Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
På skärtorsdag började påskkäringarna rida. Gröten skulle kokas, innan solen gick ned, annars trillade käringarna ned i grytan. Man skulle inte dricka mjölk långfredag; då fick man bölder. Påskdagen blåser det alltid nordan.
Påsk
Man fick inte spinna på dymmelonsdag; vävstolen skulle vara stilla, likaså yxan på vedbacken. Inte fick man baka eller brygga heller. Det gällde hela dymmeln. Den ingick på onsdag klockan 12. Påskafton red påskkäringarne till Blåkulla. Långfredag fick man inte äta mjölkmat. Då skulle man få bölder, om man gjorde det. Påskdans morgon gick husfadern ut i bara skjortan och satte ut "hökaspöken", en utsliten kvast eller något annat, för att inte höken skulle ta hönsen.
Påsk
Två gubbar var borta. De hade gått lång väg. De blev trötta och gick in i en lada och la' sig. Det var påsknatten. Rätt som det var hörde de ett gnissel uppe i luften. När de tittade upp, fick de se tre nakna människokroppar, som gav sig iväg upp i luften. Framme i "framkörka" (= kyrkan i socknen till skillnad från kapellet) satt ett huvudkläde på spiran en påskdag. De fick skjuta ned det. De kände igen det. En gumma framme i Hof rådde om det. Se, de skrapade malm av klockor- na, innan de for. När de kom över en sjö, slängde de skrapet i sjön. Och då önskade de, att deras själ inte skulle komma närmare Gud, än den där malmen kom till klockorna.
Påsk
När de hade fatt sig en tjärtunna till påskelden, bruka_ de de hissa upp den på stänger för att elden skulle synas bättre. Gamle Hälj-Olle sade till mig, att jag skulle gå upp tidigt om påskdagsmorgon och se solen dansa. Den liksom snurrade då, när den gick upp. Det hade han sett många gånger. Det var för att solen ville tacka Gud sade han.
Påsk
När jag var barn, såg vi som ett stort hjul komma rullande ner för ladugårdstaket en påskafton. Och det fräste och förde sådant oväsen. Vi ropade på mor att hon skulle komma och se, men hon sade att vi bara inte skul- le bry oss om det. Det var en påskdagsmorgon det kom en karl från Nordkroken och skulle gå till kyrkan. Då fick han se en påskkäring sitta i bäcken, och han kände henne väl. Så sade han: "Vad sitter du här för, Kari?" — "Tig still", svarade käringen, "om du säger mitt namn, skall du mista hästen." Men han kunde inte begripa vad hon skul- le med hästen att göra där hon satt, så han fortsatte ändå att prata. Och tre dagar efteråt dog hästen för honom.
Påsk
På högsta kullen skulle man ha påskeld. Bäst vore om man kunde få lagt ihop till en tjärtunna, för det brann så bra, och det kanhända att det kunde vara någon liter tjära kvar på botten också. Och ibland satte vi ett långhalskärv mitt i tunnan. Vi satte också något tänd- bart i ena ändan på en lång stång, som vi sedan reste och tände på. Och så sköt vi med pistoler; det var mynnings- laddare på den tiden. Alltsamman för att skrämma påsk- käringarna.
Påsk
Långfredags morgon minns jag att mor skulle lyf- ta på täcket och piska oss, för vi skulle bli snälla.
Påsk
I dymleveckan skulle de sopa i var vrå för att köra bort råttorna.
Påsk
Långfredag fick vi inte dricka mjölk, för då slog det ut piggar och sånt.
