Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Det var en gång två tomtar, Gerknäs tomten och Tjyle tomten, och de buro säd från varandras åkrar. Så hände sig en gång, då vardera tomten kom kånkandes med var sin börda, som de hade gjort utav stackarna på åkrarna, att de möttes på en bro vid Brobäcken som rinner mellan Storsjö och Lillsjö och så började de gräla och slåss. Efter ett skarpt kragatag smitade Gerknäs tomten Tjyle tomten i backen och for av med bördan hans. Från den tiden kom Tjyle tomten aldrig mer tillbaka och slutade att bära skylar från Gerknäs åkrarna. Från samma tiden blev Tjylehemmanet allt fattigare och fattigare.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
Då farfar var i fyllan, då han kom hem, så gick tomten alltid så tungt på skullen, för då var han arg. Och det var så säkert tecken, att alltid då tomten gick tungt, skulle farfar vara i fyllan. Rådaren här var en liten, grå stackog gubbe med knäbyxor. Pigorna lågo i en kammare, och gubben brukade komma in där och ställa sig mitt på golvet, fast dörren var lyktad, och sedan försvann han plötsligt. Detta hände flere gånger.
Tomte, gengångare retas med vargarna.
Det var en gubbe, som var och metade. Så började det regna. Så gick han in i en ria undan regnet. Så kom en tomte in där också. Men han kom in undan vargarna, han. Så stod han på logtröskeln och retade vargarna med foten och sade: »Tasse, tag fot!» Och så retades han några gånger på samma sätt. Så skuffade gubben ner tomten och sade: »Tasse, tag hela skiten!» Och så slukade vargarna upp honom.
Tomten
I Rängse hade de två 'tomtgôbber'. Det var en gammal å en ung. De höll till i boden å siktade mjöl. Allting var så drygt i den visthusboden, å det skall vara så än i dag. Käringen i Rängse sydde kläder åt dem båda å lade i boden. Den ene av tomtarna kom å tog kläderna å sade: "grann gôs- se sekter aldri mjôl mer." I Olebyn togs aldrig maten bort om julkvällen. Allt som blev över skulle stå på bordet åt tomten, så att han skulle få äta å supa sig mätt. I Skattebol fick en dräng ett slag av tomten som han aldrig blev bra av. Om de slipade liarna sent på kvällen, så höll han på att sli- pa liar hela natten.
Övernaturliga väsen. Tomtar.
I Jonsarp såg meddelarens far ofta tom- tar "hŭre tômta droge fora frå den ene la- gårn te den ane". En dräng hade också sett tomtarna med sina bördor, när de buro gran- nens foder över till meddelarens fars ladugård, och han beslöt att vaka ut tomtarna en natt. Han lade sig i ladan. Fram mot nat- ten kom tomten. Han hade bara ett par strån att bära men verkade mycket ansträngd, och när han lagt ner stråna i ladan "blåste" han så förfärligt (pustade, flåsade), som om han haft mycket att bära. Då sade drängen: "Dä va la inte nô å blåsa före" Då tycktes tomten bli arg och han svarade: "Dä ska bli mindre en aen gång". Han kom aldrig mer till det stället.
Tomtar
Ett folk flyttade från Högen till Ödebyn. De tog allt med sig. När bonden for med sista lasset, så kom en li- ten "tomtegôbbe" fram å grät å frågade "var får jag vara nu?". "Så opp i tina på sista lasset å sätt dig", svarade bonden. Farfar berättade detta. "En tomte satt i en loglugg å slängde med fötterna å sa: "tasse ta fot, tasse ta fot". Då kom bonden å fick se och höra detta. Han gick och gav tomten en knuff, så att han föll ned å sade: "Tasse, ta alltihop". Tomten hade inte något på fötterna, å bonden trodde att han satt å tiggde skor.
Tomtar o̲ Näcken
Då berätt. i sin ungdom var mjölnardräng, fick han och kamraten ofta mala om nätterna. En piga som vänta på sin mäld hade lagt sig att sova på några säckar i kvarnen. Vid midnattes slogs kvarndörren hävtigt upp. Ett halvtjog tomtar kom in marscherandes, de voro klädda i grå kläder med rö- da toppmössor och knappast en aln långa. Berätt. stog och hacka på en kvarnsten och kan med ed styrka att synen är sanning. När tomtarna gjort sin rund i kvarnen, blev det ett besynnerligt sus i kvarnen. Pigan vakna med för- skräckelse målad i sitt ansikte, men tomtarna voro för- svunna. En natt hörde berätt. den mäst ljuvliga musik vid kvarnån. Någon menniska syntes icke till. Det var Näcken som drog sina vemodiga låtar i sommar- natten.
Tomtar
Det var på ett ställe som de hade råkat bygga stallet över där tomtarna bodde och just så att det flöt gödselvatten ner på deras matbord. Därför lät de aldrig hästarna vara i fred, utan var morgon var de så svetta och förbi, så att de inte kunde köra med dem. En gång skulle husbonden för- söka ta reda på hur detta kom sig och därför ställde han sig utanför stall- dörren på kvällen och han hade en säck på armen. Då hörde han att det var någon som sade: Häng säcken på pinn', och kom in! Då gick han in och frågade tomten som stod där, om han inte kunde låta hästarna vara i fred. "Nej du, inte så länge de står över matbordet mitt svarade tomten. Det var en faster till mig, som jag hörde detta utav. Jag hörde allt, att gubbarna som brukade ligga i skogen och kola brukade tala om att tomtarna väckte om natten i fall det var någon fara med milan.
