Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Jättar och troll
Det var en man i Ranered i Köinge, som kunde binda troll. Det var en som hade lärt honom det, och den hade han mött vid en källa, som de har kallat för Nordkälla. Han skulle ha med sig en tjur, och när han hade lämnat den, så fick han inte vända sig och se sig om. Men det kunde han inte låta bli, och då fick han se, att tjuren redan var sönderriven, och tarmarna låg i källan. Till straff fick han ett slag, så han miste det ena ögat. Men sen hade han makt över trollen.
Tomtar och troll
I Valbergsängen har de pastått, att det skulle ha funnits gott om tomtegubbar förr i världen. Det finns nog en del här uppe som tror på att det finns sådana än idag. I synnerhet har jag träffat sådana som lig- ger i skogen och kolar och som påstår att de har fått hjälp av tomte- gubbar ibland. Det skulle ha funnits troll i Valberget också. Det lär finnas några grottor i berget, och där trodde de att ingången till deras bo- stad var. Jag har hört någon historia om att trollen gav sig i väg ner åt ostsidan till ett ställe som heter Bergeby och skulle ställa till någon förtret för folket där. Jag minns inte hur det gick, men så pass minns jag som att det blev ett farligt liv med getterna där, och jag tror att trollen blev bet.
Den halvflådda trolloxen
I Frösunda såg man en oxe gå på bete. Bönderna såg den där oxen lite då och då och kunde inte begripa, vems det var. De kom överens om att ta hem oxen. Oxen flåddes till hälften, och så skar man av skankorna. Sedan gjorde man ett uppehåll i sitt arbete och gick in och tog en sup. Då kom trollen som rådde om oxen och ropade: "Kom ut!" - "Jag är halvfläjen", svarade oxen. "Gå ändå!" genmälte trollen. "Jag kan inte gå; di ha tagit av mej bena", sa oxen. "Gå på stumpa", envisades trollen. När gubbarna kom ut, var oxen försvunnen.
En saga om bergatrollen i Kleva berg
I Kleva berg vid Kleva gästgivaregård i Mårdaklevs socken fanns förr i verlden bergatroll. En gång kom ett av trollen till Kållsgård och skulle stjäla juladryck. Juladrycken hade försvunnit var jul på Kållsgård utan att de visste vart den tagit vägen. Men denna gång blev det upptäckt, för just som bergatrollet hade fått drycken i sin stora kopparkittel, kom ett annat troll från berget och berättade, att trollungen fallit i elden. Trollet sprang då ifrån kitteln och juldrycken för att rädda sitt barn. Kitteln fingo de behålla på Kållsgård, och trollen kommo aldrig dit mera och stule juladryck.
Person, som råkat i råets våld, räddas genom böner, besvärjelser, genom att röra vid prästens kappa.
En gång berättas det, att en flicka blev bortrövad av trollen. Om söndagarna läto de henne gå till kyrkan, men fordrade, att hon skulle lämna kyrkan, förrän prästen hade läst Herren välsigne oss. Hon gjorde detta, men en söndag stannade hon. Då blev förtrollningen bruten, och hon blev fri. Hon tyckte förut, att hon var så fint klädd som en prinsessa, men med ens blev hon så dåligt klädd. När nu prästen fick veta detta, hade han flickan att följa med sig till trollens boning. Han befallde nu trollen att lämna stället, men då började de gråta, och frågade, om de skulle få låsa dörren och taga nycklarna med sig. Då berättas det, att de flögo därifrån som två svarta fåglar.
Trollsägen.
Dä skulle finnas ett horn i en körka sö'r (siden) ut här, dä ä taget ifrå bergatroll. Dä va' en kar som re', å han kom utfie troll. Di bjudde ho- nom på dreck. Han tok horn't, men drecken hälla' han ijämte sek. Dä va' så star't så hår't föll å hästeröggen. Den satte han å, men trolla följde ätter. Men då re' han över en korsväg å in på en åker, å där ble' han te dä ble dager -. Trol- la hade ingen makt te göra honom nått där.
Troll
I det stora berget Deberg här emellan och Torpa skulle ha funnits troll. Ett bondfolk i Aslelund spann åt dem, men de fick inte väta på tråden, då kunde inte trollen begagna´t, för det kom av kristet folk. Och det var dans i rockstuga på Högen. Pojkarna gick dit och dansade med flickorna på kvällen. En av pojkarna var i syne, och han fick se ett troll komma in och kasta vat- ten i ett stort kar med mjöd, som alla drack ur. Och ef- terhand som de drack, så blev de så glada och uppspel- ta och trollet satt på en kubb och skrattade åt dem. Så fick den som såg trollet tag i en yxa och sa åt en av de andra pojkarna: "Ta denna och måtta ett redigt hugg på kubben." Det gjorde pojken och strax sprang trollet upp och skrek så vådligt. Då kom de andra trol- / len och frågade: "Var det den blinde eller den som såg?" Då sa den som hade setat på kubben: "Det var den blinde, som högg."
Trollen bortmanas.
Mycket omtalat är Trollberget med sin grotta, den s. k. »trullstugon». Denna grotta är även ganska märkvärdig, så att det ej är underligt, att folktron gjort den till ett tillhåll för troll. De där boende trollen skola förfärligt oroat folket runtomkring och t. o. m. stulit silversaker från kyrkorna, varför prästen slutligen beslutit att läsa bort dem. Första gången han var där för att läsa, brydde sig trollen ej det minsta därom, emedan han ingen kappa hade. Andra gången brydde de sig ej heller om hans läsning, emedan han hade dragit den vänstra skon på sig före den högra. Tredje gången måtte allt varit som sig bör, ty då måste trollen bort. Förrän de foro, begärde de att få stänga dörren till sitt rum, vilket bifölls. Därför slipper man nu ej längre in än i deras farstu. De flögo sedan i form av tre korpar skriande bort. Sedan har ingen mera sett dem.
