Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Pappa hade ont av mara. Han kunde skrika och jämra sig om natten. Om vi ropade honom i namn, så blev han kvitt mara. När han blev liggande på rygg, så lade hon sig på honom. Hon var tung som en sten. Han sade, att hon var luden. Det var som ett ludet skinn som kom på bröstet. Han tog in marebo, fär att hon skulle sätta sig i dem. Bror min hade också det av mara, så att han höll sig illa om nätterna. Mor satte psalmboks- blad i dörren och fönster för att inte mara skul- le komma in och klämma henne.
Maran
Jag hade en farbror. som brukade vara illa utsatt för "mara". "Denne uschla mara", brukade han säga. Hon la- de sig över bröstet å klämde. Han tyckte att det var som ett ludet djur, som kom å lade sig på bröstet. Han ville aldrig ligga på rygg. Om han låg på sidan, så kunde hon inte komma över honom.
Maran
Maran red folk i sömnen, de kunde förstå att det var mara för de blev så svetta, så det dratt å dem. En som fått en häst "reen", band en lie över honom och dagen efter låg en granne sjuk. Bonden gick dit och då hade han skadat sig i knäet, men bonden visste nog var skadan satt.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg, april med sin luva kör barnen till gruva ! Den 10 maj kom göken. 40 martyrer frost - 40 frostnätter före midsommar. Korsmäss - då blir det alltid kallt. Beda tog alltid Kristensson, på Rolfsåker (i Fjärås sn) ut sina kreatur förste gången.
En person går sig själv ovetande som mara.
Det var en herre, som hade en fin häst, som han tyckte mycket om. Men han brukade gå och »mara» hästen själv på nätterna utan att veta om det. Till slut menade han, att nog skulle han få bort maran. Så lade han en vass lie längs hästryggen. På natten gick han dit igen, och om morgonen fann man honom död, som han hade skadat sig på lien.
Mara.
Mara var en människa, en som inte hade några ögonbryn. Det var en, som var gift med en mara. Hon hade kommit in genom ett hål i väggen. Han fick fatt i henne, när hon var i håll med honom, och han tätade hålet, så hon kom inte ut. Han var gift med henne i många år och de hade flera barn. Så en gång frågade han henne, om hon visste, hur hon hade kommit dit, men det visste hon inte. Då visade han henne hålet i väggen och tog bort det han hade tätat det med. Men då försvann hon ut genom hå- let och sa: "Dä ä långt å kallt te Knarre." Så fick han vara en- sam med sina barn. Varulv okänd. Mara börjar hoppa vid fötterna och flyttar sej sedan längre och längre uppåt. Hittar de marvasar i ett träd, så har maran sidit trät. De har bru- / kat skära bort sådana marvasar och bränna upp dem. Har inte hört, att man hängt marvasar över kreatur, som ridits av maran. Ej hel- ler en lie eller annat stål, men skator.
Vårhalvåret.
Kyndelsmässa. Då kan lärkan komma ibland, om det är mildväder och bar mark, och då skall hon flyga så högt som oxen bär oket. Är det mildväder eller regn Kyndelsmässodagen, så att det droppar från taken, så blir det gott år. Den 3 februari, Blasius, om det blåser mycket den dagen, så skall det bli blåsande år. Sigfrid och Petter Katt, om det är lika väder och frost de dagarna, så skall det bli frost och vinterlikt hela sju veckor. Den 7 mars hette förr Perpetua." Om Perpetua har snö i hår, så blir d det sene vår." Och om Perpetua har is på sjö, så kommer säkert ap- ril med snö."m Den 9 mars, Fyrtio martyrer, om det är frost den dagen, så blir det frost i fyrtio nätter, och det håller i till den 18 april. / Den 15, halvliden mars, då är det så ljust, så man behöver inte tända ljus efter den dagen. Därom har jag hört ett uttryck ifrån Västergötland, att då bär tranan ljus i säng. Så var det i forna tider, då här gick gårdfarihandlare ifrån sjuhärads- bygden. s.k. marbor, en sådan som skulle ha sagt: "Hemma i våra bygder lägga vi oss halvlen mars å sova till Mikaeli." Mars kommer med sitt skägg och lockar barna utför vägg. Men april kommer med sitt skinn och kör dem in." 1 april, då försökte man ju narra någon. Det var ju mest skolbarn, som försökte narra varandra, som t.ex.: "Där sitter en stor grann fågel ute i trädgården", eller: "Där går en flock får ute i Olssons gärde." Om den man sagt så till gick för att se, om det förhöll sig så, sade man: "April, mitt gamle narr!" Ture och Tyko, då skulle man så bönor, om det var såpass upptorkat i jorden, så att det kunde gå. / Den 3 maj, korsmässa, då kan svalan komma ibland. Den 18 maj skulle man så lin. Det var Erik. Så är det ju ett gammalt ta- lesätt, att om Erik ger ax, ger Olof kaka. Den 25 maj, Urbanus, om man inte hade gjort våren eller sått all säden då, så måste man så med bägge nävar.
