Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
Min svägerska brukade sätt ut litet mat åt tomtarna på julkvällen, för att hon skulle få tur med kreaturen under året. Min gubbe påstod att det fanns tomtar. En gång hade han, stall- drängen och en annan arbetare stått ute på stallbacken och hört hur tomten ryktade hästarna i stallet. De hörde så väl var gång han slog ur skrapan och borsten mot spiltkalken. I det stallet stod en häst som tomten vårdade sig om mer än de andra. En gång hade han glömt att ge hästen, men när han kom tillbaka till stallet, så hade den hästen mer att äta än de andra. Så var det en häst, som aldrig behöll halsbandet på sig om natten. På morgonen gick han lös i stallet. Ägaren tyckte inte om det. Han sålde den hästen å köpte en ny. Den ställdes i den gamla spiltan. När de kom till stallet på morgonen, så hade han krånglat till / och hängt upp sig på spiltkalken å brutit nacken av sig. Det var ingen annan än tomten som hade gjort det, för han tyckte inte om den nya hästen. Tomten hade förkärlek för en del djur. På Sandtegen dansade tomtarna vid spisen om natten. De voro alldeles tysta. Men de såg dem mot glödhögen i spisen. Om de tände lampan, så blev de borta.
Tomtar
Det var tomtar som bodde under ett uthus på ett bondställe. Så skulle tomtens hustru få barn, o då kom han opp till bondhustrun o bad henne följa med. De gick ner om uthusen o ner en väg, o där låg hon på golvet. Bondhustrun hjälpte henne o lyfte opp henne i sängen o sen bada hon barnet. På bordet stod mat, smör, bröd o brännvin också, så hon fick äta. Och sen följde tomten henne tillbaka.
Tomtar
Min svärfar talade ofta om, vad som hände honom en gång, när han var omkring tio år gammal. Han bodde då i Södra Råda i Värmland. Han skulle en dag gå åt skogen och hugga ris. Då fick han plötsligt se en liten tomte stå framför sig, med röd luva på huvudet. Han stod och tittade på tomten en god stund, men så blev han rädd och började springa hemåt. Vi brukade säga till honom, när han berättade det, att det var väl in- billning, men han försäkrade då att han såg tomten fullt tydligt.
(hus och gårds)tomten
Tomten visade sig som människa, men han var in- te större än en tre- eller fyra års gammalt barn. Han var endast manlig. Jag vet inte om de som kallades "drag- docker" hörde till tomtarna. Men det skulle vara små fruntimmer. Det var inte så mycket tal om dessa som om tomtarna. Tomten hade röd mössa. Så berättade de som hade sett honom. Se'n hade han korta byxor, röda strum- por å skor – smala å långa fram. Om han hade skägg eller inte vet jag inte. Han hade två ögon som en människa. Brukade hålla sig i stallet å la- gården.
Tomtar
Min far var i Brattfors och var vallpojke, o om vintern var han med husmodern i ladugården, gården heter Rubbetorp. Där fanns en tomte. Då sticka husmodern ett par röda vantar åt tomten o ett par likadana åt far. En gång tog far fel vantar i la- gårdsfönstret där o tog tomtens i stället. "Låt bli mina vantar!" sa tomten. Tomtar skall det finnas där i gården än. Tomten på fars tid hade en tofsmössa på sig. Det var en bonde här som / hade en tomte En gång mötte han tomten, han kom o drog på ett strå o pusta så. "Dä va väl ***intnô å stanke för," sa bonden. "Ja, drar ja ifrå däj allt ja dragit hit, så blir du utfattig," sa tomten. Och då kom de o drog bort sen för honom, så om något år fick han gå från gården. Det var en kolbotten här där far aldrig byggde en koja, utan vi fick ligga provisoriskt i halm o ris. En gång somna jag där, då slog det i ämbaret med skopan o fräste. Det fick aldrig vara i fred om de byggde en koja där, det slår två gånger i väggen, sen slår det till med en kubb i dörren, så spånen ryker. En kolare / la' de på huggkubben o skulle märka honom om han inte lydde dem.
tomtar.
