Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen bodde i bergklyftorna i Höråsen. På Holma ö fanns det också troll. Ett troll het Skotte. Han simmar på en stor, lång sten över Byasjön. Den stenen står nu i Öströö utmark. - Jag har hört tal om att de tog ett korn från trollen, och trollen kom efter dem, men de kom undan. - Trollen lånte ut sina stora kopparkärl, och sen skulle folket lämna nåt i kärlen, då de satte dem tillbaka. Men en gång bar de sig illa åt, drängen tömde ut gröten, som bonden lagt i kärlet, och gjorde sitt behov i det. Sen fick de aldrig låna mer av trollen.
Bergväsen
I Deberget i Fjärås skulle vara troll. Gick ner till husa och till jul och lånte brö och annat. På ett ställe hade de bryggat juledreck. Då kom trollen och skulle ta’, men då ropte det ur berget till ena trollkvinna “Skynda hem för Kille gråter,” det var la barnet. Där det var ett syndahus kom de ofta. Säger, att de har dom spännera än idag som trollen sprang ifrån då dom skulle hämta juledreck. Sa’, att det fanns troll i ett stort berg här i Hanhals. Dom var rädda för åskan, nu finns det inga i för åskan har slagit ihjäl dom. Ett troll ville en gång låna en sax, åskan kom och så sprang ena. Om barn var sjuka så var dom bortbytta. En pojk härifrån som var så konstig sa’ dom var bortbytt. Han levde så länge ändå. För några år sen dö han.
Troll
Här är ett berg borta i Tummared. Där skall vara troll. De kunde höra, hur det vävde inne i berget. Och om vintertid hade de sett spår i snön. Det var efter trollungarna, som hade gått ner till sjön barfota. Strax före jul skulle bönderna mala om nätterna. Då kom trollen och stannade kvarnarna för dem. Det talte min mor om. Hon och hennes far var ute i en kvarn i Fagered och skulle ha malet. Rätt som kvarnen gick som bäst tvärstannade den. Mjölnaren gick ut och skulle se, vad som var till. Men han förstod ingenting. Vattnet och allt var i ordning. Men om en stund tog kvarnen till att gå så, så att de måste ge sej därifrån. Det var visst om lusse. Och det trodde de var troll och allt det som ont är :'s utskickelse. Om en kvinna fick ett barn, la de stål över dörren. Det skulle vara där, tills barnet var döpt, för att trollen inte skulle komma och byta bort barnet.
Troll.
Det bodde troll i Mabjär. En gång när en präst som hette Torbjörns- son hade varit i Ås kyrka och åkte hem till Veddige, så dansade trol- len i Mabjär och sjöng. Då sa´ Torbjörnsson: "Ja, I mån dansa så myc- ket i vill, men I får aldrig Guds nåd; det är lika omöjligt som att min käpp blir grön." Men nästa morgon, när prästen vaknade, var käppen grön. I Smörkulla i Derome fanns troll. Det var en hustru som var ute och inte var tagen i kyrke än, och hon hade stål och brännesten i fickan. Det ropade i berget: "Stål och brännesten." Hade hon inte haft så- dant i kläderna, hade trollen kunnat ta henne. De fick en bortbyting på ett ställe; de hade inte brytt sej om att ha tänt ljus innan det var döpt. De förstod att det var galet. Hustrun / blev rådd att tända i ugnen och bränna upp bortbytingen, men som hon skulle till att kasta in den i elden, kom trollet med deras rätta barn och sa: "Jag har varit så rädder om ditt, och du ska bränna upp mitt!" I Veddige var det en brud som blev tagen in till trollen i Vabräns- bo hög. Så julafton så red en dräng dit och då stod hele högen på guldpelare, och de dansade och drucko där under. Han red rätt in, och han blev skänkter: bruden kom med ett horn med dricka. Drängen slängde drickat så det kom på länden på hästen och det brände utav håret. Sen tog han bruden och kastade upp henne på hästen och red därifrån och trollen kom efter. Och de hade nära hunnit fatt honom, men då var det någon som ropade: Ri inte vägen de hårde utan åkern den våde! Då red han över åkrarna och kom fram till Veddige kyrkogård, men trollen var så nära, så de högg av hästen på mitten vid mu- ren. Drängen och bruden föll in på kyrkogården, och kornet skänk- te han till kalk i Veddige kyrka. Men bruden var så galen; hon ville / tillbaka till trollen. Han måste hålla henne, tills prästen kommit och döpt om henne.
Jättar och troll
Det var en dräng, som gick förbi Asparekullen en kväll, och då stod hele kullen på guldpelare och trollen hade kalas. Den kullen ligger på Valinge prästgårds mark. Trollen sa åt drängen, att han skulle komma in, så skulle han få mat med. Men han sa: "Har I mer än I äter upp i dag, så göm det till i morgon!" Då svarade trollen: "Hade vi vetat det, så hade vi inte satt oss så hårt. "De menade, att om de hade vetat, att man kan gömma mat från den ene dagen till den andre, så hade de inte förätit sej. Men sedan måste drängen gå runt kring kullen hela natten, tills det solen gått upp.
Kyrkor.
När de byggde den första kyrkan här så kom trol- len å rev ned det som byggdes på dagen. Det gick inte att få något byggt. Då hittade de på att sätta två förstfödda oxar för en timmerstock, så fick de gå som de ville. Där de stannade med stocken, där byggdes kyrkan. Inga troll kom å rev ned då.
Troll.
Uppe i Öxnevalla skulle vara troll i ett berg vid Kataskog. Där skulle vara en gång långt in i berget. - En gång hade de gått till ottesången på ett ställe där intill och inte stängt dörren. När de kom tillbaka, låg där ett stort, långt troll inne. "Ja, kom nu ihåg stäng dörren en annan jul", sa det.
Troll
Det var en gammal gumma, som alltid hade "trollsmör", när hon kom till vallen om sommaren. Det stod på en hyl- la i källaren. Trollen hade "tjärnat" och ställt in det. Det var som riktigt smör, men det var så litet, så li- tet. Hon tog det på ett spon och kastade ut det. Det en- da som felade det smöret var salt, "Trollen saltade ald- rig sitt smör."
bjäran.
”Puke” hade kärringarna i ladugården. De som ha- de en sådan i ladugården stod inte något väl med andra grannar. Han tog mjölken från andra å drog till sitt husbondefolk. Det var mycken tro på sådant förr i världen. Det var inte andra än de som kun- de trolla, som hade sådan, å de trollade ihop ho- nom. Den som hade ”puke” fick ”puksmör.” Det blev som blod i det smöret, när man skar i det med en kniv.
Häxor
Mor trodde, att det var trollen som kom i virvel- vindar. När sådana kom, så var inte åskan långt efter.
Konsten att trolla
De kunde lära varann att trolla, och den som skulle lära sig skulle gå en torsdagsnatt till kyrko- gården.
Troll
Jättar var naturligt folk. De kunde bo var som helst. Men troll det var den ondes anhang.
Kyrkor
De försökte några ställen, när de skulle bygga N. Fågelås kyrka, men trollen rev ner, så fort de byggde. Det de bygg- de på dagen, rev trollen ner om natten. Då spände de två tvillingstutar för en stock. Stutarna fick gå dit de ville. Då stannade de i en björkhage. Där byggdes kyr- kan. Det är en udde, som går ut i sjön.