsk)
kakefredan" o så "vällingelördan". Men jag var inte varit med om detta, bara hört talas om det. Fick de se en fågel när de kom ut på onsdag, blev de kvicka, men fick de se en gris, så blev de så lata.
Påsk
Dagen efter fastlagssöndan var "korvemåndan", då skulle de äta korv o sen "sove unda" (middag). De börja "sove unda" då på den dagen. Sen kom "fläsktisdan" o "askons- dan". På "askonsdan" skulle de ha "askvälling" sa' de, men det var vanlig välling, risgryns- välling som jag vet. Somliga sa "kaktorsdan" sen o så "pann- kaksfredan" o "kärnlördan". Men det var mera före min uppväxt som de höll strängt på detta.
Påsk
På måndag efter fastlagssön- dagen skulle de äta korv, det var "korvemåndan." De tog av den korv de hade. Sen kom "fläsketisdan" då skulle de äta fläsk. Och på onsdag skulle de äta välling av "byggryn" (korngryn), det var "aske- onsdan." På torsdag vet jag inte om någon särskild mat, men sen kom "pannkakefredan" med pannkaka av skrämjöl, sådant fick man vid kvarnen här i Ö. Hungvik. Sen kom "Smör- lördan", då kärna de o gjorde smörgåsar. Jag vet ej om att de / använt nävgröt här.
Påsk
På långfredagen skulle de ränna i stugorna till varann o ge lång- fredagsstryk. En kusin till min far kom en gång o skulle ge honom stryk med en stor "slôge" (slya), men far tog honom i öra. På långfredagen också skulle de stå ute o kasta "kaser" (spånor) opp o ner genom skorsten, o så många kaser som föll ner i skorsten så många "äggereller" (äggbon) skulle de finna i skogen sen på sommaren. Och så var det så farligt / att påskkäringarna skulle komma o ta korna, därför strök de tjär- kors på lagårdarna, för då kunde inte påskkäringar o påskgubbar göra dem illa. Dessa red på Häklefjälle, o då tog de kor eller andra husdjur o red på.
Påsk
När påskafton var inne så gick man förr alltid och stängde spjället, ty man trodde all- mänt att häxorna voro ute och flögo och att de kunde komma ned i "ommen". På långfredags morgon och mycket tidigt gick man omkring i gårdarna och gav varand- ra ris Vanligen gick man blott till granngår- den, men man kunde också gå längre vägar. Man såg därför noga till att dörren var stängd, men alltid var det någon som kunde hjälpa en att öppna dörren, en piga eller dräng, som ville spela husbondfolket ett spratt.
Påsk.
Namnen på dymmelveckans dagar; "Körvemånda", fläsketisda, Askeonsda, Skärtorsda, långfräda, påskelörda." Den en- da dagen jag hörde talas om att en inte skulle få arbeta på var skärtorsdag, för då var det bäst att låta bli spinna. Spinnrocken sattes bort. Mor var så noga så hon tog av "snoa" för att inte rocken skulle börja att gå. Tälja fick en inte heller. Det påstods att det inte skulle vara bra för kreaturen. De fick ont i benen. Så om en spann, så fick krea- turen "kringsjuken". Skärtorsdag höll påsk- käringarna till vid kyrkklockorna. De skrapande malm. Det skulle de ha å blanda i "påsksmörjan". Sylta å grisfötter skulle en äta i den veckan, / Men jag minns inte vilken dag. En skulle äta rätten. Det var på påskkvällen som var farligast. Påskkäringarna var farliga. De kunde ta en med till Blåkulla. Men för att inte de skulle ta kreaturen, så tog en tjära å strök på ladugårdsdörren som ett kors. På kullarna gjorde de upp "påskeldar". Skjutningar var allmän. Om kvällen kom det ungdomar som var utklädda till påskkäringar å kasta- de "påskebrev", Det var ett fyrkantigt papper som man målat ut en käring på. En fjäder satt i lacket.