Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk.
Dagarna i påskveckan var svarte månda, vite tisda, aske onsda, skäre torsda, långe freda å påske lörda. Långfredag skulle de allmänt till kyrkan; det har bli- vit bortlagt nästan. Ägg skulle det vara på påskdan. I min barndom fick vi vara sparsamma med äggen. Fick man två till påsk var det storslaget.
Seder och bruk
Seder o bruk af Anna Kristina Olsson i Eng, Röra socken. född 1795. - död 1882. Ovannämde Aron tjänade dräng där. När en ko kom till ett nytt ställe, skulle hon 1:ta gången dricka ur en gryta. Af det 1:ta smöret som kärnades efter en nyburen ko skulle göras en smörgås o ge kon. Den skulle stoppas långt ned i halsen. Det 1:ta vatten kon drack, efter det hon kalfvat skulle vara en eldbrand uti. När mjölk bars bort till grannarne lades en liten eldbrand i den, som fick ligga tills den slocknade och togs då bort. - En synål sattes mellan byttan och stafven, hvilken äfven togs bort, för att sedan användas en annan gång. / Om Påsk skulle det korsas o ritsas öfver alla dörrar, både i boningshus, stall o ladugård, med en knif. - Stål öfver hvarje djur i ladugården äfvenså stål i takbjälken. - Nykärnat smör skulle aldrig visas för en snål husfader, ty han trodde det var lika mycket o tungt som det såg ut, ej förstående att det minskar i volym o vigt, när det blir ältat (= arbetat) Samma var förhållandet med en upp- jäst deg. - När hon bakade skulle alla dörrar väl låsas, ty ingen fick komma in förrän brödet var insatt i ugnen, ty då fick hon ej ### (= jäsning) i det.
Påskkäringar
För en hundra år sen var det mycket utav påskkäringar här, och det är sant med, det skall jag tala om. En spädkalv vi hade, den hade di jaggu haft och ritt på, det är då så sant, och en påskmorron hade di klippt alla våra får mellan öronen. Kapten Ali var själve förman för påskkäringarna. Di hade gjort något ont och blidde anklagade utav folk och blevo förda inför rätten. Och kapten Ali gick fram till domarn och klappan' på axeln och fråga'n: "Ska han döma oss i dag?" sa hon, och då blev han som förlamad och dugde inte till något sedan. Han kunde då inte göra något vid det den gången. Kapten Ali och hennes sällskap, di hade lockat med sig en tös, som var alldeles okunnig. Och så kom di då till själve Bisen. Och han hota dem, för att di hade tatt med sig den däre nybörjarn, för den kunde röja dem allihop, sa han. Och Bisen bet tösen i fingern, så hon blödde och skulle skriva in henne med det blodet, men då ryckte hon till sig fingern, så han aldrig fick till sig något blod. Hon ville inte vara med i det där kompaniet, och hon slapp då ifrån det. Men hon fick aldrig vara i fred för djävulen sedan, och till sist måtte di sätta na i ett kar och öppna livådern på na, så hon fick slippa. Kapten Ali och di andre påskkäringarna kom till sin husbond om påsk, och då fick di vänta på'n, och då fråga di honom, varför han dröjde så länge, och då sa han, att han hade varit uppe i Bergslagen och hjälpt en piga och mördat ett barn, sa han.
