Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Det var en gång två tomtar, Gerknäs tomten och Tjyle tomten, och de buro säd från varandras åkrar. Så hände sig en gång, då vardera tomten kom kånkandes med var sin börda, som de hade gjort utav stackarna på åkrarna, att de möttes på en bro vid Brobäcken som rinner mellan Storsjö och Lillsjö och så började de gräla och slåss. Efter ett skarpt kragatag smitade Gerknäs tomten Tjyle tomten i backen och for av med bördan hans. Från den tiden kom Tjyle tomten aldrig mer tillbaka och slutade att bära skylar från Gerknäs åkrarna. Från samma tiden blev Tjylehemmanet allt fattigare och fattigare.
Tomtar
Handlare Hult hade tomtar i sin ladugård, där gamla kyrkogården nu ligger. Dessa tomtar skötte han väl om, så Hult blev rik, genom att de hjälpte honom. Till var jul flätade de manarna på hans häs- tar, detta som tack för den goda välfägnaden jul- afton. När Hult tog ut hästen för att fara till kyrkan, de skulle alltid åka efter häst till julottan, fast det bara var tvärs genom staden, så hade tomtar- na morgonforat. De skötte om juldagsutfodringen. Han hade även en tomte i sitt handelsma- gasin och den kallade han själv för "Risgryns- kalle."
Tomtar
Tomte har jag sett själv. Det var i mina pojkår. Då var jag med pappa på logen om kvällen. Jag stod och tittade på pappa, när han kastade säd. Så kom jag att titta uppåt logtaket. Då fick jag se en liten gubbe, som satt på en stock. Jag blev rädd och talade om det för pappa. Men in- nan han hann att titta, så var allt tomten bor- ta. Jag minns så väl att han var liten och ha- de en liten röd mössa på huvudet. Han satt grensle över en stock. Det var bra att ha tom- tar, för de drog till huset. Men det var grannar- na som fick släppa till det.
Tomtar
Min svärfar talade ofta om, vad som hände honom en gång, när han var omkring tio år gammal. Han bodde då i Södra Råda i Värmland. Han skulle en dag gå åt skogen och hugga ris. Då fick han plötsligt se en liten tomte stå framför sig, med röd luva på huvudet. Han stod och tittade på tomten en god stund, men så blev han rädd och började springa hemåt. Vi brukade säga till honom, när han berättade det, att det var väl in- billning, men han försäkrade då att han såg tomten fullt tydligt.
Tomten en liten gubbe.
Den tomte, som uppehåller sig vid gårdar, uppträder i en gammal mans hamn. Han är kort till växten, iklädd gråa kläder; byxorna gå blott till knäet, varest de sammanhållas med spännen. På huvudet bär han en eldröd toppmössa, på fötterna skor. Den nu beskrivna tomten anträffas förutom i själva boningshuset även i ladugården, rian samt i badstugan . Dock påstodo några bland mina sagesmän, att den lede och ingalunda tomten har sitt tillhåll i badstugan.
Tomtar
Tomtar hade de i Västergården, det var Sven i Västergården som hade sådana. De skulle alltid läm- na något på tallrickarna till dem. En gång kom det en tom- te bärande på ett ax och pustade, det var i verkligheten en hel säck men bonden tyckte bara det var ett ax och sade, att det var väl inget att pusta för, de blevo stötta och flyttade ifrån honom till Länsmansgården där Bengt tog emot dem vänligt. Denne Bengt blev sedan en mycket rik och ansedd person och hans tre ogifta döttrar bo fortfarande kvar på gården, rika och ansedda som de förnämsta i Flistad. De äro mellan 70 och 880 år alla tre. De rika bönderna hade i regel tomtar och de fatti- ge fick släppa till säden. Man kunde höra hur tomtepesarna fyrtrask (trask fyra) om nätterna i Länsmansgården. / Fredr. Jonsson Lyckg. Flistad Tomtar 2. I Snarva by hade de på en gård tomtar, men det skulle vara av en annan sort, för den bonden hade dem i en ask och han skulle var morgon spotta på dem. De följde honom till graven, de skulle ha bitit sig fast i bröstet för han kunde inte få någon att överta dem innan han dog
Tomten bedriver ofog.
I min barndom hörde jag ofta berättas om spöken och troll. På aftonen, när brasan har brunnit ned, så händer det ofta, att det brakar i mellantaket. Då säges det, att det är tomten, som begivit sig ut på vandring på skullen (vinden). Om denna tomte berättas det, att han icke har mer än ett öga, som är mitt i pannan. Han ser lika bra i mörker som i ljus. Tomten brukar ofta oroa dem, vilka ligga på vinden. Det har ofta hänt, att han har varit och tagit täcket av dem, när de.sovit, och lagt det på golvet. När de sedan vaknat och tagit täcket över sig och somnat igen, har han åter varit och berövat dem täcket. På detta sätt fortfor han flere gånger å rad. Även brukade tomten komma och knacka på dörren, men när man gick för att öppna dörren, fann man ingen, han hade smugit sig bort för tillfället. Men när man nu gått in, kom han igen och knackade på dörren. Även med detta fortfor han länge och väl. Och så var det så med tomten, att han gick genom lyckta dörrar också, det gick icke an att stänga ut honom.
Tomten
Om det var nån som hade tur, sa de: "Den har nog Tomte!"
Du Svarta Zigenare
Allting är så tomt och kalt sen du från mig gick
En tomtes önskan
Gamle tomten står i skogens bryn
Tomtar
Tomte såg min mor flerfaldiga gånger, när hon tjänte i Finnekumla. Det var hos ett folk, som var signia och häxi- ga. Mor slog efter tomten mångfaldiga gånger. Han satt mel- lan brädforinga med ett halmstrå i mun. Han såg ut som en liten pojk med röd toppmössa.
Skörd
Något litet lämnades nog med avsikt kvar på å- kern åt tomtarna. Det var egentligen axen, som dessa ploc- kade och förde hem till sin husbonde. Tomtarna drogo välstånd och lycka till gården, "Sten, ben eller bönerot" – ettdera skulle musen ha till matbord. Det lades in under första neken.
Tomtar
En gammal slup, som gått i frakt- fart på Danmark, hade tomte ombord. Slupen sänktes som fäste till bryggan vid Havstenssund, varefter tomten flyttade upp på vinden hos handelsman Corneliusson. Tomten tyckte inte om kattor utan tog livet av "vareviga en", som släpptes upp på vinden.