Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Till midsom- mar skulle skorste- nar o stenmurar kri- tas, o rundspisen i stora rummet skulle limmas. Och så kläd- de man inne med löv.
Djur
Om svalorna flyger lågt säger de, att det skall bli regn. Flyger de högt blir det vackert väder och tork. Östagök är tröstagök sunnagök är sörjegök västagök är bästagök nordagök är jordagök. De talte om, att den som kunde komma under det träd där göken gol skulle önska sig tre önskningar och de skulle gå i uppfyllelse. Litet efter midsommar slutar göken gala. Det skulle inte vara bra, det skulle bli ett dåligt år om gö- ken gol ända fram i oktober månad. (sic!) Men om kattugglera skriker efter lussen skall betyda dödsfall. ”Klä vitt klä vitt”, säger de. Om skatera skrattar betyder det något galet. Ser de en räv så skrattar skatera. – Kornknarren är här ibland, men det / är mycket litet. Skatbon skulle inte vara bra att riva för de kan hämnas; det kan ske någon olycka.
Midsommar.
När jag var ung, så klädde de majstång på Stora högen vid mid- sommar. Sen var det ett slag, då där ingen var. Men i år var där en igen. Jag var med om attt klä majstång förr. Vi hade ett stort långt trä, som vi klädde med björkris och rosor. I top- pen satt en flagga. Så var där en liten kort stång på tvären ovantill. August Eriksson, Vilg x 1848. När de klädde majstång förr, hade de en stång med kors på. De började att klä toppen. Sen tog de kornet. Så satte de dit blommor, innan de hängde på kransarna. Särskilt var det mkt vilda blommor i toppen. Så fäste de stången i jorden. Kransarna satt så, som framgår av teckningen. Andreas Öjersson, Bönhult, x 1851
Husligt arbete.
Alla gårdarna i trakten låg förr samlade här i Broby. Det fanns en gemensam blekebacke för hela byalaget, där vävarna låg ute från maj till midsommar. Vävarna måste vaktas för tjuvar, och därför fanns det i närheten av backen ett blekehus med två sovplatser. Så måste också pigorna rätta till drällarna då och då. Därvid hade de hälp av pojkarna. Det var knappt en natt under försommaren utom att ungddomarna vaknade vid blekehuset. Vävarna blektes i tre "omfar" och mellan var gång lakades de. Varje "omfar" bestod av 8 - 10 stycken. Linet klyftades om hösten vid Mickelsmäss. Därefter härkla- des det, och linet skiljdes från blånorna. Unde de långa vinter- kvällarna spann man garnet, vilket sedan pyntades om Kyndels- mäss.
Midsommar
De gamla sade": Vi har inte haft en riktig midsommar eller ett riktigt midsommarväder, sedan dan har flyttat." Den kalldes aldrig annat än midsommardagen, midsommar, afton o.s.v. men stången de reste kallade de majstång. En lövmarknad hölls lördgen före midsommardagen, då var torget som en lövskog, alla skulle ha grönt och löv. Gesällerna svarade för den gemensamma majstången på kullen och var gårdsägare lövade sin gård och fanns det barn så reste de även majstång på gården. Det var nogare med majstång om midsommar än julgran om jul. Stadens musikant en trumslagare var i oavbruten verk- samhet hela midsommarafton, det var han som dirigerade anordningarna för midsommarfirandet. Det lilla tornet på rådhuset kläddes in med björkar så det var alldeles grönt och härifrån trummade han ihop / Fröken Elisab. Berg Skövde Midsommar 2. ungdomarna för marsch till Kullen. De som inte köpte löv hämtade det gröna i sina ängar och då gick trumslagarn först ingen fick gå förrän han rörde trumman och när det var tid gå hem med lövet gav han signal och gick först. Trumslagarn var en vik- tig person om midsommar. Aldrig köptes en majstång, det hade varit en skam at in- te kunna lämna en stång. Stången skulle vara björk med toppen kvar, den