Påsk
Namn på de särskilda dagarna under dymmeln ("dimmern") och påsken: "Kôrvmånda, fläsktisda, âskonsda el. dimmelonsda, skärtorsda, pannkak- fräda el. långfräda, påsklörda el. påskafta, påskdan, ânda- å trejda påsk. Den askan som blev på askonsdag skulle tillvaratagas, för den skulle va- ra så bra att koka lut av. Det var så noga i den veckan att en inte fick bullra eller skramla. Särskilt noga var det från midda- gen dymmelonsdagen. Efter den timmen å fram till påskdagen skulle det inte gå an att väva, spin- na eller mala på kvarn. Om en gjorde det skul- le en få ont av trollen hela året. Men somliga hade det för att det skulle vara "den stilla veckan". De skulle liksom börja att fira Jesu död / på onsdag. Torsdag fick ingen tälja med yxa eller kniv, så att det blev stickor. Kom kreaturen å "trôdde" (trampade) på dem, så fick de ont i benen. På långfredagsmorgon kom far med en björkvidja, å då fick vi några lätta slag med den ("lång- fredagsstryk"). Det var för att en skulle påminna sig om Kristi lidande å död. Påsdagen gjordes tjärkors på alla uthusdörrar, som var stänge för djur, så lades kvicksilver under trös- keln till lagården. Det var för att hindra "påsk- käringarna" att göra illa vid kreaturen el. ta nyttan från dem. På aftonen började skjutningen ("påsk- smäller, påskskôtt"). Det sköts inte så mycket förr, men här å var lossade de av ett bösskott, pojkar sköt med stora bodnycklar eller de hade borrat hål i berget el. i en sten, laddade det med "bergkrut" å dynamit. De höll på att skjuta till kl. 12 på natten. Det skulle vara för att skräm- ma "påskkäringarna". När de fick höra smällen så vågade de sig inte åt det hållet. På kvällen / klädde ungdomen ut sig å gick som "påskgôbber" å "påskkäringer". Pojkarna klädde sig i fruntimmers- kläder å kvinnfolken i manskläder. Sådana gick de ute på vägarna å smög. De hade "påskbrev" med sig, som de lade ned i stugorna. Om de hann så hängde de dem på dörrhandtaget el. ock kastade de dem i gången. De var försedda med käppar å "på- kar". Någon enda eld fick en se den kvällen. Det var på något högt berg. Benämning: "påskel" el. "risvål" - "bränne risvål". En stor hög med ris samlades uppe på berget. När det blev mörkt på påskkväl- len, tände man eld på det riset. All ungdom från trakten däromkring var vid elden. Å där höll de på till kl. var tolv på natten. De stod å såg på elden å bar på nytt ris undan för undan. Så hade pojkarna brännvin med sig. De gjorde konster å sprang genom röken, kastade eldbränder upp i luften så att gnistorna flög. Men det var bara för att ha roligt. På påskafton brukade en allt få var sitt ägg eller / kanske två. Det berodde på om en hade höns. Äg- gen målades inte. Påskkvällen skulle barnen hållas inne å dörren väl stängd. En kunde inte veta än nå- gon "påskkäring" kunde komma. Påskkäringarna for till "Blåkulla" på påskkvällen så kom de tillbaka frampå morgonen innan solen gick upp. Om en såg genom nyckelhålet så upptäckte en påskkäringarna. På påskmorgonen gick en å såg på solen. Då dansa- de hon. En höll ett svart silkekläde för ögonen, å såg genom det. Jag såg så riktigt att solen "hop- pade".
Påsk med fastlagen
"Fastlagsris" har jag inte hört talas om an- nat än att man tog in "palmer" (blom av sälg o.d.) och satte i vatten. Under fastan fick man inte spinna. Ja de gamle ville inte hål- las med något som gick runt den tiden. När fastlagen gick in bar husmodern spinn- rocken på vinden. Dans fick heller inte förekomma i fastan, men sådana beslut som förbjudandet av dans hade man fattat på sockenstämman. Man tyckte f.ö. att det var ett hån mot Kristus att anord- na danstillställningar den tiden. Men vad beträffar spånaden under fastan, så var det en gammal tro att trollen spann upp garnet, om man spann under sagda tid. / Det sades också att djävulen fick makt över spinnrocken. Om möjligt ville dessa, som re- dan voro gamla när jag var ung, att garnet skulle vara färdigt till fastan. Mins inte något om att man skulle åka långt lin el. dyl. fettisdagen. (Uttrycket "Sätta en rova" finnes på orten. Det sades så eller sä- ges så fortfarande, då någon halkar omkull på is.) Barfotaspringning förekom inte den dagen. På denna ort var det vanligt på "vafferkväl" (vårfrukvällen). Jag vill minnas att de gamle bruka vilja ha ärter och fläsk fettisdagen ("fet-tisdan." Namn på de särskilda dagarna under dym- meln och påsken: "Askemåndan", "fet-tis- dan", "dimmelonsdan", "skärtorsdan", "långfre- dan", "påskelördan", "påskdan", "ânda påsk" "trejda påsk", "fjärda påsk". Häxornas ("påskkäringarnas) blåkullaresor ägde rum långfredag. Då började de fara. Men / de voro farligast att vilja ställa till rac- kartyg på påskkvällen. De skulle väl an- tagligen vara tillbaka från blåkulla före so- lens uppgång på påskmorgonen. Man bruka- de måla tjärkors över ladugårdsdörren och även över eller på dörren till stall och vist- husbod. Somliga vaktade ved eller i ladu- gården och passade på att skjuta, om de fick höra något misstänkt. hörde man talade om sådant. Andra gjorde kors över kreaturen. andra återigen brukade lägga en yxa eller annat eggjärn under tröskeln eller man högg två yxor i kors med varandra på eller innanför tröskeln. Skaklor o.d. lades i kors. Smöret korsade man över med en kniv. Påskäggen åts om påskafton. Särskilda bruk ang. ätandet av påskägg inte i minnet. Har hört talas om att man för långt tillbaka sedan i tiden kunde spela varandra / spratt på påskkvällen. De klädde ut "tras- gubbar"- eller gummor och ställde upp fram- för farstun eller fönstret hos den man onska- de driva skämt med. Och bruket att kasta "påskbrev" är fortfarande kvar. De modiga kläd- de ut sig till "påskkäringar" och skrämde me- ra fåkunnigt folk. Långfredagen tävlade man om att komma först upp ur sängen. Ty då viste man, att det vankades "långfredasstryk" för den som råkade försova sig. Den som först kom upp ur sängen kallades "lôppa" och den sist uppstigne "lusa". Den som råkade bli "lusa" blev föremål för de andras nojs hela dagen och kanske ännu flera dagar. I min tid har långfredagsriset väl endast förekommit som ett skämt. Men hade man agg till nå- gon, så var det ju passande att gå och ge honom denna lovliga avbasning. Även barnen fingo smaka på riset. / Det sades av gammalt att solen "dansade" på påskmorgonen, emedan Kristus då hade uppstått från de döda. Påskskjutning förekom före min tid. Men det var väl mera så att man då endast avlos- sade ett eller annat skott med en bössa för att skrämma påskkäringar. I min ungdom brukade de skjuta i borrade hål i stenar och berg men även med bössa. Något skott skulle väl alltid lossas vid gården.
Nyår.
Dagarna mellan jul och nyår gick en och knal- la med vad som helst i små sysslor. Något tyngre arbete företog man sig inte. Benämning på tiden mellan jul och nyår /julsöckna/.Alldeles ledigt tog man sig inte, men det blev inte stort mer gjort än det en var tvungen att göra för da- gen. Kunde hända, att en for och hälsa på släkt och vänner. Så var en på julkalas om kväl- larna och nätterna. Ungdomen roa sig med lek och dans. Märkena tog en vid påsk. Var det vackert väder om påskdagen, så fick en vackert väder, när en skulle så på våren. Vackert väder annandag påsk betydde vackert väder i höanna, och vackert väder om tredjedag påsk visa vackert för skör- den. / Benämning på nyårshelgen /nyårshälja/. Ny- årsafton /nyårsaftan/; nyårsaftonens kväll /ny- årskväl/; natten mellan nyårsaftonen och nyårs- dagen /nyårsnatta/; nyårsdagens morgon /nyårs- môran/; och nyårsdagen /nyårsda'n/. På annandagen brukade en inte uträtta något. Kallades för /anda nyår/. Till nyår brukade en att städa och göra fint i stugan. Men mat och dryck hade en kvar sedan jul, så det behövde en inte att ställa sär- skilt med. Om nyårsaftonen tog man in kål, potatis och det man skulle ha ur källaren, bar in ved och vatten, så att det skulle räcka till nyårsdagen. Så bytte en kläder och tog rent på sig, så att en skulle ha det gjort till morgonen. En tvätta sig alltid särskilt noga till var- je storhelg. Det hade en fått vänja sig vid att det skulle vara så. På nyårsmorgon, innan en for till kyrkan, så tog en och åt av det som stod på bordet, så värmde / man upp mjölk och hade på gröten som blev över på kvällen. Till middagen åt en sovel och potatis och kål. Det var ungefär samma mat- hållning som på julen. Nyårsaftonen åt en tre mål som vanligt. Om julafton doppa en i gry- tan men inte på nyårsafton. Det var åtminsto- ne inte sed, att man skulle göra det. Osten, julhögarna, brännvinsflaskan och drickstopet stod på bordet som under julen. Bordet du- kades inte av förrän 