Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
På "dömmelonsdan" skulle spinnrocken sättes bort, sen gick det inte an att ta fram den förrän efter påsk. Den som spann mellan dymmelons- dagen och påsk fick garnet fördärvat. Skärtorsdagen skulle man inte få tälja stickor el. hugga, efter de gamles ordningar. Gjorde en det, så blev korna halta och fick ont i benen.
Häxor och trollkarlar
Min mormor tala om påskkäringar, mormor var egentligen från Torsö i Vä- nern, men hon bodde i Grevbäck sedan. Det var en grannkvinna intill där hon var född som "re påske" som de sa. De hade stora öppna spisar då, o hon smorde sopa o raka o red opp genom skorsten, o då sa hon: "Här opp å här ut åt helvetets knut!" Det var en granne där också som sköt ner en påskkäring. Han skulle bort till goda vänner o hälsa på o gick tidigt på påskdagens morron. Då fick han höra sånt kacklande o skrik i / luften, det var påskkäringarna, som kom tillbaka. Han hade tagit bössan med sig, o han la' an, o där kom en gumma nersinglande. "Det skulle du inte ha gjort," sa hon, "du skulle ha låte mäj fare i frid hem." "Ja, ge däj hem nu, ditt hälsike!" sa' han. "Ja, när du har sköte sönder mäj," sa' hon. Han sköt henne i låret.
Jul och påskseder
I berätt. ungdom gick stjerngossa i socknen. Rote soldater och sotare skulle ha julkost bå- da två. Soldaten gick i roten, men sotaren gick i hela socknen. De skulle ha en kaka bröd och ett stycke fläsk ell. korv, även fägnad som blev så riklig ibland, att julkostemottagaren, måste köras hem fram på dagen. Dessa kakor tävla morerna om att göra så stora och bra som möjligt. Om påsk gick ungdomen även gårdgång. De hade då vita skjorter utanpå kläderna liksom stjerngossar. Stora korger medfördes i dessa lades de ägg som ficks i gårdarna. Dessa ägg såldes, se- dan det egna behovet till godosetts. Här och var vanka- des förtäring. Der man fått ägg sjöng man visor. Här en! Jag ser här kommer det friare hit, Och innan nästa år igen, står vaggan fram vid unga mors säng o.s.v.
Dymmeln. Påsk
Dymmeln: Svarte månda', vita tisda', dymle onsda', skär torsda', långe fredda', påska lörda. Inte spinna, tröska, låna eller ge bort något och inte gå bort till främmande ställen den veckan. Särskild mat - man skulle fasta. Gå upp tidigt långfredag. Aldrig tal om långfredagsstryk. Inte hugga ved efter dymmel onsdag; då blir det en dym- linge i allt arbete (dymling = nagel, plugg). Mor ville aldrig gagna kniv eller skära något skär torsda'. Långfredag - ingen mat fick lagas den dagen. Vi fick alltid äta kall mat då. Var det nolavär långfredagen kunde man lika gärna köra jönna (gödseln) åt sjön som åt åkern - det var ingen kraft kvar i den. / Påsk - de sköt mycket och eldade påskeldar. Hemma gjorde de kors med kol över alla dörrar påskaf- ton och lade spjället klockan 6 för att inte häxor skulle komma in. Så fick vi inte börja elda påskdagens morgon, förr än solen gått upp.
Umgängesformer
Om man kom i sällskap till en bjudning, så krusades vem som skulle gå in först. De äldsta eller förnämsta skulle gå först. Sen stannade man vid dörren och krusade igen. Ingen ville sitta främst. Karlarna tog av hatten och stoppade den under armen. Man hälsade med handslag. Runt väggarna voro vägg- fasta bänkar. Främst var högsäten med armstöd och lite större än de andra. Här skulle husfar och husmor sitta, och sedan gästerna allt efter rang och värdighet. Duskål skulle drickas arm i arm, värden höll ett litet tal och så klingades med glasen. Hemmasöner och döttrar samt ungdomar från de finare bondgårdarna samlades i hemmen på lördagskvällarna, till lek och dans. Pigor, drängar och torpare-ungdomar tillställde s.k. "lekstugor," de samlades då på en loge eller i någon torparestuga, där det fanns "svängrum". De sköt ihop lite var till kaffe och sen dansa- des det och gjordes lekar. Om påsk släppte flickorna till ägg, / och pojkarna det övriga, detta kallades "hopaläggskalas".
