Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Eldar Påsk
Jag tror aldrig att de eldat om midsommar utan om påsk.
Midsommar
Jag minns inte att berätta om någon "majstång" med de bru- kade kläda sådan på herrgårdarna på midsommarafton. Se- dan var "herrgådslaget" och flera till vid herrgården och dan- sade på kvällen och natten. Den folkliga benämningen på orten på majstången: "Majstång". Vi annan tid på året än midsommar restes den inte. "Lövhydda" brukade de allt resa på planen vid stugan. Den gjordes såpass att några personer kunde sitta inne i den och dricka kaffe. De byggdes fyrkantiga el. nästan runda. Björkarna sattes ned i hål i marken. Tak gjordes sällan. Björkarna närmast ingången böjdes ihop med topparna till en båge. Hyddan kallades också för "lövsal". Stugan kläddes inuti med löv. I den öppna spisen sattes en lövbuske, på golvet ströddes asplöv och så / tog en in asplövskvistar och satte under bjälkarna i taket och bort efter muren i springorna. Det var som en "lövsal" inne också. Å blommor plockades i dikena å bands ihop till buketter å sattes in. Det var "mid- sommarblomster", prästkragar, blåklint och alla slags vack- ra vilda blommor, som en kunde få tag i. Vid ingången sattes björkar.
Högtidsseder under vår och sommar.
Vafferkvällen kallade de trankväll, därför att de trodde att tranan kom då, och för att inte han skulle ta dem så skulle ungarna gå och läg- ga sig vid dagsljus. Långfredagen på morgonen församlade pojkarna sig och gick till alla grannarna och gav dem långfredagsris. Ingen blev utan. De ryckte av en fällarna och slog på bara kroppen. Det var inte så roligt ibland för en del hade enris och slog med. Men de hade brännvin med sig också och bjöd på en sup sedan de hade slagit. För övrigt var man stillsam på långfredagen. Då skulle man liksom sörja. På påskaftonen var trollkäringarna ute och for och för att freda sig emot dem så sköt de efter dem och tände upp stora eldar, och så satte de kors på alla dörrar. Valborgsmässokvällen gjorde de stora eldar på alla höga berg och dem hölls de omkring till långt fram på natten. Sedan på första maj skulle de "dricka märg i bena" så då knallade de och söp och så skulle de äta ägg. Pingstaägg skulle de också ha om de på något vis kunde / få fatt i några, det var ända som skamligt att inte ha ägg vid pingsten. Ibland tände de upp eldar på pingstkvällen också. Vid midsommaren firade de midsommarvakan med dans omkring en majstång. De hade en i varje by. Den var omvirad med lövkransar. Det var tvärstänger på den också och i var ändan på dem hängde det en lövkrans.
Midsommar
Om midsommar dansades det på logar och vallplatser. Logarna kläddes med hö och blommor. På herrgårdarna restes stor majstång. Det var gårdens tjänare och under- havare, som klädde och reste majstången. Hon var klädd med löv och blommor och en flagga i toppen. Det var ganska allmänt med majstång. Vid stu- gorna var inte majstången så lång men hon kläd- des som de större. En lövkrans slingrades omkring stången. Det var både björklöv och eklöv. Likadant på korset. Och på korset hängdes kransar. Det var en i var ända på korset. Kransarna bands ihop av björklöv och eklöv och sådana blommor, som plocka- des på backarna. Även pioner sattes i kran- sarna. I toppen var det en flagga eller krans. Småkran- sar av äggskal hängdes också på stången. Majstång- -ens / prydnad var blommor, löv och äggskal. Om en var nyfiken, så kunde en plocka sju sorters blom- mor om midsommarnatten. Det skulle vara på sju o- lika ägares marker. Blommorna lades under lakanet eller under kudden. Det var för att en skulle få dröm- ma om den tillkommande. En kvast av olika blommor bands ihop och hängdes i taket. Det var midsom- markvasten. Den skulle vara så nyttigt för krea- turen. Om kreaturen fick av den, så höll de sig friska.
Påsk
Påskveckans dagar var: Palme sönda. Svarte månda. Vide tisda. Aske onsda. Skäre torsda: då skulle påskkäringera te Blåkull. De ä inte så värst många år sen de va en gobbe här oppe, som sa att han sett sin grannkvinna flyga till Blåkull. "Ja så´na så tudeli, så", sa han. Far berätta, å han va då inte den som ljög, att de hade en väv stående opp på loftet, å en skärtorsdagskväll slog det i den väven tre gånger i rad, å ingen var där oppe. Långe freda: då fick en inte vara ute på något nöje. En fick inte gå någon stans, utom till kyrkan förståss. Men / de skulle göra något riktigt hårt arbete, så de skulle på- minna sej Frälsarens lidande. Då var det de som sa, att det värsta arbete de kunde ta sej till, var till att ta ut kalve- tallar med en trägrep. Se, att försöka ta ut kalvegödsel på det viset, det var ett "lidande". Påske lorda: Då kom påskkäringerna hem, Då sköt di med pikstol å annat di hade. Å så tände de eldar här å var, men inte så många som vid midsommar, för då var det på var kulle.
