Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det blev ”gast” av alla som blev mördade. Om det var stora eller små, så blev det gast av dem. Gasten grät ett i allt och fick aldrig ro. Det fanns gastar i bäckar, och i älven hördes gasten ibland.
Gasten
En gubbe kom farande från Göteborg en natt och när han kom till Slätthult så kom det en fölunge och sprang över vägen. Där hade en kört ihjäl sig en gång och det var hans häst.
Läkekonst
De blev "gastkramade" sa' de om de var ute någon kväll o blev dåliga på något sätt. Men vad som menas med gastar vet jag inte. Vid "gulsjuken" skulle de äta gult silke, det minns jag. Det var en som fick av en gul frans från ett gammalt silkes- kläde o detta skulle hon äta opp direkt. Om de fick ont i en handled, skulle de "hogges för knarren", de högg då i ett halm- strå på en tröskel. / "Storsteg" fick de förr på ögat, men något botemedel mot detta vet jag inte. En människa blev "mod- ***stôeln" (modstulen), om hon blev lite tyst o lite ängslig av sig. Men man fick väl gå där tills tal- gåvan kom tillbaka. Men de trodde, att någon annan åstadkom- mit detta. För oxel skulle de gå till ett ställe där någon var död o så ta med hans hand på oxeln. Och likaså om någon var född med tänder, skulle han kunna bita över oxlar. Det var allt de som tog en nål o rita "ansches" (motsols) kring "solormar", men om det gjorde något vet jag inte. / Om man fick vårtor, så skulle man stjäla en fläsksvål o smörja vårtorna med den o sen lägga den under en jordfast sten. Och allteftersom den förmultna, så gick vårtorna bort. Min syster ramla på en kniv när hon var liten o fick ett stort sår i pannan. Far tog en stor spindelväv o la i först, o en annan gång snus. Han fick allt blodflödet att stanna. Jag hade en pojke som fick tandslag, o då fråga de mig sen om jag inte brände opp hans linne. Det var den boten för tandslag, o det skulle tas av med samma o brännas opp. "Du ska tänka, dä får han ju tebaka," sa' de. / Om de hade tandvärk, skulle de peta i tanden med en nyklippt spik så det kom lite blod, o sen skulle de slå in den i en vägg så ingen kunde ta ut den.
Vattenväsen. Gastar
När man fick höra sjögasten ge nödrop blev det dåligt väder. Sjögasten fick man aldrig se, han endast hördes på avstånd.
Varulv, Gastar
I Låsta backe låg förr en liten stuga där det bodde en gubbe de kallade vrien, men detta var före min tid, han var sådan att vid nymåne kunde han förvandla sig till djur, och var då ej god att möta för då angrep han alla, oftast sågs han som varg, det var lätt igenkänna honom på tjutet för efter ulandet hördes alltid orden aj-aj. Annars var han som folk är mäst fast förfär- ligt fattig. Bregårdsbonden var ansedd att gå igen, det hade under hans tid begåtts något syndigt på gården och så var han så svår vid tjänstefolket efter döden började det väsnas och flera stycken fick blåa märken på axlar och låren. Det var Breagårdarn som höll ögona på tjänarna sade man då
Vattenväsen. Gastar
När man fick höra sjögasten ge nödrop blev det dåligt väder. Sjögasten fick man aldrig se, han endast hördes på avstånd.
Gastar och spöken.
En gång skulle ett lik begravas. När de kom till en bro, orka- de inte hästarna dra vagnen över bron. Folket gick av för att skjuta på, men det gick inte ändå. Rätt som det var kom ett stort band kring hästarna. Banden rullade ihop sig och kom i vägen. Sedan orkade hästarna draga litet. En man skulle gå till Göteborg. När han gick förbi en skog med en gärdesgård, hörde han hur det skrattade i skogen, och stenarna på gärdesgården började rulla långt bort efter vägen. När karen gick hem igen fick han köra och se detsamma. Han gick närmare och tittade, men då såg han ingenting.
spöken och gastar
Två karar skulle köra till Mölndal. På kvällen körde de över Mölndalsbron och där låg en död dräng under bron. När hästen körde över bron, kom det något och lade sig bak på kärran, så hästen inte kunde komma längre. Då måste de gå av och spänna ifrån och stanna över natten i ett hus bredvid. När de på morgonen spände för kär- ran, så gick det lika lätt som vanligt. Det var en sjöman, som kom till Göteborg en kväll. Han gick in på ett kafé för att dricka kaffe och satte sin kappsäck utanför. Då kom det en och sade, att han inte skulle sätta den så där. Men köpmannen sade, att det ingenting gjorde. När han kom ut, stod det en liten gumma där och höll käppsäcken. Han sade: "Står du och håller min kappsäck?" och ville ge henne en slant, men då för- svann hon, och sedan såg han henne aldrig mera.