20-dag Knut eller möjligen sedan en hade firat "trättnehälja". "Julneken" sattes ut om julafton. Och på jul- kvällen fick kreaturen särskild förplägnad. Och då tala en om för dem att det var julkvällen. Om nyårsdagen gick en inte på besök. Det var så stor helgdag, så en skulle låta folk vara i fred. Det höll en mycket noga på detta. För det var inte fint att gå till en grannstuga då. Var och en skulle vara när sig. Man skämta- de och hade roligt åt sådana som inte kunde / hålla sig hemma och sa att "di geck i stugra å snika." Inga eldar ute i det fria om nyår. Dessa hade man om påskkvällen. Somliga hade allt det bruket att di skulle sitta uppe om nyårsnatten och vaka in det nya året /hôlle nyårsvake/. Man kokade en tår kaffe och drack. Så satt en och prata, skämtade, tala om sägner och om sådant som hänt under året. Funderingar på vad som skulle komma att hända nästa år. Om nyårskvällen tändes jul- granen en stund. Det var jämt medan en åt nyårs- kväl. När det nya året hade gått in, så önska en varandra gott nytt år. Om nyårsmorgonen, så for en till kyrkan. Då hade en inte kappkörning från kyrkan. Det var på juldagen en hade den. Di hälsa på nyårsnyet. När en fick se det, så tog en psalmboken och gick ut och tog upp den. Om en då t.ex. fick upp en begrav- ningspsalm, / så fick en sorg under året. En trodde, att det nya året i viss mån skulle kom- ma att likna nyårsdagen. Fick en pengar nyårs- dagen så skulle en få mycket pengar under året. Hände en olycka, så skulle en få olyckor hela året. Det var bra, om en fick vara glad den dagen. Om den första besökaren på nyåret var ett fruntimmer, så skulle en inte få nå- gon tur under året. På nyårskvällen skulle en sätta sig på en trös- kel och äta drömpannka, sen skulle en drömma om den tillkommande på natten.
Himlakroppar
De skulle rakt inte topphugga några träd - för de högg av topparna till "söra" (fåren) förr det skulle de då rakt inte ta lövet på nä, för då åt inte söra lövet. De som kunde komma åt och ta av säden på ny så ville de väl det, för tog de den på nä, det skulle inte bli så bra. Och föl, när de skulle lägga på det, det ville de också skulle läggas på på nytändet. Det skulle bli bättre hästar då. De skulle alltid slakta på nyet. De slakta stora oxar förr, och så skulle de alltid bereda talgen till ljus. Då ville de alltid slakta det på ny, för då blev talgen vit och ljus, och ljusen brände bra och blev inte dödbrända. - Och om de kunde få slaktat svinen på ny, så blev fläsket mycket fastare och bättre och smulten blev mycket finare och vitare. Det som slaktades på svarta nä, så blir då fläsket slarvigt och eländigt. Om de skulle så morötter och palsternackor och ärtor, det skulle de så på nedan. Sådde de ärtorna på ny - då är allting nytt, då blommar allting - då höll de på och blomma hela sommarn, och då blev det inte så bra med ärterna, för de blev det både gröna och mogna ärter på en gång. Sådde de dem på nä, då blomma de alla på en gång och då blev det mera jämn skörd. När det inträffar 13 ny på året, då blir det ett gållny. Då kommer alltid påsken sent, för om nu eller ny tändes strax efter nyår, emellan trettonde och nyår, det blir ett gållny. Det blir inte nyårsnyet då, utan det blir det därnäst. Och påsken får lov att komma på det tredje nyet. De hade för sig att om stjärnorna gick före nyårsnyet så fick bonden gå efter tjänarn och söka upp honom, men om nyårsnyet gick före stjärnan så fick tjänarn gå efter bonden. Om nyet 'hälla' mycket på sidan skulle det bli vått, men låg det mer rätt upp och ner då skulle det bli torrt. Sådan som väderleken var fyra dagar efter nyet, sådan skulle den bli månaden ut. Var det vackert fyra dagar på nyet, så blev det vackert hela månaden. Men om det var ostadigt de fyra första dagarna, så blev det ostadig väderlek den månaden, åtminstone i början på månaden. Vintergatan går emellan öster och väster, och så går näringsgrenen ut rakt åt väster. Är den av - om det är mörkt där den går ut - då hade de för sej det blev ett missväxtår, då blev det torka. Var där fläckar på den undan för undan - ljusa fläckar - då blev det en omskiftande sommar med nederbörd. Men om den var slät och grå och där inte syntes till några fläckar, då blev det torka hela sommaren. - Vid korset, där grenen går ut, det är julatid. Blir det vitt