Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Råttor
På Tomasmässan tre dagar före jul skulle de ställa bort råttorna. Då var det någon som klädde sig fin och läste något för dem. De skulle bli borta hela året på det sättet. Annars så brukade de säga att om det var någon som fick gå bort ofägnad under julen så skulle råttorna bli elaka vid dem. Då skulle de ta allt vad de hade i bodarna så att de inte hade något för att de var snåla under julen.
Sed
Förr brukade de inte skura golvet mer än en gång om året. Det var till jul. Om vintern strödde man bar* på golvet och om sommar´n löv. Björkelöv å aspelöv. *Granris som hackades i små stycken, barren skulle sitta kvar.
Väderleksmärken.
Om det rôar för sol på nyårsdagen blir det frusen säd om hösten Om åskan slår i bar skog blir det frusen säd om hösten Äfter jul. Julebon dä torre Torre Täje gir röte höi
Annandag jul
Det enda jag minns från annandag jul är sådana, som gick och sjöng vid stugorna. De var inte utklädda på något vis. De sjöng för brännvin och mat. När de hade fått trak- teringen, så gick de till en annan stuga. De sjöng Staffansvisan.
Vårarbete
"Plogöl" hölls den dagen som ploganden skul- le börja. Den dagen hölls fest med brännvin och "plogbeten". Om julen bakades en särskild kaka som gömdes till våren /plogkaka/. Den bröts sönder och löstes upp i dricka.
Skrock och vidskepelse
Di skulle inte möka unner jula ifrå julaftonsmiddan å te anndasotta. Men sen kunne de hända, att di på spetakel hävde opp görseln i krubbera i stället för te möka.
Jul
De fick inte gå bort till främmande ställen på juldagen för då fick de köttspad på sig. Då hade de kokat svinahuvud. Annandag jul gick de till främmande ställen och bråkade och gjorde ont. På ett ställe hade de släppt hästen till höskullen.
Naturföremål
Det var en gumma i Kattunga som bakade en jula natt. Hon bodde nära ett berg och så gick hon upp på berget för att se om kyrkfolket kom. Då blev hon förvandlad till en sten. Den står än i dag. Det är inget namn på'n, men jag har själv sett'en.
Renlighet. Hemmet
Det fanns gamla gubbar och gummor som inte tvätta- de sig mer än två gånger om året - jul och midsommar. Å då sköljde de av ansiktet litet. Men i vanliga fall så tvättade de sig en gång i veckan. Ungdomen brukade ju tvätta sig på lördagskvällen och även en del av de äldre eljes brukade de äldre vänta tills på söndagen och då tvättades även barnen. Det var mor i huset som fick hjälpa till att tvätta både barnen och männen. Och skulle de kammas, så var det allt hon som fick göra det. Karlarna kunde inte förmå sig att tvätta nacken och håret, om inte husmo- dern gjorde det, så fick det vara. De hade den vanan med sig från det de var barn. Tvättningen före jul var mer ingående än före en vanlig helgdag. För till jul ville de allt var riktigt rena. Och på sommaren tvättade de sig bättre än på vintern, för då var det bättre efter vatten / å så var det ju inte kallt. På vintern kunde de låta bli att tvätta sig, för att det var kallt. Då brukade de vanligen vär- ma "tvättvattnet". Kamning blev det inte mer än om de skulle gå bort, t.ex. åt kyrkan eller kalas. De hade så dåligt med kammar i forna tider. Det var inte annat än en mässingskam eller horn - el träkam.
Julen
Skydd mot trollen. På julafton när sola gick ner så stängde di dörrane, och sen fick di inte öppna så inte nåt troll kom in. Och flinteld skulle di ha i dörrar och lucker på hus och lagård på julekväll och påskekväll. Di sa di flinta. Julhalmen tog di in tidigt på julekväll. Sen fick den ligga te tjugondan. Di hade så mycke lekar för se i halmen. Di skulle se om di kunde lägga bena på nacken. Julbocken. Efter jul skulle di gå mä julbocken. Det var en som skulle ha en skinnfäll över se. Och så skulle han ha en donk mä se. Han fick heta Donke-Jon. Di börja anda jul och höll på till trettene eller tjugonda Knut. Annandagsritten. På anda jul skulle di vattna hästane i norrinnande vat- ten. Di ga se iväg så snart klocka va över tolv. Julgrisen. En del av julgrisen skulle gömmas. Det skulle va ett minne. Di tog den bäste biten rent fläsk, och den skulle di inte äta upp förrän Mickelsmäss.