Anders Petter Eliasson
B285A: Gården, boskapen, fisket. Husens inre. Bak. Kor. Får. Jordmån. Taktäckning. Båtar. (Paus.) Drängsysslor. Skörd. Tröskning. Sjöolyckor. Fiskemed, fiskredskap. Strandnamn. Isvinter. Fiskförsäljning och fisktorkning. B285B: Fiskförsäljning och fisktorkning. Matvanor. Julgrisen. Foder, slakt, korv, kött. Julmat. Bryggning. Kaffekokning. Onda tider. Våg och vikt. Torvtäkt. (Paus.) Bygden förr och nu. Kustvaktare. Vrakgods. Rev. Hallarna i Boberg. Vattenkvarn. Middagsstenen.
Vilhelm Svensson 13 år
Vilhelm Svensson 13 år Slå momk. (Val) Vi ha det mycket roligt om rasterna vi slår monk. Först (mar) när vi kommer till skolan om morgonen får vi slå in oss, den som då inte slår momken han är peke. ((Illustration) Så ser monken ut. (Illustration) Det här är ett momk- trä.) Och han får vara tills han väljer mågon annan. Då får han ju vara tills han och (bo) väljer någon.
Mara
Då jag tjänte på ett ställe, satt skräddaren uppe och sydde en natt, då han hade mycket att göra. Han brukte bli marriden, då han sov, så han kunde inte röra ett finger, men han visste inte, vem som var maran. Rätt vad det var sprang en mus över skräddarsaxen på bordet, när vi satt där. Nästa dag sa pigan: "Jag drömde, att jag gick över en stålbro i natt." Då förstod vi, att det var hon, som var mara.
Mara
De ritade femuddar eller kors med ett kol på bröstet. Jag har gjort kors. Jag hade så ont av mara i många år. Det var ett fruntimmer. Jag fick se na i sömnen till slut. Jag var inte fullkomligt vaken och inte fullkomligt sovande heller. Jag kände igen henne, att det var Nyboms Krestina. Då släppte det, för de hade ingen makt längre, när en hade känt igen dem.
Maran
"Fastra på Ny" å en kamrat till henne låg på ett höränne en gång. Då fick hon se ett kvinnfolk kom- ma, som hade ett vitt sockerdukskläde på huvudet. Hon lade sig över "fastra" å "knôva" henne över brös- tet så att hon höll på att dö. Om "mara" ville kom- ma in skulle en hänga en "marebôske" över dörren. Det var på många ställen här i socknen som de hade så.
Maran
Det var en pojk som hade ont av maran. Så snart han kom ut till en viss holme, så var hon över ho- nom. Det gick aldrig an att han lade sig där. Farfar talade om att han hade satt upp en lie hos kreatu- ren för att skydda dem för maran. På morgonen så fann han drängen från grannlaget i fähuset. Å han var så sönderskuren, att han höll på att dö. Så det var drängen som hade varit "mara" där.