var som ett kors och virad med löv- guirlanger på armarna hängde urblåsta ägg i långa band och ju mer de fladdrade och blåste ju bättre var det. i lövruskan satt en vinneleka som visslade och ju mer väsen hon förde ju bättre var det. Kring stången dansade de till soluppgången och när de sett solen gick var och en till sitt. De som ville bli av med krämpor gick till Mörke Källan och offrade en skilling, då blev de bra. Ordet "Maja" finns inte här, men neråt Älvsborgs län säger de "Maja" och mena vad vi kalla "Gökotta" / Fröken Elisab. Berg Midsommar 3 Leken om midsommarnatten kallades "Midsommarvaka" "Vi ska gå på messummersvaka". Den var på kullen eller vid mörkekällan, "fint folk" promenerade utåt Kanikerukan där många hade landtställen. Det var en sed bland stadens borgare, att första målet färsk potatis skulle ätas midsommardagen, det skulle bestå av potatis kokt fisk, finhackad lök bröd smör ost, bränvin och öl. Var det vackert väder och möjlighet fanns, skulle mid- dagen avätas i en lövsal ute i det gröna. Hade de landt- gård fanns alltid en syrénberså. En vers som de trallade både pojkar och flickor var, när de gick runt stången "Midsommarnatta ho var inte lång, men den satte stabornas vaggor i gång." en annan var "I Harket, i harket där lägga vi oss ner och vad vi sedan göra det endast månen ser." Lekarna voro vanliga ringlekar, så var det lek med försångare, de pojkar som inte ville befatta sig med lek låg på sluttningen söp, spelade kort, bröt arm drog fingerkrok, spände kyrka o.s.v. / Fr. Elisab. Berg Skövde Midsommar 4 Regementena kom hit 1903, 1904, 1912, De första åren var det slagsmål vid varenda tillställning och att gå till deras gym- nastiksalar och dansa var livsfarligt. En husar slog de ihjäl (Lans), Så småningom fick Parkstyrelsen ordnat Folkets park med vakter och de senaste 25 åren ha knekt och civila varit jämnställda vid midsommarvakor. Regementet har en dansbana, men den drar inget folk för de måste sluta spela o dansa redan vid tapto. Några särskilda anstalter för midsommarfirandet, annat än att resa majstång företar inte regementet för de flesta poj- karna resa var och en till sitt.
Midsommar.
Glade Li i Letebo var en fin plan helt nära självva gården. Där reste de majstång 1883. Jag tror inte de haft någon där sedan dess. Det gick så vilt till den gången. Några bråk- makare kom inför rätta. Det hörde till, att man slipade kvi- ven till midsommar. - Majstången hade formen av ett kors. Den var virad med löv, blommor av olika slag så väl vilda som odlade samt färgade äggbollar. Man försåg den ej med något huvud. Före klockan tolv på dagen midsommarafton skulle man plocka en kvast bestående av tolv sorters fruktbärande träd, såsom en, tall, garn, apel samt allehanda blommor. Denna hängde den första tiden på väggen i stugan. Därefter kastades den upp på vinden. Om någon i familjen fick utslag, rökte man sig den.
Naturföremål
Strax intill där jag bodde uppå Brattelidsskogen i Kölaby är midsommarskällan. Där offrade de pengar förr om midsommar och när som helst. Vi har hittat gamla pengar där. Nej, inga nålar. De drack och tog med sej vatten därifrån. De hade gamla offerstenar. Där höll de till. På mina ägor i Brattelid var en offersten, en älvkvarnasten med nio hål i. När de körde upp sina kreatur på bete i skogen, offrade de något slags djur, och blodet samlade sej i hålorna. De har inte offrat där i min tid. Stenen på Susebo ägor är utfuntater som på gamla hus(!). Det är älvkvarnskålor längre upp på sten. Syssebo(?) Det är två stenar i Syssebo hage. Den ene vänder sej var gång han hör kyrkklockorna, den andre var gång han känner att det osar fläsk.
