Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
I Kyrkslätt skären i Gästerby hade de sett två tomtar, som buro från det ena rusthållet till det andra säd från åkern och rian.
Tomte
Det var en gubbe, som hade en tomte. Men gubben tyckte att han började bli gammal och att han därför i tid borde göra sig av med tomten. Därför sade han till en piga, att hon skulle gå till lagårn och hålla upp kjolarna. Tre kvällar å rad gjorde hon så, och då kom tomten till sin husbonde och klagade att det kommit ett sånt stort styggt djur in i lagårn. Det kunde inte gubben förstå, sade han. Och tomten sade, att då kunde han inte längre stanna kvar. Så blev bonden av med honom.
Tomten
Tomten var di just inte rädda för som di bruka vara för tockere dära osynlie. Om han fick vara i fred som han ville, så hade en inte något ont av honom. Han gick å var snäll vid husdjuren. Kora och hästra blev tjocka och fe- ta, för han drog till dem. Han drog från andra gårdar. Di som han inte tyckte om fick släp- pa till. Om kvällen så bar han en liten lyk- ta som han lyste sig med. - Di som var födda på torsdagsnatten, kunde få se tom- ten som han var. - Han kunde inte göra ögo- nen sina osynliga.
Tomtar
I mannaminne fanns det tomtar i Västergården. Det berättas att en grannkvinna kom förbi just när mor satte ut maten te tomten och frågade skrattande vem som skulle ha den maten. Men det skulle hon inte ha gjort för hon fick en örfil så hon domnade å. Men moran bara smålog. Jag har själv sett Västergårdstomtarna, di va två små gubbar. Men när jag såg dom hade di ingen röd mössa som di säger utan ordentlia svarta stormhattar.
Tomten hämnas, då man förargat honom.
Ryss Lis hade en dag i en gård i Gammelbyn rasat emot alla, som trodde på tomtar och lövjerskor o. s. v. När hon hade lagt sig på kvällen i sin säng därhemma, kände hon huru hennes säng lyftes med fotändan högt ifrån golvet och fälldes därpå ned. Därefter lyftes huvudgärden eller huvudändan upp på samma sätt och fälldes också i golvet. Någon människa såg hon ej och hörde ej heller till. Men sedan dess förnekar hon ej tomtarnas tillvaro.
Tomten sörjer, då hans bostad förstöres.
En man flyttade från ett ställe till ett annat, och när han for bort med det sista lasset, som var lätt lastat, såg han en liten gubbe, som satt på en sten och grät bittert. Mannen, som var godhjärtad, lovade gubben, att han skulle få sitta upp på lasset. Då tomten, ty det var en sådan, satte sig upp, blev lasset så tungt, att hästen vid framkomsten var alldeles löddrig. Sedan den stunden behövde mannen just ej bry sig om att sköta hästarna, utan tomten höll god vård om dem.
Tomten höres utföra bullrande arbeten.
För ungefär 65 år sedan eller på 1820-talet en allhelgonmässöndag så hördes, hur tomten tröskade i en gammal ria. I logen så höll han på. Det var flere personer, som stodo på berget och hörde, om de skulle få höra, att Stockholmsfarare skulle komma med segelgods upp från skutan. Först så var det som två skulle ha tröskat, så det bara ekade i berget, som var nära till. Sedan så slutade det med en slaga. Senare på kvällen kommo de hem från Stockholm. Förr hade de hört, hur tomten sopat i samma ria.
tomtar.
Tomtarna, som man berättade ha sett på dessa trakter, hade en hög röd mössa med en röd tofs, som hängde ned på nacken. Man kunde få se dem emellanåt. De höllo mest till i ladugården och stallet. Om man gick tomarna tillhanda, så gick allt lyckligt. Men man fick inte föra oväsen efter att solen gått ned. Julkvällen skulle de ha gröt. Den ställde man ut till dem på något ställe, där man trod- de att de höll till. Det var en allmän tro hos folket, att det fanns tomtar.
