Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor och trollkarlar
De sa' att det var en gumma från Sinnerud här som blev nedskjuten en påsk, hon var påskkäring. En påsk minns jag, att alla gamla kvastar skulle samlas hop å brännas opp.
Påskseder M 155
14. När man hade bjudning, ritade man ibland något på äggen, men annars var det inte vanligt. En det brukade blåsa ur ägg och så trä upp den på en segelgarnssnodd till kedja eller girlanger. Det var riktigt vackert, måtro! Påskharen är inte känd. 15. Annandag påsk hade alla pigor bal, "pigbal" bruka' di kalla't. Pigorna la ihop och hyrde ett utvärdshus, och så bjöd di sina pojkar dit. Det var dans och traktering, och flickorna själva stod för serveringen. Di var så fina då, pigorna i sina sitsklänningar med mycket veckade spetsar högt upp i halsen, men de hade inga balskor utan bara vanliga känger. De bjöd på kaffe, / punsch och vin, någon mat förekom inte. Kaffe fick di både när di kom och när di gick. Så var det alltid något pojke, som kunde spela dragspel eller fiol_ Ett par, tre söndagar senare var det pojkarnas tur att bjuda igen, men det kunde nog hända att töserna tog med sig doppebröd den gången också.
Naturföremål.
När jag var ute och gick med Karlsson och vi var på "Spelebacken" frågade jag honom "Vad hade ni för roligt här när Karlsson var barn?" "Vi var aldrig här och roade oss för det var Frösvebarnas backe men där hade de mycket roligt. Där reste de om midsommarafton en majstång och dansade där var kväll ända till gamla midsommar. Om påsk sköt de hela natten efter påskakä- ringar. Det var påskafton. Ändå längre tillbaka, före min tid, dansade de om pingst kläderna av en pingstebrud och sprang Trojeborg på backen, men den stensättningen har jag aldrig sett. På ett annat ställe sprang de också Trojenborg och det var på Jättedansen. Där gick trojen ut / mellan två stenar i domareringen och gick ut med backen mot nya ålderdomshemmet, vidare runt backen och tillbaka till domareringen. Den trajen har jag sett och den finns kvar än, fast den är nermossad i skogen, men hur de roade sig vet jag ej för de lekte där före min tid. När två friade och skulle sätta bo så var det bäst att de en midsommarnatt gjorde sällskap till en källa i Ulvängens skog och där offrade en päng för att vara riktigt säkra på att få tur med vad de företog sig sedan de blivit gifta.
Häxor och trollkarlar
I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märk- yxorna upp i vädret. En trollpacka föll ned. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: "Här skall jag upp å ut". Den käringen hade en "mjölkhare", som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när Skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se'n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkar- larna var rädda för varandra. De var rädda för att / den ene skulle vara värre än den andre att trol- la. Palin uppe i N. Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å heder- ligt folk rädd för. Virvelvindar kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skul- le vara med den.
Påsk
Fastlagssöndagen skulle folket äta fastlags- bullar och mjölk. Skärtorsdag skulle de ha särskild mat, bestämt skulle det vara gröt till middag. Påskvecka eller dymmelvecka, svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skare tors- dag, långe fredag och påske lördag. På långfredagens morgon hade solen svårt för att gå upp. Men det var ju klart, att det var som andra morgnar, men det hade de för sig. På långfredagsmorgonen piskade de varandra, innan de stego upp, det var "långfredags -stryk", det skulle vara för att visa hur Jesus gisslades, men var det fasoner att bära sig åt på det sättet och göra spe av bibeln? / Påskkäringarna foro till Blåkulla, och det ska ju ligga i Småland. Innan de gåvo sig av, så skulle de upp i klockstaplarna och skrapa på klockor- na, för att det skulle lyckas bättre för dem. Sopa, raka och smörjehorn skulle de ha med sig och så kaffekittel. Och på påskafton sköt de och eldade och levde bus, så jorden skalv, och svor och söp. El- den på påskafton är allt en dålig sed, är det skick och fasoner, det är ju ingen kristendom. Och så ritade de kors med tjära över dörrarna till fähusen, för annars kunde kunde påskekäringarna gå in och ta kreaturen och rida på.
