Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Tomtar
Jag tjänade som ung i Tryggbo i Kvistbro sn., o där var det en bonde som hade tomtar. Om någon person vittja fiskredskapen för honom, så fick han veta det i skogen av tomtarna. Men så blev ha andligt sin- nad, o då sa' han opp tomtarna. Men efter detta blev han sjuk, o var sjuk i sju år, o de trodde att det berodde på tomtarna. Det var tomtar på ett ställe som bar till gården. En gång fick bonden se dem o tyckte att de hade så lite, men de pusta så ändå. / "Ni har väl inge å 'stangke' för," sa' han. Sju reler (sju rer)", sa' de, (så myc- ket hade de med), dra vi ifrå däj så mycke, så blir du lagom kar." Och det lärde gå så också. På julkvällen sattes det ut ett grötfat åt tomtarna, o det fatet lärde bli tomt också. Det var en bonde som byggde opp ett stall över tomtarnas bostad. Han red en gång o vattna hästen o då mötte han en liten tomte. "Du ska flötta ditt stall," sa' denne, " för de staller på vårt bord!" "Så fort ske kan," sa' bonden, för han hade mist flera hästar. Tomten tog fram en flaska o gav bonden en sup, men han slog ut den ner mellan förskin- net. Det kom en droppe ner på / hästen, o där växte aldrig hår mer sedan.
Tomtar
För länge sedan bodde det en gubbe i Reve i Mossviken, som kallades Sjôl. En dag kom det en gammal tiggargum- ma in till honom. Hon lyfte ned en påse från ryggen och sade: 'Jag tror att jag har fått bare skam i säcken'. Då tog Sjôl å kastade säcken i omskruven. När han legat där en stund, så kröp det fram en tomte ur säcken. De såg, att han sprang och gömde sig. Och han bodde sedan under sängen. Ungdomen brukade gå till Sjôl om sön- dagsaftnarna. Då roade de sig med att kasta mössor un- der sängen, men så fort de kastade dem under, så fort kastade tomten dem tillbaka. Så frågade Sjôl tomten, varifrån han hade kommit. 'Jo', svarade han 'Klink i Pipe' har burit mig hit i säc- ken." Så var det en julmorgon, som husfolket var i lagården, när / de kom och skulle gå in, så stod det en hop tallrikar och fat för dörren. Tomten hade satt upp dem, för att de skul- le bli sönderslagna. Men de fick se dem. 'Jaså ni fick se tallrikarna', sade tomten. En gång körde Sjôl till Fredrikshald. När de kom på Sto- ra Le så blev det en kappkörning mellan gubbarna. Sjôl blev värst. När han stannade, kröp tomten fram. 'Ä du mä här', sade Sjôl. 'Ja', svarade tomten, "hade inte jag varit med nu, så hade du tappat."
Tomtar
Min far var i Brattfors och var vallpojke, o om vintern var han med husmodern i ladugården, gården heter Rubbetorp. Där fanns en tomte. Då sticka husmodern ett par röda vantar åt tomten o ett par likadana åt far. En gång tog far fel vantar i la- gårdsfönstret där o tog tomtens i stället. "Låt bli mina vantar!" sa tomten. Tomtar skall det finnas där i gården än. Tomten på fars tid hade en tofsmössa på sig. Det var en bonde här som / hade en tomte En gång mötte han tomten, han kom o drog på ett strå o pusta så. "Dä va väl ***intnô å stanke för," sa bonden. "Ja, drar ja ifrå däj allt ja dragit hit, så blir du utfattig," sa tomten. Och då kom de o drog bort sen för honom, så om något år fick han gå från gården. Det var en kolbotten här där far aldrig byggde en koja, utan vi fick ligga provisoriskt i halm o ris. En gång somna jag där, då slog det i ämbaret med skopan o fräste. Det fick aldrig vara i fred om de byggde en koja där, det slår två gånger i väggen, sen slår det till med en kubb i dörren, så spånen ryker. En kolare / la' de på huggkubben o skulle märka honom om han inte lydde dem.
