Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Trollen
Förr i världen fanns troll, vilka bodde i bergen. Trollen ha emellertid blivit ihjälslagna av åskan, så att det numera icke finns några troll kvar. I Ljungbyberg i Ljungby socken, finns en gång in i berget, som ingen människa vågat gå in i. Häri skola en del troll ha haft sin bostad.
Troll
I Monkaberg i Murum fanns det troll förr. Det var en gubbe, som var ute och åkte, och då kom det ut troll därifrån och ville ta käringen ifrån honom. "Så ta na i Guds namn då!" sa gubben. Men då hade trollen ingen makt att ta henne, när han hade nämnt Guds namn.
Jättar och troll
Trollen i Virse Hatt brukade gömma grötaskeden för en gubbe i Virshult. Då han inte fann sin sked, så åt han inte, och så tog trollen maten.
häxor och trollkarlar
Vet ingenting om lövjerska. Finnarna var det som kun- de trolla. Det var inte så många andra som kunde det. Här norr i socknen fanns finnar å de sades kunna trol- la. Somliga andra fick lära av finnarna. Inte varje per- son, som kunde trolla, kallades finne. Men det het- tes att han kunde med "finnkônster". Om man kunde komma åt att slå den som trollade eller skämde, så att näsblodet kom, så skulle han inte ha makt sedan. Trollkäringar tog mjölken från an- dra, om de knöt av sig ett strumpeband å mjöl- kade det.
Troll
"Trôll" fanns det i bergen och skogarna. Det fanns när farmor var barn, för då fick inte "ongane" springa för långt från stugan eller vara ute om kvällarna för trollens skull. "Bortbytingar" talades det mycket om. Det var trollen som kom med sina ungar och tog riktiga barn i stället. 42. Bägaren och trollen ej känt. Här väst i skogarna skulle det finnas troll. Farmor ta- lade om att de hade kommit ner till bygden om kväl- larna och velat låna dricka. Det var ingen som vågade neka. De fick så mycket de ville ha.
troll och gastar
De var la troll förr i världen. De va troll i Tryssarsberga. När folk gick till julotte kom trolla ut me en kalk och ba en karl dricka. Di hade så brått med bakning inne i berget, så di kasta grisslorna. Han drack inte åv det, då hade trolla tatt honom. Bort i Kulla fanns det berg, där gastar var. Det kallte di för Gushava. Sådant det har åska slagit ihäl.
Troll
En blev skrämd för trollen, för det var strax en stack sig ett stycke från stugan, så kunde de komma å ta en. De skulle finnas i de stora skogarna å där bodde de under stora stenar. Man talade om troll, att de var rika, men det var ingen som kunde komma åt de skatterna. Om det var någon som kunde komma åt att få stjäla från trollen, så var det inte någon tur med det han stulit.
Troll.
På Finnhöjden bodde det troll. Farmor talade om att de kom till en stuga och ville låna dric- ka. De hade brygt juldrickan. Trollen fick låne dricka. En morgon så stod det ett stort kar med dricka utanför stugan. Trollen hade betalat igen drickan och mycket mer än de hade lånat.
Troll
I ett berg i Enslövs socken så kallat Viersehatt, bodde för länge se- dan troll, som stod i gott förhållande till människorna som bodde i närheten. Det var brukligt när de hade slaktat i gårdarna att få låna en stor kopparkittel att koka i av trollen. En gång hade en bonde kit- teln och sände sin dräng dit med den. Han hade lagt dit lite av varje av slakten, för att trollen skulle få smaka. Men drängen åt upp smaket efter slakten och lämnade kitteln tom tillbaka. När han skulle gå fick han se trollens bakugn, och stack in näsan och sade: "Här luktar nybak- at bröd". Men från den dagen hade han ingen lukt. Det var straffet för han åt upp smaket för trollen.
Bjäran
Fler stycken hade mjölkhare. Haren var en riktig ha- re, som trollen hade förtrollat. Han skulle kunna mjölka och ge upp mjölk, som trollen hade nytta av. (Sic !)
Troll
Det har förr bott ett troll i Högareberg. På Flugården lade de ut hör på gården vid trappan. Där hämtade trollen den och spann den. De fick betalt på något sätt.
Troll
I den gamla tiden fanns det troll, vilka liksom jättarna bodde i berg. Men trollen voro inte så stora som jättarna. De voro vanskapta och anskrämlia på alla vis, ävenså dumma och ibland mycket elaka. Det allra värsta var att de ville byta barn med människorna och om de inte passa sig riktigt väl kunde det hända att trollen kommo och lade en av sina trollungar i vaggan och togo husets barn med sig hem. Även bruka trollen gå in i ladugårdarna och ”poppa” (dia) korna. Folket måste ständigt vara på sin vakt emot trollen. Men de voro, som sagt, även dumma och det gick lätt att skrämma och ”hessa” dem. (inbilla dem.) I motsats till jättarna, som aldrig talas om hade mer än ett barn, hade trollen många, hela kullar med trollungar, säges det. Trollen sades ha långa armar, krokiga ”haser” öron som hängde nedåt som på en hund, stora näsborrar så en kunde köra in en knytnäve i vart och ett av dem, stora / runda magar, som en femtikannes brännvinskutting. Kvinnorna hade stora hängande bröst som lågo i knät på dem då de sutto och halvväls släpa på backen när de gingo. Så har åtminsto- ne farfar beskrivit de troll som bodde i Korpebobergen och så har jag hört andra talat om att trollen för det mästa sågo ut. Bort i Vistabergen på andra sidan sjön, fanns det även troll. Liksom jättarna kunde trollen ej ”lia” kyrkklockor. Dessa kalla de för ”bjäller” och de sade att det gjorde ont i ”toppen” (huvudet) när de hörde klockorna ringa. Därför ”pala” (gingo) de sig altid in i sina berg då de fingo höra kyrkklockorna. Trollen voro likväl mäst rädda för åskan och det säges att det är åskan som utrotat trollen. När åskan gick borde man altid lägga något eggjern, eller ännu hellre flinta (som troddes vara ”åskviggar”) i dörrarna för att inte trollen skulle komma in till en då åskan gick. Då kunde det hända att åskan slog ner i huset ty ”åskviggarna” slogo alltid efter trollen, men över eggjern av stål, eller flinta våga de ej gå. Var man ute och gick under äskväder borde man ha en kniv eller en bit flinta i fickorna, ty trollen troddes vilja gömma sig i fickorna och då kunde ås- kan slå ned på en, men funno de sådant i fickorna torde de ej ge sig dit.
Trolleri med oblater
Det var en kvinna från Norra Finnskoga som talade om att där uppe gick de fram till nattvardsbordet flera gånger för att få oblater att trolla med. De var alldeles utmärkta att trolla med till ont.