Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten skrek utåt sjön somliga kvällar. Vi brukade säga, att det skulle bli någon olycka på sjön, när han skrek. Så länge som ett lik låg i vattnet och inte hade blivit jord-kastat, så var det gast. Gasten skrek som när en människa håller på och skall drunkna. Utåt Vänsbergsviken fick en allt höra gasten ibland, men nu har det tagit slut på den också.
(Tron på fan, gastar, spöken, m.m.) Påsk
De gamle ansågo att fan och hans anhang voro särskilt svåra att husera på påskafton.
Spöksägner.
Det troddes allmänt att döda firade gudstjänst eller julotta i kyrkan vid midnattstid, - och ingen levande fick då störa deras guds- tjänst, det väckte deras vrede och harm, och olycka hotade störaren. Det berättades om en dräng, som tjänade i prästgården, han hade gått hem till sina föräldrar på julafton - troligtvis med sina julkakor el- ler julhög - föräldrarna bodde långt uppe i skogsmarken, när han sedan gick hem, blev det sent och till yttermera förargelse gick han vilse och tyckte han gick både länge och väl, innan han åter hittade den rät- ta vägen. Äntligen närmade han sig kyrkan och fick då se, hur det lys- te och strålade i alla fönster - han trodde det var mycket sent; han gav sig inte tid att gå till sin kammare först, utan han gick direkt in i kyrkan. Orgeln spelade, prästen stod för altaret och hela kyrkan var fullsatt av folk. Han böjde sig ner, slöt ögonen och bad sin bön. När han åter reste sig upp och öppnade ögonen, var allt svart omkring / honom - svart och ljudlöst tyst. Han reste sig och försökte att kom- ma ut, men det var omöjligt. Han kunde inte ta ett steg åt något håll, han liksom motades av osynliga makter. Han ansträngde sig allt vad han kunde, men omöjligt. Svetten lackade av honom. Först när ringningen började, två timmar före ottans början, och kyrkväktarn kom för att ordna i kyrkan för ljus och mässa, släppte förtrollningen. Men drängen blev svårt sjuk i flera dagar efter detta - och han hade fullt med blå- märken på kroppen. En annan sägen handlade om en gumma, som bodde ensam i en liten stu- ga uppe i skogen. Julafton på kvällen lade hon sig tidigt för att i god tid kunna vakna och gå till julottan. Men hon glömde att draga upp klockan - den stannade alltså. När hon vaknade var det mörkt och svart och gumman var rädd att hon försovit sig. I största hast klädde hon sig och begav sig till kyrkan. Då hon efter lång vandring närmade sig kyrkan, såg hon hur upplyst det var i alla fönster och fruktade, att hon kommit försent. Hon steg in i kyrkan och den var fullsatt av folk, alla svartklädda - hon tyckte de var så underligt tysta. Hon för- / rättade sin bön, men när hon reste sig upp, hade också hela församlin- gen rest sig upp, och nu var det inte längre så tyst. Ett allmänt gnis- sel och hotande mummel hördes, och hon förstod nu, att hon kommit mitt upp i de dödas julotta. Orgeln spelade mycket sakta hela tiden. Hon hörde röster, som hotande frågade, varför hon stört deras gudstjänst - vi borde slita dig i stycken om vi handlade rätt. När hon förstod vad sorts julotta hon kommit till, blev hon förskräckt och skyndade mot utgången, men så gjorde även de döda, och där blev så trångt, att form- ligen hennes kläder slets i trasor. Äntligen kom hon ut, alldeles upp- riven och förbi; sökte skydd i den närbelägna prästgården; fick vila ut ett par timmar; försågs med kläder och kunde sedan i ordentlig jul- ottetid återvända till kyrkan och tacka Gud för sin underbara räddning. Men hon var länge öm i hela kroppen efter denna upplevelse. Det berättas om en annan kvinna, som på liknande sätt kommit in i kyrkan till de dödas julotta. Den fann kyrkoväktaren ligga avsvimmad på kyrkogången, när han kom in i kyrkan och skulle ordna för julottan. Hon kom ju snart till sig, men var en tid därefter stum och även efter / sedan hon fått