Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Förr bodde det ett troll i Gallås. Det låg en stuga under berget. När de grälade om något där så kom trollen och tog det. Där gick både mjöl och mjölk till trollen. På det stället blev en dag en tös borta. Modern förstod att det var trollen som tagit henne. Därför gick hon till berget med några böcker som tösen fick att läsa ur. Detta tyckte inte trollen om och därför så släppte de henne.
Troll
Vid Munkestens grotta är en springa i berget. Därinne höll trollen till. Gammalt folk talade gärna om den grottan. Det var farligt att kom- ma i närheten av den, för en kunde bli berg- tagen. Di som kom in i berget, kunde inte komma ut. Så gick sägnen. Det var nätter som ljus lyste ut från grottan. Trollen voro så rika. Men en kunde inte komma över skat- ten deras. En hitta aldrig dit där det var.
Troll
Tilda på Ryd tala’ om, att det fanns troll i Torpa i Deberg. Di hade två stora hundar och det var farligt att gå förbi där för dom ropa: ”Dom som inte ger mina hundar brö, dom skall dö.” I Trosaberg, Brattabjer fanns ett par troll som kom och låna brö men så baka dom och bar tillbaka igen.
Häxor och trollkarlar
Finnarna var allt folk som rädda för. De kunde trol- la och sätta varg och björn på boskapen. En skul- le knappt tro sig att nämna namnet finne. "Han har fäll finnblog i kroppen eftersom han kan trolla", hör- de en sägas om sådana som troddes kunna trolla. Det var inte annat med virvelvinden än att den kun- de ta båd det ena och andra med upp i luften. Mjölktur fick de som hade "puke" el. de som drog dagg om midsommarnatten.
Troll
Vid Munkestens grotta är en springa i berget. Därinne höll trollen till. Gammalt folk talade gärna om den grottan. Det var farligt att komma i närheten av den, för en kunde bli bergtagen. Di som kom in i berget, kunde inte komma ut. Så gick sägnen. Det var nätter som ljus lyste ut från grottan. Trollen voro så rika. Men en kunde inte komma över skatten deras. En hitta aldrig dit där det var.
Troll
I Förstes berg bodde förr troll. De skulle baka till jul. Men så gick grisslorna sönder för dem. Då lade de upp dem på berget. Nedanför berget bodde en soldat som hette Först. Han lagade grisslorna åt trollen och lade dem tillbaka. I ersättning fick han ett par stora fina kakor, som kom upp ur berget. Men han såg aldrig något av bergatrollen.
Bortbytingar
Där var förr en karl i Grevared, som hade så långa ben, så att de släpade, när han red. Det var en som var förbytt. På ett ställe trodde de att trollen förbytt deras barn, medan de var ute. Modern fick då rådet att låtsas kasta barnet i ugnen. Trollkäringen skulle då komma och byta barnen rätt igen. Man skulle inte släcka innan barnet var döpt. Gjorde, man detta så kunde trollen komma.
Troll
Trollen i Kollsåsen var ovänner med trollen i Buaråse berg. Det var en karl från Gingsered som var vid Kollsåsen en julotta och tog kalken från trollen där. Han visste om att de skulle komma ut med den. Han tömde ut det som var i kalken och det var så starkt, så det tog i skinnet av hästländen. Så red han mot kyrkan. Då ropade trol- let, som givit honom kalken: "Ut, ut, alle man, den halte med!" De höll på att få fatt i honom, men då ropade ett troll i Buaråse berg: "Ri på åkern den fåre, å inte på vägen den håle!" Då red han ut på åkern och tvärs över fårorna men trol- len fick springa längs efter fårorna. Karlen han till kyrko- gården och kastade sej och bägaren över muren. Då hörde han / "Nu kunde kristen man narra den lilla Snuttra." Bägaren har de till kalk här i Björketorps kyrka. 2. Så var det en dräng som gick och plöjde vid Vikärr. Han blev så illa sömnig, så han måste lägga sig och sova. Då han vaknade, låg en bakegressla och risp och syl ijämte honom. Meningen var, att han skulle laga gresslan. Han satte sej upp och gjorde det. Men när han var färdig, blev han sömnig igen och somnade. När han vaknade, låg det en bakekaka ijämte honom. Han åt upp den, för han visste in- te annat än att det var Vikärra (folket i Vikärr) som va- rit där med kakan. 3. De tog barn, innan de var kristnade. De hade en bortby- ting i Värred. Han var så konstig, bara låg och vrålade. Men han dog innan han var tretti år.