Det var så bedrövligt farligt om en råkade till att hugga ved om kvällen. Då stod tomten å högg ved hela natten. Om en skramlade i flas- kor eller kokkkärl inomhus om kvällen så hitta- de han på å gjorde detsamma så att en inte fick fred om natten. - Om en fick se tomten å nämnde Jesu namn, så försvann han. Om jul- kvällen fick han gröt i en tallrik. Han skulle ha sked att äta med som folk. En träsked skulle han ha. På somliga ställen var de inte noga med att ha tomten. Då gjorde de kors på trösklarna, så att han inte skulle kunna ta sig in. Det var en tomte som bodde under ett stall. Hus- bonden kunde inte begripa att den ena hästen efter den andra dog. Men så kom det en tomte / in sent en kväll. Tomten tog husbonden med sig. De gick ned under stallet. Rätt som det var stallade hästen, å det började att skvala ned på maten. Ja, här ser du hästedön, sa- de tomten till husbonden. Om du nu vill låta mig få flytta stallet så skall du få pengar å mer till. Hästarna skall få leva å må bra. Hus- bonden flyttade stallet, å tomten hjälpte honom. Se'n så fick hästarna leva å allt vad han hade blev det så stor drygsel i. Tomten hade en röd toppluva på huvudet. Det var konstiga flätor i svansen och manen på hästarna. Det var "nisseflätor." En man hade legat i ladugården å hört tomt- gubben. Nu var det så, att det var vissa häs- tar som han inte tyckte om. Han gav de han tyck- te om men inte de andra. Å då fick denne man- nen se att den ena hästen fick att äta men in- te den andra. Då tog han ifrån den hästen som fått å gav till den andra. Men i detsamma / fick han en örfil. - Den hästen tomten tyckte om var grå till färgen. Man talde om en saga om en tomte. Det var på ett ställe de hade en kvarn. Där var tomten uppe å siktade om natten. Det blev så fint mjöl i i den kvarnen. Men så fick mjölnaren se en ung tomtegubbsgut, som knappt hade kläderna på kroppen. När han kom in till hustrun sin på kväl- len så sade han, att vi får nog laga iordning en klänning åt tomten. Hon sydde en kostym kläder åt honom. Så ställde mjölnaren sig på utkik. Tomten tog kläderna på å sade: "No grann gut inte sekte mer". Han var för vacker att mjöla ned sig.
Tomten
Tomtarna höll på att arbeta efter det andra hade slutat om kvällarna. Syster min såg en sådan liten ”människa.” Hon var ute å brände ’vål’ på utskogen. Det blev sent på kvällen. När hon skulle gå å se till varmen så såg hon så tydligt en liten gubbe som stod och rörde i varmen. Men när hon kom fram så var han borta. Hon vågade inte röra i varmen för då kunde tomten ha bli ond å strött ut varmen så att det hade taget eld i skogen. Far bygg- de en stuga. En kväll kom de att hålla på å arbeta li- tet längre än vanligt. De hade sågat på en knut det sista. Vid den knuten höll det på att såga ända till dess att solen gick upp. Det skall vara så lyckligt att ha tomtar, sa’ de gam- le. Det var på många ställen som de ’lytte’ flytta husen / för tomtarnas skull. Vid Bartjärnstorpet i Mangskog hade de stallet strax öst om stugan. Det var så i det stal- let att hästen aldrig fick fred om natten. På morgonen stod han svett så att det flöt om honom. Så flyttade de stal- let ett litet stycke, jämt så mycket att det kom av den gam- la tomten. Men sedan fick hästen vara i fred. De hade trott att tomten bodde under stallet. På ett ställe i Gun- nesskog flyttade de svinhuset och på ett annat lag- ården för tomtens skull. Mormor talade om, att det var ett kvinnfolk som låg en- sam i en stuga. När det led på natten så kom det in till henne ett litet kvinnfolk och en liten gubbe med röd toppmössa på huvudet. Det blev ’barsäng’ för det lilla kvinnfolket födde ett barn. När hon hade fött ungen så sjöng de ett psalmvers se’n tog de fram mat å brännvin å åt. De bjöd också. Men när det var gjort så blev alltihop borta. En gubbe de kallade för ’rävskötten’. När han var på jakt en gång så hörde han så väl att de lockade på korna, å han hörde att de var så nära att de ’nosa’ på på / honom, men han såg dem inte. När di hade gått för- bi så såg han två små gubbar som gick efter dem. Tomtarna höll till över allt. De bodde i jorden å kallades för ’jolfôlk.’ Bara de inte blev oroade så var de till nyt- ta, för de hjälpe till i lagården å stallet. Mor- mor talade om att det var på ett ställe som de hade fått in tomten i stugan, så att han satt å vaggade ongen. Det var ingen som såg honom, men vaggan gick å det var ingen annan än tomten som vaggade.
