Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
Blommor och löv satte de in överallt på midsommar var de kunde komma åt. Men när det blev skräpigt tog de ut det, de gömde det inte.
Djur.
Svalorna flög till de varme länderna. Har inte hört att de skulle ligga på sjöbotten under vintern. Om göken gol på bar kvist, skulle det inte bli något gott år. Han kom inte på bestämd dag. Han gol till mid- sommar, när han får höra lôesticka, som de stryker lien med. Barna fick inte härma göken, då skulle han inte kun- na gala så redigt sedan. Kan inte ramsan om göken och väderstrecken. Tordyvel - har aldrig hört att man skulle få sju syn- der förlåtna, om man hjälpte honom på benen. Vessla - den är som en liten katt i stengärdsgården, den håller rent för råttor. Lekatten är ett och detsamma; den är kritvit med svarta fläckar om vintern. Ville de slå honom, så kom det fler. / Skatan var en olycksfågel. De sköt allt skatan, för hon var jäklig till att stjäla. De hade det märket, att om hon byggde högt, blev det tork, men byggde hon lågt, blev det en regnig sommar.
Vårarbete, skörd och tröskning
Om Torse är våter, är det mången som gråter. Göja lånade elva dar av mars te frysa ihjäl en bock på. Var det ruskigt i Göja, så blev det gott väder i mars. Om Kyndelsmässe är bäcken så högt, som oxen bär oket. Gertruds dräng bär ljus i säng Det brukade vara kallt i korsmässevecka. Här har det aldrig varit fråga om att släppa ut kreaturen en bestämd dag. Men i Halland släppte dom dem på Beda. Där har dom d istället för t. Då skulle de ut och "beda". Om det regnar bönesöndag, ska det bli regn i tre veckor, sa de förr. Om Sigmund då skulle göken öppna sin mun. Då börja han gala. Men han kom tidigare. Om haren skyller kråkan vid midsommar, så blir den bra. Vid Olsmässe började de "gälla pärerna ". De hade inte råd att ta hela stånd. Då alelövet var som ett musöra, kunde de börja fiska.
Jordens fruktbarhet, växtligheten
Om midsommarnatten var di ute och drog dagg på andras åkrar. Den daggen skulle en skvätta över på ens egen åker, så fick en kraftig skörd. Om göken gol på bar kvist, så blev det ett då- ligt skördeår, men väntade han att komma till dess det började löva sig, så vart det ett gott år. Om julkvällen så tog far av alla de gudslån av mat en hade i huset och gick ut med. Vart han gjorde av det, fick vi inte veta. Men jag minns att han bruka att vara så belåten när han hade gjort detta och sa te mor att nu ska du få se mor, att vi får inte sämre i laâ vi än anne folk. Så att det var för att vi skulle få en god skörd, det förstår jag. / Varken om julhelgen eller nyår fick någon främ- mande som kom in gå ut förrän han hade fäg- nats. Det gjorde detsamma vem det var. För om han gick och inte fick något så skulle en varken få korn eller råg. Det skulle bli dåligt för en hela det året. Om en döda en katt och grävde ned i jorden så hade en skämt den åkern. Ens egen åker blev också skämd, om en grävde ned ett dött djur i den. Om di bar lik över åkern, så växte det inte på den förrän liket var multnat i graven. Inte nå- got dött skulle en ha på sådan mark som det växte på. Om det blev vinter sedan rågen hade gått i ax el. medan han gick i ax, så fick en ingen råg det året. Då kunde en så gott skära den grön. Men di försökte att mota frosten. Och då tändes eldar bort efter åkern om kvällarna. Om röken lade sig över rågen, så hade inte frosten så stor makt. / Det gick trögt för havren att komma igång att växa förrän skogen hade blommat. Det blev ingen fart på den förrän efter midsommar. "Säa stog i sta". Tiden vid midsommar var farligast för att en skulle få frost. Det var tre nätter före och tre nätter efter midsommar. "Kråkskrämma" sattes upp på åkern. En skulle skrämma bort fåglarna med dem och även äl- garna. Man gjorde käringar och gubbar av tra- sor och ställde upp.
Vårhalvåret.
Sigfrid - det är en sägen att om det dryper av oxera ( - det rinner utå taka) Sigfrid, om det är så pass liet då ( = blidväder), så blir det ett bra grödeår. Petter katt kastar sin varme sten i sjön, sen tiar de så mycket under som på. 40 martyrer; är det frost den natten, blir det 40 frost- nätter, och det är bra, om de hinner att komma före midsommar. 3 maj är det Korsmäss - det är merendels kallt då, och det var det i år. Om det regnar i solståndet (den tiden kring midsom- mar, då solen går ner 9, 14 em), så får vi gott om regn hele sommarn - det gjorde det i år. Göken kom en gång den 25 maj. / Den 27 maj är Beda. Då ska kon ta sin föda ute, sedan ska en inte behöva fora en ko inne. En del gömde en julakaka till 1 maj. Det var vetebröd. Då skulle de äta den, och den var genomtorkad, så den var god. Och så drack de märg i bena.
