Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Tomtar
Tomtar, det var inte många som hade, men nog fanns det. Lars Johan i Frälsegården i Götlunda hade två stycken. De packade och tröskade på logen om nätterna. Lars Johan åt aldrig ur sin tallrik utan lämnade alltid något till tomtarna. En gång kom en tomte med ett veteax och slog i logolvet, och så pustade han. Då sa Lars Johan: "Jo, dä va å pusta för!" Då var det en hel säck vete. Men sen flyttade tomtarna ifrån Lars Johan, så han blev utfattig.
Tomtar
Tomtens storlek var ungefär som en treårsgosse. Det fanns endast manliga tomtar, de voro oftast grå- klädda, samt hade långt grått hår och skägg. Tomten var i regel osynlig, ibland kunde man dock få se honom, men så fort tomten märkte att någon iakttog honom, gjorde han sig osynlig. Han bodde under stenfoten till boningshuset, i uthus eller på höskullen. Han kunde bliva många hundra år gammal, levde ogift och kallades tomtefar. Tomten var god och hjälpsam, men lättretad. Då han blev arg, flyttade han. Tomten hjälpte till med alla slags arbeten. Han drog säd till gården, från en annan gård, där han blivit illa behandlad. Varje torsdagskväll skulle gröt sättas ut till tomten. Till nybyggen lockades han med gröt och öl. Om en gård bytte ägare, var tomten ändå kvar. Han höll mycket på gamla seder, bröt man / häremot eller retade honom, flyttade han från gården, och drog sedan säd och mjöl därifrån. – En nyinflyttad bonde skulle tröska, men hur mycket han tröskade, var det ändå lika mycket i ladan. Han lade sig då på lur på "rännet" för att se efter hur det gick till. Han fick då se en hel rad tomtar komma med kärvar, den ene hade bara ett enda ax, vilket han lade och pustade ut. Då sade gubben: "Ett ax bara, och så pusta så." – "Det ska bli mindre", sa' tomtefar, och sen flyttade alla tomtarna därifrån. På ett ställe bodde tom- ten under huset. Över tomtens bostad stod en vattentunna, vilken läckte. Då sade han till husets dotter att de skulle laga vattentunnan, så att han slapp ha sånt takdropp, annars skulle han flytta därifrån. De ville inte mista tomten och därför lagade de att det inte rann ur tunnan. Man skulle inte ge tomten nya kläder, ty då tyckte han att han blev för fin att arbeta. – En fru hämtade mjöl ur en binge, hon undrade över att det alltid fanns mjöl siktat. En gång smög hon sig dit och kikade in genom en dörrspringa. Då fick hon se tomten, som siktade mjöl åt henne. Hon såg att han hade dåliga kläder och beslöt att ge honom en ny kostym. / Nästa gång hon hämtade mjöl, hängde hon kostymen på bingen. När tomten kom dit och fick se den, tog han den på sig. Sen började han sikta igen, men då fick han mjöl på den nya kostymen. Då sade han: "Junker är granner, han sig dammer, siktar aldrig mer." – Tomten kunde också ge örfilar. En gubbe var på väg till ladugården, då han mötte tomten och hälsade på honom, i detsamma fick han en örfil av tomten, så han föll omkull. – Tomten ville helst vara obemärkt. Han kunde byta kor, om en ko t.ex. dog på det ställe, där tomten var, kunde han byta ut den mot en levande ko från grannens ladugård. Likaså kunde han få korna att sina på de ställen, där han blivit illa behandlad.
Tomtar
De kan se en sex, sju rågstrån på ryggen på tomtarna. En bonde såg en en gång, o tomten stånka så illa. "Du har allt nô å stônke för," sa bonden. "Ja drar ja så mycke frå därj som ja dräje te däj, så ä du passli kar," sa tom- ten.
Tomtar
"Så sant som jag sitter här, så såg jag en tomte ombord. Han låg på rånocken", sa Zakris Mattsson. Jungmannen var inte i syne, så han kunde inte se tomten. En gång mötte jungmannen honom mitt i kajutdörren, och jungmannen fick sår i hela ansiktet. När det blåste full storm, låg tomten på rårna och revade segel.