talförmågan åter, talade hon aldrig om, vad som hänt henne i kyrkan. Klockan 5 på morgon började merendels julottan i N. F. församling på slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Julafton ringdes en timme i kyrkklockorna mellan 4 - 5 em., på juldagens morgon likaså - mellan 3 - 4 första gång och sedan vid ottans början. Så sent som 1880 - 90-talet fortsattes med ringning 1 timma julafton och likaså en timma julmorgon, fast då mellan 5 - 6. ...... Ja det kunde hända, att en person som var ute och gick en mörk kväll, kunde komma på en väg eller annan plats och rätt som det var, kunde han inte komma fram. Hur han ansträngde sig, så kunde han inte komma ur fläcken åt något håll. Det sades då, att några vålnader slagit ring omkring honom, men han kom loss, om han läste "Fader Vår", eller nämn- de Jesu namn. Om en person varit ute och gått och efter hemkomsten blev häftigt sjuk s.t.ex. kräkningar, diarré, plågor, svettning och frysning om vart annat, så sades det, att han gått emot ett"dagstånd", eller blivit / gastkramad, d.v.s. en vålnad, som varit ute på natten och ej hunnit hem, eller rättare sagt dit han kom ifrån, innan första hanegället. Han blev då stående på den plats, var han befann sig, tills tolvslaget nästa natt. En människa såg inte gasten utan gick mitt igenom honom - därav sjuk- domen.
Läkekonst
De berättelser om sättet att bota sjukdomar har jag hört som barn nere i Lerdala, fast jag själv ej trott på sätten. Den som fått revorm skulle tvätta ormslingan med den saltlake som arbetades fram ut smör, gick revormen runt om kroppen gälde det livet Om någon hade tandvärk skulle han ta en saltpåse och gå till en enebuske, den skulle vara som sträva i en skigärdesgård, med hank om och runt enen strö saltet motsols Den som hade skerven skulle först fastställa vilken sort det var, Fru Kvist i Skara gjorde sådana undersök- ningar och för en sort ordinerade hon en påse att bära om halsen i 7 veckor. Den innehöll duveträck, vit- lök, tuppablo, svavel, våeldskol och klippta naglar av den sjuke påsen fick ej öppnas utan den och / Larsson Lerdala Läkekonst 2 linne skulle efter 7 veckor brännas upp. Min lilla syster hade dylik påse i sex veckor och hon var svart som en neger när de 7 veckorna var gånga. Men om hon blev bättre vet inte jag. Prästen hemma tog en gång och undersökte en påse, så då fick man reda på innehållet. Men annat sätt som nog prövades ibland var att föra den sjuka tre gånger över en öppen grav samt smyga ner en trase av barnet med li- ket i kistan. I Gransbo hade de en gammal sadel som varit med i krig där hade förr skavts stål att ge skerva- sjuka in. För att stämma blodflöde när en liten åder var avskuren gjorde man en pasta av brännvin spindelväv och krita, det var inte dumt det har jag själv prö- vat. Hade någon fått smuts i ögat pillade han in en ###, eller och gick han till Karlsfors, där hade de en kogubbe som hette Anders, han slickade ögat rent. / Larsson Lerdala Läkekonst 3 Snuva respekterades inte rann snoren på någon unge sade moran "Snyt dej, snorig, Herre ger dej allt mer". Den som hade gulsjuka kallade på fru Kvist i Skara som hade ett gult band och hängde över axlarna och gjorde sina mätningar och så fick den sjuke svälja ett litet supesglas urin av eget. Ett annat sätt var att äta hackat gult silke, samt litet urin. Min mormor hade botat gulsjuka på mor genom att baka plättar där hon tog grönt på stackarna utanför verandan och bakade in i plättar. Storsteget kunde vridas bort med Lerdala kyrk- nyckel, detta skulle göras före gudstjänst och hade man vridit rätt så var storsteget bort när predikan var slut. Svinkoppor botades med en bit ###, som man gned kopporna med som sedan lät suggan äta upp Svullnad drevs bort med rågmjölsgröt eller / Larsson Lerdala Läkekonst 4 och bands över en bit rikligt fett fläsk Om någon inte kunde hålla tätt i