påsk
Påsk och midsommar tände de eldar. Då skulle de upp på en hög kulle och bränna tjärtunnor. Det var påskvakor och mid- sommarvakor. De slog sig ihop och gick på en kulle. Det var ungdomen. De gamla gick inte ut på sånt. Sen gick de in på ett ställe och dansade. Och så sköt de i luften. Då var det ingen påsk om de inte sköt. Om det var tork askeonsdag, skärtorsdag och långfredag alla de tre dagarna, var det nån bemärkelse. - Alla so- por och rakor och sånt gömde de undan så påskkäring- arna inte kunde ta dem. Häxorna resta' åt Hälsinge- land och Blåkullen bortåt Marstrand om påskeafton. På ottedagset skulle de hem igen och vila sig, då de varit på sin fest. Där var troll på Blåkullen. De sköt för att skydda sig. Det brakade och det dånade inbilla- de de sig. När jag var liten hörde jag en gång hur det frasade i luften och pep och skrek. Då sa de: "Nu reste / en käring till Blåkullen". De red på sopkvasten. Påskäggen skulle de äta om påskdan. Om påskdan skulle solen dan- sa.
Häxor och trollkarlar
Det var e som de kalla Maja i Jör (Jär?) här i Glava, hon stack handen under gärsgårn och tog gräs för sin grann- hustru på midsommar. Då tog hon "nötta" av hennes kor. Men om de passade på och tog av alla sina gärden och gav sina djur själva, så var det inte så farligt. Jag var med mor en gång och plockade så på våra gärden, det var på 1860-talet. Det var e som var gift med en knekt här, hon kom och fick jäst av min syster, och sen ville det inte jäsa för syster mi. / Men så skickade hon dit en piga med en mjölkkruka och sa' till henne: "Va du får, skorpor eller smörgås, så ta med något hem!" Hon hade också med sig något, och det blanda de i jästen, o jamen, blev dä inte jäsning å! När trollkäringera hade "toke nytta" av mjölken blev det inte något smör. Men då skulle de som ägde korna gå till gössel- högera och ta något där och ge dem in. E grannkvinne, som hette Maja-Lisa, jaggu va ho inte värst å sälje smör, så nô kônstit va dä allt.
Djur
Från urminnes tider har göken varit anssedd som en spåman och än i dag lyssnar lantbefolkning- en varje vår med intresse till hans enkla, men dock gärna hörda läte. Hör någon göken, påstås det, första gången på året och är fastande, så dåras man av honom, varpå följer olycka. Gal han på bar kvist, d.v.s. före lövsprickningen, så betyder det gott om oäkta barn under året, och gal han ovanligt länge, exempelvis långt efter mid- sommar bådar det dyr tid. Man skall ej härma göken just då / han gal ty det anses som synd. En gök, som någon härmat, höres strax efter hosta. Som de flesta torde veta är att göken, isynner- het vid galtidens slut ofta blir hes och får ett slags skrattlika läten ibland. Enligt folktron kom- mer det sig därav att någon härm- at göken, varför han hostar upp sitt hjärteblod. De röda växtbild- ningar som ofta finnas på björk- ens blad, påstår man skall vara gökens upphostade blod.
Midsommar.
Majstång eller midsommarstång, sa' de. De hade en sådan här och en där – på många ställen i sockna. Vi gjorde ansikte av vitt papper och en krona av virat löv på huvet. Pärleband av äggskal gjorde vi åt henne; somliga var målade i alla sorters färger. Band hade hon bak i huvet; de blåste så grant. Om livet hade hon också band; en knut där bak och långa bandstumpar, som blåste. Förkläde gjorde vi av vitt papper. Armarna var av virat löv. Denna mäniskan satt högt uppe i toppen på stången. Stången var virad med löv. Stången fick inte stå längre än till dess mid- sommaren var slut. De tog ner den själva. Den blev förstörd, så de fick skaffa sej en annan nästa år. Midsommarkvast tog de vara på. Det skulle vara löv av alla sorters träd och alla sorters vilda blommor. / Det blev en stor bukett. Den hängdes på vinden. Om man fick utslag på kroppen, skulle man röka sej med den – stå över den och ha hängt något över sej.