Tomten, skratten får traktering.
Skepparen Thorström på Svartbäck hade tomte på sitt fartyg. Till julafton bar han alltid ned en mark penningar, ett ljus och en sup brännvin på kajutbordet åt tomten, ifall denne skulle ha behov av dessa saker. Frans berättade, att det alltid försvann, om nu tomten tog det eller gubben själv skaffade bort det efter julen.
Tomtar
Mamma talte om att hon såg en tomte många gånger, när hon var barn. Det var i en kohage det låg en stor, stor sten. På den satt tomten och band (stickade) på en grön fingervante. Dit sprang barnen så ofta de kunde komma åt och ställde sig och tittade på tomten. Men när de blev större och mera fulla av ont, fick de inte se honom.
Tomtar.
Starken i Rud hade tomtat i gården, som drog mat till kreaturen, så de höll sig feta och granna. Om Starken arbetat ute sent en kväll, hördes samma ljud, som han vid arbetet framkallat, hela natten, ända till soluppgången. Det var tomtarna, som arbetade. Det kunde dock hända, att Starken fick se tomtarna på dagen.
Tomtar
Mormor såg en tomte, som satt på en sten i sjön Visten. Han satt och plaskade med fötterna i vattnet. Han hade röd toppluva på huvudet. Men så såg hon en annan tomte, som hade en svart hatt med breda brätt. Han sprang nedför en backe. Mormor sa, att det inte gick an att bygga över "tomtestrecke", det vill säga på den väg där tomtarna skulle fram eller hade sin väg. Blev huset byggt där, så var de tvungna genom huset, och då blev det rammel och väsen. Tomten kallades för tomtevetter. "Vetter" var de gamles namn på tomten.
Tomtar
Jajamen, det var väl de, som skulle ha tomtar förr. De drog till dem. Men om de då rata tomten, så drog han ifrån dem istället. Det var en bonde som hade en tomte. Han drog till honom, så han blev så rik så alldeles. Så kom han med en börda en gång. "Hå,hå", sa ha, när han släppte bördan. "7 mila väg har jag gått, och börda var tung" - det skulle visst gått på rim, men jag hågar inte hur det var. "Ä det är la inte så tungt, fast du stönar så bra", sa bonden. Då blev tomten arg och sen drog han ifrån honom istället. - Det var uppe i Skephult de talte om det.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Tomtar och råd finns det på alla gårdar. Förr i världen brukades det allmänt att lägga ut mat åt tomten. Han bodde i »fäkse» och höll korna stinna och feta, men fick han inte mat, blev han ond och flyttade bort. Under tröskningstiden fördes alltid mat åt tomten i rian, för att han skulle akta och sköta elden. På en gård skulle drängen en gång föra mat, men han var förargad, åt själv upp maten och lade sin »avföda» i stället. Då flyttade tomten genast, och allt började gå illa på gården.
Tomten sköter om husdjuren.
När posten kom till Sällvik, fick jag många gånger rida till Fiskars med brev om natten, om det var sådana brev med fjäder i. Då såg jag många gånger tomten i stallet, när jag gick efter hästen. Fogden visste nog av tomten och sade åt mig, att jag inte skulle behöva vara rädd, men jag skulle akta mig för att låta bakändan smälla, för då skulle det gå mig illa, tocket tyckte inte tomten om. När man förde hästen i stallet, behövde man inte göra något annat bara lägga hästtäcket på, men torka hästen skulle man inte, för det ville tomten själv göra.
Biskopen och tomten
Tomten hade ett öga mitt i pannan. Han drog sju skylar i sju mil åt den som han fick mat av. Det var en gång en biskop som låg i en kammare på en gård. När han legat en stund kom käringen i gården in med ett stort gryngrötsfat och ställde det på bordet. Sen gick käringen ut, men om en stund kom tomten och tog fatet. Ute på gården stod det en stor jordfast sten, strax bakom ladugården. Tomten tog som ingenting och välte om stenen och kastade gröten under stenen. Biskopen hade följt med och tittat efter hur det gick till. Nu frågade han tomten varför han gjorde så med maten. Då sa tomten: "Det ska vara ett vittne på domens dag att jag tjänat gryngröten."