Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Trollen bodde över allt i bergen, och i skogen. Det fanns troll över allt förr i världen. Om det stod en sten för sig själv, så bodde det troll under den också. Trollen tålde inte ljus. Om dagen så höll de sej inne, men när det blev kväll, så kom de ut. Det fanns bergasmeder också. Det var troll det med. De smidde, åt folk. Men de riktiga trollen kunde inte smi'. Om man fick se att det lyste i bergen om kvällen, så var det från trollen. De hade stora skatter i bergen.
Värsgåtevisa
Det kom en flicka och skulle köpa väv, hon hade ett litet barn med sig och när det skrek sjöng hon: "Vyss, vyss liten greve, rättnu kommer mor dek, och far dek och betalar mek, för ja har dek för väven." Vyss nu vyss nu liten kind, du får tids nog vakna, Tids nog se den onda värd och dess nöjen smaka, Vyss nu, vyss nu liten kind, snart så kommer mamman in och har vetekaka och puppen full med honung.
Död och begravning
Detta är gamla seder som jag hört berättas om men ej upplevt. Det var farligt att torka sig i ögonen med handen om man grät, utan det skulle vara särskilda "ögnaklä." till det, för snöt man sig efter det man torkat sig i ögonen så fick man en snuva som aldrig gick att bota. Dödgrävaren hade stränga order att om han, när han grävde en grav fann en dödskalle eller ben efter benen så fick de inte läggas ner i graven utan för dem hade de en särskild grop. Om en person försvurit sig till djävulen eller tummat på rågångsmärken så blev han en gen- gångare. Det kunde ses därav, att i den grav- kullen ständigt var ett hål. Att trampa igen / E Larm Leksberg Död och begravning 2. ett sådant var inte lönt utan enda sättet att få honom att ligga still var, att köra ner en kniv i hålet. Sådana som de fann döda på fälten förr eller självspillingar tog de inte ner till kyrkogården utan de tog de neråt Eks mossar och gjorde en håla och lade dem i och sen lade de planker över och stenar för de inte skulle kunna komma upp. Så pålade vid fyra hörnen och högg med kni- var i luften åt alla håll. En person som såg i syne berättade att när en käring som hängt sig kördes till kyrkan, så var likföljet en hop smådjävlar som följde kistan och slet och drog i den och ville ha upp käringen
Husbygge
Att taga vindfälle till husbygge var det dummas- te man kunde hitta på, för hade de burit ett sjukt barn runt det, så fick de den barnasjuken i huset. Den som skulle bygga talade aldrig om det för någon, förrän han hade satt ner tomtstenarna för sen kunde ingen sätta olycka på huset genom att gräva ner något levande. Ett sådant skämt hus brann inom tre år. Huset lade man så att man slapp ingångs- öppning från norr. Källan och de andra husen fick inte ligga längre än att man kunde nå dem med ett stenkast. Vid första brasan skulle alla vara samlade och observera om någon glöd föll på golvet, för då skulle huset komma att brinna genom vådeld
1 Maj Bystämma
När bystämman hölls omkring 1. maj var det alltid två sånger som sjöngs. Den första sjöngs när de var samlade och löd så här: Karl Johan vår kung, kommer från höjden, nu sjungen i fröjden båd gammal och ung. När kalaset var så sjöng de vid skålarna: Gustavs skål den bästa är, Gustavs skål den bästa uti norden är. Farfar, som var ålderman berättade att i forna tider på Valborgsmässostämman så hade de sjungit en visa som handlade om en riddare Sinclar som blev ihjälslagen
Konsten att ringa svin
När svinen skulle ringas om våren, så band man ett rep om käken på dem och band fast det i en gärdesgård, svinen drog bakåt så huvudet blev fast, sen tog de en ståltråd och gjorde en ring av och filade i ena änden så han blev vass och körde den genom trynet på grisen och böjde ihop den Denna procedur gjordes innan svinen fick släppas vall om våren. Grisarna ringades när de åvänjdes från suggan efter cirka 8 veckor.
Vårbruket
Far berättade, att de gamle i Leksberg hade sina särskilda såare- och harvedagar. 30/4 1, 2, och 3 maj kallade de för harvedagar, sen kom sketvecka och den 10, 11 och 12 maj kallade de för såarevecka eller såaredagar. Fick de inte bruka jorden efter den principen så hade de inte mycket hopp om en god skörd. Det var endast väderleken som kunde hindra, var någon sjuk eller hade dött under vintern så ordnades harve och såaregille, men de voro inte vanliga och de avslutades aldrig som om hösten med fäst och lek. "BöneBeda ville ha bönorna på sin dag, annars svarade hon inte för skörden". Linet det skulle sås så tjockt att en kråka kun- de slå kan (?) på det.
