Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Här var tomtar. Vi hade en dräng. Han kom in en kväll och slängde av sej rocken och torkade sej i ansiktet. Han sa inget om kvällen, men på morgonen talte han om, att han hade haft en tomte i följe. "När jag sprang, sprang tomten, och när jag stante, stante tomten", sa han. Tomten var rödklädd och hade pickelhätta, sa han. Han visste inte, var tomten var hemma. Tomtarna skulle dra från en till en annan.
Du svarte Zigenare
Allting är så tomt och kallt se'n du ifrån mig gick
Svarta Zigenaren
Allting är så tomt och kallt sen du ifrån mig gick
Husbygge
Ett uthus eller en stuga, som brann eller som an- nan olycka föll på byggdes aldrig upp på samma tomt. Det nya huset skulle ha annan plats, för un- der det förolyckade huset fanns inga goda makter. 'Dålig' och 'god' tomt hörde en ju så mycket talas om. På den 'dåliga' tomten var det 'onda makter'.
Tomtar.
Min far talade om, att det bodde tomtar under huset på ett ställe. De var väl hållna. En julaton kom de opp och gav bonden en hel hop silver. Därvid sade de: "Detta ska I ha, för vi har varit så fredade i alla år. - Tomtarna var illa små gubbar. Det taltes aldrig om några fruntimmer.
Hustomten
Julnatten och Nyårsnatten skulle man lämna lite mat kvar på bordet till tomten. Det brukade annars också sättas fram en liten skvätt gröt och mjölk till tomten, antingen på bordet eller också i spiselvrån. Tomten bringade lycka i huset och skyddade mot sjukdom och fara
Tomten fordrar iakttagande av god sed
I en gård plägade tomten, under tiden kvinnfolket var i fähuset, komma in i stugan, sätta sig på sätet vid bordet och stödande hakan mot sin käpp, betrakta barnens lekar. När sedan till gården kom en piga, som frångick den då gängse sedan att inte spinna på torsdagskvällen, blev tomten vred och flyttade.
Tomten hälsar.
På Råtts hemman i Pjelax by i Närpes fanns fordom en tomte, som för det mesta höll till uppe på ugnsmuren i stugan. Kom en främmande in, hördes tomten alltid från sitt gömställe besvara den inträ dandes hälsning med orden: »Sign er, sign er!».
Tomten
Tômten hörde hit till staden också. Far, som var kopparslagare här trodde att det fanns tomte. Han gick aldrig från verkstaden om kvällen förrän han hade sett efter att alla verktyg och pinaler var på sin plats. Ingen plåtbit eller annat fick ligga på städet. Om inte allt var i ordning, så blev det väsen, slam- ring och slåing i verkstaden på natten. Det var tom- ten som inte höll fred. Far var också noga med att sluta arbetet på bestämd tid om kvällen. Det blev största ####### med det. Han kun- de allt lägga någon tobaksbuss här och där i verk- staden, för att han skulle ha gott av tomten.
Tomtar
Tomtar, det var inte många som hade, men nog fanns det. Till och med Lars Johan i Frälsegårn i Götlunda hade två stycken. De packade och tröskade på logen om nätterna. Lars Johan åt aldrig ur sin tallrik utan lämnade alltid något till tomtarna. En gång kom en tomte med ett veteax och slog i logolvet, och så pustade han. Då sa' Lars Johan: "Jo, där va å pusta för!" Då var det en hel säck vete. Men se'n flyttade tomtarna ifrån Lars Johan, så han blev utfattig. Han hade mått bra så länge tomtarna pusslade om honom. Detta skulle vara sanning.
Tomtar
På Hellerup kom det en tomte och frågade fröken där, om de ville flytta en skuletunna, som de samlade avfall i. "Vi plågoms så av allt droppet", sa han. Och hon såg till, att tunnan blev flyttad. En annan gång kom de och ville, att hon skulle stå fadder åt tomtens dotter. Det gjorde hon, och så fick hon sin lön i hyvelspån, och det lade hon i kakelugnen. Morgonen efter skulle pigan göra upp eld, och då var det guldsmycken. Det var sagt, att den fröken aldrig skulle få skratta åt tomtarna, men en gång hade de kalas, och då ramlade en av deras betjänter omkull på en kvist, och då kunde hon inte låta bli att skratta. Men efter den dagen var de borta.
Tomtar
På ett ställe bruka de ge tomten honung och gröt. Så en gång fick de se att han hällde det i ett rös. Då tyckte de att när han inte åt upp det var det ingen nytta med att ge honom, så de sluta upp me´t. Men då tog han till att dra från gården i stället. Först när tåget gick här såg de hur tomten hängde bakefter och försökte hålla emot. En bonde såg när tomtarna kom och bar säd till hans loge. De tog stora bördor men en som var natt- gammal tog bara ett ax. Detr skratta bonden åt. Men då börja de dra ifrå honom istället.
Tomtar
På ett ställe hade de inte tur med hästen. Han var lös var morgon. En gång så var han i ladan och ingen visste, hur han hade kommit dit, och det var omöjligt för dem att. få honom tillbaka, förrän de huggit upp så att dörren blev större. Så var det en kväll som husbonden var i stallet, och då kom det en tomtegubbe till honom och bad, att han skulle följa med hem till honom, för han ville bjuda på fägnad. Husbonden följde med. När han kom in, så var det flera tomtar där. Han blev bedd, att han skulle sätta sig vid bordet. Allihop så satte de sig runt bordet. När de hade börjat att ta till sig och skulle till att börja äta, så tog det till att skvala och rinna från taket och mitt på bordet. "Här ser du nu valles (hur) jag har det", sa tomten till bonden. "Var gång som hästen din stallar, så får jag så här på bordet mitt." Sen bad tomten, att han skulle vara snäll och flytta stallet. Tomten lovade att han skulle hjälpa till. Och bonden flyttade stallet.