Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
Djävulen
Morfar talte om en händelse. Hans mor höll på med att torka malt. När hon skulle gå till kölnan, kom en åk och körde in i kölnan. Och sen hörde hon, hur två talte sins emellan om vilken osämja det skulle bli allestädes om julafton, när de skulle sätta fram julmaten. De sa, att hon skulle slå ut fiskasåsen. Men hon aktade sej för att laga till någon fiskasås den julen. Det var i Nygårn i Nittarp. Det var den laje som var ute och åkte efter två hästar.
Julafton
Det bakades hårt bröd till jul så det räckte till vafferdagen. Sen bakades mjukt för helgen, vörtlimpa och surlimpa. I sur- limpan var potatis som man rev, o den fick stå ett par dar med mjöl i o surna. Den surlimpan skulle ätas till osten på julen. Det var stora ostar då som vägde opp till ett pund (7 1/2 kg.) Svärfarsgubben här sa att de la' bröd på bordet på jul- kvällen som fick ligga där under julnatten, o sen gick de opp tidigt på julmorron o gav husdjuren / detta. I mitt hem hade vi julgran, den satt i en pall på bordet. Vi barn fick sitta med vid bordet på julen, då satt vi på en lång stol, säte. Den stolen fick vi ha till bord i var- dagslag, för då fick vi inte sitta vid bordet, det var bara om helgerna. "Julbocken" bakades till jul, den var rullad i hörnen, varje barn skulle ha en sådan, o den gömde vi mest till tjugon- dagen. Vi skulle också ha av det andra brödet, av siktebrödet o surlimpan varsin. Detta gömde vi allt, så det skulle vara mjukt. Enbarr strödde de också / på golvet till jul för att det skulle vara fint. Till julkärve tog man undan en nek när man tröska- de.
Julafton
När de ätit kvällsmat på julafton förr, så skulle de gå rakt från bordet, ingenting skulle tas bort från detta, o ingenting skulle de diska då på kvällen. De gamla sa', att de döda i familjen kom hem då på julnatten. Vi hade en dotter, som var barn- morska en tid i Ransberg, o hon bodde över en jul på ett ställe, där frun dött under året. Och Ida, vår dotter, såg henne där på julkvällen, hon stod i dörren mellan salen och säng- kammaren. Men de andra såg henne inte, o hon tala ej om det förrän dagen efter. Och hon såg ej tydligt heller, när / hon försvann. På julafton skulle man köra in ved före klockan tolv o resa opp efter väggarna i hörnen. Man fick inte bära in någon ved på juldagen och annandagen. Och inte skulle man släcka i spisen på julkvällen eller röra bränderna, utan det skulle slockna ner av sig själv. Annars blev det brand i säden året efter. När de satt o åt julkväll, skulle de se efter, att alla hade skugga ordentligt av ljusen från bordet, den, som ej hade det, skulle dö före årets slut. Och så hade de grenljus på bordet, o då var det en sådan gren för var familjemedlem, o den, vars ljus slockna' först, skulle dö / först. De bakade så mycket till jul, att det räckte över kyndelsmässa, denna kalla de för "lilla jula."
Årsgång
De gick årsgång i min ungdom och då skulle de gå till sju kyrksocknar. Det gick ganska bra som socknarna ligger här. Jag var med en gång. Då gick vi till Surteby, det var den första kyrkan och sen till Fotskäl, det var två så till Hajom, det var tre så till Berghem, det var fyra så till Kattunga, det var fem så till Öxnevalla, det var sex och så till Horred så var det sju. Och vad en såg då, det skulle inträffa under året. Men vi såg ingenting konstigare då än annars. Det var jula natt vi gick. Men så hade vi en dräng som tjänte här 1868. Ja, vi hade förresten två drängar och så skulle bägge flytta. Den ene skulle till Fjärås och den andre till Bua i Kattunga. Så var det allti vanligt att tjänare kom och hälsade på vid nyår och så var det någon som sa att nu träffas vi allihop till nyår igen. Men den drängen som skulle till Fjärås, han sa att alla inte kunde träffas igen, det visste han. Han kom till oss på nyår, men då ringde det för den andre. Han hade fått bällgången och dog på några dar. Och det hade denne drängen sett genom fönstret på julafton, sa han. De döda var alltid i kyrkan jula natt. När en kom dit på juldagen skulle en allti känna efter om det var sand på bänkarna. För de döda hade varit där och dansat på natten.
