Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan kallas svarte mån- dag, vite tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, lång- fredag och påskelördag. När det var påsk, då skulle de stänga och sätta en kåst (kvast) emot dörra, så inte påskekäringar- na kom in. Då var de ute, se. Något annat har jag aldrig hört de hade för sej om påsk. Åtminstone inte vi hemma. Hur de hade det på andra ställen, det vet jag ju inte.
Häxor och trollkarlar.
De kloke, de var för det mesta från Finland, sa de. De skulle kunna mångalunda, som inte andra kunde, och veta allt. - De talade om, här var en sån där, som gick till Blåkulla om påska De kallte henne Kapten Äli. Hon skulle vara högre än vanliga, som for till Blåkulla, så det var därför hon hade en sån titel. Så var där en ung tös, som var släkt med henne. En gång frågte Kapten Äli tösen, om hon inte ville följa med till Blåkulla. Jo, det fick hon för sej hon ville. Ja, när kvällen kom, skulle de gå ihop, och Kapten Äli skulle ställa om, så de fick åka iväg. Och det var som de kommit in i en stor kopparkittel. Och det bar iväg så. Så sa Kapten Äli till tösen: "När du nu kommer in till Gudfar, ska du gå och ta Gudfar i hand" - hon kallte Skam Gudfar. Men tösen gjorde inte det, utan hon bad Gud istället och ville därifrån. När de då hade varit där både länge och väl, och inte tösen gav med sej - se, hon var rädd för det - / så fick de då ka hem igen. Men hade hon tordet ta Skam i hand, så hade hon väl blivit lika klok som Kapten Äli. De sa, Kapten Äli kunde sätta sej och mjölka en led- påk, men det tog mjölken från korna nere i byn. "Här av och här an, till Helvetes land", skulle påskakä- ringarna säja, när de gav sej iväg till Blåkulla.
Julafton
Julneken - bara de fick upp den före sola uppgång, var det bra. Nej, det var ingen tävlan om att få upp den först. De tog ibland två neker och slog ihop till en eller ock tog de ur flera neker så de fick ihop till ett par fina neker. De satte dem vid porten, en på var stolpe. De fick sitta uppe till påsk- de ville inte ge dem till kreaturen, utan de slängde dem i göds- len. Julehalm hade vi i barndomen - den hävdes i gössla. Julabock - vi hade virat ihop en halmbock med tre ben, men den var inte lik nån bock. Vi låg och "tog julabocken" och "drog rot". Julnatten skulle den äldsta kon i lagårdn kunna säga ifrån, hur mycket havre det var kvar i halmen. Jo, julgran hade vi, när jag började minnas. Vi var torpare, / och det var gott om skog. Vi fick en bänk till julaved, eljest brukade vi elda med torv. Nej, ingen julbåge! Men vi hade en julakrans av halm, som svängde och dansa! De ella "julell" - sen skulle de se efter i askan, om det blev någon sorts spår: en hand eller fot. Jag vet inte, vad det skulle bemärka. Kreaturen fick "julafor" - det var enbart hö. Ett tregrenigt ljus hade vi hemma - det släckte vi av, så vi hade det "alla tre aftnera". Till klockan 12 skulle julljuset brinna. Ja, de språka det, att de döda skulle komma hem.
Påsk
415. Namnen på dymmelveckans dagar: "kôrvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag". Påskens dagar: "Påskdagen, andag påsk, trejdag påsk". 416. När skärtorsdag gick in så skulle det vara slut på arbetet. Då skulle en inte hugga, så att det blev stic- kor. Det var farligt för kreaturen. Fick de fatt i en så- dan sticka och tuggade på den, så blev de sjuka el. om de trampade på en sådan sticka. Spinna fick en häller inte göra. Det skulle inte vara bra, sade de gam- le, men det var väl inte annat än "skreppel". 417. Vet inte att det var bestämda maträtter. 418. Torsdagskvällen skulle en akta sig, för då var "häxorna" ute. De skulle till alla kyrkklockor och skava av malm då, för de kunde inte fara till Blåkulla, om de inte / fick "klockskav". Jag vet inte om det var sådant folk hitta- de på, men nog påstods det att det fanns de här öst i sko- garna som låg och vakade i lagårdarna den natten och påsk- natten. Det var en gubbe som sköt en "påskkäring" på gödselhögen. När han kom till henne så fick han se att det var en av grannarna. Han hade skjutit henne i ena be- net. Hon bad att han skulle ta isär bössan så att hon fick smörja sig med den smörja som fanns i den. Påsknat- ten var farlig, för då var "påskkäringarna" ute också. För att de skulle bli rädda, så gjordes "påskvarmer" på ställen som låg högt. Så laddades bössan med ett kraf- tigt skott som smäldes av. Det var mest på kvällen som de höll på att skjuta och elda. 419. Kan inte minnas att någon gått och tiggt ägg. En tog de ägg en hade och kokade på påsklördag.