Påsk
Dagarna i dymmelveckan var "askmåndan, fettisdan, dimmelons- dan, skärtorsdan, långfredan o smörlördan." På skärtorsdan har jag hört att gummor kunde trolla till sig smöret från andra, de tog kärnan o en slev o gick ut o låtsades ta med sleven o ha i kärnan. De hade för sig att de klipp- te fåren också i den veckan. De klippte bara bort efter öronen o huvudet, det var sådana som skulle trolla med det, o de gick / till andras gårdar o klippte i smyg. De skulle väl ha det till någon trollsmörja. Det minns jag att det såg konstigt ut när jag tjänte borta i Daglösviken. Det var på skärtorsdan eller på smörlördan som käring- arna for till Blåkulla, en av de dagarna. De flög opp genom skorstenen och över kyrktornen o flaxa o flög över folk, sa de. Men jag vet ej vad de läste när de for iväg. Och vid påsk skulle de skjuta, så det finns dem som skjutit sig fördärvade på påsk- kvällen. De kunde också klä ut sig på påskkvällen.
Påsk
Mörka måndag, vita tisdag, dömlonsdag, skär- torsdag, långfredag, påskelördag. I påskeveckan fick inga rockar eller blångarn vara inne. Om karlar fick se en garnhärva blev di så förargliga så di kunde inte umgås med dem. På skärtorsdag laga di till en stor bör- da, så mycket di var goda till å bära, och på långfredag skulle di gå och bära och släpa på den. Det skulle vara en påminnelse om Kristi lidande. Det talte våra gamla om att di gjor- de i Öjersbo. Det va la skärtorsda di skulle korsa på dörra (Det skedde väst i Ramberg) Di korsa me kol. De skul- le vara tur. De va en som hade otyr med kreatur. Då va de en käring som sa: "Di kan inte tänka å få / ant än otur för di varken bär in soba eller eller korsa på dörra. De va allt en del som skulle ha osyrat bröd vid påsk- tiden. De skulle la vara skärtorsda som häxerna for till Blåkulla.
Häxor och trollkarlar
Påskkäringarna skulle smi "skärtorsdagsstål" i e smie, sa de. Mormor tala om att e som hon kände var ute vid påsk o var trollkäring. De sa till hennes man att hon var ute. "Nej, ho ligger hos mäj," sa' han. Men de lärde honom att han skulle ta en kniv o sticke i 'a. Å då var det en halmkärve. Min mor hade en nykalvad ko som inte mjölka. Men e som bodde ve Stranna i S. Råda hade mycket mjölk fast hon inte hade kor. En gång kom hennes / pojke hem till oss, då sa mamma: "Ni har väl inga ***mjôlk?" "Jo, mamma sätter kniven i vägga o ***mjôlker, tills det kommer blog," sa' han. Sen kom gumman själv hem till oss en dag. "Du ha täje ***mjôlka för mäj," sa' mor. "Neej," sa' hon. Men mor gav henne en örfil så näsbloden kom, o sen fick mor igen mjölken.
Husdjur
Min morbror satte, åtminstone vid påsk, en lie över dörren till ladu- gården. Och ett kors var inskuret där, så att inte något dåligt skulle kunna komma in. Det var ett folk här, som alltid hade för sig, att alla nyinköpta kreatur skulle gå baklänges in i lagårn. T.o.m. hönsen bar de in baklänges. Då skulle djuren trivas sedan. Mor la sot i första drycken, som en ko fick efter kalvningen. Och så la' hon stål i denna, en gammal "rasp", som far hade, lades / alltid i då. En näve salt och en näve kummin kunde de också lägga i första drycken, det var naturligt. Det var en ko här, som ej ville ta sig, jag var borta med den till tjur flera gånger. Då sa' karlen där: "Ta en ettöring och blanda till en deg när du kommer hem och lägg den i samt ge kon detta, så behöver du inte gå bort med henne mer." Och det gjorde jag, och jag behövde ju inte gå mer heller.