Tomtar
Tomtar hade de ofta förr, hade de för sej. Om det var nån som hade gott om det, så trodde de, han hade en tomte som drog till honom. När de då mjölka om kvällarna, skulle de sätta en liten skål som tomten skulle ha, så om morgonen var den borta. Det gick ett allmänt rykte, att han kunde dra ifrån den ene och till den andre. Det såg de också ibland, hur han drog. Uppe i Hjulåsa (Roasjö) var en bonde, som hade haft en tomte. Så dog han, den där rike bonden. På stället intill stod käringen och kokte gröt i en sån där stor gryta en kväll. Så kom där in en liten pojk och ställde sej vid stolpen vid spisen. "Vad är du för en liten?" sa hon. Hon tog en sticka och lyste i ansiktet på'n och då var han kolsvart. "Är du av det slaget", sa hon, "så ut med dej." -"Nej, sa han, "jag kan la få bli här och tjäna er. Far han dog och då blev jag utkörd." Men hon ville inte vid honom, utan hon tog kosten (kvasten) och körde å'n. Så han fick lov och ut, men sen vråla han och skrek. De sa, det var en bonde borta i Redslared, som hade en tomte. De hade en ho borta i lagården, och det skulle de hälla lite mjölk i den om kvällen, och om morgonen var det tomt. Det var en piga som såg honom en gång. Då drog han till bonden hö. Han hade bara några strå i munnen. Men det höll han på jämt och drog det från det andra stället.
Tomtar
En man, som hette Martin Kristiansson, hade alltid en tomte med sig. Brukade bära honom över madmarkerna, men sa att tomten var synnerligen tung. Mannen arbetade hos handlanden Corneliusson i Havstenssund. En kväll vid stängningsdags hörde de andra karlarna honom säga till tomten: – Nå, ska du vara här i natt eller bli med ut? för nu stänger jag."
Tomtar
En bonde i Lindberga hade ord för att han hade tomte. En gång var en märr uppkommen på ett ränne, och de fick ha en hel hop karlar till hjälp för att få ner henne, och ändå blev hon "höftater" — litet halt — efter det. Då satt tomten på rännet och skrattade och sa, att han hade lyftat upp märra ensam.
Om tomten
Jag hörde att långt tillbaka så bar dom gröt till tomten på julafton. Det var en som kom in i stalle en gång, och då fick han se en liten gubbe, som hade röluva, som stog i vendôge (gödselgluggen) i stallet. Men då försvann han. Det skulle vara bra att ha tomten. Hästen trivdes, där han fanns.
tomtar.
Det var så bedrövligt farligt om en råkade till att hugga ved om kvällen. Då stod tomten å högg ved hela natten. Om en skramlade i flas- kor eller kokkkärl inomhus om kvällen så hitta- de han på å gjorde detsamma så att en inte fick fred om natten. - Om en fick se tomten å nämnde Jesu namn, så försvann han. Om jul- kvällen fick han gröt i en tallrik. Han skulle ha sked att äta med som folk. En träsked skulle han ha. På somliga ställen var de inte noga med att ha tomten. Då gjorde de kors på trösklarna, så att han inte skulle kunna ta sig in. Det var en tomte som bodde under ett stall. Hus- bonden kunde inte begripa att den ena hästen efter den andra dog. Men så kom det en tomte / in sent en kväll. Tomten tog husbonden med sig. De gick ned under stallet. Rätt som det var stallade hästen, å det började att skvala ned på maten. Ja, här ser du hästedön, sa- de tomten till husbonden. Om du nu vill låta mig få flytta stallet så skall du få pengar å mer till. Hästarna skall få leva å må bra. Hus- bonden flyttade stallet, å tomten hjälpte honom. Se'n