Midsommar 1
Den här seden försvann när jag var omkring 10 år sen dansade de mera nutida. Majstången reste vi på grannabacken vid väg- korset där Håkanssons handelsbod nu står i Hafstena by Spel-Erik spelade, och när han blev rasande, spe- lade han med venster hand skams polkett. Spel Erik var torpare under patron Möller på Käpplunda. Granstången var en lång barkad gran enligt teckningen. Kalaset bestod av äggakaka efter alla de urblåsta äggen och så bränvin och konfekt Majstången var ett glädjeträd för den roliga sommaren och den stod tills höskörden började med dans var lördag. Danserna var polketter Hambo stängepolskor och ringlekar. / Svensson Skövde landsförs Midsommar 2. Majstång rest å grannabacken Hafstena omkring 1865. (Illustration) vimpel gul -"- " -"- " vimpel vimpel 1 = kransar 2 = urblåsta ägg smeten blev äggkaka Blommor i stången voro brud- gummarockar, konvalja och pion Lövet var eke. Stabben var ungefär en meter hög och på den satte de vissa, vilka vet jag ej. Rött papper fäste de överallt = Stabben
påsk
Här eldade de om påsk, inte om midsommar. Nu får de inte lov att elda. De köpte en tjärtunna och stoppade lite halm i den, och så tände de på. En del hade bara halm eller enar att elda med. De stod där vid elden och pratade, och en del sjöng ett grand. Om de fick lov så kunde de gå ner nånstans och dansa. Ibland gick pojkarna och bad om påskägg. Det var ett par som gick, och de fick väl behålla äggen. Dagarna i dymmelveckan kallas: svarte mån- dag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskelördag. Om långfredag skulle de göra det värsta arbete de kunde hitta på, har jag hört. Men det var inte här, utan det var nån som sa det. De skrämde oss med påskkärringarna, när vi / var små. Jag tror, att det var påskafton de skulle fara till Blåkulla. Blåkulla ligger bort emot Marstrand. Påskdan om morron åt de påskäggen. De sa: "I ska stå upp nu pojkar, för nu har allt sola dansat."
Väderleksmärken
Om hackespetten kom ända fram till husen och illskrek alldeles förskräckligt, då blev det oväder och då kom det hastigt; men satt han borta i ett träd och skrek, då kom inte ovädret så hastigt. Han var ända här framme i björkarna me innan det här räliga ovädret (ett åskväder) blev, så han visste väl om det. Råar det om morgonen när solen går upp, så blir det inte långt på dagen tills det blir regn. "Morgonglans och käringdans, det varar aldrig till kvällen" Blev det sådan där tjocka kring solen, när den gick ner, då skulle det bli oväder. "Nu går solen ner i säck, nu blir det oväder i morgon", sa de. Om det var rim och det inte gick bort för tö, blev det regn på sommaren 6 månader efter. När det då har varit rimfrost här efter jul, så många veckor efter midsommar kommer regnet. Så varmt som det har varit nu i slåttan i år, skall det bli så kallt i vinter, så blir det kallt. När det är så varmt på sommaren, så 'pläar' (brukar) det bli lika många frostgrader på vintern, som det har varit värmegrader på sommaren.
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet, Midsommar.
Angående Pingst och Trefaldighet lämnade fröken Olsson samma uppgifter som mina andra berättare. Vid midsommar tog man in rikligt med björklöv i fröken Olsson hem, som placerades över allt. Någon lövsal hade de icke, men hon minns sådana på ett och annat håll i staden. Någon privat, liten majstång kunde också förekomma på gårdar, där det fanns många barn. Typen var den vanliga med en tvärstång upptill, men den var icke mera än ett par meter hög. Björklövet skaffade man sig för det mesta från den bonde, som brukade leverera smör, mjölk och ägg till familjen, men det fanns även bönder, som körde hela lass med björklöv till staden för försäljning. Någon "lövgubbe" kände fröken Olsson ej till, men hon berättade om en fnoskig individ, som kallades för "Tjeo bubba." I verklig- heten hette han Olsson, och det sades att han på sin tid legat i Uppsala och studerat. "Tjeo bubba" var driftkucku för stadens alla barn, som bruka- / de att springa efter honom och ropa: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst." För att freda sig för ungarne slog han ikring sig med sin käpp, men ju värre han slog, ju värre ropade de. Han tiggde icke, men tog gerna emot en slant ändå. Sär- skilt förtjust blev han, om han fick 6 skilling banko av koppar, som var en stor och rejäl peng, men erbjöd man honom 6 skilling banko i silver, som var en liten peng, så nekade han att ta emot den. Han var vid ett tillfälle med på en begravning på kyrko- gården, och då prästen sade, att den döde åter skulle uppstå på den yttersta dagen, sade Tjeo bubba högt och tydligt: "Åh, jag tror han stannar, där han är". Det blev stor uppståndelse och borgmästare Sandegren, som sades ha var- it studiekamrat till Tjeo bubba, tog honom under armen och förde honom från kyrkogården. Till straff för sitt olämpliga uppträdande på kyrkogården fick Tjeo bubba ett par dagars vatten och bröd. Denne Tjeo bubba brukade varje midsommar sätta några gröna kvistar i hatten och hänga på sig några blommor samt sedan spatsera / ikring i staden, förföljd av stadens alla ungar, vilka ideligen ropade sitt: "Tjeo hatt, Tjeo käpp, Tjeo byxor och väst".