Skämtbitar
Det fanns en flicka i T. i äldre tid som de kalla för ”Jula”. Hon var bliven i gråsess. Barnet hennes, föddes åtta dagar före julen. Genast var folkhumorn framme, som sade: Jula kom åtta dagar för bitti i år. Det var en bonde som hade en dunke med bränvin på hemväg från staden. Bonden var bra påstruken. Så skulle han kliva över en gärdesgård, men detta bar icke bättre till, än att dunken blev liggande å ena sidan, å bonden å den andra sidan av gärdsgårn. Samtidigt gick korken ur dunken. Då lät det: nock, nock, nock o.s.v. Ja hör däk min bror, sa bonden: men ja kan inte hjälpa däk. Detta hände mellan bergen 1870 tal. En bonde hade varit i Vbg en dag, som det blev ett stort yrväder. I en bygata nära hemmet tappa han ett halstop bränin. En annan väg fanns med mindre snö till boningshuset. Men bonden höll på att skotta snö i 8 dagar för bränvinets skull. Vad gör inte svensken för en sup...
Julafton
Förberedelserna till jul började 14 dagar före helgen, vi hade ej tid att börja förr. Vi skulle mälta, det torkades i bakugnen och maldes på hemkvarn. Hemma fick vi brygga inne i stugan, vi hade en stor kopparkittel i spisen o en så. "Laka" (byka) skulle man också göra före jul, till detta hade vi aska och lut. Sen manglade vi kläderna med kaveldon. Slakten skulle ske på lussedagen. Det var grisen som slaktades o kanske också en gammal ko. Sen gjorde vi sylta o korv, men man fick ej ta mycket av svinhuvudet till syltan, ty detta skulle kokas helt till jul. / Och så skulle man ha tröskat, så att det fanns något att ge djuren över jul. Det var ej nödvändigt, att allt var färdigtröskat till jul. Mycket ved skulle huggas till jul, o så skulle man lägga opp inne i stugan efter väggen närmast dörren ända opp till taket. Spinnrock o vävstol skulle tas ut till jul. Så stöptes tregrenaljus av talg eller också ett ljus i sänder i en bleck- form. I vardagslag fick man lysa sig med stickor, som sattes i en "lysa- käring", o under denna stod en spann vatten. Ljusen stod på bordet hela julen. Och en hög med bröd låg också kvar hela helgen, det var "julhögen." Det var ett bröd av var sort i denna, / grovt bröd, tjocka siktade kakor, vörta- bröd o surlimpa o så en "kuse" av vete- deg, rullad i de fyra hörnen. En del av den högen skulle gömmas till våren, när de släppte ut djuren på bete. Tjänarna fick också jul- högar, som de fick ta med sig hem till sina föräldrar. Man gick o handla litet också före jul, kakesocker, lite grand kaffe, lite risgryn o lite kryddor. Och lite brännvin skulle det också alltid vara till jul, o en del hade också något punsch och konjak. Kärven åt fåglarna skulle sättas opp före klockan tolv på julafton, för att de skulle hinna äta innan de satte sig till ro på en kvist. Fram på julafton skulle / de sätta på en stor kopparkittel med vatten, o så skulle alla tvätta sig riktigt. Och det vattnet ville de inte gärna slå ut på kvällen sedan. Sen skulle de sätta sig ned omkring bordet allesammans, o man skulle läsa evangeliet o sjunga en psalm. På bordet stod ett stort gröta- fat, o alla skulle rimma för gröten när de åt. Och så skulle man ut till husdjuren o ge dem en havranek om kvällen. Svinhuvudet, brödhögen o brännvinsflaskan skulle stå kvar på bordet om natten. Klockan fyra på julmorron skulle man opp, o så skulle man till julottan. Man fick gå dit, o då var det ljus tänt i alla fönster. / En del hade bloss till kyrkan. Djuren fick gott på julmorron också, en hötapp o lite otröskad havre. Kyrkobesökarna var kvar över både julottan och högmässan. När de kom hem, tog de en sup och åt, men i övrigt var alla stilla på juldagen. I övrigt under julen fick en besökare ej köras ut, utan han skulle bjudas på något, i annat fall "bar han ut julen."
Vårarbete
Det är en uppgift här i orten att en kaka från jul skulle göm- mas till "långe vårdan", till vårarbetet börja. Då delades den mellan alla, folk o djur, för att sätta liv i alla. Jag vet inte att det var en särskild kaka, men den gömdes i en rågbinge.