Påsk
Det var bara i dömmelveckan de hade särskilda namn på dagarna. Blå måndag, vita tisdag, dömle- onsdag, skära torsdag, långfredag, påskafton. De trodde att veckan kallades dömmelveckan, därför att Frälsaren blev dömd då. I själva dömmelveckan fick inget hjul gå ikring efter dömmelonsdag. Var det barjord, och nån ville ha fram ved, så tog de och drog den på en kälke, så rädda var de. Inte fick de väva för då gick skyt- teln ikring. Det började med onsdag morgon, och så torsdag och lördag. Långfredag skulle de ha långfredagsris. Det fick jag. Jag var uppe och piskade med. Den som skulle piska skul- le ut och bryta björkris och komma in och piska Det var för att påminna om Frälsarens lidande.ˣ Påskafton reste häxorna till Blåkulla. Då skulle de rida på sopkvastar. För att hindra häxorna att göra det som ont / var, skulle det ritas ett kors över var dörr inne såväl som i lagårn. När de hade varit i Blåkulla hade de lärt sig vad som ont var. "Upp och neran över skogtoppar fram", det skulle de säga, och sen flög de högt upp i luften. Påskdan när solen gick upp sa de att den dansade för att Frälsaren steg upp ur graven då. Då ska en gå så högt en kan, så att en ser solens uppgång. Alltid förr i världen åt de äggen på annandan. Den dagen gick drängar och pojkar hela dan och tiggde påskägg. De kom med nån liten korg på armen och knac- kade och tiggde påskägg. – Ibland målade de äggen in- nan de åt dem. Annandan brukade de på skoj klä ut gubbar och gummor och ställa utanför dörren hos sin granne. De gjorde ställ- ningar, som de klädde över med halm. Var det elaka pojkar klädde de ut en oförskämd gubbe, var det snälla pojkar gjorde de en fin gubbe. Annan- dan på morron skulle mor på stället dit och titta efter vad de hade vid sin dörr. De kunde sätta gubben i skorstenen, så de inte rådde med att / dra spjället. I morfars hem kom det en gång en gubbe genom skorstenen. De hade en dräng de kallade Tommen, och hans far kallade de Tjärulv. Han ville vara lite fin av sig. Det var drängen som skulle ha den här gubben. Det var skrivet på ett papper och fästat i gubben. Därpå stod: "En Tomas har vi funnit som är en Tjärulv lik, i skorstenen är han bunnen, han ville så gärna dit. På huvet har han soperis, det sitter ej på herrskapsvis." Drängen ville ha reda på, vem som gjort gubben, men det fick han aldrig. ˣ Det ska vara sunnanvind och lite regnigt på långfre- dag, då ska det bli bra år.
påsk
"När de gick te körka på påskdan hade de mössera bakframpå, men var- för det vet jag då inte."
Läkekonst
Min mor tala om Dyringen i Rudskoga sn., det var en gam- mal knekt. Det var en här som hade sån tandvärk, o mor blev skickad till Dyringen. Hon fick vänta så länge på honom, men när han kom, så sa' han: "Du kan allt gå, han har ingen tandvärk mer." Det var dem som kunde "döve värk", de skulle ha bränn- vin o läsa "Fader vår" över baklänges o sen smörja med det brännvinet. "Gammel-Ruden" här i Råda / kunde "stämme blod" o bote för tandvärk. I sår hade de spindelväv och krita. För att bota bölder kunde de ta av varet på en lapp o kasta ut denna, o den som kom o fick tag i detta, fick bölderna. De kunde också sätta in bölder i träd. Om små barn hade "***sôget" (engelska sjukan) så blanda de ihop lök o saffran, o detta skulle barnen ha på sig, de band det på dem. Det var vissa som blanda ihop detta. Om de ser att små barn får fallandesjuken, så ska de ta av dem så mycket de har på sig o kasta det i spisen o / bränna upp det. För frossa koka de ihop konjak med nå kryddor i o så hade de i råa ägg i detta, o så skulle det tas in. Sånt som inte hann hem under natten, blev stående osynligt under dagen, "stånnere" kalla de det, o om de gick mot sådant, så blev de sjuka. För tandslag skulle de ta pionkärnor på en tråd o binda denna om halsen på barnen. Det var en som hade sköte av fingret en påsk här så att det hängde ner. Gammal- Ruden här bara band om, o den växte fast o aldrig värkte den. Om man kom till / en bäck o fick något ont där, så kunde man som bot ta en sax runt omkring sig tre gånger. Och om man blev "kram- ma", hastigt sjuk, så kunde man lyfta på särken o släppa ner tre eldkol mellan denna o kroppen. Det var en gammal gumma här som tog eldkol runt om sig var kväll som skyddsmedel.