Lusse
På Lussenatten steg mor upp vid 3 tiden och bjöd alla ”Lussebeta„, som bestod av ost, bröd, smör, fläsk, kaffe och brännvin. Sen lade vi oss att sova tills det var tid att stå upp och syssla om djuren. Nog var en rädd förr om Lusse och påsk för fan och hans anhang. Far berättade en gång att i hans ungdom hade det hänt att en man Lussenatten kom körande från Härlunda till Ekås i Stenum. På vägen mellan Stenums kyrka och Östtomten blev lasset på en gång så tungt att hästen med den allra största möda förmådde draga det fram till Ekås. Här på Ekås var en pojk som såg i syne. Denne såg då skjutsen körde hem att en ”gast hoppade upp bak på vagnen och tyngde ner den så att hästen hade stor möda att släpa lasset / fram. Pojken följde nu med körkarlen och när skjutsen kom mitt för Stenums kyrka hoppa ”Gasten„ av och då lättade lasset, Mannen varken vågade eller ville se- dan dess ge sig ut och köra någon Lussenatt.
Påsk.
I mina barnaår gick de och tiggde ägg, antingen två i följe, eller också ensamma. De sjöng påskavisa: Gud give denna påska månde grönska, att jag fick några ägg uti min korg. Denne korgen är så tunger till att bära, han är bunden med bambibliska band. De bär jag för mig och min käraste och så för mitt redeliga namn. Får jag ett, får jag två, får jag fyra eller fem ? Lever jag till nästa år, så kommer jag igen. Ja, räven ska vi slå ihjäl och höken ska vi skjuta. Och era höns ska trivas bra. Vet inte om korgen var utstyrd på något vis, men den som sjöng var utklädd och hade en slöja för ansiktet. / Sedan dymle onsdag gått in fick ingen roste rinna och ingen käring spinna. Känner inte till något förbud mot att hugga ved. Ej heller mot mjölkmat långfredagen. Påskveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, - , - , - , ägga lör- dag. Fick karlerna se något grått garn i påskveckan, så blev de arga hela året; de skulle inte se att en harva med garn på ett haveträ !
Vårhalvåret
Sådant som vädret var om annandag- och tredjedag påsk, så skulle det bli i sju vec- kor. Så trodde folk här. Eljest vet jag att på andra håll, så har di räknat så efter sju- sovaredagen. Om det var ax på rågen den 18 maj, så skul- le en få kaka till Olof. "När Erik ger ax, så ger Olof kaka". Peregrinus /16 maj/ så var folk ute i skogen och föste bort vargarna. Då gick de hela da- gen i skogen och skrek och sköt. Urbanus /25 maj/. Det var inte mödan lönt att så efter den dagen, för den säden blev inte mogen. "Mars med sitt blida skägg lockar barnen / utom vägg", har en brukat säga. "April våt och maj kall, fyller bondens la- da all", har en också brukat säga. Vårfrudagen /"vâfferda'n"/ skulle en äta våflor. Om "vâfferkväl" sprang vi tre gånger runt om gödselhögen. Då skulle en vara barfoten, om det var aldrig så kallt. Det var för att en inte skulle bli "häsebeten". Så mins jag att vi hade ett språk, när vi sprang: "Trana plöjer och ripa harver, rips raps så att blodet står."
Påsk
Namnen på dagarna i påskveckan: "Kött- måndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag". Före påsk tog man in "palmer". Det var sälgkvistar med palmer på. Brukade se efter så att en fick in sådana till palm- söndag. Var brukligt att alla ville ha "pal- mer" stående på bordet. Om det regnade på långfredag, så blev säden skral det året På skärtorsdag fick en inte hugga ved. Kom en sådan sticka under en ko, så blev kon halt. Skulle en glömma bort sig och hugga så skulle en ta tre stickor av dem en hade huggit och kasta över lagårdstaket. Då skulle / det inte vara så farligt. Onsdag och torsdag gick inte an att spin- na. Garnet blev trassligt och odrygt. Spinn- rocken skulle sättas bort på onsdag. Om en körde med vagn på askonsdag fick en inte fred om nätterna. En fick höra vagnsbuller om nätterna. Påsknatten var farligast. Påskkäringarna var ute. Då kom de och klippte fåren. Tidigt på långfredagen, så skulle en smy- ga sig upp. Kom en först upp så slapp en att få "långfredagsris". Blev en liggande, så var en säker på att få prygel av en enris- vidja. Då drog de täcke av en och slog.
