Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
”Mara va själve den eländie” (djävulen). Det trodde allt folk. ”Mara re djur å fôlk.” Hon var tung som en sten, när hon kom på brös- tet. Jag minns, de talade på att de kunde läsa bort henne med Guds ord. Om någon nämnde Guds namn över den som ”mara” bruka- de vilja åt, så hade hon inte makt. Om en skrev Guds ord på en papperslapp å sta de där en trodde att ”mara” kom in, så tog hon sig inte genom.
Hösthalvåret.
"Olsmässe sken" har inte omtalats i Öjaredtrakten. Efter Brynulv bet inte lien. "Olsmässe krok." Gäss slaktades och åtos vid mårtensmäss. "Andersmässe natt ska stubben ha hatt och det ska ligga te vaffe natt." Heljemässevintern talade de om mycket och gör så än en del. Om december töar, så snöar mars.
Maran
Det var en som gifte sig med en mara, och det gick bra, och det hade barn och allting, men hon viss- te inte alls, var hon var ifrån. En gång frågade han henne, om hon ville veta't, och så tog ut en plugg, som satt i fönsterblyet, och sa: "Därifrån är du kommen." Men då försvann hon, och han fick aldrig se henne igen.
Mara
Maran kunde rida kreaturen, hästar och kor, så de blev så svetta. Det sa de är människor, som blir skapta till marer - jag vet 'et inte. Det var en som tog och hängde en lie över en häst, för maran bruka rida honom. Han hade vänt eggen på lien i vädret. När drängen kom åt stallet på morgonen, satt "gårdbon" (grannen) och red skrense över lien. Då var det "gårdbon", som var mara. Det skulle vara människor, som blev förvandlade till marer. Hängde de då en lie över hästen, fick maran ri på den och inte på hästen; då blev det inte svett. De sa, det ska vara döda människor, som kommer åt folk. De ska oroa dem, så de inte / kan sova och blir svetta. De sa, det var maran som red dem. Då skulle de sätta skor vid sängen, så skulle maran ri i dem och inte på människorna, men de skulle vändas på något särskilt vis.
Maran
Mara, vad det kan vara, det förstår jag inte. Det har jag haft ont av många gånger. Rätt som man ligger kan det komma något tungt och lägga sej på en. De påstod det var människor. Det skulle ha bott en framme i Vellingebacka, som gick om nätterna. Hon visste det inte. Hon gick och stötte fördärva tårna om nätterna; och det var de som såg henne med. Det var en gubbe framme i Klockaregården. Han hade lagt sej en kväll; då kom det ett fruntimmer in till honom ifrån Roasjö Stom. Han titta på'na. Rätt som det var gick hon igen och försvann. Han var inte somnad, annars hade hon lagt sej på honom förståss. De sa det var såna som inte hade något hår i armhålen, de blev maror. De skulle lägga stål vid dörrarna, så att de inte rådde med och komma in. Och i lagårdarna skulle de hänga upp mare-vasar. Och så skulle de hänga liar och allt möjligt över kreaturen.
Mara
Mara va de väl utför, bevarsväl. Det hade de väl för sej var spöke med. Det var som människor de såg. Jag var utför maran en gång - men det var väl för jag var mörkrädd. Jag var till Långe-Pears och han stod lik ute i farstun. Jag tyckte Långe-Pear slängde in en 'sopekost' - och sen la det sej nånting så tungt på bröstet på mej. Och jag blev så svett. Och så sa Långe-Pears käring - jag låg ijämte henne - att jag svor till i sömnen: Dä va la Fan, kante inte tocka dek! Då vakna jag och sen var det gjort - sen hjälpte det. Fränk här hade så ont av mara. Och han såg dem innan de kom till honom. Det var som människor. Men det var ljug han kunde vakna. Det var väl människor som var döda. De skulle lägga järn i sängen, så kommer det inte åt sängen.