Tomtar
"Tomter" hade de mycket att styra med. Det hände sig vid Högforsen medan smedjorna var i gång där att de såg tomter rätt som det var. På vintern brukade sme- derna smi till långt fram på kvällarna. På den tiden hade de "eldvakt" vid smedjorna. Han skulle ut å blåsa i lur kl 1 varje natt. En natt såg denne "eldvakten" en tomte med käring som gick in i en smedja. Eldvak- ten smög sig att se vad de skulle ha för sig. Då såg han att käringen födde barn i smedjan. Tomten "löga" barnet i en balja. När han hade "löga" barnet, så frågade han, vart han skulle göra av lögvattnet. "Kast i gluggan som stått öppna i natt", svarade hon. Då kastade han vattnet i ögonen på eldvakten. Han blev blind efter den dagen. En "tomtgôbb" låg å sov på ett ställe. Folk / hade sett denne ligga på samma ställe i flera dagar. De tog vara på honom å tog honom med sig hem. När han vaknade till så bad han att de skulle frak- ta honom tillbaka där han hade legat. Det gjorde de. Men se'n fick de inte se honom mer. Detta släkte hade regnat ned. De som föll i bergen blev så rika, men de som föll på "môsane" blev fattiga På ett ställe i Timbonäs fick den ena kon aldrig fred i båset. Aldrig hade hon något att äta. En kväll kom det en liten gubb in i stugan å bad att husmodern skulle följa med honom för hans käring låg å skulle få barn. Hon följde med. De gick bak- om ladugården och ned under den och kom in i ett rum. Där låg en liten käring. Så snart som hus- modern kom in så födde käringen barn. Tomten satte fram kaffe på bordet å fägnade med. Men som hon skulle till att dricka, så rann det brunt gödselvatten från taket. "Här ser du nu, så får jag ha det varje dag", sade tomten. Då gick / gumman å flyttade kon ur det båset. - Inte vem färg som helst dugde åt tomtarna. De tyckte om gråa häs- tar å gråa kor. En gång såg jag två små tomtar. De sprang in i stallet. De hade gråa kläder på sig. Tomten ville inte att folket skulle arbeta på kvällarna. Om en ko skulle kalva på natten, så kom tomten å knac- kade på fönstret el. ropade. Det hände mycket förr å det har jag allt hört att det finns de här i gården som har gott medhåll av tomten ännu i dag.
Tomtar
"Tômtgôbber" var i kvarnarna å över allt. Far trodde, att det fanns sådana, så när han for till kvarnen, så tog han en liten smörgås med å gav tom- ten för att det skulle få bli lätt att få mala. De brukade att ha pannor att steka fläsk i. Det var en kvarngubb som låg i kvarnen å hade somnat. Han fick ett slag av tomten med en sådan panna, så att han vaknade. Gubben hade inte gett tomten något, så det skulle vara som en hämnd. Det var på ensta- ka ställen som det inte gick an att hugga ved eller eljest dundra om torsdagskvällarna. Det höll på att härma efter hela natten. Det var en del gam- la som jag talade riktigt personligen vid om tomtar, å de vågade på att det fanns. Det fanns folk som hade sett någon tocken liten "gôbb". Min / far hade sett. Han sade, att den gubben var en meter lång, hade grå rock, grå vantar å en "huva på säj te hatt". Där de var sams med tom- tarna, hade de nytta av dem. Det var på ett ställe de inte behövde att sikta mjölet, för det gjorde tomten. Så fort de hade bu- rit in mjöllasset å stängt dörren, så borjade tomten att sikta. Nästa morgon så vart allt mjö- let siktat. En gång kom matmodern in å fick se att tomten var så trasig. Då tyckte hon att det var synd om tomten. Han gjorde så att allting var så drygt. Hon beställde en ny rock åt honom. När han hade fått den rocken, så tyckte han, att han var för fin, så han slutade att arbeta å talade om att en så fin "kär" siktar inte mjöl mer. Han blev borta.
Tomtar
De talade mycket på att det skulle ha funnits tomtar i Avelsäter å i Skärsmyr. De hade sett att små gubbar hade sprungit med lykta om kvällarna i gården. Men ja hörde inte annat än att de hade gott av tomtarna, för de drog till hu- set. Det var nästan så att de som inte hade tomtar var avundsjuka på dem som hade. Å så trodde de, som inte hade tomtar att de fick släp- pa till det foder, som tomten drog till sin husbonde. Sent en kväll kom far från kvarnen. På Avelsäter- skogen mötte han tomtgubbar, som kom körande med ett stort hölass. En del sprang vid sidan av las- set å stödde det. En liten gubbe satt uppe i las- set å körde. Men de körde så fort, så det gick som en ### förbi. De for åt Dalsland med höet. / Han bodde i gamla hus. I nya hus trivdes han inte. Ju gamlare de voro desto bättre var det. Å de gub- barna skulle vara så rysligt gamla, för det var desamma som var kvar alltjämt, å det blev al- drig några nya. De brukade allt ta mat med sig å lägga i stal- let eller lagården, för att tomten skulle bli mer att hålla med huset, om han fick mat. På julkväl- len skulle han ha gröt.
Tomten.
På Hanvik å Bråte fanns det tomtar. På jul- dagen om morgonen var det så många "små folk" i ladugård och stall så att det "mö å krö." Då höll tomtarna på att fodra kreaturen. När folk kom till ladugården så hade kreaturen fullt upp att äta. Detta skulle hända på 1700-ta- let efter vad far brukade att tala om.
Tomtar
Det lär allt vara sant, att det funnits tomtar, för min syster såg sådana i lagårn. De var små och hade lång mössa på huvudet. Gubben min såg en tomte när han var pojke, han gick en skogsväg, då vände han sig om o fick se en liten gubbe med en spinnrock / på ryggen och lång mössa på huvudet. Han blev så rädd, så han sprang.