Husdjuren
Om midsommar så hade en en ”messommerskrona” hängande mitt i taket. Den var gjord av vilda blommor å blad. Den gömdes. Om julen å under vintern skulle kreaturen ha av den. Det skulle vara en ”kraftdryck”. Innan kreaturen släpptes ut om våren, så gjorde vallkullan en ”trollpåse”. Den lade hon under huvudkudden å sov på i tre torsdagsnätter i rad. Mellan den sista torsdagsnattens och nästa torsdag skulle kreaturen ut. Å då lades trollpåsen i bjällan. Se’n lades salt å mjöl i bjällan. Alla kor utan bjälla skulle slicka i bjällan. Se’n sattes bjällan på bjällkon. Så fick hon sleka särskilt, men hon fick inte äta ur bjällan. Detta hade många för sig att det skulle göras kvällen före innan korna släpptes ut. Då skulle intet ont komma på korna å så skulle de gå hem. Om en ville att korna skulle få hemlängtan, så såg en efter en jordfast sten, så tog en av hornen, klövarna och håret å gick runt stenen motsols tre gången med det. Så grävde en upp en fyrkantig torva å så lades det ned under torvan.
Olivia Nilsson, Oskar Göransson, Anna Jönsson, Eva Larsson och Sune Larsson
Linberedning. Ättehögar. Linberedning. Linberedning. Sytråd m.m. Skräddare. Vaktepåg. Måltider. Måltider. Ta tjänst. Mjölkning. Oxar. Hästar. Kor. Oxar. Hästar. Sko hästar. Hästar. Liggplats. Tjänstefolk. Potatis. Rackare. Hästkött. Liggplats. Måltider. Slakt. Slakt. Tiggare. Ortnamn. Tiggare. Slakt. Ortnamn. Präster. Präster. Personnamn. Dop och kyrktagning. Begravning. Kyrkväktare. Offer. Dop och kyrktagning. Begravning. Kalas. Per speleman. Dans. Dans. Anekdot. Hans Larsson. A.U. Bååth. Vägsyn. Väghållning. A.U. Bååth. Bier. Fjärdingsman. Väghållning. Marknader. Marknader. Vaktetös. Hantverkare. Träskor. Vagnshjul. Strumpor och strumpeband. Hantverkare. Vagnshjul. Vagnsmörja. Långvagn. Arbetsvagn. Lassmed. Köra in säd. Slåttergille. Höskörd.
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Husdjur
[ När kon skulle ut på bete om våren, å hon släpptes ut första gången, så fick hon "slek". Det skulle vara skrap av dörrtröskeln, aska, salt, mjöl å vatten i den röran. Det skulle de ha för att de skulle vara snälla å komma hem om kvällarna. Vet ingen viss dag, då man började mjölka tre gånger dag- ligen. Det blev fram emot midsommar. Och det var ba- ra de kor som mjölkade bra, som man besvärade sig med. ] När en hade sålt en ko, så tog man en näve med jord i åkern å kastade efter kon, när det bar iväg med henne, för att hon inte skulle längta tillba- ka. För att kon skulle hålla sig stark efter kalvningen å mjölka bra, och för att hon inte skulle bli skämd, / så fick hon mjöl, filspån, salt och kniv i vattnet. Det skulle hon ha på fastande mage efter kalvning- en. Gråaktig färg skulle vara bra, om kreaturen hade. För att inte vargarna skulle ha makt med kreatu- ren, så hörde jag mor talade på, att de gjorde "nö- eld". Då tändes inte eld, utan de gned eld, å så ha- de de fnöske, som det tog eld i: Denna "nödelden" skulle göras en skärtorsdagskväll. När det blivit eld, så skulle en person gå med den varmen runt ladu- gården tre gånger. Då skulle inte vargarna bli vådliga mot kreaturen medan sommaren.
Midsommar.
