Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Annandag jul.
Det var vanligt att ungdomen red julning i bygden annandag jul. Ritten kallades "Staffansritten" eller annandags julritten. Man red i följe ända opp till ett 20-tal och de som ej redo gingo. Det var dock enbart män. De sjöngo gamla visor. "Idag är det annandag jul." I gårdarna fingo de nötter och äpplen samt gökar. Och det var en skam om han inte blev bjudna ty då har ### burit ut julen. Man städade i ladu- gården. Om man lute agg till bonden, slängde man i gödsel och lade selarna på korna och släppte lös svinen. I städerna brukade stjärngossar att gå omkring. Man hade ej fler seder under annan- dagen.
Julafton
På julkvällen skulle alltid djuren ha sin lôknek (sädeskärve). Det var mor som gav dem den, och hon läste då följande för varje djur: Första kväll, av jule, är vår Herrans kväll i kväll. Ät bra, trivs bra! Någon julgran hade vi aldrig, och ingen an- nan heller, som jag kan minnas, då jag var barn. De kommo till längre fram. Men mat satte man alltid fram åt tomten. Julmaten delade mor alltid ut på jul- afton och var och en fick sin hög, som skulle / räcka hela julen. Hit hörde naturligtvis ej gröt och sådant, utan var det olika sorters bröd, korv, fläsk och liknande, som kunde stå sig. Vi hade alltid gott om mat i mitt hem, men för övrigt var det mycket fattigt i socknen. ______
Tomtens älskog.
En tomte fanns på en herrgård. Så sade flickorna, att han skulle mala, så skulle han få pillu till belöning till julen. Tomten malde och sade — han var finsk: » Jauha, jauha, jaurasta sa pillu jouluksi» (mala mala, för malandet får man p. till julen). När han hade malit, fångade flickorna ett möss och lade i asken åt honom och sade: »Ni ska icke öppna asken, förrän ni kommer hem.» Där hade inte tomten tålamod utan öppnade asken redan på vägen. Så reste mösset till skogs och tomten sprang bakefter och ropade: »Huks pillu aski, huks pillu aski!».
Julhalmen, och ett fragment om annandags ridt och vattnande av häst i norrinnande vatten
Nils Eriksons viste bestämt att för cirk 5o eller 60 år sedan så kom om annandag jul en man ridande från ett angränsande hem- man till hemmanet Viken för att vattna sin häst i "nolrinnande vatten" i det hem- man den ridande bodde var det långt till sådant vatten. / En gumma död för många år sen hade berättat de om Jul tog på sig halm å "stôlle säg i danse så länge halmen hang på (berättat av Kullgren) Somliga säga att halmen lades på golvet om Lusse, och fick ligga till Julaftons kväll. Några att den togs ut om tredjedagen, och någon att den låg till tretten (trettonde helgen).
Annandag jul
Tredjedag jul började de gå med 'ljusa stjärnan'. Det var ett följe på en sju personer. Jag har minne på det sedan jag var liten 'guttonge'. För då kom de å skrämde oss så vi sprang upp i spisen å skrek. De hade en 'bock' med sig. Den kallades för 'julbock'. Han var så 'stôllet' (galen) ef- ter 'fylla' så han gick å stal av brännvinet de hade i huset å hällde i sin flaska. De jagade honom under bordet, men rätt som det var, så var han uppe å nap- pade till sig något från bordet. Han hade horn i skal- len å rompa därbak å en bjällra mellan benen. Den- ne hade de med sig för att det skulle bli roligt. När de kom fram till stugan så tände de stjärnan å snur- rade den runt, så sjöng de medan de väntade på att någon skulle komma å öppna dörren. Jag mins, att det var två konungar. Den ene kallades / Herodes. Eljest gick de under namnet "den mörke å den vi- te konungen". Så var det tre vice män. Det var de som sjöng. När den vita konungen fick veta att det var en mörk konung som hade kommit in i riket, så ville han tala med honom. Då kom den mörka konungen fram. 'Vad är du för en mörkerdjävul som kommit in i mitt land", frågade den vite konungen. Den svarte svarade: 'Jag är ingen djävul från helvetet utan en konung från mör- koland. Det skall mitt blanka svärd och riddarbäl- te bevisa'. Den vite sade då: 'Du skall falla ned å tillbedja mig'. 'Det skall min tjänare göra', svara- de den svarte. Då kom den svarte kungens tjänare fram å föll på knä framför den vite kungen. Då slog den vite kungen till tjänaren med sabeln å sade: 'Statt upp'. Jag har intet med dig att göra; mörkolandets konung skall själv falla ned å tillbedja mig". Så var det mycket mer, men jag mins det inte. Det var när de kommit in i stugan som de hade detta för sig. De tre vice männen sjöng om stjärnan från / Österland. De gick flera kvällar medan julen, för de skulle tigga ihop matvaror å brännvin, som de skulle ha kalas på en kväll i slutet av julen. All ungdom i hemmanet fick då vara med. Annandag jul, så kunde en slå sig lös, för då hade en kom- mit över det högtidliga av julen. Då började grannarna gå till varandra å smaka på brännvinet och det goda som lagats iordning till julen.