Hemmet, husligt arbete
På herrgårdarna var det vanligt att de baka- de tunnbröd (hårt bröd) två gånger om året, höst och vår. Många bonder gjorde på samma vis. För andra blev det mer oregelbundet, de som inte hade så stort förråd med mjöl på en gång. Före jul bakade bönderna så mycket tunt, hårt bröd, så att det räckte till påsk el- ler framåt till dess vårarbetet skulle börja. Det var halvårsbröd. De kunde hålla på att baka i åtta dagar. På herrgårdarna tog de torparkäringar till hjälp. Det var någon, som var styv att baka. Det fanns ingen bagare i socknen. De ba- kade allt slags bröd själva i stugorna / Havrebrödet kallades för vardagsbröd. Samma- let rågmjöl var litet bättre. Av rågmjölet ba- kades mjuk kaka. Sådan kaka fick de ba- ka en gång i var vecka. Kom en främmande in medan de bakade och gick och tittade i bakugnen, så kunde brö- det bli skämt. Ugnen stekte inte som han skulle göra. Omen blev förgjord. Det var så farligt att trampa på bröd. Det var ett Gudslån. Var en vårdslös med det, så kunde det hända att en blev brödlös.
Trettondagen
Stjärngossarna gick omkring och sjöng: "Goder afton, så många här finns, husbönder, matmödrar vare glade till sinns! Vi önska Eder alla en fröjdefull jul!" De gick omkring i stora höga hattar, som var vita och hade vita skjortor på sig med ett rött bälte. Fyra vita män kom i samma vita skjortor men med fler stjärnor på, för de skulle vara finare än stjärn- gossarna. En av stjärngossarna stod och vände stjärnan, som de hade med sig. Och en var bock med långt skägg. När de andra sjöng: "Bocken stånder opp och rister sitt skägg och slår sine horn i var femtonde vägg", steg bocken fram, han hade stått gömd förut. Bocken låg på knä och slog med en klubba och då fick man skynda sig undan. - De kun- de gå omkring hela aftonen för det var många hus att gå i. Pojkarna fick pengar i gårdarna och det sparade de för att ha till påskkalas på andag påsk. Då fick töserna också vara med.
Trollkarlar och häxor
I Gunnegården bodde en käring som var trollpacka. Hon for till Blåkulla om påsk. Två timmermärkare fick höra att det susade i luften. Då slog de ihop märkyxorna upp i vädret. En trollpacka föll ner. Då var det käringen i Gunnegården. De fick var sitt par strumpor för att de skulle tiga å inte röja henne. Den käringen for upp genom skorstenen. När hon for så sade hon: ”Här skall jag upp å ut” Den käringen hade en ”mjölkhare”, som var å stal mjölk å bar till henne. När hon hade varit när skam, så skar han henne i fingrarna å tog blod, se’n fick hon den haren. Finnarna var allt skyllda för att de kunde trolla, å det var mest de som höll på med det. Trollkarlarna var rädda för varandra. De var rädda för att den ene skulle vara värre än den andre att trolla. Palin uppe i Finnskoga var en av de värsta som fanns. Honom var både trollkarlar å hederligt folk rädd för. Virvelvinden kom nolifrån. Å det var ingenting gott som kom därifrån. Det var farligt för att en kunde bli gastkramad, om en kom i närheten av en sådan virvel. Det var inte som det skulle vara med den.
Intervju med August Jonsson (f. 1896)
Intervju med fiskare August Jonsson, född år 1896 i Skärlöv, Hulterstad. Vissa partier talas av hustrun, fru Olga Jonsson, född 1901. Inspelningen gjordes av Göran Hallberg i Hulterstads socken, Möckleby härad, Öland. August var känd som den sista vikingen på Öland och hans yrke var bottengarnsfiskare och det var han fram till den sista dagen i livet. Han var far till 12 barn som alla fick hjälpa till med fisket. På somrarna var barnens jobb att cykla runt i byarna och sälja fisken, till byborna och till de många sommargästerna.