Till midsommar skulle det alltid majas i varenda stuga. Blommor och löv - XXXX. björklöv - sattes in över allt, där de kunde fästas i väggar och tag, bakom skåp och andra möbler och så naturligtvis i krukor och vasar, som de nu säga, på bord o. d. Majstång hade vi i varenda gård. Men det var bara små stackare, och de sattes upp bara för husets egna barn, så det blev aldrig någon folksamling omkring dem. Den seden har vi nog kvar än. Majstången kläddes med löv och blommor ända upp. Men det grannaste var nog ändå alla äggaskalen. Inga äggsskal krossades lång tid före midsommar. De blåstes ur. Sen träddes de upp på långa band och hängdes i majstången. Ju flera man kunde anskaffa, desto rarare var det. De färgades aldrig. I min tidigaste barndom restes alltid en stor maj- / sång i Rågelund 1). Dit samlades en massa ungdomfrån Landa, Ölmevalla och Frillesås. Där dansades hela natten, men där söps redigt också, och nästan alltid blev där vilda slagsmål. Därför kom majstången bort. Jag minns, när hon var där, men då var jag för liten, så jag fick aldrig följa med. Och när jag blev stor, så var hon borta. 1) By västligast i Landa, vid kustlandsvägen, fordom gästgivaregård.
Skörden
Förr i världen fick de gå å "finte å slå" över axet i my- rar, skogar och backar, för att de skulle få ihopa litet hö. Det var mest "skrabbslått". Så brukade de börja slåttern omkr. 14 dagar efter midsommar å så var den slut fram ef- ter "persevecka". Men de hade brått, för de ville ha någon dag mellan slåtterns avslutande och skärandet av rågen. Rågen och all slags säd har skurits med lie i min tid. Skära använde de att skära "kasrôgen" med för de kun- de inte komma intill stubbara så väl med lie som med skäran. Det minns jag. Det var inte noga med vem som slog eller skar de sista stråna. Men då tog de harn. Det var bara ett prat de hade, å de menade att det inte fanns något mer att skära det året. När skörden var inbärgad, så hade de ett litet "löktekalas". / En stadig gröt kokades den kvällen å så fick en större "smörhôle" i den än vanligt. På herrgårdarna brukade de allt ha ett riktigt skördekalas, så att både torpare å statare, drängar och pigor var bjudna. Då fick de fäg- nad. Det var både mat och brännvin å så fick de dan- sa till långt fram på natten. Men det har varit en fattig bygd här, så en har inte haft så mycket att ka- lasa med.
Julafton
Vi hade en "ljuslåda" med hemstöpta ljus som skulle räcka hela vintern. Vi barn fick små grenljus till jul, som vi satte i fönstret på julmorron. Det var alltid dukat bord som man satt vid när helgerna var. Lutfisk och gröt skulle det vara till varenda helg utom till pingst och midsommar. När lutfis- ken gjordes i ordning, hade man hembränt lim av limsten från hyttan o strök på den, o sen lades den ner i aska, eller också kokte de lut av aska. Mamma hade så, att den / först skulle vattnas i 3 dygn, sen lutas i tre dygn o sen vattnas i tre dygn, så det blev nio dygn tillsammans. Var o en i familjen skulle ha av alla sorters bröd till jul, en fem à sex kakor, "julbakkaker." Det var vörtllimpe, de tog av vörten vid bryggden innan de satt till jästen, så var det "sektbrö," stålsiktat bröd, vidare vanligt mjukt ätbröd samt "potatislimpe" eller "surlimpe," de stampa potatisen, och den skulle stå över natten. Sen var det nån vetebulle också. Julmaten var blodkorv och fläsk, hemgjord ost och hack- korv, lutfisk, potatis samt gröt och juldagen var det kål till middag. De, som hade skogsvägar / till kyrkan, hade alltid bloss när de åkte till julottan.
Vårarbete, skörd och tröskning
Kornet skulle inte sås, innan enern rök. Bönor sattes Beda. (Enligt en annan sagesman: då körs- bärsträden blommade.) Så råg när det ryker och korn när det dryper. Sådana som gåvägarna var i maj, sådana blev hö- vägarna i juli. Blev det en obesådd bit, så var det inte bra, det blev en "gädda." "Ge mig en mjuk bädd, så breder jag på mig själv," sa rågen. Det var bestämt sju korn i ett kospår, de skulle så. Då gubbarna såg, att spindelvävarna glittrade i solen på åkrarna, så var marken tjänlig, och det gick bra att så. Det syntes ju inga sådana spindel- / vävar, då det var regnigt och dåligt. De skulle baka särskilt julbröd, som såningsmannen skulle ha, då han sådde. Gödselstacken skulle de aldrig skrapa rik- tigt ren, de skulle lämna något. Skylde inte havren kråkan vid midsommar, så tyckte de inte om'et. De var mycket glada för att få kornknarren i sina åkrar, den var de rädda för att störa. Det betydde bra säd. Om göken galer på höknarna, så galer korpen på kreaturen på eftervintern. Den som stod i ladan hette gullkråka. De skulle lämna en tuss hö, då de körde in det sista. Likaså skulle de lämna en nek, då de körde in säden. Det var en viss fru, som skulle ha det, för hon kom om mikaelsmässe natt, och fann hon då inget, så gick hon in i ladorna. Det skulle vara det sista av både hö och säd.