så fick hästarna leva å allt vad han hade blev det så stor drygsel i. Tomten hade en röd toppluva på huvudet. Det var konstiga flätor i svansen och manen på hästarna. Det var "nisseflätor." En man hade legat i ladugården å hört tomt- gubben. Nu var det så, att det var vissa häs- tar som han inte tyckte om. Han gav de han tyck- te om men inte de andra. Å då fick denne man- nen se att den ena hästen fick att äta men in- te den andra. Då tog han ifrån den hästen som fått å gav till den andra. Men i detsamma / fick han en örfil. - Den hästen tomten tyckte om var grå till färgen. Man talde om en saga om en tomte. Det var på ett ställe de hade en kvarn. Där var tomten uppe å siktade om natten. Det blev så fint mjöl i i den kvarnen. Men så fick mjölnaren se en ung tomtegubbsgut, som knappt hade kläderna på kroppen. När han kom in till hustrun sin på kväl- len så sade han, att vi får nog laga iordning en klänning åt tomten. Hon sydde en kostym kläder åt honom. Så ställde mjölnaren sig på utkik. Tomten tog kläderna på å sade: "No grann gut inte sekte mer". Han var för vacker att mjöla ned sig.
Tomten
Tomtarna höll på att arbeta efter det andra hade slutat om kvällarna. Syster min såg en sådan liten ”människa.” Hon var ute å brände ’vål’ på utskogen. Det blev sent på kvällen. När hon skulle gå å se till varmen så såg hon så tydligt en liten gubbe som stod och rörde i varmen. Men när hon kom fram så var han borta. Hon vågade inte röra i varmen för då kunde tomten ha bli ond å strött ut varmen så att det hade taget eld i skogen. Far bygg- de en stuga. En kväll kom de att hålla på å arbeta li- tet längre än vanligt. De hade sågat på en knut det sista. Vid den knuten höll det på att såga ända till dess att solen gick upp. Det skall vara så lyckligt att ha tomtar, sa’ de gam- le. Det var på många ställen som de ’lytte’ flytta husen / för tomtarnas skull. Vid Bartjärnstorpet i Mangskog hade de stallet strax öst om stugan. Det var så i det stal- let att hästen aldrig fick fred om natten. På morgonen stod han svett så att det flöt om honom. Så flyttade de stal- let ett litet stycke, jämt så mycket att det kom av den gam- la tomten. Men sedan fick hästen vara i fred. De hade trott att tomten bodde under stallet. På ett ställe i Gun- nesskog flyttade de svinhuset och på ett annat lag- ården för tomtens skull. Mormor talade om, att det var ett kvinnfolk som låg en- sam i en stuga. När det led på natten så kom det in till henne ett litet kvinnfolk och en liten gubbe med röd toppmössa på huvudet. Det blev ’barsäng’ för det lilla kvinnfolket födde ett barn. När hon hade fött ungen så sjöng de ett psalmvers se’n tog de fram mat å brännvin å åt. De bjöd också. Men när det var gjort så blev alltihop borta. En gubbe de kallade för ’rävskötten’. När han var på jakt en gång så hörde han så väl att de lockade på korna, å han hörde att de var så nära att de ’nosa’ på på / honom, men han såg dem inte. När di hade gått för- bi så såg han två små gubbar som gick efter dem. Tomtarna höll till över allt. De bodde i jorden å kallades för ’jolfôlk.’ Bara de inte blev oroade så var de till nyt- ta, för de hjälpe till i lagården å stallet. Mor- mor talade om att det var på ett ställe som de hade fått in tomten i stugan, så att han satt å vaggade ongen. Det var ingen som såg honom, men vaggan gick å det var ingen annan än tomten som vaggade.