Vår och höstarbete, slåtter, skörd, tröskning
När den torre e våter, så sitter dä gamla och gråter. De gamle hade upplevat så mycket så de begrep vad det betydde. Januari kunde bli våt och då blev sommaren torr. Det är alltid så att den ena tidsperioden får umgälda den are . Det var likadant med Göja och mars. Var Göja go så skulle mars bli så mycket ondare. Var det gott i Göja så lånte hon elva dar i mars te å rusta på. Det skulle vara bra om hon bara russla de darna. Det kallade de att Göja russla på råmpen. Och då skulle hon svälta ihjäl en bock. Om det var frost fyrtio martyrer så blev det frost i fyrtio dygn. Och var det frost gamla vaffrenatt så blev det långvarigt frost. Den som inte hade att ge sin ko i korsmässeveka så kvittade det, vad han gett henne förut. Då var det alltid kallt också. Paulus goer och bli det ger gott år och go ti. En kråka i mars dög att äta. Om det droppade från kyrktaket kyndelsmässedan så skulle de få mycket i mjölkbyttan och mycket i smörbyttan. Det betyder gott och fruktbart år. Tolfte april gick tolfte veckan in. När granen fäller så är halve snön kommen Marsagroen har aldri bleet skördater åt lagårn. Gertru dräng bär ljus i säng. Kristi himmelfärdsdag var förste barärmadan eller vitärmadan. Gamle Fin gick alltid till sjön och metade tre gånger på Kristi himmelfärdsdan. Han ville veta om det var bäst att meta på morgonen eller på middagen eller kvällen. Mars med sitt skägg lockar barna utan vägg, så kommer april mä sitt regn och si väta, det tvingar barna te inne seta. Om kyndelsmäss ska lärka vara så högt som oxen bär oket. Sen höjer hon sig undan för undan.
Mara.
Mara kom och la sej på dem och höll på att kväva de. Det hette att de reds av maran. Morfar var en stark gubbe, han grep tag i 'na, men hon försvann. Om de satte ett par skor vid dörren, så att tårna peka in, skulle hon bli stående och inte komma ut. Det skulle vara en kvinnoge- stalt.
Mara
Det var några gamla fruntimmer där jag bodde, som hade ont av mara nästan varje natt, de sa' att ett frun- timmer låg på dem. Det var kvinnor, som var förtrollade, som måste gå som mara, o kanske karar också som måste gå på det viset, de visste inte vad de gjorde. Det var även hästar, som hade ont av maran.
Väderleksmärken
Om det fryser den 21 mars, så blir våren regnig och ruskig. -.- Om det är snö på taket "Vafferdan", är det snö på backen än- nu den 1:sta juni. -.- När det går "vägar" på sjön, blir det snart regn. -.- När skatan bygger lågt, blir det torr sommar, bygger hon högt blir den våt.
Mara
Mara var mycket på gång förr. Det var något ont, som kom på människan, medan hon sov. De fick aldrig se, vem det var. Men det var "den lee" som ville köva dem. Den onde var mycket mera lössläppter förr, för folket var så vidskepligt. Bästa medlet var, om de nytta' Guds ord. Varulv okänd.
Hat, kärlek åstadkommer mara.
En gammal kvinna i Härkmer berättade på följande sätt om huru hon en gång i sin ungdom reds av maran: »En pojke kom om lördagskvällen och bad få komma in, men jag släppte inte in honom, — han var så elak att ligga med. Så svor han i mig och bannade. Och sedan kom han och gick i mar.
Maran
Det var många ”som mara va’ ôt” på min tid. Hon klämde dem. Men vad det var, vis- ste man rakt inte. Den vanliga medicinen mot detta obehag var följande: Man gick till skogen och sökte reda på en ”marbôske” av tall eller björk. Denna bus- ken kokades, och den lag, som blev, dracks av den ”anfäktade.” Marbuske av tall skulle vara bäst.