Spöken och gastar.
Det var en kar, som kom ifrån stan. När han kom hitåt så kom en stor gris efter honom. Han gick in i ett hus, och tänkte att grisen skulle gå, men när han kom ut, så var den efter honom igen ända tills han kom hem. Då tänkte han ta fatt grisen, men då försvann den. När en skata skrattar på natten, så ser hon spöke. Det var en bonde som kom ifrån staden. När han kom förbi Börjes, så stod där en huvudlös gubbe på åkern. Man säger att det springer en käring mellan Skeppares och Gertruds (två gårdar på Näset), och när man får se henne, betyder det lik.
Spöken och gastar
Liket av en sjöman drev iland vid Hammar. Så kom en kar och fann honom och tog hans klocka. Om natten kom sjöman- nen och ropade, att han skulle ha sin klocka tillbaka. Nästa morgon gick mannen och lade klockan i den döde mannens västficka. Om någon är död, så springer en käring med vit huvudduk och svart klänning runt huset varje kväll. Om någon varit stygg, när han levat, så spökar han efter döden. Ber. av Fru Teodor Svensson, Hammar, omkr. 40 år
spöken och gastar
Om någon var död, så skulle man så linfrö runt huset, för att den döde inte skulle gå igen. Den döde hade inte makt att gå över linfrö. Farmors pappa fick armen i tröskverket och fördärvade sig, så han dog. Söndagen efter hade han lovat att komma till sin dotter i Hult (Askim). På söndagen fick också dottern se honom stå vid kakelugnen och titta. Ber. av Ingrid Larsson, Näset. Om någon kom körande i trav, och hästen tvärstannade, så trodde man, att hästen såg spöke. Ber. av Ludv. Johansson, Hammar. Farmors svågers syster, mötte en gång sin döda mor i dörren. Ber. av Ingrid Larsson, Näset.
Gasten i sjön.
I Gunnasjö ligger en liten sjö. Där hade en gång en man kommit ner i en vak och drunk- nat. Det har sedan alltid hörts emot hög- tider och värderskifte hemska skrik från den platsen. På en annan plats i Gunnasjö är en man ihjälslagen en gång i forna tider. En gård- farihandlare kom en kväll och körde förbi det stället. När han var mittför, stannade plötsligt hästen. Hur han än försökte, fick han inte hästen att röra sig ur fläcken, fast- än det varken hördes eller syntes någonting. Då tog han och tände några tändstickor och gick runt vagnen och hästen med dem. Det hjälpte, ty strax satte hästen av allt vad tygen hållo.
Mördare
Tuneman i Salaligan sitter i ett glasskåp på Säters hospital och där betalar svenska staten 20 kr. om dagen för honom. I Dimbo (Ottrava) fanns en tjuv som satt inne i 27 år för första resans stöld. Han hade ett så häftigt humör att han slog sina fångvaktare på käften och fick straffet förlängt undan för undan. På Hökensås mördade de en knalle, som gick omkring och sålde träskedar. Han blev stenad ihjäl av två drängar, som rövade honom. Dessa två blodiga stenar lade de mitt över platsen, där han blivit ihjälslagen och sedan så småningom blev det en pyramid av kullersten där. Alla som gick förbi skulle offra en sten på högen för att få gå / ifred för gasten, den som inte offrade kom inte från plat- sen, förrän han var blånupen. I Lerdala fanns en fadermördare som hette eller kallades "Kajutten", han lever än. Där blodet från styvfadern skvätte över hans arm, fick han ett våeldsmärke precis lika som blodfläcken. Han hade skurit halsen av styvfadern och trätt upp honom på en gärdesgårdsstör, för han var elak mot modern. Han är den enda i Sverige som fått nåd och sluppit ut efter sitt tredje ådömda livstidsstraff. Det hemskaste mord jag hört talas om var "Ro- marehemsmordet" i Daretorp. Axel Ture Larsson hette mör- daren. Han slog ihjäl en soldat och slaktade honom precis som en gris, öppnade honom och tog ut in- nanmätet och satte pinnar i magen precis som på en gris. Könsdelarna på knekten skar han bort och kastade upp i ett päronträd, när han var färdig gick han in i stugan och lade sig att sova. / På morgon frågade de efter knekten, sade han, att han ligger utanför. Han fångades och bands fast i sängen, där länsman fick ta honom. Han hade blivit hemskic- kad från Amerika, för han var inte riktig. Han blev först dömd till döden, sedan ändrades det till livstids straffarbete, och sedan blev det hospital. Han blev utsläppt och i församlingen samlade de ihop till en Amerikabiljett åt honom. När han kom till Göteborg, söp han upp pängarna och slog ihjäl en polis.