där, då blir det snö vid julatid. Sen den änden som är åt öster till, det är oktober och november. Var det då en stor vit fläck innan korset börja, då blev det snö före jul, då blev det förjulsvinter. Var den ända i början åt öster, en stor vit fläck, då kunde man anta, att snön kom i oktober. Sen den andra delen som gick åt väster, var där stora vita fläckar så blev det mycket snö på eftervintern. Var det grått så blev det tiväder, men var fläckarna nästan så de gick ihop, så blev det ihållande vinter. - Så många mörka fläckar som det är, då blir det mildväder. Är det vitt, då blir det snö och frost. Man skall få se vintergatan nu när det blir på näet, så kan man se hurdant det blir. Det skall vara vid Larsmässetid. Sådan den är då, sådan väderlek blir det på året. Det blev det i "tursen" (tuårsen); då såg jag efter, då var där vita fläckar ända i början och då kom snön i oktober med. Den visar ända fram till midsommar. Är där vita fläckar blir där kallt och frost ända fram till midsommar, men är där långt emellan de vita fläckarna blir det en blid vinter.
Häxor och trollkarlar
De talade om "trôlsmör" (troll- smör). När jag var handlande, var det en som sålde smör, hon hade så mycket smör, fast hon bara hade två kor. Men för att undersöka detta skall det vara en trollkniv, i den skall vara tre sorters stål, o så skall den vara smidd under en viss besvärjelse. Om de så skär med den i smör, så står det blod i skåran om det är trollsmör, har de talat om för mig. De som ville ta mjölk och smör från andra, gick på / midsommarnatten på andras ägor o ryckte alla sorters blomster, o så hade de ett lakan o drog över de andras ägor. Sen vred de ur detta o gav sina kor det vattnet o så blomsterna, o då tog de mjölken för de andra. Men jag vet inte om att de skulle vara nakna när de gjorde detta. För att få sin mjölk tillbaka måste då den som mis- tat densamma gå till käringen som tagit den o få något av hennes tillhörigheter, av kläder eller så, sådant som hon använde och klippa sönder detta samt ge korna, då tog de sin mjölk tillbaka. Och då märkte käringen att hon inte fick mer mjölk. / Det var e som "tog nötta" av mjölken så hemma i Törebol, hon hade bara två kor, men hon fick mer än dem som hade fem eller sex. För att skydda djuren på påsk satte de tjärkors över alla dörrar där de hade djur. Det gjordes på påskafton. Finnarna kunde mer än andra. De högg av sig tummen och strödde sen aska på den och satte dit den igen, så gjorde en gubbe här bortåt Björbol i Glava. Varje trollkunnig person kallades ej finne, men finnarna kunde mer än andra, de har fört hit trolldomen.
Påsk
I 'fastevecka' (första veckan i fastan) var det så noga, för då skulle det vara viss mat varje dag. Veckan började med 'köttsöndan' och då skulle det vara kött den dagen till alla målen, så kom 'kôrvemåndan' och då skulle det vara korv och på 'fläsketisdan' fläsk; 'stomponsdan' skulle det vara 'stompar' eller limpa och 'kaketorsdan' kaka och på 'ostefrädan' ost och 'smörlördan' smör. Långfredag fick de, som låg längst, 'långfrädagsstryk'. Då skulle de ha stryk så det kändes och fick det ock- så ibland så det sved. Det skulle vara för att Fräl- saren led den dagen. På påskkvällen fick vi påskägg. Mor kokade ett par åt oss var. Den kvällen eldade de på bergen. Det var att repa ihop en stor rishög på det högsta bärget och tända eld på den. Eller de satte upp en tom tjärtun- na / på en lång stång och tände eld på den. Så sköt de vid eldarna. Somliga roade sig med att skjuta 'kôlsmäller' (la- de ett kol på spatt (?) eller litet vatten och slog en sten på det). Så kom utklädda 'påskkäringar' och 'påskgubbar' och hälsade på vid elden. De voro så bedrövligt us- ligt klädda och sotade i ansiktet. Flickorna hade klätt sig till karlar och och pojkarna till fruntimmer. De ha- de var sin gamla 'soplimme' (kvast) med sig och en gammal kokare. Så levde de pajas med de andra omkr. elden. Åt alla håll man såg lyste 'påskevarmer'. 'Påskekäringarna' kom och klippte fåren om påsk. Endera klippte de dem i huvudet eller också fläckar på bo- gen. Vad de ville med det vet jag inte, men för att de inte skulle ta sig in i fähuset sattes ett tjärkors på dörren. De trodde, att 'den onde' var i påskkäringarna å han och hans anhang kunde inte göra något vid det man ha- de korset på.