Hemsysslor (bak)
Före jul var det bak i ett par dar, för brödet skulle räcka från jul till påsk. Det dröjde inte länge, förrän brö- det var så hårt att en måste blöta det. Vete förekom aldrig då, det var råg å korn å havre. Skrivkaka, den var av råg. Vörtkaka (vortkaga) innan de satt jäl (jäst) på juldrickan, tog de en slank utav den å knåda i den degen. Tunnbröd, det var fali gott. Det var så tunt som papper. Det var utav havre å korn, lite av vart. Det var ojäla (o- jäst). Det baka en hele tunner fulla. Se, i tunna torka det inte så fort utan höll sej fuktigt. Det godaste en kunde få, det var å ta en bressling (småsill) å rulla i sådant tunnbröd å äta. (Det var medan brödet var färskt.) Smör an- vände en sällan då. Bresslingen hade de mycket förr i små tunnor, / den var då spicken. Sådan god sill kan en aldrig får nu för tiden. Kavring: efter kliet, rågkli. Efter slakten fick vi barn hjälpa till å göra ren alla inälvor, tarmar å så. Sedan hackades tarmarna å magen, smått å fint, så stuva vi opp detta i en panna å åt. När grisen va slaktad, kogades pölsa. Det skulle var korngryn till den, å dom malde vi på handkvarn.
Påskkäringar
Det var en finskekäring, som hade förstört ett helt mäskekar för dem på Gyltungebyn. Hon var en riktig påskkäring, den, och var ute och red om påsk, och di hade skötet ner'a vid Köpmannebro. På Gyltungebyn fick di skicka efter en finne till att göra om detta här med mäskekaret. Och han lärde dem, att "nu ska I först skita i mäskekaret och sen ska I vaska't riktigt noga, och sen blir det bra. Men när detta blir förvänt, då kommer den dära till ere igen och vill låna något av er, mjöl eller salt eller vad det må vara. Men I ska inte ge na nå slag, inte en drick vatten en gång, för då blir det lika galet igen med mäskekaret". Och finskekäringa kom och ville låna först mjöl, men di neka, sedan salt och vad hon kunde finna på. Till sist, när hon inget fick låna, så var hon så kvick till vips vara framme och ville ta sej en drick vatten. Men di fick då motat undan'a där med. Denne samme käringa red påskkäring på sin sopa, och då var det en gubbe, 011e hette han, som såg henne. Och det var grant väder, men han kände, hur det regna på'n. "Åh, min Herre och min Gud, kan det regna ifrån så klar himmel", sa han, och då svara hon där uppifrån: "Jo, det är Ali i Moviken som pessar på dej." Hon blev nedsköten, som sagt, vid Köpmannebro.
Märkesdagar och väderleksmärken.
Efter första lön efter trettondagen är det tretton veckor till sådden. "Peter Katt" är det alltid oväder. Sådant vädret är på "Gregorius" sådan blir försom- maren. "Ture" och "Tycho" är ovädersdagar. Vid Hornsmässa kommer svalorna. Vid "Potentia" sättes potatisen. På "Urbanus" skall man så linet. Det skall sås så tjockt att kråkorna kan "slå kan" på det. På "Beda" sattes bönorna. Första och andra söndagen efter påsk visa, hur sommarens väderlek blir. De kallas vita och röda söndag. Namnen har de fått därav, att de första kristna var vitklädda första söndagen efter Jesu / uppståndelse och rödklädda den andra. Om det var sjöhöjd den 17 juni, stannade sjön. Då skulle den sjunka och inte växa mer. Om det regnade på Sjusovardagen, skulle det regna sju veckor därefter i sträck. Om potatisen var färdiga till "Lars", var det bra. När röken ej från huset vill oväder stundar då till. Koppar, järn och hårdan sten av förändring lida men. Talltrasten sjunger, när det skall bli regn. En mask "myroxen", som är svart eller blå på halva huvudet och vit på halva, visar hur vädret blir. Om den visar huvudet först, blir det torka, om svansen syns först, blir det nederbörd. När spätten sitter i gamla ekar, blir det regn. Varje böndag är det oväder. När det är fläckar i solen, "solvetar", blir det storm. Man kan se i Vintergatan, om det blir mycket snö.
