Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtar var la förr i världen. Det var de som hade dom till sin gud så kunde tomta dra te dom vad som helst. Så satte folk allt sitt förtroende till dom. Tomta fick mat och sånt dära. Det var farligt om de hade tomten emot sig. De läste och bad sig till tomtar, kan jag tro. De läste "Fader vår" baklänges. På jul- afta skulle piga gå till tomten med mat till lagårn, men hon var så rädder för att gå dit men hon tordes inte annat för då kom tomten själv.
Julfirande. Tomte.
På julkvällen satte man ut gröt till tomten på det ställe, där han brukade hålla till.
Tomasmäss
Tomasmässenatt skulle de kasta en slant i kvarndammen, eljest skulle tomten bli elak.
Tomtar
Tuntabese, det kommer jag ihåg att en bonde fick se med rött hår och röd mössa. "Stå mej, " sa tuntabesen. Ja, det var bonden belåten med. "Men vad ska du ha tilll lön ?" Ingenting annat än en karl, då han blir död" - "Ja, det kan du få så många du vill, när de blir döda." - "Men du blir väl dyr i maten" - "Nej, jag ska inte ha mer än en skål med mjölk var morgon." Tuntabesen stal pengar och foring till dom och laga att deras kor och hästar inte dog. Men hade de en ovän, kunde han döda domses. Alla gamla, t.ex. min farfar, som var född 1792, trodde på tomtar. I en gård på Högen - det är tre gårdar där - kom tomta´ eller smådjävla in ofta och tog mat. Folket talade vid en karl som / var i syne och han kom. "Nu om en stund, när jag blinkar åt dej, så tag yxan och hugg ett djävla hugg där jag pekar," sa han till bonden på stället. Om en stund blinkade han och pekade, och bonden tog yxan och högg benet av en tomte - fast han såg ju inte tomten. Tomten skrek till och hoppa ut på det benet, han hade kvar. Då ropade de andra tom- tarna till honom: "Var det den blinde eller den som såg ?" - - "det var den blinde." Då hade de ingen makt att straffa honom som högg. En bonde möttte en tomte, som var så liten och hade en så stor börda. "Du som är så liten borde kasta ner bördan och sätta dej och pusta", sa bonden. Och det gjorde tomten. Nästa gång de möttes, sa tomten: "Du ska ha tack för att du lärde mej pusta. Jag visste inte att det fanns pusta till." Känner ej sägnen "Pusta för ett ax !
Tomtar
Mor såg en liten tomte som hade stor, grå hatt på huvudet. Det var en granne till henne som hade denna tomten. När denne grannen var på körning 2 ½ mil därifrån, så var tomten med. En gång såg de honom. Han kom från källan å hade hämtat vatten. Han hade en hink i var handen. Han gick till stallet med vattnet.
Tomtar.
Det var en gubbe, som satte fram tråg åt sin tomte en kväll och lovade, att om tomten siktade den full med mjöl under natten, skulle han få ett par nya byxor. Tom- ten siktade mjölet och fick sina nya byxor, men då han hade fått den på sig, sa han: "Nu siktar junker aldrig mer." Han tyckte, att han hade blivit fin.
Tomten
Tomten var nog en ond ande. Det gick inte med gott att få tomte. Di fick komma överens med dålighe- ta. I Hallås hade di en tomtabese. En främmande frågte varför di satte ut bröd och mjölk. "De har du inte me att göra. Bry dig inte om de," fick han till svar. Det var för att det inte skulle tryta fo- der.
Tomtar.
Min syster Soffi tjänte till Sievers (i Fjärås) och där sade de alltid, att det var tom- tar för de blev så ohyggligt rika. En gång när de körde gödsel, gick de in för att dricka elvakaffe. När de kom ut, var hela lasset lässt, och Soffi såg tydligt en liten tomte (tùmta) med röd hätta. Han stod vid sidan om lasset.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Tomten drog åt bonden till rian sju skylar råg och sju mils väg. Då skulle han få gröt, men drängen åt upp gröten och träckade i matkoppen. Då bar tomten aldrig mera råg åt bonden och sade: »Sju skylar och sju mil, sk-t i koppen ändå!».
Tomtar - "Nu är Håkan varm!"