Påsk
Om påsk klädde ungdomen ut sig och gick omkring och bad om påskägg. De sjöng någon visa, som jag inte riktigt minns men de skulle skjuta höken, slå ihjäl räven och sånt där, om de fick ägg. I vanligaste fall fick de ägg, men hände det tvärtom någon gång, då sjöng de en visa, att allt ont skulle hända den som nekade dem. På ett ställe hade de krupit upp på rännet i porten, när påsktiggarna kom. När de gick genom porten, slog folket gödselvatten över dem. I påskeveckan fick ingenting gå runt inomhus, man fick inte mala malt, inte spinna eller ha harvträ / eller garnvinda inne. Det var min mor mycket noga med. Det skulle vara för vår Frälsares räkning. Jag sá till min mor, att de kör ju ute, och då gå hjulen runt. Men då sá hon, att det bara var inne. Min mor sá alltid, att den som var uppe påskedag om morgonen skulle få se solen dansa. Jag var själv uppe före soluppgången några år. Skattagårdsgubben skyllde gum- morna härikring för att vara påsk- käringar och fara till Blåkulla. De blev så väldigt arga på honom, men så bjöd han dem till sig påskafton. När alla väl var samlade, stängde han in dem i en lada, så att de åtminstone inte det året skulle fara till Blåkulla. Han hade satt in / en tunna för deras behov, så det var inte farligt med dem, men de förde ett sånt förfärligt liv, slogs och revs. Han påstod t.o.m. att det var några som ville ut och iväg, men se det slapp de. Påskedag om morgonen släppte han ut dem och då sprang de åt alla håll. Det var så noga med att ta in allt löst påskafton, särskilt ugnsrakor och kvastar. Påskkäringarna skulle ha ett smörjehorn med sig.
Utan titel
Sjelva valborgsmässoafton var det inga eldar ell. fästlig stämning i Tunhems trakten i min barndom. Men första maj vankades ägg i hemmen likasom om påsk. Så bruka läroverksgossarna från Vänersborg gå till fots landsvägen bärande portörer samt dekorerade med löv och blommor då sådant fanns att tillgå. De sjöngo då bland annat: I dag är det första maj etc. Samt andra vår och studentsånger. De besökte då ättstupan, Lilleskog, Munkestens källa och Halleberg. Midsommarvakan! Först skulle man löva både ut och invändigt med de flesta slag av lövträd, såsom björk, Ek, lönn. Ask, bok der sådan fanns m. fl. i förstugan, kök och storstugan. även i en del uthus. Björklöv skulle strös på golvet i förstugan och storstugan. Sedan skulle plockas en s. K. Midsommarkvast av alla slags vilda blommor men först och främst prästkragar. Dessa sattes i vatten. Men även väggarna bekläddes med prestkragar (tjärblomster) och blåklint, invändigt. Majstänger fanns mycket litet i min tidiga ungdom. Vid Lilleskog såg jag en, en gång. Det var gamle stinsen baron Fleetwood som lät resa den vid sidan om bangården. Der dansades en stund på kvällen då en byspelman höll tackten med sin fiol. Munkestens källa och Gästis var sjelva dragningskraften denna tid om midsommar. Vid Önafors fanns majstång och dansbana. Något senare hade Vargöns fabriksbolag anordnat med midsommarfirande och dans kring majstången för sina arbetare.
påsk.