Vattenväsen
Borta på Karls holme här i Öresjö syntes ofta ett ljus förr. Det rörde sig alltid rakt upp och blev högre och hög- re. Men en påskafton, för det syntes tydligast med påsk, stod vi här uppe i berget och såg det, och då gick det utefter hela holmen. Det var ett par pojkar som hade varit på dans borta i Hjärtum en lördagskväll, och när de rodde hem, var de fulla och dristiga, så de beslöt ro fram till Karls holme och titta närmare på det där ljuset. Det gjorde de också, men just som de kom all- deles in på holmen försvann något med ett schoan- de ner i sjön alldeles invid eka, och i detsamma var ljuset borta. Och de blevo så förskräckta, så de blev spik nyktra med en gång. Det var några som var ute på sjön och fiskade en gång. Då blåste det plötsligt upp, och i detsamma kom några sättande ut över sjön bort mot öjera. De såg / tre huvuden stora som ankor. Då förstod de, att det var bästa att taga sig i land fortast möjligt, och de hade inte väl kommit till stranden, förrän ett väldigt ovä- der bröt lös. Galtarna är en klippa, som vid högvatten nätt och jämt syns över vattenytan som två små skär. Ibland syns galtarna alldeles vita, och då vet man, att någon snart skall drunkna i sjön.
Påsk
På dymmelonsdag ställde mor undan spinrocken och sedan nystade hon inte eller hade något som snurrade för sig. Detta gjorde hon för hönsens skull, för om man gjorde så fick hönsen en sjuke som de kallade "hönekramp". Den som hade gamla kvastar liggande ute, han hjälpte påskakäringarna att skaffa material för mjölka- harar. Det var en gammal sed här, att det sista i brasan om påsk skulle de kasta in i spisen och bränna klövarna efter julaslakten, sedan det var gjort stängde de spjället noga. Så var det en sed, att man skulle reta gamla illa an- sedda käringar genom att rita på trappan eller dörren kvastar och raker. Det var mäst barn och ungdom som bedrev det ofoget. / Anna Greta Johansson Leksberg Kajsa Svensson Påsk 2. Ett gammalt bruk som levde kvar hos de gamla i min barndom var att de med rödkrita satte ett kors över alla dörrar. Det finns säkert gamla stuger kvar i Vadsbo än, som kan visa påskakors från den tiden över sina dörrar. Påskdagen gick manfolken till ladugården och sysslade och det brukade de minsan inte göra. Den som påskdagen ville se i kyrkan vilka käringar som varit i Blåkulla, skulle se på publiken genom en hästakäke, de som varit i blåkulla såg han då sitta baklänges. Om de åt mjölkmat på långfredag, så fick de utslag och mjölken gick ut i varbölder och så mycket vatten som man den dagen drack, så mycket skulle de svettas under skörden. På lördag skulle barna ha påskapisket och de som ville göra det ordentligt gjorde riset av nypongrenar.
Påsk
"dömlevecka": Blå måndag, vita tisdag o.s.v. Påske afta. Långfredan fick ingen äta någon mjölkmat - den skulle värka ut på året, sa' de, men det var för att de skulle spara mjölken till den vite gröten på påskafton. Hade de inte huggit sönder veden innan onsdagen, kom dömlingen i den, och då stod det inte till att hugga den. De fick inte spinna - det var papisteri och dumheter! De fick inte mala heller - ingenting fick gå runt. Långfreda'n piskade de barna, för att de skulle lära sig att inte vara motstridiga. de fick inte koka något på långfredagen. Vad de skulle äta den dagen, skulle de koka på skärtorsda'n. de skulle inte begagna knivar eller skära något på skär- torsdagen. / Påskeld eldade de med ris från skogen - de körde ihop så mycket och la' på det högaste berg de kunde hitta på. Så sköt de i sola glanning så förskräckligt för att skrämma påskekäringer. de sköt i berg. det var speleman och bränn- vin och dans den natten i ände. Annandagen gav sig pojkarna ut med en korg och tiggde ägg. de hade en liten "ree" i botten på korgen med bara ett ägg i. Reen var utav halm, och alla äggen, som de fick, gömde de under reen. Annandagen på kvällen skaffade de sig husrum någonstans och hade brännvin och åt ägg; då fick flickorna vara med. det är en gammal sed. de sjöng en lång visa, när de kom, men den hågar jag inte. den var så vidlöftig. Man både skrattade och blev arger för den visan. de både berömde och skällde. Vid påskelden hade de dockor, den ena grymmare än den andra, och hängde på ryggen på varandra.
