Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skydd för ladugården
En del, men om det var här vet jag inte, borrade ett hål i la- gårdströskeln och hade ner ett ormhuvud, då var ladugården botad för all trolldom.
Visa, sjungen av en gosse från Virestad
I Virestad socken i Kronobergs län, är hemmanet Ryttla beläget, där bodde Per och Kerstin, de levde så väl, ett paradis på jorden man kan likna. En tid efter bröllopet blev hon fruktsam och tiden den led mot förlossningens stund, och dagen att hon skulle föda. Så kommo där bergtroll, och togo Kerstin bort (Se de hade för sig, att trollen stal havande kvinnor.) De hade gjort en avbild, som Kerstins like var och lagt uti barnsängen neder. Nu har jag glömt bort själva visan, men jag får väl berätta innehållet. När han gått änkeman en tid gifte han om sig, men / på bröllopskvällen kom Kerstin tillbaks. När de satt och spisade som bäst. Så hördes Kerstins röst ifrån förstugan in, hon sade: "Kära Per, ta mig åter. Ge mig ett strumpeband utav din kära hand, så blir jag förlossad ifrån trolldomens band. Han sprang upp och ville springa ut efter henne, men brudens anhöriga höllo honom kvar. Han fick inte, utan hon fick gå tillbaka igen. Och Per han brast ut i den vildaste gråt, och bruden vände om till hundsboda rätt fort, och bröllopet det slutade med smärta. Så var det med den historien.
Svartkonst
Svartkonstbok hörde jag talas om många gånger. Det skulle vara en bok som var full av trolldom och häxe- ri. Jag vet inte någon särskild person som hade sådan bok. Di påstod att präster hade den. Den skul- le vara skriven med stora röda bokstäver. Det gick inte an att läsa i den boken för vem som helst. En skulle vara lärd att läsa i den, om en skulle ha någon nytta av den. Om en läste fel, så kunde en råka illa ut. Jag hörde talas om en, som hade hittat en svartkonstbok. När han hade läst litet i den, så blev han stående och tog sig ingen vägen. Han fick se en hoper styggt folk. Göta-Lena kunde ta reda på tjuvar. Det var många som förhörde sig med henne, när de hade blivit bestulna. Och hon var inte bet att tala om sanningen. / Det var inte konstigt att stämma möte med en orm. Det var bara att säga till ormen att han skulle mö- ta på en bestämd plats på ett visst klockslag. När det klockslaget var inne, så kom ormen. Men han var inte god att handskas med då. Han var farlig. Så hade han fler ormar med sig. Om ett mindre djur dog, så tog man det och bar bort och grävde ner det vid ett ställe där en hade en ovän. Det var bäst om en kunde få det under ladugården. Oturen kom till hans ladugård då. Och så fick en tur med de egna kreaturen. Jag vet att enstaka var misstänkta för att de tog natt- vardsbrödet ur munnen och tog med sig hem. De skulle ha det att ge kreaturen för att det skulle bli tur med dem.
Utan titel
Här en dikt som jag lät sätta in i en tidning en gång! Äldre tiders påskeldar och smällar vid Halleberg. Om påsk kom tidigt eller kom se´n En månad i förväg det samlades ”en” och ris till påskeldsflamman. Tjärtunnor tomma från Vargön man fick Tjugofem öre stycket. Med omsorg och skick, de ställdes på bålet tillsamman. Der fäderna fordom med andakt höll ting, Bband ättarnas stenar, som stå i en ring, der syntes om påsk bålet brinna. Ibland torde hända från Storegårds bratt Att eldsken spreds vida i bygden så att Man tänkte i klockorna ringa. Kring Tunhemsslätten till Naglums strand det var som vårdkas i ofredsland av eldar i stjernklara natten, och smällar der höres med olika ton: stallnycklar med tändhål samt hemgjord kanon. Ej alltid der endast dracks vatten. På häxornas trolldom och bål man tror då gumman skall skjutas till blåkulla for, i blodet låg detta hos barnen. Pistolerna smällde och bössorna small, försynen tycks rädda en del ifrån fall som ovarsamt handskas med hanen. Nog ögonbryn blevo svedda, jag tror! Kanonernas laddstock till häcklefjäll for och mindre blesyrer förtigas. Nu påskeldars lågor allt mindre man ser.. Pistolerna smällar de tystnar allt mer. Till sagan snart detta tycks vigas
(Trolldom) Mästerskytt.
Dä va' en jägare i Klämman. Han hade skjutet på oblaten - då får en tur te skjuta va' en vell. Dä va' bara te befalla fram va' djur di velle, älgar, rågetter å alla möjli'heter. Dä va' te spika upp oblaten på en vägg å skjuta. Men ja' hörde att dä va' en, som hade gjort dä, å då feck han se frälsa- rens bild hängde på vägga, men då sköt han inte.