Om påskkvällen så hade en eldar på höga åsar. På Valfjället brukade det vara en eld. Där drog ung- domen ihop en stor rishög å all skräpved de kunde få tag i. Tjärved sökte en att få fatt i så att det skulle brinna bra å bli hög låga som slog upp. Tomma tjärtunnor kastades på elden. Eller man häng- de tjärtunnan på en stång å eldade upp henne. På Huksåsen brukade de också elda. Folk samlade sig kring dessa eldar å roade sig. Då sköt en "påsk- smällar" med bössor eller en hade borrat ett hål i berget å laddade det med bergkrut. Så sköt en "kôlsmäller". Detta skulle nu vara för att skräm- ma påskkäringarna som for i luften. Tjärkors ströks på ladugårdsdörren. I Våksland höll de på längst med detta bruket. Där mins / jag att tjärkorsen satt på dörrarna länge i tiden. "Påskbrev" var jag med å kastade. Vi ritade stygga käringar på papper å skrev versar på det. En gång så hade det varit en begravning här i påskveckan. Då var det en dräng, som hade passat på å gått in på ett ställe å ätit upp ett helt gryngrötfat. Vi skickade påskbrev till den drängen å så skrev jag en vers. Här kommer jag så nätt å fin som jungfru komma kan, men det är mycket ont för mig att ha en sådan man, ty vart jag kommer vart jag går jag dina skälmstycke höra får. Det är så svårt att lyssna. Men nu är jag glad jag har hunnit den dagen, att äntligen jag kan få säga dig lagen. Jag kan ej annat göra än kalla dig ett as, / se'n du bräckte lås å regel å grep ett gryngrötfat. Men fast jag har tilltalat dig, du är min vän ändå, blott att du övergiver ett snultra mera så." Om det var någon som en ville ge något lett så skrev en det på påskbrevet. Så smög en sig att kasta det i förstun eller så glötta en på dör- ren å kastade in det.
Påsk.
Om påskkvällen gjorde en en "reseld" i spisen. Det skulle vara björkved. När den var nedbrunnen, så sälla en askan över hela spisen. På morgonen skulle en se efter i askan, för då skulle en få se om det var fät efter påskkäringar. Namn på dymmelveckans dagar: "Kôrvmåndan, fet- tisdan, askeonsdan, skärtorsdan, långfredan, påske- lördan". Om fettisdan så kokade husmor fläsk å kål, för det skulle en äta den dagen. Å på aske- onsdan så fastade folk. Det mins jag folk i min tid som gjorde. - Långfredan fick en inte äta mjölk. På morgonen fick en stryk av ett spö, om en råkade att ligga länge. Det var "långfrä- dasris." Torsdagskväll och lördagskväll var de farligaste / kvällarna. Det var inte bra då. Men alla torsdags- kvällar var farliga, för om en arbetade sent en tors- dagskväll så blev det buller i huset medan nat- ten. Men Skärtorsdagskvällen så var påskkäring- arna ute. De var till klocktornet å skulle ta å fila på klockorna å ha te smörja. Så vart det sagt. Om de då kunde komma över å få göra något ont för folk så gjorde de det. - Jag vet att det var ett tal att påskkäringarna började att laga sig i ordning onsdagen före påsk. Den onsdagen kallades också för "klockonsdan" efter gammalt. För det var inte fritt än att de var å tog av klockorna den natten också. - Det var många som inte ville uträtta något särskilt på skär- torsdagen. Det skulle inte vara någon tur med det. Å på skärtorsdan så visste en att det in- te gick an att begagna eggverktyg. Kreaturen fick skada av det. - I min barndom så skulle en alltid fyra av något skott vid var stuga. Påsk- käringarna skydde för krutröken, påstods det / Påskbrev sprang en å kastade till varandra. Ibland kunde de komma ont åstad, för det kunde bli så skre- vet på dem att mottagaren inte tålde det. Men det var inte gott att veta varifrån de kom för en smög sig fram med dem. Brukade ha en liten röd dy- na med påskbrevet. Så lukades det igen med kå- da, å så sattes en fjäder i locket. Man skrev nam- net på den som skulle ha det. Med äggen var det ingenting särskilt. Men en skul- le äta "påskägg" om påskafton, om det var så att en hade.