Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara var onda andar, som var i luften. Det kunde vara elaka kvinnfolk, som skickade ut mara. Och troll- käringen kunde förvandla folk till mara. Det kunde vara manfolk också. "Jag ser att du har röda trådar i tänderna", var det en som sade åt en annan. Du har varit mara och ridit någon. De satte järn över hästarna för att inte mara skulle rida dem.
Mara
Det var många av de gamla som klagade över att gasten eller mara red dem och nöpa dem om natten. När de vaknade, så kunde de ha blåa fläckar på kroppen. Sade att de blev gastkramade. Maran kom när en skulle somna. Hon kom och lade sig på brös- tet och tryckte. Hon gav sig, om en kunde röra sig litet eller om en kunde vände sig på sidan. Om en annan skrek namnet på en så blev hon bor- ta. Att det var något ont som kom på, det trodde de. Men vad det var hörde jag inte sä- gas.
Maran
"Mara" var inte något annat än en ond ande som kom å "red" brukade farmor säga. Men det gick att gö- ra sig av med henne, om man lade stål i bädden å ställde skorna med spetsarna utåt rummet. I stallet å ladugården skulle en ha stål över kreaturen så var det inte farligt. Hon red djuren hela nätterna så att de stod "dyng svette" på morgonen.
Mara
Mara var som en hund, å ibland kom hon som en katt. Hon smög sig in genom dörren om kvällen. Det skulle vara själve "den elake" som kom å red en. Om en lade en tälgkniv eller annat vasst stål under i bädden, så skulle hon inte komma. Men en skulle vända den vassa si- dan utåt på kniven, eller helst udden. Stål å vasst kunde hon inte komma i när- heten av.
Mara
När mara red hästen eller kon, så blev det vit fragda i håret. Håret raggades upp och det var nästan omöjligt att få det slätt igen. Om en ville fösa bort henne, så skulle en gå till fuges eller stallet tidigt på morgonen och slå djuret hårt med ett spö. Det skulle vara tre smala videspön, som en vred ihop till ett. Djuret skulle piskas över ryggen och länderna.
Avundsjuk person plågar människor och djur som mara i olika skepnader.
I Bredvik hände det sig, att den ena bondens hustru red som mara på den andra bondens kräk. Så hade han tagit drängen med sig och gått i fägården, och när kräken började plågas, rev han eld på elddonet, men inte såg bonden annat än en trägrep, och drängen hade yxan med sig och högg av ena skalmen på grepen. Och samma natt låg granngårdsvärdinnan lårbenet av sig i sängen.
Maran
De trodde, att maran var en människa. Hörde talas om en dräng, som var ute för maran. Det var mest karlar som var utsatt för henne. Det fanns männi- skor som "löpte mare": Man sade så om de människor som själva vore "marer". Maran lade sig över bröstet och ville kvä- va sitt offer. Jag mins att de hade en marbuske i stallet i mitt föräldrahem, för att hin- dra hästarna att få maran. Det var av ev granbuske.
Mara
Marvasar finns på björkar, det är stora knutar. Skar de av sådana och hängde över stalldörren eller sköt en fågel och hängde upp där, så blev mara på det föremålet eller få- geln. Jag hade varit ute och gått en kväll. När jag kom hem, var det något, som föll över mej, och jag blev svett och var inte god till att andas. Jag trodde det var slut. Jag var inte god till att ropa eller röra mej. Det var en förfärlig tyngd. Men det var nog en dröm.
Mara.
Mara har jag haft. Det vill köva en. Om en jämrar sej och någon kallar en vid namn, blir det borte. När jag var i Amerika, hade jag ont av det. Det var ett fruntimmer eller en karl. Man kan se det på deras ögonbryn, om de är sam- manvuxna. Hästar var svetta ibland så det rann, och de hade fått rispor och svullnader och det var flätade tofsar - "maretofsa´" - i manen på dem. Hänger man flinta och stål rätt uppöver hästen, så blir maran borte.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar alla barn utom vägg. April mä si stora luva lockar alla barn in i gruva. Kyndelmässedan skulle man ha hälften fodret igen, så skulle man kunna föda fram kreaturen. Den 9 maj kommer göken. Kyndelsmässe kallades lella julafta. Petter katt kastar en varm sten, sen frätes det på isen lika mycket under som på.
Mara
Det var på ett ställe som inte hästen fick vara ifred. Den sparkade å slet om nät- terna. Om morgonen så var den så att *** *** av honom. Men då blev den som hade hästen lärd att den skulle ta en gam- mal lie å nyslipa, så skulle den ta å sät- ta upp den på spiltbalken om kvällen. Det- ta gjorde han en kväll. På morgonen när han kom till stallet så hang drängen död på lien. Den drängen hade "mara i kroppen". Men så fick han sätta livet till.
Mara
Det var moderns eget fel. Ville hon slippa smärtorna vid barnsängen, så kunde hon krypa genom märahammelen, som fölungen legat i, men då blev barnet mara eller marulv. Marulven gick till fruntimmer. Maran kunde komma in genom ett knaggahål. De sa, att till karlar kom det ett naket fruntimmer, och till fruntimmer kom det en naken karl. Bara det var någon, som sa namnet på den, som reds, så gick det över.
Maran i människoliknande gestalt.
När Vinterviks Ej ro (berättarens far) en natt sov i sitt hem, kom en kvinna in till honom genom väggspringan och började klämma honom som en mara. Kvinnan kände han mycket väl. Men, tillade berättaren, lyckades man följande dagen eller några dagar efteråt förarga samma person, som klämt en, kommer hon inte mera. Det är av illvilja som några personer på så sätt plåga andra.