sängen, skulle han kasta sitt vatten i en öppen grav, när det var man skulle det vara en kvinnograv och tvärsom. Tandverk kunde under vintern botas genom att taga en björkpinne och värma den till saven drop- pade fram, då den ströks på tänderna Om tungspenen var nedfallen kunde han lyftas upp med ett teskedskaft med socker eller palt på. Utsot kunde botas med att krossa våeldskol och ta in en del tog in bergskrut. Älvabläster kliade hemskt, det kunde botas genom att ta grön mossa på en gravsten och gnida utslagen med samt sedan elda upp den. Eller också skulle man krypa genom en tra- sig skigärdesgård men laga noga efter sig Örsting botades med att koka en tunn vätska av hör eller lin och droppa ljummet i örat, en del tog stomjölk och en den kvinnomjölk / Larsson Lerdala Läkekost 5 Vårtor togs bort på många sätt, en del knöt en svart tråd om, en del hade gräshoppor att bita och en del tog regnvatten på en grav och tvättade vårtorna med. Detta vatten skulle sedan slås i en öppen grav, där ett lik sedan var nersatt. En grannkvinna till oss när jag var pojk hade fransoser eller som de kallade den fula sjukan hon hade gått för sig att det skulle gå att få brt det genom att den hon låg med istället fick sjukdomen, hon älskade så flera i Lerdala blevo nersmittade till slut blev hon internerad och så ruttnade hon bort. Fru Rosvall i Skövde botade benröta på mig, med en salva som bl.a innehöll honung och svavel. Blåsor på tungan kom av förtal, den som fått det skulle gå utanför stugadörren och räcka ut tungan mot kyrkan och säga med tungan hela tiden hängade ute. "Blås östan blås västan blås blåsor från mej". / Larsson Lerdala Läkekonst 6 Djur i magen kunde man få om man sov med öppen mun i en hage, det gick lätt att få upp det genom att göra en välling av brännvin och snus och ta in då kom otyget upp medsamma, om man skulle sova middag ute och tog en pris snus eller en sup in- nan man gick och lade sig var det ej farligt att något djur kom i en. Isak i narräng blev sjuk en gång men han blev aldrig bättre ty för honom fanns ingen bot sade han, han hade fått en levande råtta i sig. Fallandesjuka botade de förr på Fägremo eller Djäknakrogarna när någon skulle avrättas passade de på att få lite blo som de hällde i den sjuke eller också skulle man gå till en plats där de brukade rasta med lik, och taga gräs till en dyna som den sjuke skulle vila på i tre nätter varefter dynan skulle brän- nas upp. Om någon drunknat och man kunde komma åt litet vattens om rann ur mun och ge den sjuke in blev han bra / Larsson Lerdala Läkekonst 7 En som blev gastkramad skulle släppa ett vådeldskol mellan linne och kroppen, samt vid den tid som han blev anfäktad läsa i en bönbok. Den som blev gastkramad blev andtruten och fick blå märken som efter fingrar på armar och ben. För att vara säker på att få gå i fred för gastar och andeväsen skall man bära följande vers nerskriven på papper "När man satan vill bestrida, och försöka listelig, var o Jesus på min sida att jag vinner evigt liv. Herre vändes du mig hjälpa, när de onda ochja stjälpa. Jag håller mig förvist till dig o jesus krist." Hicka skrämde man bort. Om en galen hund bet en person skulle han försöka få tag i hans tänder och bränna till pulver och gnida betet med sen bet ingen hund honom mer. För håll i sidan var det bäst med värme, kunde man få tag i ett kattskinn drog det bäst ur / Larsson Lerdala Läkekonst 8 värken. Nedsätta folk kunde elaka personer göra, om de lejdes att göra det av någon som ville en illa. Då var det att försöka få tag på ett plagg som tillhörde ovännen och gå till ### i Skara, hon läste då över sjuk- domen på plagget och sedan skulle man osedd åter ställa det, då sjukdomen angrep ovännen. Men det var synnerligen noga med att plagget verk- ligen tillhörde den som ville en illa, var det en oskyl- dig blev man sju gånger värre nersatt.