Väderleken
(På vintergatan kan man se, huru- dant vädret skall bli under hela vintern, men man ska betrakta den före Lars- mäss, annars slår det inte in. Man kan börja och läsa för oktober månad. Om första delen är ljus, blir det hård vinter. Är det många vita fläckar blir det illa kallt och mycket snö, och då kan vintern räcka ända till mars. För jul ser man ett stort kors mitt på vintergatan. Man kan se på fläckarna i det korset, hurudant väder det blir om jul. För tiden efter jul klyver sig vintergatan i två delar. Den ena kallas / äringsgrenen, och om den är stor och ljus, blir det ett gott år. Går solen upp klart Vafferdan och påskadan, då blir det torkår. Detsamma gäller långfredag.) Sådant väder är tredje- och fjärde- dag påsk, sådant står det sig till tredje- och fjärdedag pingst. Det är två Vaffernätter, gamla och nya Vaffernatt (Vårfrunatt). Skulle det frysa den ena natten men inte den andra, så ä dä skaafrost (skadefrost). Blir det frost bägge Vaffernätterna, så blir det frost i 40 nätter i rad men sen inget mer frost på hela sommaren. Om det regna hela sjusovare- dagen, så blir det regn i sju veckor. I pesservega? (fruntimmersveckan) regnar det alltid. I år pessa? / bare Kristina, da andre hållde tätt. Om det stormar natten mellan julafton och juldagen, så ska många storgubbar dö under året.
Häxor
Trollpacka i Tådås. Hon hade sin man på slåtter ett stycke hemifrån. Sa till pigan: Här är en korg. Nu ska du bära mat till far, men får du inte se på'n. Men pigan kunde inte hålla sig utan tittade på maten. Det var grodor och hästeskit. Då hon hade tittat på det, såg far också vad det var. Det var för att hon hade tittat på det. Samma trollpacka hade en gång en ko, som dog. Det grät hon över. Hennes nisse tröstade henne. Jag ska ge dej en annan ko. Han gick över Säby Kile till Säby och stal en ko och la den döda kon i båset i stället. På ett ställe miste de en ko var påsk. En dräng ställde sig i fähusdörren. Då hörde han som ett susande. Högg med kniven och sårade trollpackan, så hon gav sej iväg. Men efter den dagen blev drängen hes och väste som en gås. En lång tid därefter / fick han höra att sju kyrksocknar därifrån bodde en häxa, som hade många vackra döttrar, och gumman var sjuk. Han for dit och blev mottagen med kalas. Han fick sitt mål igen och gum- man blev frisk. Villkoret var att han inte skulle få tala om det för en levande själ. När folket var samlat utanför kyrkan, gick han dit, föll på knä framför en gravsten och talade om det för stenen. Gumman stämd. Pigan vittnade. Hon hade va- rit med i Hin Håles kula i Blåkullen men vägrat att skriva un- der kontraktet.
Häxor och trollkarlar
Det var en vid Lundsberg, en slak- tare som hette Gustav, han kunde lite. Det var en "ful" gubbe, han såg om de "skämt bort" kreaturen för andra. Sådana som hade "avie öge" kunde skicka iväg "skott". En pojke vid Storfors fick ett sådant skott i ett ben. Vi miste en kalv här, e "avi" käring hade varit inne i lagårn med mor, o hon hade "messunna" mor. Det var hår o naglar i de "skôta" o sånt som rev. Men denne Gustav kunde / "ji igen" när de gjort nåt så- dant, men jag vet inte riktigt hur han gjorde. Vid påsk klippte trollkä- ringarna rumporna på fåren. Jag såg när "rômpännera" va åklippte på dem, det gjordes om påsknatten. Det var en påsknatt som käringar hade samlats i en kvarn. Och när de samlats, så drog mjöl- narn på kvarnen. Men jag vet ej om detta var här. Bror min o jag kom från Storfors en midsommarnatt. Vid ett ställe här blev vi stående o titta, gubben där var på grannens egendom o drog ett lakan i daggen. Sen vred han ur den daggen, o så tog de den o baka in den i / bröd som de gav sina kreatur. Men de hade granna kor där också. Det var en gubbe här i Lung- sund som var ful, han skulle kunna trolla. Varenda torsdags- kväll gick han till körrgårn i solnedgången. Men detta var när jag var barn. Det var så mycket avigheter med kreaturen i grann- stugan så länge han levde. De påstod, att om de slog ihjäl kattungar o grov ner på andras ställen, skall det bli avig- het med kreaturen där.