Slåtter, skörd och tröskning
Om en flicka rusta på sista neken, skulle hon få barn i sig i ladan det året. När man var ute på åkern så fick inga gräns- rener passeras, utan man skulle hålla ett ögonblick. När de plöjde eller harvade måste dragare och körare ha en ordentlig rast innan de tog ihåll med vännetegen. I vännetegen grävde far ner humler, tordyvlar och svalor som han hittade döa på åkern. De hade den uppfattningen på många ställen, att om man gav en fattig en bete bröd så skulle säden bli tyngre. Farfar gick mitt ut i rågstycket, när säden var halvvuxen, sträckte sig på tårna och sade: "så hög och så rak skall min råg bli" / Larm Leksberg Slåtter skörd och tröskning 2. Det var många gamla, som hade en rolig sed. När de sådde och säden tog slut i säalöben, så svängde de med armarna och sådde i tomme ända tills de kom till säasäcken eller renen. De sista kornen i säalöben såddes aldrig ut utan de tog de med tillbaka och lade i säabingen. När de sådde lin och det var färdigt skulle en sup bränvin slängas över åkern och så skulle såerska ha en. När hon tog supen sade hon: "För starkt lin och långt lin och lin i särk och lin i lakan. Om man slängde en näve säd på en jordfast sten när man sådde vid sidan, då rörde aldrig foglarna säden på fältet.
Häxor. Djävulen
Smeden vid vägkorset i byn var för länge sedan en som de kallade "Släggaeven". Han var en påsknatt i smedjan och vaktade på påskkäringar, för han visste att de hade ärende till smedjan. Fram på natten flaxade det tre slag i skorsten och det kom nerdimpande tre käringar, de var inte mer än några tum långa och alla red på en stake fram till hon där härdevattnet stod. Här smör- jade de in sig och sina redskap och så sade gummor- na "Upp och iväg över kyrka och genom kyrka till den stora domkyrkan" och så en förvrängd bön. När de farit tog smeden en stake och så smörjade han den och sig själv och sade samma ramsa. Det hördes bara en susning och så stod han fram- för satan och en massa smådjävlar och käringar och barn. / Larm Levsberg Djävulen 2 Satan blev glad för han hade gott om påskakä- ringar, men nu fick han sin första påskagubbe. Han ledde smeden till en upp och nedvänd dopfunt och skulle skära honom i lillfingret, men då skrek smeden "Nä för Jesse namn låt bli". I detsamma stod smeden i en stor skog och han hade att göra i 9 dagar innan han kom hem och då hade han en vit lock i sitt svarta hår
Skogsväsen
Erik på Åsen och en dräng till honom stod och klöv "ski" i skogen vid sjön. Under middagsrasten låg de och sov och som Erik vaknade, så såg han en vacker kvinna gå med en ski och mäta längden på honom och drängen. Så sade hon: "Nu hämtar ja min svingahug- ga, så jag får dem lika långa." Då förstod Erik att det gällde livet och väckte drängen och så sprang de. För att vara säkra på att springa rätt, krängde de av sockarna och hängde dem över axeln. För de hade hört att skogs- frun högg efter dem under flyckt och då alltid efter armarna. En annan gång var Erik ute i skogen och högg ved flera mil från Åsen. Då hörde han sin hustru ropa: "Åsen brinner." han skyndade hem, men när han kom hem så var allt som vanligt.
Jättar
På Torsö bodde i forna tider jättar, men de gav sig i väg till Kinnekulle, när de inte trivdes för det blev för mycket klockringning. En Torsöbo hade varit till Kinnekulle, och där bad jättarna honom att ta med och lämna prästen ett paket, men han skulle lämna det till honom i kyrkan för dit hörde det. Torsöbon var nyfiken och när han kom en bit ut på sjön så öppnade han paketet, men i det- samma slog det upp en eldslåga så bonden blev blind och båten höll på att brinna upp. En svart tjur skall länga ha sprunget och irrat nere vid stranden, det skulle vara en som jättarna glömt ta med.
Troll
På Torsö var det en gång en man som var i sko- gen. Där träffade han en liten pojk, som han tyckte, och började prata med honom. "Det skulle vara roligt att veta hur gammal du är min gosse" sade han. "Ja det tycker jag själv" sade "pojken", men jag kan bara tala om att detta är tredje eksko- gen jag ser växa här, far har sett sex och farfar har sett nio och bägge är di friska och "hurka". Pojken hjälpte honom och när de kommo till vä- gen så sade pojken till honom "Skulle du höra något konstigt från den där backen så bara hoppa ut på plöjseln, så händer det dig inget."
Tomtar
När en dotter till häradsdomarn i Leksbergs by i min farmors barndom var ute i ladan och lekte. De höll på med "gamleleken" som bestod i att man från lo- backen hoppade in i ladan, ömsom skulle man hoppa längst, ömsom snurra i hoppet, ömsom slå kullerbytta vid nedslaget och ömsom snurra ett halvt varv och hamna på änden. När häradsdomarns dotter gjorde sitt hopp, så hamnade hon rätt på en liten pys, som inte var mer än en fot lång. Hon slog mössan av honom, men hon visste att hennes far skulle ha en tomte till hjälp och förstod att det var honom hon hoppat på. Nu gällde det att få honom god så hon borstade av honom och satte på honom mössan och bjöd honom upp på magasi- net och en lång tid bar flickan dit mat till honom. Det bodde en snål bonde i en gård som hette / E Larm Leksberg Tomtar 2 Bronäs han hade inga barn, för de var för dyra att föda, utan han hade istället skaffat sig tom- tar som stal och drog till gården. För dessa tomtar hade han byggt en särskild lada, ty tomtarna kunde inte med rödklöverlukten. En piga som tjänade hos honom hade en gång dragit ut en låda i en "sneklaffabyrå" och där såg hon en tingest som låg och daldrade i en glasask, den var så väl ombonad i bomull och vadd. Det var också en pjäs, som hjälpte till att dra rikedom till huset.