Kloka, trolldom
En bonde på Starrkärr skjutsade Ola i Rappenskår. På vägen körde Kalle Ros (tattare) om dem. Strax gick kraften från Starrkärrbonden häst, och han blev stående på vägen. "Här har du en bit bröd", sa ' Ola till bonden, "gå av och låt hästen äta upp den, men laga att du kommer kvickt upp i kärran igen. Så snart hästen fått i sig brödet, satte han av med god fart. När de så kom fram till Vabacka bro, så stod Rosen där, och hans häst var död. "Du skulle inte tatt min häst så hårt", sa' Rosen. Se, Ola hade modstulet honom för hårt. En rallare från Småland hade varit uppe i Lappland, och där hade han fått sej en fästmö - men han gav sig därifrån och bedrog henne. Så träffa- de han några år senare en finne, och då kom de till att tala om Lappland och om den här tösen. Då tyckte smålänningen att det skulle vara roligt att få se henne en gång till. "Det kan du få strax," sa' finnen, "men då är det bäst att du laddar bössan och tar den i händerna". Sedan öste finnen upp vatten i en spann och visade i vattnet kojan, där flickan bodde. Men de fick se att flickans far kom ut genom dörren. "Skjut nu," sa' finnen, "annars skjuter han dej!" Smålänningen sköt, och sedan fick de veta, att gubben hade dött av skottet. / Tattarna kom in i Sverige på Karl XII:s tid. De hörde till Mazeppas krigs- folk. En tattare var hos Andreassons här i byn och skulle skära ett hingst- föl. Men han var full och skar fel. Bloden rann av hästen. "Klockan är strax tolv," sa' tattar'n, "och då stannar bloden." De stod och såg, och precis som klockan var tolv, slutade bloden att rinna. Jungslätten i Stora Lundby satte en träpinne i gödselstan, när han ville ha en råbock till sej. Det var en herre från Kilanda herrgård där och ville ha en stek. "Ja, herrn får vänta en stund," sa' Jungslätten. Han gick och kände på pinnen ett par gånger, om han var varm. "Han är strax här nu," sa' han. Strax kom råbocken, alldeles vit av lödder, för han hade sprungit från Hunne- berg. Gamle Sverker i Kilanda var förfärligt stark. En gång när hans häst inte orkade dra' lasset, spände han ifrån och tog skaklarna själv och drog lasset hem. En annan gång bar han en tunna bönor från Älvängen hem. (3/4 mil). Han åt så väldigt, så fastän alla åtta pojkarna skalade potater åt honom, så förmådde de knappt skala så många som han åt. När älste sonen hade bröllop, sa' förstyret: "Jo, nu tänker ja' vi alla ä glada å mätta, så nu kan vi kanske sjunga en vers"! Ä I allaredan mätta," sa' Sverker," ja ä inte mer än halvmätt." Sedan tog han en sked i var hand och åt ur ett fat risgröt - det var två eller tre kannor. Han åt en halv kalv i målet ibland.
(Trolldom) Bjäran
I Backas kohage var mjölkharar ibland. Korna kunde vara så illa rivna på hasorna. Det var en gumma i byn, som satte ut kittlar i lagårn, så hararna fick spy ut mjölken i dom. Jag vill inte säja, vad hon hette. Men när hon kom till sta´n med smöret, så undersökte de det allt. De satte en knivsudd i det - de kallade den för "ångerstål" - och då blev det bara fradga av det. - Man skulle aldrig kasta ut vävsolv eller ve'binner - det är sånt en har i väven, en knyter fast väven i en käpp, och det som varit om käppen, det är vebinner - laja käringen kunde göra trollharar av sådant.
Trolldom. Luftfärden
En svenska soldat som var med i finska kriget fick en julafton en mycket stark längtan att resa hem till sin hustru. Detta omtalade han för en finngumma, som han bodde hos och denna sade: "är det inte annat du vill så kan du väl få detta, det ska jag hjälpa dig till. Gå bara utanför väggen och tag det betsel som hänger där så skall du nog komma iväg." Detta gjorde soldaten och då han fick tag i betselet stod där en vacker ridhäst bredvid honom. Soldaten kasta sig upp på denne och han visste ej verdet av förrän han var hemma. Då han kom in i sitt hem stod julbordet dukat och han lät sig väl smaka av julmaten. Gumman hans låg och sov och finngumman hade förmanat honom / att han ej fick tala med henne. Ett minne kunde han få taga med sig hemifrån och detta gjorde han och, ty han tog med sin hustruns strumpe- band. Då knekten så ätit sig mätt och stannat hemma litet gick han och tog sitt betsel, som han hängt utanför och bredvid honom stod samma ridhäst som han ridit hem på, och på denne red han nu åter till Finland. Då knekten sedan kom hem från kriget visade han hustrun strumpebandet som han tagit från henne den julkvällen han varit hemma på besök.