Vårarbete, skörd och tröskning
Efter det att Petter Katt kastat den varma stenen i sjön, skulle inte isen vara säker. Den tolfte veckan började 12 april. Våren skulle vara gjord före sjätte veckan. Göken kom i åttonde veckan. Ture och Tycko rågdagarna, Erik och Rebecka lindagarna. 1 maj skulle man supa och dricka öl. Om korna sätter upp svansen och kesa korsmässedagen , så gör de det inte sedan på sommaren. Vårfrudagen skulle vara första sommardagen. Om det inte var frost då, skulle det heller inte bli frost senare under våren. Var det frost den natten så skulle det följa 40 frostnätter före midsommar. Detsamma var förhållandet med 40 martyrer. Om det regnade bönsöndag, så kunde Hinnaredborna i Horred hänga upp sina harvar i tre veckor. Regnade det i trefaldighetssöndag, så skulle det bli regn i 18 söndagar därefter.
Harakällan
Om där var en vit orm i en källa, så blev den upptagen och beryktad som hälsokälla. Vid Harakällan i Vilg skulle det vara en vit orm. Därför var den beryktad som hälsokälla. Där var stora hus i byn på den tiden, och endoktor var där också. Människor kom dit med kryckor och när dom for, lämnade de dem kvar. De kastade pengar i brunnen för att de skulle bli bra. Källan skulle ösas var kväll. Det gjorde min morfar. Han fick ta pengarna, som låg på botten. Ibland var där smycken också. Morfar såg bara den vite ormen en gång. Även sedan källan ej var upptagen, kom det mycket folk. De påstod att där skulle bott en kung på Haralds kulle, som ligger ett stycke ifrån. Den kullen kallas nu Stora Högen, och där samlas folk vid midsommar.
Sommarseder och folktro om sommaren.
Följande uppteckningar beröra de seder och bruk, folktro, övertro och minnen om sommaren, dess högtider och arbetsförhållanden m.m., som berättats mig av äldre personer; sagesmän äro till stor del mina egna föräldrar. I övrigt har för varje avdelning angi- vits berättaren utom i ett ar fall, där uppteckningen grundats på allmänna talesätt. Först kommer några uttalanden om sommaren i allmänhet, sedan några mera allmänna talesätt om maj och juni månader, varefter följer midsommar - som är uppteckningens huvuddel, vidare om kreatursskötseln, höskörden m.m. - Språket är i varje fall berättarens eget; bo- råsdialekten är det allmänna, ty de flesta av mina sa- gesmän ha under långa tider varit bosatta i Borås eller närmaste trakten däromkring och här smälta de olika dia- lekterna samman till en enhet.
Seder vid Påsk, Pingst och Midsommar.