Julafton.
Här var många som för 40-50 år sedan gömde lite säg som skulle tröskas upp och göras ren samt bäras av logen julaftons mårgon. De gick då upp vid tvåtiden, och det skulle vara färdigt i dagningen. Om det var något bakom detta vet jag inte, men en sed var det. Det skulle ju vara upptruskit till jul, och det var en "slöhas" som inte hunnit att få truskit upp. Innan dagen julaftons mårgon bars julveden in. Den skulle vara av finaste björd i lika längder. I mörkningen bar far in julhalmen, då blev det jubel i stugan av oss barn åtminstone. Det byttes halm om nyårs och trettonde afton. Halmen fick ligga inne på många ställen till "könnesmässe". Det flätades en julbock av halm denne skulle sedan tas med fötterna då drogs det sot, lyfte lång stack, jag har glömt bort lekarna nu. Julgran hadde vi ständigt, och det tala mina föräldrar om att de haft. En julakäring av trä med två ljus uti tändes julafton. / Vi hadde även en ljuskrona av bläck, så fin att de låna den många gånger till kyrkan om jul. Det var tolv ljus i den, kronan var så grann i sig själv så den brukade inte klädas. Både barn och gamla hadde julhögar, med en 10-12 kakor i var hög. Julosten sulle ligga intill de gamles hög. Den största kakan låg i botten och så undan för undan, de grannaste låg uppå. Hemma var vi 9 i familjen så det var granna staplar med bröd på bordet. Vi barn skavde allt kakorna inunder så det var inte stort mer än skalet kvar, annars skulle de inte få röras, förrän efter jul. En tre fyra sorters bröd var det om jul. Det var nog ingen som åt havrebröd om jul utan det var blandbröd av råg och korn. Vi barn låg och såv i halmen de första julnätterna. de döda troddes komma hem julnatten kl.12, det var bara de som dött under året som kom hem. Var det någon som inte hadde någon skugga då de satt till bords julkvällen skulle den dö under året. Julaftons kväll skulle kor och hästar ha en våndel hö var även juldagens mårgon skulle de ha hö. Hemma förekom inte att de satte ut mat till tomten, men jag vet ställen som de gjorde det. "Julaneka" sattes i en gran vis porten, samt granar vid dörrarna. Knutadan gjordes kalas, för då skulle man segna ut jula. Julgranen kastas ut men fick inte röras på en tid.
Lucia
Mamma stod opp tidigt på lusse- morron o koka kaffe. Och så hade hon ystat en särskild liten ost, som hon skar av då. Så fick vi gå opp o äta. Det var inte fläsk och korv då, det skulle man ha till jul.
Tomas
"Tomesmäss" fyra dagar före jul gick man upp i otta och högg julveden. Då tände en upp en eld på backen och lyste sig med. Det fick lov att vara rik- ligt med ved, för den skulle räcka medan julhelgen.
Påsk
Långfredag fick vi inte äta mjölk eller mjölkmat. På en del ställen skulle de gömma en kaka från jul till långfredag. (De gömde även en kaka till våren) - Vi fick fläsk och potatis till middag och ölsupa till efterrätt.
Vårarbete
Den "stomp" (limpa) som låg på julbordet över ju- len grävdes ned i "kornbingen" å togs fram på våren när de skulle börja harva. Då skulle både draga- re å de som harvade äta av den. Det skulle bli så fin gröda då.
Vårarbete
Vid sådden skulle det alltid läggas en bit av julbröd i säakongen (såskäppan). Det gömdes hela tiden från jul. Även drag- djuren skulle ha var sin bit av det. Sådden skulle så vitt det var möjligt ske i nionde veckan (ninne uga).
Plogkors
Plogkorset bakades före jul och skulle gömmas till våren då man börja- de så. Hästen skulle då ha plogkorset eller såkakan, plogkakan som den också kallades. [Teckning föreställande ett likarmat kors med utsvängda armar och konvexa ändar]