Jul
Hos farfar hade de halm inne om julen så sent som på 80-talet. Den äldste i huset skulle hämta in den om julafton. Innan halmen breddes ut, lades ett kors av strån innanför dörren för att inte fienden eller den onde anden skulle komma in. När halmen var bredd tändes ljusen. Därefter lade sig far och mor på knä och far i huset läste julabönen. Därefter vidtog en måltid bestående av smör, bröd, fyra månader gammal ystekarsost, kött, korv och fläsk. Så drack man starkt julöl och till smörgåsen fick man brännvin. Sist serverades ett slags vinsoppa som var kokt på sviskon och russin och kryddade med kanel. Till kvällsvard bjöds på vit gröt. Man var mån om att sätta upp fågelneken tidigt på dagen. Den som fick upp sin först skulle först få bärgat. Det var också viktigt att man hade färdigtröskat till jul. Eljes skulle man inte få skörden bärgad i god tid. På karotterna fick det inte tryta under julen. Då skulle det bli knappt med maten till nästa år. Julnatten låg allt husets folk i halmen med små stukor till huvudgärd. Vid femtiden for man till ottesång. Annandagen på morgonen gick man upp vid 2-3 tiden för att äta ralleklöva, svinfötter och för att vaka och se till att ingen främmande kom och mockade i ladugården och gjorde ofog. Det kunde eljes hända att drängen och bondpojkar från andra gårdar tog och gick in i kostallet och drog upp korna på höskullen eller att de tog och selade hästarna bakifrån. På 1870-talet då kapten Natt och Dag bodde på Brännared i Öxnevalla, red unga pojkar från Sundholmen i Horred staffansske till den gården. De hade vita täcken på hästarna. Sagesmannen känner ej till att man gått stjärngossar i trakten. Men på en granngård hade de en grå virkad börs som de kallade judapungen.
Vårarbete
No 276. Vid vårarbetets början åt man van- ligen vörtebröd som gömts sedan Jul, för att man skulle ha till den "goe vårdan". Det berättas att vid ett tillfälle kom en fattig vandrare till ett ställe. Barnen voro ensamma hemma och då vandraren bad om bröd, sa- de barnen att de ej hade något annat bröd än det som skulle gömmas till den "goe vårdan". Vandraren sade till barnen: "Jag är den "goe vårdan" och barnen gåvo honom det vörtbröd, som skulle gömmas till våren. N0 277 Dragarna skulle vanligen hava havre.
Påsk
Namnen på påskveckan är - svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafton. De fick inte steka någonting långfredag. Det första på morgo- nen långfredag skulle de äta bröd och dricka, som de hade gömt från jul. Sen fick de väl äta vad som helst. Långfredags morgon skulle alla upp bittida. Den som låg länge skulle ha stryk. Det skulle föreställa Frälsarens lidande. Det var påskafton påskakäringen var ute. Och dem var de ju rädda för. Så det var den farligaste kvällen.
Trettondedagen och Knut
På trettondedagsafton gick de med stjärnan här förr. Vi hade varit borta en sådan o kom hem sent, o då hade de kommit till oss. Det var då en, som var klädd som bock, han hade en päls över sig o horn, o detta ryckte jag av honom. De andra var klädda som vanligt. De sjöng julvisan "Guds son är född i Betlehem" då som på annandag jul. En "Judas" var med en gång, som jag såg, han hade en flaska på bröstet, där han hällde de överflödiga suparna, de fick så många sådana på de olika ställena.
Vattenväsen
I Blidsberg fanns gott om kvarnar förr. En bland dessa var Dalakvarn. Före jul hade man ganska bråttom i kvarnarna och måste mala till långt in på nätterna. Men lucianatten måste man sluta före klockan 12, ty man var rädd för Strömkarlen. En lucianatt, då mjölnaren strax före 12 skulle stanna kvarnen, satt en varelse med ögon som smöraskar på vattenhjulet och ropade: "Det är lussenatt i natt, Lasse lelle!"
Vårlevern
Far höll mycket noga på att vårlevern skulle vara bakad till Lusse. Den sista nekern på åkern fick släppa till kärnan, ty hafren från denna neken maldes sär- skilt. Leven bakades som Lusse-katten, med ett kors. Från Lusse till jul gömdes leven väl, men då lades den på julbordet. När Knut var över, tog far vara på denna leven och gömde den till våren, då den togs fram och delades, samt gavs åt de förspända dragarna för harven, så blev det god äring.
Novellsagor Aarne 870.
Det var en tös i Skoga ute och plockade ling- on utanför Texelberget, och då blev hon intagen i berget. Hon hade sin bror med sig, och så kände de, att det luktade nybakt bröd så gott, och så kom det en fru ut och gav dem bröd, och då åt hon men inte hennes bror. Så kom hon in i berget, och där fick hon sju barn. När hon hade varit där så länge, så fick hon gå hem en jul för att hämta halm, och då talade hon med katten occh sa, var hon var. Och sen blev hon räddad.
Tomas
Det var tredje natta före jul, kvarna stan(n)te. Det var en fjärkall, som stod på ände i stället för hjul, stenen var fast på änden på axeln. Strax hemmavid var en sådan kvarn. Många ville ha malet den natten, men klockan 12 pre- cis stante kvarna. Något hade virat sej om fjärkallen, det såg ut som ett sticketäcke. Men klockan ett försvann det av sej självt. Har inte hört att någon kastat en eldbrand i vattnet el. dyl.