Det var vid Ramnäs bruk, och de gamla smedera tala om det här då jag var där som smedräng. Det var vanligt förr, då det var tysksmide och de fick betalt för pundet, att mästera skaffa säj en tomte som hjälpte dom. Och den där skulle ha sitt, han mä. Då julafton kom sa sme'n te mästersven, och han hette Håkan, te bära ner en skål med gröt och ställa'na på stabben åt tomten. Men mästersven åt själv opp'et och sket grötskåla full och satte'na på stabben te tomten. Då tomten kom och fick se det där, så tog han och kasta in mästersven i härden och maka in'en, unnan för unnan, tess bara träskorna var utanför. Så gick han sta och väckte mäster och sa: "Mäster, opp, opp, nu är Håkan varm!" Och det hände på tredag jul, då mästersven hade gjort eld i fyrn.
Tomtar
I Hjulåsa borta i Roasjö, där skulle de väl ha haft en tomte för mycket längesen, det var sagan. Det var på ett ställe käringen hade en tomte, men gubben visste inte om det. Så skulle han lägga sej i ladan en natt och vakta på - det ökte sej så, han kunde inte förstå var det kom ifrån. Så hade han hört, att käringen skulle ha en tomte, och han ville se efter om det där var sant. Rätt som det var kom tomten. Så stönte han så förskräckligt, han hade så tung börda. Men gubben tyckte, han hade bara ett par halmstrån och bära. "Du behöver la inte stöna så förbannat; du har inte så mycket", sa bonden. Men efter den betan vände det blad: sen drog han ifrån dem istället. Det blev så fattigt och uselt för dem sen. Tomten skulle ha en ny mundering varje julafton. Som han då hade fått den på ett ställe, kom han in i köket och gick och titta på sej, och så sa han: "Nu siktar aldrig junkern mer." Då tyckte han, han var bliven så gammal.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Tomten har ett öga i huvudet, röd mössa och gråa kläder. På Eskos brukade man ställa ett fat gröt och mjölk i farstun åt tomten om julkvällen. Så en gång gick en dräng och åt upp tomtens mat och bestyrde i stället i fatet. När tomten skulle äta, fann han bara orenlighet i fatet. Han blev nu förfärligt förargad och skrek: »Sju mil och sju skyl och sk-t i fatet likaväl!» Han hade nämligen gått sju mil och haft med sig hem sju rågskylar den dagen. Sedan sade han: »Mörkt och mulit, kallt och kulit, till Kavelkärr till natten!» och så reste han från gården. När han kom till Kavelkärr bultade han på dörren och sade, att de skulle släppa in honom, emedan han hade tolv tunnor råg i pälsärmen. — Torparen på Kavelkärr blev sedan så rik, att han köpte Kus hemman i Massby.
Tomtar begära hjälp av lagkatten
I Bälaryds socken finnes det en by där det i gamla tider bodde tio bönder. Alla hade de tomtar utom en som hette Anders Niclasson, detta var den rikaste bonden i byn; denne hade istället lagkatt. Hos denne karlen fans det en gammal trotjänare. Det var två av bönderna, själva voro de onda och deras tomtar drogo ifrån de andra i byn. De försökte i överdraga från Nicklassons ställe, men detta förhindrade lagkatten. Tidigt en morgon då trotjänaren var ute och fodrade djuren, hörde han hur tomtar talade till lagkatten på stället och begärde hans hjälp att förgöra de två tomtarna som drogo från de andra, ty annars bli de andra bönderna / i byn oret fattiga. Detta som tal hörde drängen en av dagar- na efter jul. Drängen hörde lagkatten svara: "Jag har ingen makt att hjälpa eder förr nästa skärtorsdages kväll." "Jaga dä hit de två onda tomtarna så skall jag se vad som kan göras vid saken." "När ni själv jagat de två onda tomtarna hit skall var och en av eder ha med sig ett strå av varje säderslag som finnes på edert ställe som belöning för min tjänst. Efter dom talat med lagkatten lemnade de sju goda tomtarna stället belåtna. Drängen talade ej om för någon vad han hört, utan tänkte vänta till nästa skär- torsdagsnatt för att se hur saken skulle avlöpa. Klockan tolv, om skärtorsdagsnatten hade drängen gömt sig på lagen. Då / komma de två onda tomtarna förföljda av de sju andra springande emot gården där lagkatten bodde. Denne susade ut, och drängen såg honom. De gröna ögonen lyste, och den hade stora retstående morrhår. Drängen hörde därefter ett fasligt oväsen hela natten och han hörde de där- under lagkatten fräsande. Nästa morgon låg det på gödselhögen två förkalnade trästubbar, av ovanlig form. Påföljande dag talade drängen om vad han hade bevittnat under natten, för sin hus- bonde. De två brända trärötterna lades sedan varje år på botten i ladan före säden inkördes.