Utan titel
På filbänken i smejja [smedja] va en smörjask mä jängsmörje, å en möra när ja kom, va dä så mycke bröte (skruva å spike å mutter) i asken. Dä va tomten, som inte hade tyckt, att dä va som dä skulle, å då hade han gjort ma dä där. Min far kom för sent en möra te smejja, å då så han tomten springe på murhylla. Han hadde e rö mysse på huvet. En gång när mi syster skulle gå åt lagårn å mjölke, feck ho si en liten tomte sitte på ryggen på e ko å börste. Han tyckte förståss, att di inte va rene.
Tomtar
Det var en pråmkarl ifrån Transtrand som trodde på tomtar. Han berättade att en gång när han skulle gå till ladugården för han hade jordbruk också så kunde han inte få opp dörren för det var alldeles som om någon skulle ha stått på insidan och hållit emot. Då svor han till och kastade sig emot dörren så att den gick upp och han tumlade i väg långt in. Då fick han se en tomte som stod där och skrattade åt honom. Det bor en gumma vid en tjärn här invid Edebäck och hon tror fullt och fast på tomtar. Hon har talat om att en gång låg hon på en loge och så såg hon flera stycken hur de hoppade över balkarna där. De var inte stort mer än en fot långa men ändå så lyfte de sängen ända upp emot taket. Men hon var inte rädd utan hon sade till dem att de fick gärna lyfta henne till taket rikligt för hon var inte rädd. Då lät de henne vara i fred sedan.
Tomtar
En gumma Johanna här på Ålderdomshemmet, (lever ännu, men är så gott som alldeles döv), berättade för mig, att hon träf- fat en tomte en gång, när hon var barn. Hennes far var statare under Forsviks herrgård, och de bodde på ett litet ställe under gården. En kväll dröjde fadern ovan- ligt länge borta o Johanna gick för att möta honom. Huset låg i en däld o Johanna måste gå över en spång där i dälden. Just där på spången fick hon en örfil, så hon snurra runt, men hon föll ej i bäcken utan kom alldeles på kanten. Först såg hon ingenting, hon nästan domna av, men så fick hon se en liten tomte med / röd luva på huvudet. "Vart ska du gå, lille tomte?" sa' hon. "Ja skulle varna däj för du inte skulle möta far din," sa han, "han ä fuller, o han har tre tattare mä säj." Men sen tog Johanna tomten i handen, o de gick tillsammans, o hon mötte fadern, o honom var ingen skada skedd. Ja sa till henne, att hon läst eller inbillat sig detta, men hon för- säkrade, att det var verklighet.
Troll (Ljungby horn)
Det var i Sundsbyn detta skall ha hänt, som mormor talade om. Det var en julkväll pigan skulle gå till ett utbruk å se efter kreaturen. Det blev sent å hon kom inte hem. Då gick bonden å sadlade hästen å red så fort han kunde för att se vad ont som hade kommit åt pigan. Han visste att det fanns tomtar på gården, å han anande att hon råkat ut för dem på julkvällen. När han kom fram till lagården, så fick han se att tomtarna höll på att ###### runt ett stort bord under lagården å mitt ibland sig hade de pigan. Han steg av hästen skyndade fram till pigan å tog henne om mitten, lyfte henne upp på hästen å kastade sig själv upp. Alla tomtarna sprang efter så fort de han. Så red han ut på en åker men då blev de stående å kunde inte komma / efter. I detsamma slängde en av tomtarna ett horn efter dem, men det träffade inte. Något li- tet av innehållet hade stänkt på hästen, å där blev håret alldeles borta. Hornet låg kvar. Bonden gick tillbaka å hämtade det. Att det hornet som var av silver, gjorde de "vinkalken" av till V. Fågelviks kyr- ka.
Tomten tål icke slarv.
En gång var jag här på Knutsnäs på stallsvinden och gav hö åt hästarna och hade en söndrig lykta. Hela rutan var ute. Då kom en stor, gul katt och fräste. Jag blev rädd och täckte med kjolen över lyktan, så att det blev mörkt. Och med detta kröp det under höhäcken. När jag kom in, berättade jag åt gamla mor, vad jag såg, och då frågade hon, om jag hade söndrig lykta. »Jo», sade jag. »Ja, du behövde inte något mera, då du hade söndrig lykta. Du kan tacka din lycka, att han inte kom på dig, för han tål inte, att man går med söndrig lykta. Han håller vård om elden han och ser efter, att man inte spiller kring den.» Han var så bra att ha. I brännbastun behövde jag inga firstickor (tändstickor), för han höll så bra elden att brinna. Fast hur länge jag var borta, behövde jag bara litet blåsa. Alltid fanns det någon brand, som brann, fast så liten som en knytnäve. Då jag lagade eld i bastun, sopade jag så rent förut, och då kom jag så bra överens med tomten, för han ville ha allt så rent. I Oppgårds är karlatomte, och i Nergårds är gumman tomte. Där var karlen är tomte, har man tur med sig, men gummatomten hämtar bara otur med sig. I var gård finns det tomte.