Div. föreställningar o tro om saker o ting. Tydor m.m.
Katten: När katten tvättar sig väntar han främmande. Ditåt han pekar, när han putsar sig i ändan, därifrån kommer främmande. När katten äter gräs blir det snart regn. Likaså om en gammal katt visar sig lekfull. Om en hundvalp fick äta upp ett getingbo blev han ondsint, likaså om han lades i ett såll o sållades över elden. Ville man bli "i syne" skulle man ta med ett finger i en kattunges ögon, medan han ännu var blind o stryka i sina ögon, då kunde man se mer än andra sen. Likaså om man lyftade på en gammal kre aturspillning o tittade under den. Kunde man inte komma fram nattetid om man var körandes skulle man titta ge- nom huvudlaget på hästen så fick man se vad som hindrade, även om man tittade under den vänstra ar- men. Det kunde hända att personen, som tittade under armen fick sig en bastant örfil. Aldrig skulle man / härma efter gasten ty då blev man sjuk. Hade någon sett spöke, skulle han först sova innan han för någon omtalade synen, annars blev han sjuk. Aldrig härma efter göken, ty då blöder tungan på ho- nom. Röda fläckar på lov är sådant blod. Att lommens ben sitta så långt bakåt kommer sig av att när den förste var gjord fick mästaren se när han flugit ett stycke, att han glömt sätta dit några ben. Han tog då och slängde benen efter lommen o så fastna dom där bak. Den, som kan få tag i en vit orm o koka o äta upp blir trollkunnig o allvetande. Flugrönn hjälper för många sjukdomar. Den, som under måltiden fick ett sädeskorn i munnen skulle lägga detta över dörrposten, den första främmande person (ogifta), som trädde igenom dörren efteråt blev man gift med om man var ogift (för man kvinna o för kvinna man). Om man nyser på fastande mage blir det antingen rus eller stryk innan kvällen. Kliar näsan betyder det förargelse. Blåsor på tungan betyda förtal. Kliar det i högra handen för man ett kärt hand- slag. Släpper kvinnan en kniv i golvet kommer det främmande manfolk på besök. Är någon i huset mycket sömnig o lägger sig att sova, och det då kommer någon på / besök, så blir den besökande rik en gång innan han dör. Kunde man inte få smör lades silverpengar i tjärnen eller och kördes ner en eldsticka i grädden. Den person som ansågs vara skuld till obehaget med smöret skulle taga i tölen så blev det smör. Det var farligt att ge bort mjölk ty det kunde hända att den person, som fick mjölken gjorde så att det inget smör blev. När kreaturen släpptes på bete om våren skulle de ha en blandning av dyvelsträck, drakablo, vitlök m.m. annars blev dom maktstulna. Solvaharar bestod av några solv o trästickor när de var skjutna. Men Lillebonnen sköt en han en gång; i den haren rann tarmarna som ormar o han blev skorvig om händerna efteråt. Aldrig slå den första ormen man såg på vårsidan, ty då fick man slå många ormar det året. Somliga personer kunde stäm- ma möte med ormar. Förr i tiden hade folk skorven i huvu- det, detta botades genom att en beckmössa sattes på huvudet och bands fast i taket, sedan fick den skorvige hoppa ned från stolen han stått på och då fastnade både håret o skorven i mössan, det var ju plågsamt men han blev av med såren. Drömmer man om pengar betyder det förargelse. / Drömma om ormar o löss betyder lycka. Drömmer man att man faller står man nära att göra någon svår