Troll (bergväsen).
"Bergtrôlla" bodde i "Pôrtberg". De kom fram till de som bodde i gårdarna däromkring. De kom ned å skulle vattna sin boskap. En gång så kom ett troll ned till Sätter- bergstorp å bad mora så här: "Snälle grannemora mi lån'mäj föckedocka di, ja' ska' föcke e litta ri, du ska snart få igen'a." Mora visste inte vad det var trollet ville låna utan bad att trollet skulle gå å ta den sak hon skulle ha själv. Då gick hon å tog kärnstaven, för trollet skulle kärna. När trollet kom tillbaka med "kärn- käppen", så var det en mark smör på var klo. Det skulle vara betalt för lånet. Ingen vågade äta det smö- ret, för de trodde att det var förtrollat. / En annan gång så kom trollen från Pörtberget ned till Sätterbergstorp å ville låna en kaka. Mora fick gå ut med kakan å lägga den på backen. En morgone, som folket kom ut i gården, så låg det ett helt lass med fin ka- ka ute på backen mitt för dörren. Trollen tyckte inte om att få höra, när de brynte lien. På dagen gjorde det inte något, men fick de höra det på kvällen, så dundrade de i berget. En gång kom ett troll springan- de så mycket det orkade förbi stugan å åt berget till. Åskan gick å för åskan var de mer rädda än för dö'n. Det skulle vara fullt med troll i åsarna där, men det är omöjligt att minnas alla berättelser om dem. En gång hade trollen varit till källan å vattnat. Då hade de lämnat en bockkilling kvar vid källan. Den där fick gå där, för det var ingen som vågade att ta reda på den. Så en gång passade "trollgumman" på, när folket på Sätterbergstorp å vattnade, å bad att de skulle ta vara på killingen å ta den med hem. Den skulle de ta te godo för att de varit snälla mot trollen. Den killingen blev så grann å han parade / sig med de andra. Folket i gården hade så god tur med allt. Det var många av förfäderna som sett trollen å hört dem. De hade hundar som skällde. Dessa hundar kal- lades för "berghundar". Om berghunden skällde tre gånger, då visste man att trollen var med hunden, å då var det inte så farligt, men skällde han bara en å två gånger, så var han ute ensam, å då var han inte god. "Berghunn" var fruktad. I min ungdom levde sådana som var skrämda för honom. Det enda de kunde skrämma honom med var att blåsa i lur. Trollen kom inte fram annat än på kvällarna å nätterna. De var blinda på dagen, sades det.
Kors mot trollen
Dom gjorde kors förr på det dom ville bevara, så itt trolla skulle fara med det.
Troll
Det skulle ha hänt att trollen kom till Tokärns- berg å ville låna "hoppadocka" (kärnstaven). "Om jag får låna hoppadocka av dig, ska du få smör igen", sade trollet. På torsdagskväll kom trollet med kärnstaven, å då hade det fullt med smör på staven. Det troddes att trollen var rika. Det brukade far- mor tala om för oss att de hade full berget med dyrbara skatter.
Jättar och troll
Det bodde troll i Mabjär. En gång när en präst som hette Torbjörnsson hade varit i Ås kyrka och åkte hem till Veddige, så dansade trollen i Mabjär och sjöng. Då sa Torbjörnsson: "Ja, I mån dansa så mycket I vill, men I får aldrig Guds nåd, det är lika omöjligt som att min käpp blir grön." Men nästa morgon, när prästen vaknade, var hans käpp grön.
Troll
Det var en mor, som hade fått en liten flicka. När barnet nyss var fött, hade ett troll smugit sig in och lagt dit en tös, som var så lika den andra, så att de inte kunde skiljas åt. När de hade blivit lite större, visade man dem en orm och frågade, vad den hette. Då sa trollungen: "Krusimus". Men sen gick hon och kom aldrig mer igen. Se, trollen visste sådant som namn på ormar.