Troll
Trollen bodde i bergen och litet varstädes. Di kunde vara i skogen också. Det minns jag mor kunde säga till mig: "Akta dig, så du inte kommer ut för trolla i skogen." De var farliga, för de kunde ta en med, så att en aldrig hittade hem mer. Di hade fått en bortbyting på ett ställe som di fick bort- bytingen att tala. Och han sade då: "Mycket har jag sett i mina dagar och 15 hustrur har jag diat och så gam- mal är jag som den äldsta gran på Tivedskogen." Då gick de och letade reda på den största och äldsta gra- nen på skogen och högg ned den. Då dog bortbytingen. Det var trollen som hade lämnat bort honom och de hade gett en ed att han skulle leva så länge en viss gran stod. Om trollen och bägaren tala mor, när jag var liten. / Men jag minns inte att tala om hur det var. Mor hade hört den i sin barndom, förresten allt det hon talade om för oss barn. Trollen hade alla skatter som var i bergen och stenarna. De höll det så att ingen kunde se det eller komma åt det. Kom en över deras skatter, så skulle en kasta stål över dem, för då kunde de inte ta det från en. Det var troll allt det här, som en inte kunde se. Och en kunde komma ut för dem var som helst i sko- gen. Di kunde komma skymtande som en eldku- la eller annat runt bylte. Skrämd var en för dem för det var inte något gott med dem.
Troll
Det låg sätrar långt in i skogarna här. Dit for folk med kreaturen å betade om somrarna. Det hände ibland att de kom ut för troll, för mor min tâla om att det var en säterjänta häruppe i en säter till Höljes som höll på å få följe med trollen. Om inte far hennes hade komme i tid så hade de inte fått se henne mer. Men när hon såg att trollen kom så tog hon huvudduken å band om hunden å skicka hem den. När han kom hem å de fick se jäntans huvudkläde så tänkte de att det var ont på färde i sätern. Alla karlar som kunde komma iväg i hastigheten satte sig till häst å red så fort de kunde. När de kom till sätern å titt in genom fönstret på stugan, så fick de se att trolla var inne. Då tog en av karlarna å kastade in en kniv som föll över huvudet på jäntan. Då rev trollen av henne det de hade klätt henne i, å sen sprang de bort. Hon skulle vara brud åt dem, men de hann inte att få henne färdig. Jäntan blev inte som hon skulle vara sedan den dagen. Hon var rädd å konstig å ville ha brudstass på sig ibland.
Bägaren, silverkannan rövas.
Här uppe i Nurmo [Nurmijärvi] finns ett stort berg, och i det berget finnes det likasom rum, där trollen skola ha bott i förr i världen. Där synas ännu dörrar i berget. En gång skall en dragon från Hälsinge socken ha ridit där förbi om julmorgonen och sett ljus brinna i alla fönster. Han rider och skådar, och då ser han, att där bor troll. Så begär han dricka, och då bära de åt honom med kohorn och sådant. Han frågar då, om de inte ha bättre dryckeskärl, och då bära de åt honom med en silverbägare, men han drack inte, bara kastade det över vänstra axeln, och det var så starkt, att när det föll bak på hästryggen, så tog det allt håren bort. Så hade han vänt om och ridit bort med bägaren med sig. Han hade ridit, så mycket hästen för livet orkade, men ändå voro trollen nära att få fatt honom. Då hade det ropat åt honom från höjden, att han skulle rida på välsignad jord, på åkerjord, och då hade trollen inte haft makt att följa honom. Men de hade varit så nära redan, att de fått bägaren att smälta i ena kanten. Han red sedan till Hälsinge kyrka och allt med samma fart in i kyrkan och gav bägaren åt prästen, som just stod för altaret, och när denne välsignade bägaren, så hade inte trollen någon makt mera.
Troll
Borta vid Ristjärn hade trolla tagit in ett par flicker. Då måste de ringa i kyrkklockera och då kom de. Det fick de all- tid göra om troll hade tagit in några för då måste de släppa ut dem. Desse här flickera gick barfota, men de sa’, att de hade sett märken efter klackar. Det var trollen som hade följt dem en bit på vägen. En gubbe vid Snåkered hade också varit intagen av trolla. Han kalltes Fyrkanten, och han fick det menet, att han aldrig kunde känna sig mätt mera. I Landvetter by är ett berg som kalltes ###berget. Där var intagen en hel brudfärd. Men de kom visst aldrig tillbaka. På ett ställe var de mycket bekanta med trolla. Där kunde trolla t.o.m. komma och låna av dem. Och där slipte trolla liarna för dom, men de fick aldrig se eggen, för / då blev liarna slöa. Men föreställningen fanns att trolla kunde byta bort barnen. När barn var sjuka och inte växte var det det, att de hade fått en bortbyting. En gång var det ett väldigt åskväder, så var det en som hade varit i skogen och plockat sticker. Och när hon gick hem med stickera och det åska så förfärligt kasta hon alltihop och då slog åskan ner där. Då hade hon fått trolltyg där. Det var en man som de kallte Ljugare-Hans. så var han i skogen en dag och det var så svettigt och varmt. Och han satte sig på en stubbe. ”Det skull allt vart gott med en god smörgås nu” tänkte han. Så fick han se en smörgås borta på en stubbe. Men han var inte så dum. Han gjorde korstecken till smörgåsa och då fick han se att det var bara ett bark- stycke fullt med trämaskar.