Tomtar
"Tomter" hade de mycket att styra med. Det hände sig vid Högforsen medan smedjorna var i gång där att de såg tomter rätt som det var. På vintern brukade sme- derna smi till långt fram på kvällarna. På den tiden hade de "eldvakt" vid smedjorna. Han skulle ut å blåsa i lur kl 1 varje natt. En natt såg denne "eldvakten" en tomte med käring som gick in i en smedja. Eldvak- ten smög sig att se vad de skulle ha för sig. Då såg han att käringen födde barn i smedjan. Tomten "löga" barnet i en balja. När han hade "löga" barnet, så frågade han, vart han skulle göra av lögvattnet. "Kast i gluggan som stått öppna i natt", svarade hon. Då kastade han vattnet i ögonen på eldvakten. Han blev blind efter den dagen. En "tomtgôbb" låg å sov på ett ställe. Folk / hade sett denne ligga på samma ställe i flera dagar. De tog vara på honom å tog honom med sig hem. När han vaknade till så bad han att de skulle frak- ta honom tillbaka där han hade legat. Det gjorde de. Men se'n fick de inte se honom mer. Detta släkte hade regnat ned. De som föll i bergen blev så rika, men de som föll på "môsane" blev fattiga På ett ställe i Timbonäs fick den ena kon aldrig fred i båset. Aldrig hade hon något att äta. En kväll kom det en liten gubb in i stugan å bad att husmodern skulle följa med honom för hans käring låg å skulle få barn. Hon följde med. De gick bak- om ladugården och ned under den och kom in i ett rum. Där låg en liten käring. Så snart som hus- modern kom in så födde käringen barn. Tomten satte fram kaffe på bordet å fägnade med. Men som hon skulle till att dricka, så rann det brunt gödselvatten från taket. "Här ser du nu, så får jag ha det varje dag", sade tomten. Då gick / gumman å flyttade kon ur det båset. - Inte vem färg som helst dugde åt tomtarna. De tyckte om gråa häs- tar å gråa kor. En gång såg jag två små tomtar. De sprang in i stallet. De hade gråa kläder på sig. Tomten ville inte att folket skulle arbeta på kvällarna. Om en ko skulle kalva på natten, så kom tomten å knac- kade på fönstret el. ropade. Det hände mycket förr å det har jag allt hört att det finns de här i gården som har gott medhåll av tomten ännu i dag.
Tomtar
"Tômtgôbber" var i kvarnarna å över allt. Far trodde, att det fanns sådana, så när han for till kvarnen, så tog han en liten smörgås med å gav tom- ten för att det skulle få bli lätt att få mala. De brukade att ha pannor att steka fläsk i. Det var en kvarngubb som låg i kvarnen å hade somnat. Han fick ett slag av tomten med en sådan panna, så att han vaknade. Gubben hade inte gett tomten något, så det skulle vara som en hämnd. Det var på ensta- ka ställen som det inte gick an att hugga ved eller eljest dundra om torsdagskvällarna. Det höll på att härma efter hela natten. Det var en del gam- la som jag talade riktigt personligen vid om tomtar, å de vågade på att det fanns. Det fanns folk som hade sett någon tocken liten "gôbb". Min / far hade sett. Han sade, att den gubben var en meter lång, hade grå rock, grå vantar å en "huva på säj te hatt". Där de var sams med tom- tarna, hade de nytta av dem. Det var på ett ställe de inte behövde att sikta mjölet, för det gjorde tomten. Så fort de hade bu- rit in mjöllasset å stängt dörren, så borjade tomten att sikta. Nästa morgon så vart allt mjö- let siktat. En gång kom matmodern in å fick se att tomten var så trasig. Då tyckte hon att det var synd om tomten. Han gjorde så att allting var så drygt. Hon beställde en ny rock åt honom. När han hade fått den rocken, så tyckte han, att han var för fin, så han slutade att arbeta å talade om att en så fin "kär" siktar inte mjöl mer. Han blev borta.
Lucia och julförberedelser
De fick inte mala på Tomas. Då ska tomtarna mala.