påsk
Här eldade de om påsk, inte om midsommar. Nu får de inte lov att elda. De köpte en tjärtunna och stoppade lite halm i den, och så tände de på. En del hade bara halm eller enar att elda med. De stod där vid elden och pratade, och en del sjöng ett grand. Om de fick lov så kunde de gå ner nånstans och dansa. Ibland gick pojkarna och bad om påskägg. Det var ett par som gick, och de fick väl behålla äggen. Dagarna i dymmelveckan kallas: svarte mån- dag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskelördag. Om långfredag skulle de göra det värsta arbete de kunde hitta på, har jag hört. Men det var inte här, utan det var nån som sa det. De skrämde oss med påskkärringarna, när vi / var små. Jag tror, att det var påskafton de skulle fara till Blåkulla. Blåkulla ligger bort emot Marstrand. Påskdan om morron åt de påskäggen. De sa: "I ska stå upp nu pojkar, för nu har allt sola dansat."
Bägaren, silverkannan rövas.
På en herrgård tog trollet varje påsk en tjänstflicka från gården. Man visste, var stället var, men fick inte dem därifrån. En gång for betjänten med. Han hälsades välkommen, men kände tjänstflickorna, som voro där. De bjödo en dryck åt honom, men han drack inte, utan kastade bort drycken, varvid den svedde hästen. Han gav inte igen bägarn, utan red hem i galopp, trollen bakefter. Då han kom till trappan, kastade han bägarn in till husbonden. Men innan han kom till stallet, dödade trollen honom och hästen. Trollen begärde bägarn av husbonden och sade: »Får vi int den, kan vi inga roligt hålla mer.» Han sade nej. Då hotade trollen: »Då ska den här gården brinna tre gånger!» Nu kommo alla tjänsteflickorna hem. Hela tiden medan de varit borta, hade det gått mycket mat åt i herrgården. Flickorna sade: »Sku de int ha gått, alltid to vi härifrån.» Sedan brann gården.
Trollpackor och skydd mot dem. Blåkullafärder.
De hade för sig förr i världen att det var en del käringar, som stod i förbund med den onde, och då for de till honom i blåkulla om skärtorsdagsafton. När de då var på väg, så brukade de gärna vilja vara inne i lagårdarna och leva till och misshandla korna, men för att de inte skulle komma in där, så brukade de stryka tjärkors på dörrarna och så skulle de lägga en bok med Guds ord i vart fönster, så att de inte kunde komma in den vägen heller. / De har talat om att förr fanns det trollkäringar som for till Blåkulla vid påsk. Det var några härifrån Fryksdalen som låg uppe i Dalarna på timmerköring en vinter och de hade käringarna sina med, och de bodde i Mockfjärd, det är en socken som ligger vid Dalälven; jag har rest förbi där en gång. I den socknen skulle alla vara trolska och prästen med. På det stället, där dessa ifrån Sunne bodde, var käringen en sådan där äkta troll- käring, och om påsknatten ställde hon dotter sin i väg till Blåkulla, och om morgonen lade hon henne naken på en bänk och gnodde henne på alla sidor för att hon inte skulle bli stel efter resan. Det såg de där som var härifrån socknen.
Påsk.
Namnen på dagarna i dymmelveckan: aske- måndan, fettisdan, dömelonsdan, skärtorsdan, lång- fredan, påsklördan. Påskhelgens dagar: påsk- dan, anda påsk, trejda påsk. Mins inte att en var förbjuden annat än att göra sånt arbete på skärtorsdan, som det kun- de bli stickor av. Det skulle lita på korna, om de kom å trampade på dem. Det var det folk skul- le vara rädd för också, att påskkäringarna kom å strödde sådana stickor på backen. Om skärtorsdagskvällen skulle en elda något som det luktade ont av. Det var för att inte påskkä- ringarna skulle bli närsökna. De kunde komma å vilja klippa fåren den kvällen De var ute å tog smörja från kyrkklockorna å då passa- / de på att gå in å ta ull av fåren. Påskkvällen var också farlig, för då kom påsk- käringarna å hade varit när den onde. Då var de lärda till allt ont. Om långfredagsmorgon i otta fick en stryk. Det var någon som vaknade före de andra å då tog han en mjuk vidja å klådde de som låg - på bara kroppen. De skulle känna valls dä var att va- ra pinad.