Naturlig trolldom
Att sätta "ränneskita" på folk tillgår så; att man tager lite hästastöv och blandar bland maten. Den människa som äter denne mat får "ränneskita" därigenom.
trolldom. Kloka
Det var en gång en gammal gubbe, som kunde trolla. En gång var han på ett skepp, och om morgonen, när han vaknade och skulle taga på sig sina byxor, så var det ett stort hål på dem. Skeppsråttorna hade varit framme igen. Han tog fram sin dolk, brynte den vass och högg den fast i däcket och gjorde ett visslande. I detsamma kommo alla råttorna fram, och den som hade gnagit hål på byxorna gick fram till kniven och luktade på den. Se- dan strök hon huvudet mot eggen, så att huvudet föll av henne. Det var en gång en man, som kunde trolla. Han gick i staden och bar något i ett knyte. Så gick han in på ett kafé och ställde kny- tet på trappan. När han kom ut igen, så stod det en man och höll kny- tet i handen. Men han kunde inte sätta det igen eller gå med det utan fick stå och hålla det, tills ägaren kom. Denne sade då till honom: "Tack skall du ha, för att du hallit knytet för mig". Så tog han knytet och gick.
Trolldom. Kloka
Ett sällskap som kom körande vägen fram, på natten, kallade på folket i en bondgård i Buagärde, för att få nattlogi. De ville icke stiga upp, utan bonden sade, nu har jag lagt mig och vill icke gå upp igen. Då skall ni ock- så få bli liggande, blev svaret. Bonden blev sedan liggande sjuk sin återstående livstid.
Trolldom. Svartkonst
Man skall taga ett trefotat bord, bordets fötter kallas jafot, nejfot och trefot, omkring bordet skall sitta tre personer, önskar den ene av dessa en fråga besvarad och framställer den, besvaras frågan av bordet. Om en äkta man är borta från hemmet och skulle vilja veta om hans hustru är hemma eller borta, frågar han då bordet, är min hustru hemma, är hon då hemma, svarar bordet med att lyfta på jafoten, är hon borta lyfter bordet på nejfoten. I bordet får inte finnas spik.
Husdjur
När de släppte ut kreaturen på våren, skulle de ha ett eggjärn liggande vid tröskeln, som de skulle gå över, en lövkniv eller så. Och så skulle de röka dem med svavel och 'linda' klutar. Det var för de skulle få vara friska. De hade för sej så mycket med trolldom förr. Var de hade en granne som de inte var goda vänner med, trodde de den kunde göra nånting vid kreaturen; och det skulle detta freda. De hade för sej de skulle ta några hår i rumpen och knyta i spjällgrepen - det skulle hjälpa, så att de skulle gå hem om kvällarna. - Så skulle de aldrig släppa hem korna juladan, för då skulle de inte gå hem. Då gick de inte hem ordentligt på hela sommaren. När de hade köpt en ko, skulle de ha en brödbit och hålla i armhålet och ge kon den. De skulle hålla den i armhålet, för att det skulle komma av svetten på den. Så skulle de säja: "En brödbite har jag och den ska du få, här ska du va, och inte ska du längta och inte ska du trå". Det var för att de inte skulle trå och ledas. När man hade lett å en ko till betäckning, skulle man inte ta repet av den, innan kon hade varit hemma över natten. Då skulle den helst bli betäckt riktigt. Råmjölken skulle aldrig bäras bar. Det var inte allenast ett mål, utan så länge mjölken var rå. De skulle ha ett lock över spannen, och annars skulle de slänga förklät över. Det skulle väl vara galet ifall de kunde spillt ut något, så fåglarna hade fått något. När de gav bort mjölk, skulle de ta med en sked några droppar mjölk ur spannen sen de hade hällt i den; och sen gjorde de ett kors med skeden i spannen. Det skulle väl också vara för trolldom. Om det var så att inte hästen kom fram utan där var något spöke i vägen, skulle körekarlen gå och titta emellan kindbenen och huvudlaget på hästen, då fick han se det där. Men då fick han passa sej och komma på fort om han ville åka, för sen bar det riktigt i sken. - Ja, det är ofta hästarna har svårt för att komma fram. Det var nån led vålnad i vägen, som hästen syfte för.