Linet skulle alltid vara uppspunnet före påsk. Man fick inte spinna eller göra s.k. kringgärdning under påskveckan. Då blev männen vresiga under året. På skärtorsdagens kväll skulle elden i spiselen vara släckt före kl. sex, då skulle gröten alltid vara kokad, så att spjället skulle kunna skju- tas. Ungnsrakar och kvastar m.m. sådant gömdes undan. Allt detta gjordes för att skydda sig mot påskakäringarna. Samma sed ikattogs allmänt i Härlunda i vår barndom. Långfredagens morgon tävlade man om att komma först upp. Man piskade varandra med björkris, som man hade stående inne. När man eldade påskeld på påskaftonen, klädde man alltid ut sig, och likadant gjorde man när man eldade valborgsmässeafton. Man tävla- de om vem som var djärvast att springa genom eldarna. På påskdagens morgon åts påskäggen. / De målades ofta i allehanda färger och ibland skrev man några bokstäver eller namn på dem. - Regn om pingst ansåg man inte vara bra. "Pings- taregn blir midsommartorka", hette det. I Här- lunda och Bjärka reste man alltid majstänger förr om midsommar, men det var inte alltid på någon bestämd plats de restes, utan de kunde resas var som helst. Men de större gårdarna hade alltid sin stång. Stången kläddes med löv och blommor, som virades i spiral runt stången. Man klädde stången även med äggskal. Man sam- lade äggskal under hela våren och gömde till midsom- mar. Äggskalen fick inte slås sönder, utan man gjorde ett hål i var ände på ägget och blåste ut innehål- let. Så träddes äggskalen på snören och virades, liksom blommor och löv, i spiral runt stången. På stången fastspikades en tvärslå ett stycke från toppen och under denna hängdes kransen. En liten flagga sattes ofta i toppen. När stången var rest, dansades omkring den hela natten. - För att få veta vem den tillk. skulle bli, brukade flickorna under midsommarnatten sova på en blomsterkvast eller baka drömpannkaka, "parsli pannekaka" som den kallades i Härlunda
Majstång, 1845
Majstången kommer jag ihåg sedan jag var på femte året. Det fanns en sådan i varje större by. Den var femton eller tjugo alnar hög, av gran, och förvarades från midsommar till midsommar. Den sattes upp på ett nytt ställes mark varje år tills alla gårdarna hade haft den - då började man på nytt. På en tavla, som fästes där nedre tvärstången var fästad, stod gårdens namn samt ägarens och hans hustrus namn, och datum och årtal. Den undre tvärstången var så pass högt över marken, att man ledigt kunde dansa under den, och stången var ej klädd mer än något kvarter under densamma. Övre tvärstången var betydligt kortare än den undre. Båda hade i vardera änden en större ned- hängande krans, och från den övre till den undre tvärstången hängde blå och rö- da band. Majstången och tvärstängerna kläddes med björklöv - som är hållbarast - och alla slags vilda blommor. Ungdomen gjorde detta natten före midsommarafton. Från nedre tvärstången nästan upp till toppen hade flickorna hängt vackra blom- sterkransar - flera tiotal (en för varje flicka). Av omålade äggskal hade flickorna gjort liksom ett pärlband, som slingrade sig från mitten av stången upp till toppen. Strax nedom toppen voro fästade blå, röda och gula band, som fladd- / rade för vinden. Varje band var försett med dens namn - både gossars och flickors - som det tillhörde. En liten svensk flagga satt överst i toppen. Stången var fäst i marken dels genom sina rötter (då man huggit gra- nens rötter omkring en meter från stammen), dels genom stöttor. Den fick stå i ett par månaders tid, och ungdomen samlades och lekte omkring den lör- dags- och söndagskvällar. Någon festlighet förekom ej vid dess nedtagande. Teckningen saknas 24/9 37. Var är den? ###!
Predikosjuka ("Prediko-Greta" 1877)
Ni ber om anteckningar om predikande kvinnor. Ni har ju fått en del upplysningar, men ingen tycks minnas år eller da- tum, endast 1870-talet. 1877 midsommardagen, hörde jag en kvinna predika på Bronäs, en utgård till St. Bjurum. Hon låg i en vagn på logen. Predikan var varning för synden, men även var nåd och förlåtelse står att finna. Hon predikade både på för- och eftermiddagen; när hon slutade läste hon Fader vår tydligt, och började Välsignelsen, men då blev rösten sludd- rig, så man knappt förstod slutet. Sedan vaknade hon. Söndagen efter midsommar var hon i Aregården Ulened. Där satt hon kringbäddad i ett öppet fönster, och allt folket stod utanför. Predikan var i samma stil där som Bronäs. Några dagar senare var hon i Skår Östergården Gökhem. Det såg jag i tidningarna ni redan fått veta. Bäcken, Kleva 2-5-1937 Alex. Ekblom.