Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
Vid milan fick man inte nämna ”vitt- ror” eller andra dylika väsen vid namn. Om man namngav ett underjor- diskt väsen, så kunde milan fatta eld och brinna upp. Somliga frukta- de för att bli ”bergtagna” om de nämn- de dessa väsens namn.
Vårhalvåret
Vid Vårfrudag skulle man börja lägga sig utan lyse. Mars med sitt skägg lockar alla barn utför vägg, sen kommer april med sitt ludna skinn och kör alla småbarn in. 1 maj - dricka märg i bena. Ingen bestämd dag för vallsläppning. Påskeldar har de ännu. Valborgsmässodan hade de i min barndom, men det är bortlagt nu.
Häxor och trollkarlar
Jag tjänte i Korsberga, när jag var arton år. Där hörde jag talas om en gumma som hade mjölkehare och band strumpeband kring spingestickestumpar och mjölkade andras kor.
Bjäran
De talte om att det fanns trollkäringer, som hade mjölkeharar, och de mjölkade korna ute. De påstod att en käring i Härsberget hade. När de gjorde en sådan ha- re, måste de ha ett harskinn först och främst, och så hade de stickestumpar till ben. I mitt hem hade vi en ko, som blev mjölkad; hon mjölkade blod till att börja med. Det varade länge. Mor fick se en hare en gång, som hade varit sta och mjölkat. Hundarna måtte ha drevet de däre hara i alla fall. Renström på Ruder sköt honom, men då blev det bara intenôt av haren. De sa att man skulle ha flere sorter i bössan, om man skulle kunna skjuta en sådan hare, oblat och silver eller guld skulle det vara. Käringa, som de trodde hade mjölkehare, hade en enda ko, / men hon sålde så förfärligt mycket smör efter den kon. Hon var så söter i mun, den käringen. Hon hade en kons- tig karl, Gummestövern kallade de honom. Deras ställe hörde till Ruder.
Djur
Göken kommer den 10 maj och gal tills han får se den förste höstacken. Sör gök – dör gök, nol gök – gor gök, väste-gök – bäste-gök öste-gök – töster gök, d.v.s. att då skulle han inte gala så mycket det året.
Slåtter, skörd och tröskning
De började slåttern Fredrikadan i pinkeveckan på skogsängarna, för det var senare, där skogen var runtikring. Klövern tog de strax efter midsommar Den sista neken skulle de göra stor, så blev det bra grö- da nästa år. Man skulle inte ta riktigt alla äpplena på ett träd utan lämna några, det var för att Gud skulle välsigna't ett annat år.
Vårhalvåret
Jag sådde linet på Urban, eljest dagen därpå, om Urban var söndag. Mars med sitt skägg lockar barn utför vägg, april med sin luva kör in dem i gruva. 1 maj - dricka märg i bena. De söp, men de åt aldrig några ägg då. Inga palmer till palmsöndag. "Trana bär ljus i säng", de hade det ordstävet. Släppte vall gjorde alltid min mor den 16 maj. Då släpp- te hon dem åt skogen. Den 23 april brukade jag sätta potatis.
Djur
De ville inte skada en groda, för hon hade varit ena jungfru. Vargar - på Hollsdammen hade de en gris i en lamp i skogen, mitt i hôke Almenäsaskogen. (Lamp = stätta, inhägnad av ski eller bräder). Det kom en varg och ställ- de sej och tittade på grisen, men i detsamma kom karlar- na och körde bort honom. Min mamma sa att det kom gubbar och körde vargarna härifrån. De är i Norrland nu.
Spökeri
Och så var det, att såna som omkom i våde eller olyc- kor, om de visade sej, skulle man aldrig tala åt dem. Det var ett par i Ebbetorp, som brände inne. Det var karl och fruntimmer. Min morbror var hos dem och snickrade, och han upptäckte branden på natten. Han väckte dem och fick ut dem, men sen hade de gått in själva och blivit innebrända. De kom flera gånger till morbror sen om nät- terna. Till slut måste han tala åt dem. Då talte den ena om, att han skulle haft elva och den andra tretton år kvar att leva, och de fick ingen bestämmelse, innan de åren var ute utan fick fara. Detta hände när jag var tio år eller så. Klockare Eriksson i Mofalla skyllade de inte för gott. Min morbror talte om, att han tog ben och spik och kistor / och allt sånt på kyrkogården. Men så spökade det också när honom så uselt, så han kunde få springa ut på nat- ten i bara skjortan. – Gullringar och annat hade han hit- tat på kyrkogården och tagit med sej hem.
Födelse och dop
De första tänderna, barnen tappade, skulle de släppa i ett hål i golvet och säga: "Mus, mus, ge mej en guldtand i stället för en bentand!" (Har aldrig hört, att man kal- lat mjölktänderna för gultänder.) Havade kvinnor skulle inte se en död eller ta på en döv, inte se en kare med huvud på, inte vara med vid slakt och inte setta, där en varm kaka legat. En gammal gumma kom till mej, när jag hade fått ett barn. Hon nöp i sängastammen först för att hon inte skulle ha någon ont med sej. Gå i kyrka var de gamla så noga med, men nu är det bort- lagt. De fick inte gå till något ställe eller ta någon i hand, innan prästen hade tacka dem. De hade för sej, att om en gumma (!) hade blivit havande, innan hon / gått i kyrka, skulle hon limma kyrkan. (Har aldrig hört uttryck som "ligga i bäsebrigen, gå på gåsebacken" o.s.v.) Rumpeskatt fick sådana betala, som fick barn för tidigt i äktenskapet. Inte vagga tomme - barna blir envetna.
Tomtar
Våra gamle gårdbönder hade tomtar. De satte till dem gröt och mjölk under logen. Jag frågade darramor, varför de gjorde på det viset. "Dä ska tomten ha," sa hon. De hade't så myc- ket bättre än andra. Han söp och rumlade vilt, och ändå ha- de de det bättre än andra. Men det berodde nog på att de hade bara två barn, medan de andra hade åtta eller tio.
Naturföremål
Offerkälla fanns en i Aplaberg i Murum. Där gick de och kastade i pengar och hämtade vatten, som skulle vara hälso- samt för de sjuka. Den besöktes inte någon bestämd dag. Ett hål in i berget, en grotta, fanns i Flassberget i Murum; där bodde en jätte förr. Vi gick in där och tittade. Känner intet offerkast, ej heller någon ättestupa.
Veckodagarna
Min mamma sa, att man ska inte flytta på onsdag, för det blir ont. På fredag är det bäst att flytta, för då blir det fredligt. – Hörde inte att det skulle vara olämpligt att flytta på lördagen.