synd. Springer en katt över vägen när man går bort betyder det olycka eller förtret, likaså om en ekorre springer över vägen, men man kan i någon mån skydda sig om man hinner spotta tre gånger på en jord- fast sten. Att möta en käring vid bortgående var inte bra, däremot om man mötte en hora var detta lyckligt. Om man glömt en sak eller annars måste vända om när man skulle gå bort så gick det inte lyckligt på resan. Får man hår i munnen om morgonen, får man brännvin innan kvällen. Om det "rossar" sig på kaffet får man kalas eller pengar. Om man vid handskandet med pengar råkar släppa någon betyder det att man får mera pengar den dagen. Får man en katt på ett ställe skall man ej tacka för den ty då van- trivs den. Likaså om man får telningar av krukväxter. Kände man sig opasslig, skulle man röka sig med tre kvastpinnar. De, som sett "maran", säga, att hon är som ett rullande nystan. Om havande kvinnor sades att de ej skulle få se en yxa, som satt i en huggkubb, ty då blev barnet harmynt och / förresten ej se på något kluvet. Fick hon se en hare sak samma. Tittade hon i en butelj blev barnet vindögt. Såg hon en orm, blev barnet ormögt. En kvinna i Näs hade varit med o klyftat en orm under tiden hon var havande. Barnet betedde sig alldeles som en orm, det levde i flere år. Det väste som en orm o vred sig som en orm. Var den havande kvinnan med vid slakt kunde barnet bete sig som djuret, när det var dött, det hade ingen styrsel i kroppen. När kvinnan fött barnet skulle hon ha en sup och en näve skarppeppar att styrka sig med. Om det är frost gamla vårfrunatt blir det frost i 40 nätter efteråt, fryser det båda vårfrunätterna skadades ej grödan. Svalorna låg på bottnen i Storasjö (St. Holsjön) över vintern. Man skulle inte vissla, ty då surnade mjölken och så kallade man på den "lede". Virade man händerna runt om, snodde man rep åt den "lede". Inte gå ut fastande i syn- nerhet om våren, ty då blev man "fåglaskiten". Rep, som nå- gon hängt sig i hjälpte med sjukdomar (skivert) m.m. Även verk- tyg o skjutvapen, varmed dråp begåtts var nyttiga mot sjukdomar. Om man åt mögligt bröd blev men stark. Eriksdagen o Kr. Himmelfärdsdag räknas som de första / metedagarna. E-dagen skulle man meta hela dagen. Nappa det bäst på f.m. blev fångsten bäst på försommaren, nappa det bäst på e.m. blev fångsten bäst på eftersommaren. När man metade skulle man spotta på masken eller betet 3 gånger o så skulle man säga: "Aborr brok, kom o nappa på min krok", eller "mörts blanka, kom o hanka". I vissa sjöar är fördolt vatten, kunde man komma dit, så ingen visste om det, fick man mycket fisk. Hade någon reda på det, fick man ej något. Den, som ligger o äter får sitta o dö. Lusse natt fick man ej spinna, baka eller mala. Näcken finns vid Seglora kvarn. En sägen om ån Viskan är att hon skall taga många liv ett varje år. Männen brukade förvara pengar i sina höga hattar. Timmer till boningshus skulle hug- gas i januari ny i sols nedgång, då stod det bäst mot röta. Kol- ved skulle huggas vid fullt ny. De gamla räknade juldagen som första sommardag o midsommardagen som första vinterdag. 13:de vecka börjar den 6 april, sen går vekeräkningen ut om midsommar 12-11-10 Ö.S.V. När "Petter Katt" (22 febr) har kastat sin varma sten i sjön tär det lika mycket underifrån som uppå isen.