Hus- och gårdstomten
Tomten visade sig i människoskepnad. Det skulle va- ra små alnslånga gubbar. De skulle väl knappast vara en aln långa en gång. Det fanns kanske inte annat än man- liga. Det fanns något som de kallade för 'dragdocka', men jag vet inte, om hon hörde till tomtarna. Jag tror att det var ett väsen för sig. Jag hörde talas om att tomten skul- le vara klädd i grå el. blå kläder. Mössan var röd å hängde ned på ryggen. Han hade knäbyxor som gubbarna brukade ha förr i världen. Vita eller röda strumpor hade han. De där gubbarna skulle vara väldigt gamla, för de hade funnits långt före dem som mindes något att tala om dem. Hörde inte talas om att de skulle ha skägg. Det är nu för tiden som de ritar ut dem med skägg. Han uppträdde inte naken å var inte huvudlös. Men han ha- de stort huvud å stora ögon efter vad de talade om. / Han skulle ha stora händer å fötter, så på det viset var han vanskapt. Tomten uppehöll sig i uthusen å mellan gårdarna. Vid grindar å broar hade de sett tomtar. Logar, ladugårdar, stall och visthusbodar tyckte han om, å helst i de hus, där det fanns kreatur. Ortens benämningar på tomte: 'tomtgôbbe', 'tôss'. Det var en del gamla husbönder som han tyckte om, å när det kom någon ny husbonde till en sådan gård, så blev det inte bra, för tomten ville inte att det skulle bli någon ny ordning. Om han var ond el. god, berodde på hur han blev be- handlad. Kunde de med att muta honom, så höll han sig god, eljest kunde han ställa till med allt slags elände. Å blev han ond en gång så var det inte lätt att få honom god igen. På en gård i Ottebol hade de tomtar. De drog foras 1) till gården, så husbonden trängde aldrig om att behöva köpa på våren. Hästarna voro all- tid släta å fina, å kreaturen hade alltid att äta. De tomtarna skulle vara så hjälpsamma. Hörde inte talas om att tomten stod i förbund med 1) Foder / djävulen, men något bra väsen var det inte. För det mesta var han till elakhet. Om en dundrade något på kvällar- na inom- eller utomhus, så höll han på att dundra he- la natten för att han skulle vara elak. Det skulle inte gå an att tröska, hugga ved, smida el. ha sådant arbe- te för sig på kvällen. Många hade fått örfilar av ho- nom. Det var mest i stallet å lagården sådant hände, för där ville han vara herre om kvällen. En piga satt å mjölkade korna. Då fick hon se en hel rad med tomtar sitta på lagårdströskeln å titta på när hon mjölka- de. För länge sen skall de ha satt ut en skål med mat till tomten på julkvällen. Han skulle ha det för att han skulle bli snäll under året.
Tomtar.
Det var på ett ställe som husbonden hade gått till ladan å lagt sig. När det led på kvällen, så fick han höra en dans runt omkr ladan. Han tittade genom en springa och fick se att det var tomtar. Rätt som det var så tittade tomtarna in genom dörren och sade: "Dosen mada" = där ligger han. Sedan blev de borta. Vid Öjeberg höll tomtarna till. På prästgården fanns det. De ramlade i husen och på vinden om nätter- na. Men det var inte farligt om folk höll tyst en stund efter som solen gått ned. Har inte hört tales om andra än menliga tomte- väsen. Men sådana fanns litet varstans i går- darna. Mormor kom å skulle gå genom en grind. Då fick hon se en liten gubbe med grå hatt hop- pa över grinden å bli borta.
Tomtar.
En gång hade de slaktat en gris på ett grannställe. De saltade ned grisen i en "fläsktina" och ställde den på vin- den. Om natten hörde man "buller" på vinden. Men ingen fäs- te sig vid det förrän på morgonen, då man kom och fick se att fläsktinan var flyttad. Tomtarna hade flyttat den. Hon hade stått i vägen för dem. Sedan hörde man "rammel" rätt som oftast. Till sist gick husbonden i vindsluckan och skrek: "är ni skcikade av en god makt, så får ni hålla på, men är / det från skam, så får ni dra dit där han är hemma". Det lär bli tyst efter den natten. Mor mötte tomtar. Hon såg dem vid ett bränneri. I Hunnel- torps ladugård fanns det cokså tomtar. Det skulle vara små skäggiga gubbar med röd luva och korta byxor. De skulle va- ra vådligt kvicka. Man fick blott se en skymt av dem.
Tomtar
Min morfar i Brandsbol (Alster) hade en svart ko en gång som var löst varje morgon, och då var hon också så svett. Ibland var hon ut- släppt i snön. Då blev mor- far rådd att gå till lagårn tre torsdagskvällar och fråga vad tomtarna ville med den svarte koa. Han tala aldrig om vad han fick för svar, men när den tredje torsdagskvällen var över så flyttade han den svarta kon från den platsen och ställde dit en / röd i stället. Hon fick stå i fred på den platsen sedan. Det var på ett ställe som de hade en sån där tomte. Fadern i huset ville se på den som förde lycka till dem. Då såg han tomten komma med ett korn, det la' han ner, så pusta' han. "Jo du," sa' mannen, "det där var allt nå't att pusta för." "Jaså," sa' tomten, "det ska du få se." Sedan drog tomten därifrån i stället, så att mannen blev fattig.